Förlag : Bazar Utgiven : 2012 Kategori : Kriminalroman, deckare Sidor : 317
Tre muslimska tjejer försvinner inom loppet av några dagar från den lilla staden Esbo utanför Helsingfors, men ingen av dem anmäls som saknad. De är alla tonåringar och har gått i samma ungdomsklubb som kriminalkommissarie Maria Kallios dotter Iida.
Maria Kallio har börjat nytt jobb som ledare för en specialgrupp tillsatt att utreda ovanliga våldsbrott. De hinner knappt börja prata med anhöriga till offren innan nästa tjej, den iranska Noor, hittas mördad i en snödriva, strypt med sin egen sjal. Har de försvunna tjejerna också blivit mördade? Det visar sig att Noor hade en finsk pojkvän. Är det hedersmord? Det mesta tyder på det och manliga släktingar till Noor kallas in till förhör. Men nya spår som pekar i en annan riktning dyker upp.
Det här är den tionde boken om Maria Kallio. Sex av dem är översatta till svenska. Tidigare har jag läst den fjärde och femte boken, Snöjungfrun och Dödsspiralen. När jag läste Var är alla flickor nu? kände jag av att det är nästan tio år sen jag läste de föregående böckerna. Det tog lite tid innan jag fick grepp om Kallios kolleger och jag kände inte till en del av hennes tidigare fall. Men i det stora hela fungerade det att läsa boken fristående.
En anledning till att jag ville läsa Var är alla flickor nu? är att jag gillar feministiska kriminalromaner som sticker ut och behandlar svåra ämnen. Jag tycker om porträtteringen av Maria Kallio som beskrivs som en stark och självständig person. Hon arbetar i en manlig domän men viker inte undan för svåra fall, heta känslor eller fördomar.
Det bästa med Maria Kallio är att hon funderar och ifrågasätter. Hon försöker att se saker och ting från olika håll och nöjer sig inte med första bästa svar, lösning, utan vänder och vrider på teorier, föreställningar och fördomar.
Jag tyckte att Snöjungfrun och Dödsspiralen var intressanta, välskrivna och spännande. Detsamma gäller för Var är alla flickor nu? Jag blev glatt överraskad av upplösningen som tog en vändning som jag inte hade förväntat mig. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Maria Kallio.
Många har skrivit om boken däribland Den läsande Kaninen, Feministbiblioteket och Läsa & Lyssna.
Pingback: Författarfemman 2013 | bokdamenblog