En smakebit på søndag: Äppelkyrkogården

Tiden går fort när man har roligt. Jag har bloggat i ett halvår nu och det känns på något sätt längre, är himla kul och det mycket tack vare dialogen med alla trevliga bloggare! Har funderingar på att fira detta på något sätt och återkommer när jag har klurat färdigt.

Jag är inne i läsflow vilket är härligt (började på två nya böcker igår) och det känns som ett bra tillfälle att för första gången haka på Flukten fra virkelighetens En smakebit på søndag –  ett roligt sätt att få veta vad andra läser och att möta andra bloggare på. Det går till så att man väljer ett stycke ur boken man läser och den enda regel som finns i sammanhanget är att spoilers undanbedes.

Stycket som jag har valt finns i inledningen av boken Äppelkyrkogården av Anna Bovaller som är en kriminalroman som handlar om advokaten Petra Wester. Det här är den tredje boken i serien och det går att läsa dem fristående, även om behållningen blir en annan om man läser dem i ordning. Den första heter Svinajakten (2009) och den andra Svärmaren (2010). Men åter till dagens stycke och Äppelkyrkogården som utspelas på Österlen och i Ungern.

”Nu känner han den. Spaden, som nu är svart av smuts, slår emot urnan och han lyfter upp sina leriga händer och stannar upp en sekund. Så stryker han sakta med handryggen under näsan och hukar sig ner igen, förväntansfull, och för undan jorden från urnan. Fortsätter gräva runt omkring, trycker ner fingrarna i jorden och lyckas slutligen med en kraftansträngning baxa upp urnan och lyfta upp den. Han förblir sittande på huk, borstar hjälpligt av urnan med händerna. Svarta smutsränder har bitit sig fast på den blanka metallen. Han tar upp en förpackning engångsnäsdukar ur fickan, öppnar den fumligt och drar fram en servett och börjar torka bort smutsen. Noga och omsorgsfullt torkar han. När han har gnuggat av all jorden glänser övre delen av urnan som ny igen. Nu kan han läsa inskriptionen. 1956. Det är precis då han känner den.”