Flickan under jorden av Elly Griffiths

Flickan under jorden

Handling

Polisen hittar människoben i sumpmarkerna utanför King´s Lynn i Norfolk. Det finns misstankar om att det är kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan, och polisen tar hjälp av arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Så försvinner ytterligare en flicka…..

Min kommentar

I mitten av mars läste jag ut den första boken i serien om Ruth Galloway. Jag hade hört mycket gott om Elly Griffiths böcker innan och mina förväntningar var förstås ganska höga. Att läsa Flickan under jorden var lite som att titta på Morden i Midsomer, läsa en bok av Elizabeth George eller Jacqueline Winspear. Brittiskt, välbekant samtidigt som det finns nytt att upptäcka och så den där alldeles underbara och speciella stämningen!

Jag gillade karaktären Ruth Galloway som närmar sig fyrtio och bor ensam med två katter och radion som enda sällskap. Jag störde mig lite på att det ibland blir lite väl mycket fokus på Ruths vikt, men i det stora hela så tyckte jag om karaktärsskildringarna. Flickan under jorden är spännande och emellanåt lite otäck – en smakbit ur boken finns här. Jag tycker om att bli överraskad när jag läser deckare/spänningslitteratur och jag blev väl inte så väldigt överraskad direkt, men boken innehåller flera vändningar som fick mig att fundera över ”whodunnit”. Det var dock inte intrigen, gåtan, som jag fastnade mest för utan karaktärerna, miljöbeskrivningarna, och stämningen.

Jag ser fram mot att så småningom läsa nästa bok, Janusstenen, och att fortsätta följa Ruth Galloway och se hur saker och ting utvecklas.

Betyget blir en svag 4 som gränsar mot en trea.

Andra som har bloggat om boken är bland andra Annikas litteratur- och kulturbloggBokMamma, Carolina läser, Lottens Bokblogg, Med näsan i en bok

Pocketboken på Adlibris är i skrivande stund tillfälligt slut, men den engelska finns på Adlibris och Bokus. Och man kan förstås hitta boken på bibliotek.

Annonser

En smakebit på søndag: Dirigenten från Sankt Petersburg

Söndag och så har sommartiden infallit (vart tar den där timmen vägen egentligen?!) Hur som helst så är det härligt med vår, ljus och En smakebit på søndag där man kan dela med sig av smakbitar ur boken som man läser. Info och fler smakbitar hittar du inne hos Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. 

Dagens smakbit kommer från Dirigenten från Sankt Petersburg som är den första delen i en planerad trilogi, Moskva Noir. Camilla Grebe, som jag har läst annat av, ingår i min Författarfemma. Jag lyssnar på ljudboken som jag upptäckte är nominerad till Stora Ljudboksprisets deckarpris 2013. Smakbiten är från 3 skivan (av 10).

Dirigenten från S:t Petersburg

De hade kommit fram till att rummet som de befann sig i måste vara ungefär två gånger två meter. Någon gång, kanske bara timmar efter att de blivit inlåsta i den kolmörka betongcellen, hade de tillsammans stegat upp utrymmet. De hade också noga undersökt om det fanns någon annan väg ut än genom den massiva järndörren, men konstaterat att rummet helt saknade fönster, inredning eller andra dörrar. Det enda de hade känt när de trevade med händerna längs väggarna var den fuktiga, sträva betongen.  

Ha en fin söndag!

Bokbloggsjerka 28 – 31 mars, boklig tatuering?

jerka11Fredag och i helgens jerka handlar det om tatueringar. Det har blivit allt populärare att pryda kroppen med citat från litteraturens värld och Annika undrar Är det något som du skulle tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Jag har aldrig funderat över att skaffa en tatuering. Tror att jag skulle känna mig obekväm med en tatuering. Och tanken på att välja ett enda bokligt citat – jag har ju jättesvårt att välja. Och så tröttnar jag ganska lätt på saker och ting och att behöva ta bort det lockar inte. Det finns ju en-gångs men nej det känner jag inte heller för. Nej det är nog helt enkelt inte min grej.;)

 

Top Ten Things On My Bucket list

Tisdagens tema inne hos bloggen The Broke and The Bookish är Top Ten Things On My Bookish Bucket List. Det var inte helt lätt men så här blev det:

1. Läsa klart 22/11 1963 av Stephen King som är på 794 sidor.

2. Jag vill lyssna på och träffa Jonas Hassen Khemiri! Och så vill jag gå på ”Ungefär lika med” av Jonas Hassen Khemiri som har urpremiär på Dramaten i oktober.

3. Lyssna klart på Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Lånat hem ljudboken då jag inte orkade läsa den fysiska boken som är på över 800 sidor….

4. Gå på bokmässan vore kul.

5. Klara mina utmaningar.

6. Besöka någon bokfestival och var spelar mindre roll.

7.  Fortsätta läsa ännu mer varierat.

8. Fortsätta blogga. Jag gillar verkligen att blogga och prata böcker med er därute! 🙂

9. Fortsätta jobba på bibliotek. Finns inget roligare…. 😉

10. Träffa författare som Jacqueline Winspear, Elizabeth George, Jussi Adler-Olsen….

 

 

Tiggarflickan av Alice Munro

Jag har lyssnat på Tiggarflickan av Alice Munro som gavs ut för första gången på engelska 1978. Det var författarens tredje novellsamling och anses som hennes stora genombrott.

Tiggarflickan består av tio noveller som kretsar kring karaktären Rose som växer upp i ett fattigt hem. Genom ett stipendium får hon möjlighet att studera på universitet och där tränar hon bort dialekten, sättet att klä och föra sig så att det inte ska märkas vilken klassbakgrund hon har. Rose vill börja om och hon gifter sig, får det gott ställt rent ekonomiskt, men med en man som hon inte vill ha.

Jag tycker att det är intressant att läsa om Rose och den klassresa som hon gör. Det är inte alltid som jag gillar Rose, men det är de olika sidorna och dimensionerna som gör att hon känns trovärdig, mänsklig.

Jag har läst en del andra noveller av Alice Munro men den här samlingen är lite annorlunda. Dels för att det i mångt och mycket kretsar kring en och samma karaktär, Rose. Dels för att novellerna hör ihop och på ett sätt är som kapitel i en roman. Med detta sagt så går det att läsa en del av novellerna fristående, däribland de första, om man så önskar.

Alice Munro är väldigt bra på människoporträtt. Hon tränger igenom huden och skildrar människans inre på ett makalöst sätt. Både det ljusa och det mörka och tillkortakommanden av olika slag.

Författaren har en fantastisk blick för detaljer, psykologiska människoporträtt och det vardagliga. Det händer inte så ofta att jag fängslas av Nobelpristagare i litteratur, men Alice Munro får mig att vilja läsa allt hon har skrivit. Uppläsningen av Anna Maria Käll är lysande. Jag ger Tiggarflickan och inläsningen full pott, betyget 5+.

Andra som har skrivit om boken är bland annat C.R.M. Nilsson, Jenniesboklista

Boken finns på Adlibris och Bokus

En smakebit på søndag: Vindens skugga

Så är det söndag igen och idag ska jag träffa en kompis  jag inte har träffat på väldigt länge. Fika, kanske en loppis och ja vi får se vad det blir. Men först En smakebit på søndag där man kan dela med sig av smakbitar ur boken som man läser. Info och fler smakbitar hittar du inne hos Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. 

Jag har inte läst ut förra söndagens smakbit, 22/11 1963, en tegelsten på nästan 800 sidor som kommer att ta lite tid att läsa – vore inte dumt med semester.;) Jag bjuder dock inte på en ytterligare smakbit ur Kingboken utan det blir från Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón som jag lyssnar på. Du kan läsa mer om den här. Det här är en bok som det inte var helt lätt att välja stycke ur då den innehåller så mycket. Smakbiten kommer från 11 skivan (av totalt 16 skivor). Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till den fysiska boken.

Vindens skugga

Ljuset lyste inte upp mer än ett par centimeter i mörkret framför mig. Så jag fick lov att treva mig nedför trappan. När jag kände att jag var nere höll jag upp ljuset och såg mig omkring. Där fanns varken kök eller träkol. Framför mig låg en smal gång som mynnade ut i ett halvcirkelformat rum där jag kunde skönja en figur med ansiktet fårat av tårar och blod, två svarta bottenlösa ögon, armarna utfällda som vingar och en törnekrona med taggar som trängde in i tinningarna. 

Ha en skön söndag!

Bokbloggsjerka 21 – 24 mars, Teater

jerka11Fredag och i veckans bokbloggsjerka undrar Annika:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade? Om du vill får du vända på frågan för att istället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag gillar att gå på teater och se lite olika föreställningar, musikaler och så vidare och jag har nog mest positiva upplevelser att delge. En av de bästa föreställningar som jag har sett är Arnold som jag såg på åttiotalet på Kulturhuset i Stockholm med en en suverän Krister Henriksson. Jag brukar inte se om pjäser eller musikaler särskilt ofta, men den var så himla bra och berörde mig starkt så jag såg om den två eller om det blev sammanlagt tre gånger. Tror att Arnold har spelats eller om den fortfarande spelas? på Kulturhuset i Stockholm och nu med Rikard Wolff.

Nutida upplevelser som sticker ut är bland annat Den girige med Johan Rabaeus, Limpan med Johannes Brost som jag tror har varit ute på turné och spelas snart igen på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Och så körverket Carmina Burana på Folkoperan där kvinnor i 80 års åldern medverkar. Kvinnornas livsberättelser vävs in i konserten – en annorlunda och fascinerande upplevelse. Carmina Burana har nypremiär i oktober i år, rekommenderas!

Sist men inte minst. Förra sommaren såg jag Matilda The Musical baserad på Roald Dahls bok, på Camebridge Theatre i London. Väldigt bra och sevärd! Funderar lite på vad jag ska se när jag åker till London i sommar, kanske får jag lite tips i jerkan.;)