Värddjuret av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

värddjuretI mitten av månaden läste jag Värddjuret och det är den första i årets Tre på Tre utmaning. Värddjuret handlar om Anna som är tecknare och närmar sig 40. När hennes gifte älskare gör slut efter ett fyra år långt förhållande reser hon till Borneo för att komma ifrån det dagliga livet. När hon är på en vandring känner Anna en svag muskelryckning i låret som inte liknar något hon känt tidigare. Hemma i Sverige upptäcker hon en svullnad som är stor som en knytnäve, känner sig febrig och uppsöker läkare. I samband med att Anna träffar läkaren, som är specialist på tropiska sjukdomar och ganska märklig, tänker hon på klasskompisen Liselott och skoltiden och jag tycker att Hermanson har lyckats fånga den här tiden, kompisarna, lärarna, olika händelser och känslorna inför skolan, framtiden och livet i allmänhet på ett mycket bra sätt.

Anna får veta av läkaren att hon har blivit värddjur. En av de saker som jag gillar med Värddjuret är att den vanliga berättelsen som skulle kunna vara verklig blandas med saga, mystik och skruvas till ordentligt och det blir en väldigt ovanlig och fascinerande historia. Det är en suggestiv berättelse som jag drogs in i och inte kunde lägga ifrån mig. Bitvis är det lite otäckt men samtidigt spännande. Värddjuret är välskriven, lättläst och det var skönt att läsa en lite kortare berättelse (den är på ca 200 sidor) som är lagom lång. Hermanson ställer frågor här och var i berättelsen vilket gör att jag hajar till några gånger och jag gillar att författaren utmanar mig och får mig att tänka till. Rekommenderas.

Betyget för Värddjuret blir 4-/5

Värddjuret finns i skrivande stund endast i e-boksformat på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.

 

Annonser

En smakebit på søndag: True Murder

Denna söndag delar jag med mig av en smakbit ur True Murder av Yaba Badoe. Yaba Badoe är dokumentärfilmare, journalist och författare och True Murder är hennes debutroman. Boken handlar om den elvaåriga Ajuba som har kommit till England från Ghana. Hennes pappa har lämnat henne på en internatskola i Devon där Ajuba bland annat lär känna den utåtriktade Polly. Ajuba försöker förstå vad som hände hennes mamma hemma i Accra. Det här är en bok som jag fastnade för från första raden. Det var svårt att välja smakbitar utan att spoila men jag tror att jag har lyckats hitta ett par som inte avslöjar för mycket.true-murder

Polly Venus kom till skolan nio månader efter mig. När jag träffade henne första gången utstrålade hon en rovfågels arrogans och en gasells förföriska blick. Jag tyckte inte särskilt mycket om henne, och om inte major Derby hade bett mig att ta hand om henne så skulle jag ha undvikit henne och hållit mig till Beth.  (s. 10)

————————————————————————————————–

”Saknar du din mamma och pappa?” …

”Jag saknar mamma.”

”Du kan få byta till dig min när du vill.”

”Jag skulle aldrig byta min mamma mot någon annan.”

”Hallå där, du har inte träffat Isobel än.”

”Vem är Isobel?”

”Min mamma.”

Jag häpnade över hur hon pratade om sin förälder som en juvel hon gärna ville ge bort. Och hon kallade henne vid förnamn, en frihet jag aldrig hade kunnat ta mig när det gällde min mamma. (s. 53-54)

Vill du vara med eller ta del av alla trevliga smakprov? Besök då Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten.

Bokbloggsjerka 26 – 29 september, bokserier

jerka11Fredag kväll och jerkan. Den här gången undrar Annika:

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ).

Den längsta bokserien som jag har läst och fortfarande följer är Elizabeth Georges böcker om Thomas Lynley och Barbara Havers. Jag har missat några, men läst de flesta. Jag älskar det brittiska och språket som jag för det mesta tycker är av väldigt hög klass och så gillar jag Lynley och Havers. När det gäller om serien har förändrats så är de numera tjockare än förut och en del böcker har varit lite ojämna, men jag gillar de flesta böckerna och hoppas att det blir fler.

En annan serie som jag läst alla böcker i är Arnaldur Indridasons om Erlendur Sveinsson. Jag är väldigt förtjust i miljön, det karga Island, och så gillar jag Erlendur. Serien har förändrats och en sak som har tilltalat mig är att det förekommer andra huvudkaraktärer/utredare än Erlendur i en del av böckerna och det tror jag har bidragit till att jag ännu inte har tröttnat på serien.

 

Men Jonas Karlsson, hur kunde jag missa det…

I tisdags kväll var jag på Dramaten och såg Jonas Karlsson i Rickard III och jag fattar inte hur jag kunde missa att fota när jag fick chansen. Eller jo det gör jag. Jag blev nog lite startstruck. Jonas Karlsson i rollen som Rickard III var en makalös upplevelse. Han hade hela publiken i sin hand från första början och släppte aldrig taget. Ja det var så bra, otäckt, fascinerande, obehagligt och lysande att jag skulle vilja se om. I går kväll gick jag förbi Dramaten och kunde inte låta bli att ta ett foto, visserligen bara av affischen, men jag måste ju ha något att trösta mig med.;)

bild 1-1

Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

kvinnan-pa-overvaningen Nora Eldridge är runt 40, ensamstående och lågstadielärare. Hon har, liksom de flesta människor, (haft) drömmar. Hon har bland annat drömt om en karriär som konstnär men av olika anledningar har hon lagt den åt sidan. Så en dag börjar en ny pojke, Reza, i klassen och Nora träffar sedan föräldrarna Sirena och Skandar. När Nora träffar Sirena, som är konstnär, känner hon en slags dragning till henne och hon blir påmind om sin dröm och möjligheten att ta tag i och utöva den öppnar sig. Genom att Nora träffar dessa tre personer förändras och kastas Noras liv om totalt.

Kvinnan på övervåningen är en otroligt intressant och spännande roman nästan som en thriller. Och med ett slut som överaskar. Den väckte många känslor och tankar om möten med andra människor, olika typer av relationer – tillfälliga och längre – förälskelse, attraktion, passion, längtan och om att (våga) ta plats. Kvinnan på övervåningen har många nyanser och språket är varierat, det bubblar av liv och olika känslor. Det är en bok som stannar kvar inom en. Och jag vill varmt rekommendera Kvinnan på övervåningen som jag tycker är en av årets bästa böcker.

Betyg 5.

Andra som har skrivit om boken: Beas bokhyllaBokstunder, Fiktiviteter

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus och så finns den på bibliotek

En smakebit på søndag: Alfabethuset

Det har hunnit bli söndagskväll innan jag delar med mig av en smakbit ur boken som jag lyssnar på. Vill du vara med eller ta del av alla trevliga smakprov? Besök då Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från Alfabethuset som är Jussi Adler-Olsens första bok – den gavs ut 1997 i Danmark, 2001 i Sverige och förra året släpptes den igen och den är helt fristående från serien om Avdelning Q. Jag har läst alla böckerna i serien och länge längtat efter att det ska komma en ny bok. Och ikväll upptäckte jag att den sjätte boken, Den grænseløse, är planerad att ges ut den 28 oktober.  Översättningen av den kommer att påbörjas samma månad och den planeras att komma på svenska under juni 2015.

Alfabethuset är väldigt annorlunda mot serien om Avdelning Q och jag tycker att det är intressant att författaren har skrivit olika böcker. Två engelska piloter är ute på flyguppdrag någonstans i Tyskland under andra världskriget. De blir nedskjutna och i smakbiten har de lyckats ta sig ombord på ett tåg med skadade. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken ännu då den växlar lite fram och tillbaka; ibland är den nästan lite seg och så svänger det och blir riktigt spännande. Smakbiten kommer från kapitel 3 men jag har kommit längre.

alfabethuset

Liket hade ramlat ner på golvet. Bryan lät försiktigt sin hand glida ner till det ömmande stället på länden där de stuckit in nålen. På bädden bredvid såg han James ligga med skjortan halvvägs över huvudet. I mörkret inne bland vecken låg James moltyst och såg på honom med uppspärrade ögon i det kritvita ansiktet.

Önskar er alla en skön söndagskväll!

Bokbloggsjerka 19 – 22 september

jerka11Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? Det undrar Annika i helgens jerka.

Det var en lite klurig fråga så här på fredagskvällen. Det finns förmodligen flera saker men just nu kommer jag bara på ett par:

1. Karaktärer som påminner om mig själv väldigt mycket vilket inte händer så jätte ofta då brukar jag haja till.

2. Finlandssvenska miljöer, ord och uttryck som jag känner igen kan få mig att både le och haja till. Då blir jag påmind om mina finlandssvenska rötter.

En lite rolig grej som har hänt när jag läst böcker av författare från Finland är att jag börjat läsa på finlandssvenska. Jag läser inte högt men jag hör det liksom inom mig själv och det är en liten lustig känsla. 😉