Jag tyckte mycket om Svarthuset som är den första boken i Lewis-trilogin och förväntningarna på Lewismannen var höga. I Lewismannen hittas ett lik på Isle of Lewis och mycket tyder på att en äldre lantbrukare, Tormod Macdonald, kan vara släkt med den döde. Det visar sig snart att den demente Tormod bär på en hemlighet. Vem är han egentligen? Och vem är den döde?
I likhet med Svarthuset är Lewismannen en väldigt bra berättelse och mycket spännande deckare som sticker ut i bokfloden. Det finns deckare som är så mycket mer än deckare och till dem hör Svarthuset och Lewismannen. Peter May är i mitt tycke en mycket bra berättare. Miljöbeskrivningarna, karaktärerna, ja det mesta skildras på ett mycket levande sätt. Det känns som att man är på den karga ön, i blåsten och möter de olika karaktärerna. Växlingen mellan dåtid och nutid är mycket intressant och jag gillade verkligen stämningen i boken. Det var intressant att åter få möta Fin Macleod och andra karaktärer från Svarthuset. Det var också lite sorgligt att få ta del av den demente Tormods berättelse samtidigt som det var fängslande, spännande. Jag har kollat in den tredje boken, The Chessmen, men tänkte försöka vänta på den översatta, om jag nu klarar av att göra det.
Betyg 4,5/5
Några andra som har bloggat om boken: Johannas deckarhörna Läsa & Lyssna Zellys Bokblogg
Håller med dig, hans berättelser är så mycket mer än en deckare 🙂
Ja eller hur! 🙂
Pingback: Julklappstips 2 – Dag 9 #bokhorajulutmaning | Bokdamen - läser och lyssnar