Söndag och det blir en tur till min mamma och eftersom det är första advent vankas glögg, pepparkakor och risgrynsgröt.
Som vanligt är det smakbitar inne hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten och jag delar med mig av ett stycke ur Bränd himmel av Gilly MacMillan som jag började läsa sent igår kväll (i natt). En bok som jag först var lite tveksam till, skulle jag våga läsa den. För även om jag läser mycket deckare så verkade den lite väl otäck. Men efter att ha läst mer om den på bloggar och liknande så kände jag att det kunde vara värt att göra ett försök. Ord som ”brittiskt”, ”debut”, ”psykologisk thriller” gör sitt till och den har börjat lovande. Mer information om boken finns här.
Jag slog mig ner på en mossbeväxt stubbe och väntade på svar, försökte hålla mig lugn. Sedan spelade jag ut mitt trumfkort: ”Jag undrar vem jag ska ge Säckis till…”…
Jag såg mig omkring och förväntade mig att få se honom kika fram, till hälften skrattande, till hälften sur, men det var knäpptyst, som om skogen höll andan. I tystnaden följde jag trädstammarna uppåt med blicken tills jag skymtade himlen där uppe, och jag kände hur mörkret trängde sig på lika säkert som eld kryper över ett papper och får kanterna att krulla upp sig, förvandlar det till aska.
I det ögonblicket visste jag att Ben inte var där. (s. 32)
Trevlig första advent!