Helgfrågan – vecka 16

Torsdagkväll och dags att kicka igång helgen genom att svara på frågan hos Mias bokhörna: Följer du en eller flera författare på Facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför? 

Facebook är det enda som jag är på med samma namn som bloggen. Jag följer inte någon författare där i nuläget. Mest för att jag inte ännu inte är så aktiv där. Men jag följer några författares bloggar/sidor däribland Carlos Ruiz Zafon och Jaqcueline Winspear. Det blev ett väldigt kort och kanske lite trist svar från mig denna gång.

 

 

Annonser

En smakebit på söndag: Blicken pilen filen

Påskdagen och söndag vilket innebär att en kan dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och Flukten fra virkeligheten. Jag har läst ut Viskande skuggor och min smakbit kommer från den bok som jag ska börja på härnäst: Blicken pilen filen av den danska författaren Dorthe Nors. Mer info om boken finns här.

Bokbloggsjerka 14 – 17 april

Långfredag och dags för Annikas jerka: Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Ja jag håller nog med. Jag läste mycket tegelstenar när jag var yngre och älskade det, men numera drar jag mig lite för att läsa tjocka böcker. Men, det finns ju tjocka böcker som jag vill läsa och finns de i ljudboksformat så blir det oftast det, för om de är bra så brukar det funka bättre. Många gånger tycker jag att tegelstenar har en tendens att bli för långa, utdragna och sega. En bok som jag tyckte om, men som hade vunnit på att kortats ner är 22/11 1963 av Stephen King.

Jag har också läst tegelstenar som varit bra i stort sett hela tiden och där jag nästan önskat att de inte skulle ta slut, bland annat: Hotell Angleterre av Marie Bennett och Tennison av Lynda La Plante. I ärlighetens namn så finns det också tunnare böcker som blivit för utdragna och sega och inte lockat tillräckligt. Det är nog lite av en balansgång och handlar mycket om hur boken är skriven, men jag föredrar många gånger böcker på under 300 sidor, gärna runt 200. Det känns ju också som en hinner läsa lite fler böcker då.

Sen finns det bokserier som jag har tröttnat på för att böckerna är för lika och det inte kommer något som känns nytt, annorlunda. Trilogier är ganska lagom på många sätt känner jag efter att ha läst Stephen Kings Mercedestrilogi (inte skrivit om den avslutande delen än, men det kommer framöver). Med detta sagt så finns det längre serier som jag inte tröttnat på ännu, men jag har en tendens att tröttna om de blir för långrandiga och det kan även gälla kortare på 3-4 böcker om de inte tilltalar mig tillräckligt.

Trevlig läshelg och påsk!

 

Helgfrågan v 15

Frågan hos Mias bokhörna handlar inte helt oväntat om… påskekrim: Läser du deckare vid påsk? Har du läst något nytt fräscht på deckarfronten på sista tiden?
Om ni nu inte läser deckare kanske ni har något nytt fräscht boktips från en annan genre.
Jag läser en hel del deckare, men har inte tänkt så mycket på om det brukar bli någon under påsk – jag läser den genre jag känner för i stunden. Just nu kommer jag inte på någon deckare som jag inte tipsat om tidigare. För närvarande läser jag Viskande skuggor och lyssnar på En officer och spion.
Ha en skön påsk!

Tematrio: påskekrim

Det är ett bra tag sen jag körde en tematrio och nu är det dags: Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur. 

Bara tre? Jag har många favoriter och det var inte lätt att välja. Lyran nämner Håkan Nesser och jag har inte läst någon av hans deckare ännu. Så det får bli tre andra:

1. Jag var ett stort fan av tv-serien Prime suspect med Helen Mirren som Jane Tennison. Jag tyckte mycket om boken Tennison av Lynda La PLante. Dels var det intressant att läsa om den unga Jane, hur karriären började, 70-talet. Den är spännande och välskriven och det har kommit en uppföljare som jag hoppas översätts asap.

2. Hannah Kent är en författare som jag håller ögonen på efter att ha läst En mörderska bland oss. Karga Island, 1800-tal. Intressant uppbyggd intrig. Spännande och en mycket bra debut.

3. En författare som har kommit att bli en favorit är Peter May med Lewistrilogin och Entry Island. Bland annat för att May är en så bra berättare. Och jag är väldigt förtjust i miljöerna och stämningen i böckerna.

Veckans bokbloggsfråga – deckare

I veckans bokbloggsfråga undrar Barnboksbloggen: Har du läst några läsvärda deckare den senaste tiden? Eller finns det några deckare som du ser fram emot att läsa, kanske redan nu i påsk? Vad är det förresten som utmärker en bra deckare, enligt dig?

Ganska nyligen läste jag Avbilden av Anna Snoekstra och Sista vakten av Stephen King som är den avslutande delen i Mr Mercedes serien.

Jag läser en hel del deckare och spänningslitteratur oftast pallarellt med annan litteratur. En deckare som jag är lite sugen på att läsa är Törst av Jo Nesbö. Men om det blir i påsk återstår att se. Först ska jag lyssna färdigt på En officer och spion av Robert Harris som och Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker som jag läser pallarellt.

Jag gillar att läsa olika slags deckare, thrillers och spänningsromaner beroende på humör och lust. Vad som utmärker en bra deckare är bland annat att den fängslar från första raden, har en intressant intrig och karaktärer och att den överraskar. Sen är det inte fel om det finns en blandad kompott av humor och spänning, avvägt på rätt sätt, typ Jussi Adler Olsens serie om Avdelning Q.

 

En smakebit på söndag: En officer och spion

Min smakbit denna söndag kommer från En officer och spion av Robert Harris som jag länge velat läsa och när jag hittade den som e-ljudbok slog jag till. Smakbiten kommer från kapitel 5. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten. Mer info om boken finns här. Hos Mari och Flukten fra virkeligheten finns fler smakbitar att ta del av.

Strax före halv tio hör jag hur porten bakom mig öppnas. En krum, svartklädd gumma passerar. Halvvägs till altaret gör hon korstecknet och niger. Sedan går hon till stolen där jag lagt bönboken med pengar i. Hon knäböjer. Efter mindre än en minut reser hon sig och går tillbaka nedför mittgången. Jag granskar henne noga, nyfiken som jag är på …, en vanlig städerska som är Frankrikes, ja, kanske Europas, mest värdefulla hemliga agent.