Helgfrågan v 39

Äntligen fredag och Mias helgfråga handlar inte helt otippat om Bokmässan: Vad tycker du? Vad tycker du Bokmässan ska göra för att öka intresset för oss bokbloggare? Svår fråga så här på fredagskvällen när luften gått ur en och det känns som hjärnan har tagit helg. Jag har varit på bokmässan men i år blir det inte av och jag har inte heller varit så sugen på att besöka den. Men jag har kikat lite på Stockholm literature. Kanske blir det av att besöka den. När det gäller Mias fråga så kommer jag inte på något i skrivande stund, men det lär väl dyka upp något i efterhand.

Som vanligt har Mia en bonusfråga: Om jag bara ska köpa 1 bok från vilken bok skulle det vara? Den bok som lockar mest eller varför inte köpa två….

 

 

Veckans topplista: psykologiska thrillers just nu

Tisdag igen och temat hos Johannas  Deckarhörna  är fem psykologiska thrillers, just nu. Med just nu menas förslagsvis de fem senast lästa eller fem som en vill läsa.

Jag bestämde mig för att välja fem som jag läst i år. Jag gillar psykologiska thrillers och läser det en hel del, men det visade sig att jag inte har läst så väldigt många renodlade psykologiska thrillers hittills i år. Så jag vidgade begreppet lite och tog med ett par tre romaner som kanske skulle klassas lite mer som spänningsromaner.;)

1. Baserad på en sann historia av Delphine de Vigan

2. Her every fear av Peter Swanson

3. En officer och spion av Robert Harris

4. Madeleine F av Lena Einhorn

5. Avbilden av Anna Snoekstra

 

Tematrio: Starka känslor

Måndag och dags för Lyrans tematrio. Denna gång är uppmaningen att berätta om tre böcker som innehållet och/eller väcker starka känslor hos dig! 

1. I Blybröllop av Sara Paborn har bibliotekarien Irene tröttnat på sin buffliga man och hon bestämmer sig för att göra sig av med honom. Till en början väckte berättelsen fniss och jag hejade lite på Irene och störde mig på mannen. Men det vände och efter ett tag kände jag tilltagande obehag och det blev jobbigt att läsa. Mycket bra bok om hur långt en människa är beredd att gå för att nå sin frihet.

2. I Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri finns det mycket utsatthet och ångest och den väckte mycket starka känslor hos mig när jag lyssnade på den. Men det finns också en del humor i den.

3. En av de första böcker som jag bloggade om var Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg och det är en bok som stannat kvar hos mig. Den knockade mig totalt och jag minns att det ibland var jobbigt att lyssna på den. En av de starkaste läsupplevelserna.

Söndagens smakbit: Konsten att höra hjärtslag

Det är söndag igen och som vanlig kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. (Inlägget har inte kommit upp i skrivande stund).

Den här veckan har varit, om möjligt, ännu mer hektisk än veckan innan. Jag har läst en del och i helgen började jag på Konsten att höra hjärtslag som det känns som jag kanske är sist på. Jag tyckte mycket om Jan-Philipp Sendkers senaste bok  Viskande skuggor och bestämde mig för att testa författarens andra böcker och först ut är Konsten att höra hjärtslag som jag hört gott om.

Mamma hade rätt. Jag visste inte vem Mi Mi var, var hon befann sig, vad hon hade betytt för pappa eller om hon ens var i livet. Jag hade ett namn och en gammal adress i en by som jag inte visste riktigt var den låg. Jag är inte den som handlar impulsivt. Jag för litar mig mer på hjärnan än på instinkterna.

Men ändå…

”Vad väntar du dig att hitta där borta?” undrade mamma.

”Sanningen”, sa jag. Det var menat som ett påstående som men det lät mer som en fråga.

”Vems sanning? Hans? Eller din? Jag kan ge dig min version av sanningen här och nu i några få meningar. Om det intresserar dig att få höra vad jag anser.” Hon lät trött och sliten.

”Jag skulle vilja veta vad pappa har råkat ut för.”

”Vad spelar det för roll nu?”

”Han är kanske fortfarande i livet.” (s. 38)

 

I stoft och aska av Anne Holt

Jag har läst de flesta av Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen och förra månaden läste jag den tionde delen i serien.

I stoft och aska har två parallella historier. Utredaren Henrik Holme får ett cold-case fall i sin hand – en treåring omkom i en tragisk bilolycka 2001 och flickans mamma dog senare under mystiska omständigheter, ett dåd som pappan dömdes för. Henrik Holme misstänker att pappan inte var skyldig och han vänder sig till Hanne Wilhelmsen som är upptagen med ett annat fall. En känd främlingsfientlig bloggare har tagit sitt liv. Hon blir intresserad av Holmes fall, som liksom Hannes, väcker många frågor och de tar sig an fallen tillsammans.

Anne Holts böcker tar ofta upp teman som i mångt och mycket känns oroväckande aktuella och det gäller även den tionde boken. Jag tyckte att den föregående boken Offline var väldigt spännande och hade ganska höga förväntningar på I stoft och aska. Den började väldigt lovande, sen tyckte jag att den tappade farten ett tag. Men den tog sig och blev sen mer spännande.

Jag gillar karaktären Henrik Holme och att han får mer plats i den här boken är ett grepp som ger en extra dimension till serien om Hanne Wilhelmsen.

I stoft och aska har en intressant intrig och teman som känns otäckt aktuella. Och den är välskriven.

Betyg 3,5/5

 

Helgfrågan v 38

Torsdagskväll och äntligen snart helg. Frågan hos Mias bokhörna handlar om bokmässan: Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför?En författare som jag skulle vilja träffa är Jonas Hassen Khemiri för jag tycker om hans sätt att skriva och jag skulle vilja ställa frågor om det. Nu tror jag inte att han ska dit i år och det ska inte jag heller men kanske nästa år?

Om jag skulle välja någon som ska till bokmässan så Jussi Adler Olsen. Jag har lyssnat på honom tidigare i något program men det skulle vara kul att höra lite mer om hans skrivande.

Mias bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som ännu inte kommit ut?

Jag gillade En mörderska bland oss väldigt mycket och har sen dess längtat efter en ny bok av Hannah Kent och snart så.

 

Veckans topplista: Höstkänsla

Veckorna rullar på snabbt som bara den och det är dags för veckans topplista hos Johannas Deckarhörna.

Temat är Topp fem höstkänsla. Jag tänkte göra det enkelt för mig och väljer fem böcker som jag vill läsa nu under hösten. Det blev inte riktigt så lätt som jag först trodde då det är många böcker som lockar. Men det blev i alla fall dessa fem:

1. Det tyska huset som är den första boken i en ny serie av Arlandur Indridason.

2. En trogen kvinna av Jane Gardam som är den andra boken om Edward Feathers och hans fru.

3. Den svavelgula himlen av Kjell Westö.

4. Dödsdömd av Sharon Bolton.

5. Coffin Road av Peter May har jag precis påbörjat…;)

Söndagens smakbit: Damkören i Chilbury

Veckorna rullar på snabbt och det är söndag igen. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. (Inlägget har inte kommit upp i skrivande stund). Det har varit fullt upp i veckan och det lär inte minska de kommande, hösten har slagit till på alla håll och kanter. En del har jag hunnit läsa och dagens smakbit kommer från Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan. Mer information om boken finns här.

När jag sprang ifatt henne kom jag ihåg var jag hade sett namnet Allicot Farm. Det är en gård på andra sidan Litchfield. Mrs Gibbs i handelsboden började sälja honung därifrån i förra månaden. Jag undrade hur gubben George har kommit över sitt förråd av godsaker och hur de har nått mrs Gibbs. Och på vilket vis mr Slater är inblandad. Jag tänker inte säga något till Venetia tills vidare. Hon får tigga och be om hon ska få det ur mig. Det bästa är nog att tiga med alltsammans tills jag själv kan få någon praktisk nytta av det. (s. 140)

 

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5

 

 

 

 

 

 

Helgfrågan v 37

Torsdagskväll är numera synonymt med Helgfrågan hos Mias bokhörna. 

Frågan denna gång: Vad gillar du för bokligt event? Bokmässan i Göteborg är ett trevligt event. Den är också jobbig men det roliga överväger många gånger. Men jag har av någon anledning inte känt något sug efter att åka i år och det är på sätt och vis bra, för jag ska inte dit.

Andra bokliga event: jag tycker att det är intressan att lyssna på olika författare och det lär blir nog något/några författarbesök under hösten.

Mia har som vanligt en bonusfråga: Om du skulle sadla om, ja inte hästen utan jobb. Vilket yrke skulle du välja? Jag skulle välja det jag har nu, bibliotekarie, som jag sadlade om till för att antal år sen efter att ha jobbat inom andra yrken. Jag har ett jättekul jobb.;)