Söndagens smakbit: Den svavelgula himlen

Som vanligt så här på söndagen så kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter att ha jobbat sexdagarsvecka är det urskönt och välbehövligt med ledig söndag. Läsa, kolla på tv-serier och slappa står på agendan idag. Känns som att det lämpar sig extra väl i höstrusket. Det har inte blivit så mycket läsning under veckan, av ganska förklarliga skäl. Håller fortfarande på med Little Bee, inte för att den är dålig men det har mest blivit små korta stunder över till att lyssna. Dagens smakbit kommer från Den svavelgula himlen av Kjell Westö som jag påbörjat nu på morgonen. Jag har länge tänkt läsa något av författaren och vet inte riktigt varför det inte blivit av tidigare, men nu så. Inledningsvis känns det som en bok som jag kommer att att tycka om att läsa.

Till en början sköt jag bort tanken som absurd. Min lägenhet var onödigt stor för mig, jag levde ju ensam. Jag råkade veta att grannarna på vardera sidan, familjen Hakala och paret von Schantz, var bortresta. Och så var det dystert och mörkt som i helvetet där ute, och alltsammans hade fått mig att jaga upp mig i onödan och se någonting som inte fanns. Jag hade varit mörkrädd som barn och var tydligen på väg att bli det igen. Varför skulle någon hålla till där nere vid stranden i det här vädret?

Men det är så med tankar att när man fått en så får man flera, de föder varandra, allt kommer i rörelse och får man inte stopp på infallen så börjar fantasin skena allt värre.

Snart satt jag och stirrade så stint att ögonen nästan började rinna, och jag tyckte flera gånger att jag såg någon. Jag fick för mig att personen där ute hade ett uppdrag, att han eller hon iakttog mig och hade suttit där ända sedan mörkrets inbrott: jag hade varit hemma hela kvällen och nu var klockan snart tolv. (s. 8)

Trevlig söndag!

 

 

Annonser

28 thoughts on “Söndagens smakbit: Den svavelgula himlen

  1. Jeg har hatt mange uker der jeg ikke har fått lest så mye, men akkurat denne uken har det snudd. Så nå håper jeg at jeg skal få mer ro til å sette meg ned med en bok 🙂 JEg sløser altfor mye tid bort på sosiale media, så lesing er bedre 🙂
    Ha en riktig fin søndag!

    • Den utspelas övervägande i Helsingfors men det är referenser till Österbotten och av någon anledning tänkte jag mycket på Österbotten när jag läste, kanske för att jag har anknytning dit….

    • Det är inte dumt med bloggar. Jag har sett och hållit i hans böcker otaliga gånger men inte kommit längre än så förrän nu. Han skriver bra och det är intressant läsning om 60-talet och framåt och Österbotten.

    • Boken tspelas övervägande i Helsingfors men platser i och kring Österbotten dyker också upp och jag tänkte mycket på Österbotten när jag läste, kanske för att det kändes som Österbottenliv och så har jag anknytning dit.

    • Visst är titeln fin. Sådär ör det ibland och en kan fundera fram och tillbaka innan en kommer till beslut, böcker finns ju kvar om du bestämmer dig för att läsa. 😉 Jag tycker om boken och tror att jag kommer att läsa fler av författaren framöver 🙂

    • Roligt att höra. Jag tycker om den här, lite väl lång, men välskriven och intressant läsning. Känns som att jag kommer att läsa fler böcker av Westö framöver.

  2. Läst Hägring 38, tyckte väl sisådär, men har inte givit upp författarens böcker helt. Denna kanske man borde pröva också, återkommer för att se vad du tycker sen. Tack för smakbiten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s