Kall kall jord av Adrian McKinty

Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergud. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv. På ytan tycks inget förena de två fallen men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. (Baksidestext) 

Kall, kall jord är den första delen i en serie om kriminalinspektör Sean Duffy. Jag har varit nyfiken på boken ett tag och nu är den läst.

Vad tyckte jag då? Den har ett bra driv, är rappt berättad. Den är lite macho och grabbig i tonen. Intressant att läsa om 80-talet. Konflikten i Nordirland. På ett sätt känns 80-talet långt borta, och andra inte. Vissa saker minns jag som om det vore igår, och andra ting känns mer avlägsna. Konflikten i Nordirland minns jag, även om den fallit undan lite, och jag tyckte att det var intressant att läsa om den. Författaren är bra på att beskriva miljön, tiden och olika händelseförlopp. Och hatet mellan olika grupper och människosynen. Det känns trovärdigt.

Jag tyckte att Sean Duffy var en intressant bekantskap. Och det var intressant att läsa en bok vars handling utspelas i Belfast – vet inte om jag gjort det tidigare. Underhållande och spännande läsning. Jag kommer nog att läsa nästa bok i serien framöver.

Betyg 3,5/5

Annonser

Söndagens smakbit: Penguin Bloom

Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag har flera böcker på gång, läser Ormen i Essex av Sarah Perry och så har jag en liten bit kvar av Sista gästen av Andreas T Olsson som jag lyssnar på. Men smakbiten kommer från Penguin Bloom, om en skadad flöjtkråka som räddade en familj, av Careron Bloom & Bradley Trevor Greive. Den är rik på bilder till texten och jag hade tänkt ta med en men kunde inte riktigt välja, det fina omslaget får räcka.

Penguin och Sam blev oskiljaktiga. Den ena såg alltid efter den andra. När Penguin var svag och sjuklig brukade Sam omsorgsfullt vårda henne tillbaka till friskt tillstånd. Och när Sam hade svårt att få någonting gjort brukade Penguins sång ge henne energi. (s 113-114)

Penguin stannade inte kvar bara för att det hände nya och roliga saker. Hon var fantastiskt lojal med Sam och försåg henne med ett skarpt melodiskt kvitter av uppmuntran närhelst något verkade mer utmanande än vad som kanske hade förväntats. Under de mest svåra stunderna, när Sam var tvungen att direkt konfrontera sin funktionsnedsättning, då såg Penguin till att Sam alltid fick det bästa möjliga omhändertagandet. (s 118)

Trevlig söndag!

 

I en skog av sumak av Klas Östergren

I en skog av sumak av Klas Östergren kommer en ny elev, Dan Schoultze till en skola i Stockholm som inte har det bästa ryktet. Kenneth Jansson blir vän med Dan och hans syster. De bor tillsammans i ett hus som gränsar till en skog med sumakträd vars blad liknar marijuana som också växer där. De finns en hydda i skogen som de brukar ligga i omgärdade av grönska och rök. Kriget som pågår i Vietnam påverkar dem alla på olika sätt.

——-

Jag har tidigare läst Gentlemän och Twist av författaren och blev nyfiken på I en skog av sumak när den kom förra året. När jag hittade den son e-ljudbok på bibblan så kände jag att det kunde vara lite lagom att lyssna på den. Författaren läser ljudboken och det är en helt ok inläsning.

Framför allt så är språket väldigt bra i Östergrens bok och det var en av de saker som jag tyckte mest om. Sedan var det känslan som jag fick när jag lyssnade. Den och språket vävdes in i varandra på något sätt. Författaren är väldigt bra på att skildra tiden, andan, 1970-talet, och karaktärerna med olika sidor och drag.

Jag tyckte om att lyssna på I en skog av sumak. Kanske är det då i själva lässtunden som den gjorde mest intryck och det jag bär med mig är känslan av den.

Betyg 3,5/5

Helgfrågan v 8

Snart helg och dags för Mias helgfråga som handlar om recex/läsexerbjudanden från författare: Hur gör ni vid förfrågorna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till? Jag tar emot väldigt få recex/läsex, känner att tiden inte riktigt räcker till, och jag vill inte stressa med läsningen. Mer än det ändå blir med jobbläsning, bokcirklar och liknande. Jag önskar att jag hann svara på alla förfrågningar som jag får, men som det är så har jag tyvärr inte möjlighet till det och det känns lite trist.

Bonusfrågan: Vilken bok läser du nu? Jag börjar närma mig slutet av Sista gästen av Andreas T Olsson som jag lyssnar på. Och så har jag tänkt börja läsa någon ny bok ikväll, men har inte kunnat bestämma mig för vilken. Än.

Veckans topplista: sport i litteraturen

Tisdag och dags för topplistan hos Johannas Deckarhörna.Temat: sport i litteraturen.

Det här var ett tema som kändes klurigt och först tänkte jag att jag nog får hoppa veckans lista. Men så kom jag på några och det blev dessa:

1. Harry Potter. Om jag inte missminner mig helt, har lyssnat på de första fem delarna i serien, så förekommer det någon form av sport i serien.

2. Arthur: gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem av Mikael Lindnord. Multisport.

3. Uppföljaren Arthur och hans vänner handlar också en del om multisport.

4. Pingvinlektionerna av Tom Michell. Simning och rugby.

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

En av böckerna som jag läst den här månaden är Den röda adressboken av Sofia Lundberg. En bok som jag velat läsa ett tag och nu kändes det som rätt tidpunkt.

Doris är 98 år och bor nu ensam på Bastugatan i Stockholm. I sin ägo har hon en adressbok som hon haft sen 1928. I den finns i stort sett alla människor som Doris träffat under sitt liv. Doris bestämmer sig för att börja skriva ner sina minnen, hon vill lämna sin livsberättelse till systerdottern Jenny som bor i USA – de samtalar med varandra lite då och då.

Jag brukar tycka att det är intressant att läsa om människors liv och öde och Den röda adressboken är en varm berättelse om Doris liv, tiden från 1900-talets början till nutid. Med krig och fred. Jobb. Kärlek. Vänskap. Lycka och sorg. Och så de människor som Doris möter och så minnena. Det är en fin och lättläst berättelse  som jag tyckte var underhållande och trevlig att läsa.

Betyg 3/5

Söndagens smakbit: Sista gästen

Söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Dagens smakbit kommer från en Sista gästen av Andreas T Olsson som jag lyssnar på. För några år sen såg jag Andreas Olsson i monologen Sufflören på Dramaten, väldigt bra! och när jag hittade Sista gästen blev jag nyfiken och tänkte varför inte testa. Mer info om boken finns här. Smakbiten kommer från början av boken, med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Egentligen är det helt obegripligt att Tomas Rapp skulle vara servitör. Bortsett från den oklanderliga klädseln hyser hela hans uppenbarelse förakt för tjänstesektorn. Tomas Rapp är inte serviceminded. Han avskyr ordet, mest för att han avskyr anglicismer men ännu mer för att han inte förstår dess innebörd. Tomas Rapp är inte en person som anstränger sig för att vara till lags och han är inte tillfreds med människor som vill vara honom till lags. Han finner en tillfredsställelse i det karga och det korrekta. Tomas Rapp avskyr påträngande frisörer, beräknande affärsbiträden och pratglada servitörer. I synnerhet servitörer.

Trevlig söndag!