Söndagens smakbit: Den sista mrs Parrish

Söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Helgen har så här långt bland annat bestått av shopping, fixande hemmavid och en del läsning. Idag regnar det och är ganska trist så det lär nog bli en del läsning även idag. Smakbiten kommer från Den sista mrs Parrish av Liv Constantine som jag börjat på i helgen. Det var inte helt lätt att välja smakbit så det fick bli där jag befann mig i skrivande stund.

Amber drack upp vinet och scrollade genom bilderna i telefonen. Hon skrattade fortfarande när hon gick ut till sin bil. Stackars gamle March skulle få några mycket intressanta fotografier i morgon. Och Bunny – ja, Bunny skulle vara alldeles för upprörd för att kunna fortsätta sina plikter som Daphnes medordförande. (s. 50)

Trevlig söndag!

Från A till Ö: P-Papegoja

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enlig Monika.

P – Papegoja. En bok du känner härmade en annan. De känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.

Oj, det här var nog den klurigaste så här långt. Jag tänkte direkt på deckare för att genren i sig har vissa återkommande inslag som en kan känna igen. Men så var det där med bok. Visst har jag läst deckare som kännts som upprepningar – en del gånger har det varit ok med liknande mönster, andra lite tröttsamt.

Men nu till boken som jag kom att tänka på i det här fallet: Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew. När jag läste den så tyckte jag att det kändes som att den påminde en del om Alexander McCall Smiths böcker. Det kan finnas såväl fördelar som nackdelar med att en kommer att tänka på andra böcker. När det gäller Tannie Marias recept på kärlek och mord så var det ett tag sen jag läste den och jag minns att jag tyckte den var trevlig underhållning för stunden. McCall Smith har jag läst enstaka böcker av men de har känts lite för… tama. Men jag gillade Damernas detektivbyrå som tv-serie. Det som kändes lite kul med Tannie Marias recept var just det, recepten.

 

Helgfrågan v 17

Torsdag och dags för Helgfrågan hos Mia: Är ni med i någon i någon bokklubb och i så fall vilken? Nej inte numera men när jag var yngre var jag med i några vid lite olika tillfällen. Tror att en bokklubb var Richters och så Bonniers och så var det nog några till.

Bonusfrågan: Hur är det med reaskyltar på böcker. Lockas ni eller kan ni motstå? Jag köper inte böcker så ofta sen jag började jobba med det. Har på något sätt böcker runt mig hela tiden och en guldgruva att ösa ur och det är jag ganska nöjd med. 😉 Men det händer att jag köper böcker och oftast blir det på sommaren, och då kollar jag nog in reapriser men vill jag verkligen ha en bok så köper jag oavsett priset.

Söndagens smakbit: Hur jag lärde mig förstå världen

Det går fort, är söndag igen. Skönt med ledig dag efter att ha jobbat sex dagar på raken. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag håller på med flera böcker och en av dem är Hur jag lärde mig förstå världen som jag lyssnar på. Jag läser inte biografier/memoarer så ofta, men det händer och Hans Roslings bok i samarbete med Fanny Härgestam är en bok som jag kände att jag ville läsa. Smakbitarna kommer från boken som jag också lånat hem, ville bläddra i den då den innehåller en del bilder.

Redan under tonåren blev jag besatt av att förstå levnadsförhållanden, och sedan dess har jag noggrant frågat ut mina mor- och farföräldrar om deras liv. Ingenting har hjälp mig att förstå vår moderna värld mer än parallellerna till mina släktingars verkligheter i tidigare generationer. (s.20-21)

Som läkare har man makten att visa vägen, genom att betona någonting som patienten verkar normalt eller oviktigt. Men då måste man lägga ner tid. Mycket av det jag gjorde på sjukhuset i Mocambique var folkhälsa. Man kan gå rond och prata med mammor på ett sätt så att man vet att de kommer sprida ens idéer när de kommer hem till sina byar. För mammor i denna miljö talade i veckor om läkarbesöket och hur det gått till. För mig var det en identitetsfråga: vad är jag till för? Att bota just denna patient, eller att öka hälsan i detta samhälle? (s. 118)

Trevlig söndag!

 

Helgfrågan v 16

Fredag, kanske inte direkt den där härliga helgkänslan då jag ska jobba men det blir iaf lite ledig tid också. Dags för Helgfrågan hos Mia: ”Vindarna vajar friskt kring Svenska Akademien och nu är det bara 11 ledamöter kvar. Den ständiga sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå. Vad tycker ni om detta?”

Ja vad ska man säga. Det har varit och är så många turer och jag vet inte om jag kommit underfund med alla. Men lite av vad jag känner: Sandlåda, pinsamt, fruktansvärt. Det är ju vuxna människor och jag blir trött, arg, irriterad. Att Sara Danius tvingades avgå känns fruktansvärt. Det känns som att flertalet i den nuvarande Akademien (Sara Stridsberg hoppas jag stannar) har gjort sitt och borde bytas ut. Börja från noll, förnya med yngre personer och rent generellt så behöver Akademien förändras och hänga med i tiden. Då kanske Akademien kan jobba upp sin trovärdighet som de nu tappar och fortsätta med sitt arbete.

Bonusfråga: Sara är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket? Nej inte direkt men jag tycker om att gå i mjuka och sköna kläder, typ mysbyxor och tröjor.

 

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

Jag har läst Olive Kitteridge av Elisabeth Strout. En bok som jag blev nyfiken på när den kom och noterade på läslistan. Sen ”glömde” jag bort den lite i bokfloden, men så blev jag påmind om den och kände att det var dags att läsa.

Boken består av tretton berättelser i vilka läsaren får följa Olive Kitteridge, pensionerad lärare, maken Henry, apotekare, och många andra karaktärer. De utspelas övervägande i och runt kuststaden Crosby i Maine. Berättelserna hör i mångt och mycket samman. De skildrar bland annat Olive och Henrys långa äktenskap, livet. Jag tänkte lite på Alice Munro när jag läste. Elisabeth Strout är liksom Munro väldigt bra på att skildra det vardagliga, karaktärer, händelser och upplevelser.

Olive Kitteridge är en fascinerande karaktär att läsa om. Jag har bestämt mig för att framöver se tv-serien på HBO med Frances McDormand i rollen. Jag har hört mycket gott om den och Frances McDormand är en av mina favoritskådisar och det känns som att det nästan inte kan bli annat än bra.

Olive Kitteridge är min första bok av Elisabeth Strout och jag tyckte mycket om den. Strout är en författare att lägga på minnet och läsa fler böcker av.

Betyg 4+/5

 

Söndagens smakbit: Öppnas i händelse av min död

Veckorna rullar på och det är söndag igen. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Dagens smakbit kommen från Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Det är min första bok av författaren (försökte lyssna på Stora små lögner, men den var för pratig för det, kanske boken hade varit ett bättre val, men jag såg tv-serien istället och den tyckte jag var bra). Smakbiten kommer från kapitel 39 i ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Det kändes skönt att vara säker på i alla fall en sak i framtiden. Vad som än hände, även om ingenting hände, skulle hon inte ställa upp igen. Det gick bara inte. Hon var inte längre Cecilia Fitzpatrick. Hon hade upphört att existera i samma stund som hon läste det där brevet.

Trevlig söndag!

Helgfrågan v 15

Torsdag och dags för Helgfrågan hos Mia: Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen? 

Jag har haft det på min blogg men tog bort det då jag kände att WordPress är ganska bra på att filtrera och ta bort sånt som jag inte vill ha. Tänker att den som har kommentargransning kanske fått sådant som den inte vill ha och har behov av att ha det.

En sak som jag kan tycka är lite klurigt är när det inte riktigt framgår att kommentaren ska godkännas och min kommentar inte syns. Då blir jag osäker på om den försvunnit i tomma intet eller om det har funkat. Men när jag sen får svar på min kommentar så vet jag ju.;)

Jag tycker att det är kul med kommentarer och dialogen med bloggare och försöker att svara på alla kommentarer, men ibland så räcker inte tiden, orken, till och jag kan helt klart bli bättre på det.

Bonusfrågan: Vad är du inte så bra på, där du skulle behöva en hjälpande hand? Tunga lyft och liknande kan jag ibland behöva hjälp med. Det vore inte heller fel med lite städhjälp, mest för att vore skönt att slippa.