Det blev en Nesser till

Ni vet hur det är när har läst ut en bok och inte riktigt vet vad en vill läsa. Men börjar på en bok och det känns som att nej inte nu (och kanske aldrig) och så håller man på lite så. Så var det för mig häromdagen. Jag hade lyssnat klart på Alois av Håkan Nesser och det var dags för ny ljudbok. Jag började på ett par olika ljudböcker men det ville sig inte. Så jag tänkte varför bryta en fungerande grej och började på Marr av Nesser som är den tredje och sista berättelsen i Barins triangel. Och det var ett lyckokast! 😉

Söndagens smakbit: Alois

Så är det söndag och det är dags att dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

I natt har det åskat och regnat, och kanske, kanske blir det regnskurar under dagen. Det vore skönt, välbehövligt! Jag har läst en hel del den här veckan, även om det blir begränsat=jobbar och hettan gör sitt till. Har läst ut en bok och två ljudböcker. Jag håller fortfarande på med Andarnas labyrint (tegelsten, nästan 800 sidor) lsom Tant Augusta och jag samläser. Den är väldigt väldigt bra! Snart läst halva.

Dagens smakbit kommer från en av ljudböckerna som jag lyssnat klart på: Alois av Håkan Nesser. Det är den andra i Barins triangel. Tidigare har jag lyssnat på Rein. Uppläsare av både Rein och Alois är Håkan Nesser och bara det är ett stort plus. Jag hade tänkt mig ett annat stycke från boken men det var svårt att välja utan att spoila så smakbiten är från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Idag lämnade min hustru mig. Jag hade knappt stigit upp och fått sömnen ur ögonen förrän hon plötsligt var borta. För att underrätta mig om sakernas tillstånd hade hon skrivit ett brev också. Det låg på köksbordet, en smula nonchalant lutad mot tidningen. Jag läste det medan jag blåste på kaffet för att få det drickbart. Jag har alltid avskytt hett kaffe. I synnerhet på morgonen.

På eftermiddagen ringde jag från caféet för att kontrollera att hon inte hade kommit tillbaka. Jag lät tolv signaler gå fram innan jag lade på. Så beställde jag en öl och satte mig för att fundera över vad jag skulle ta mig till.

Trevlig söndag!

 

Träskkungens dotter av Karen Dionne

Jag blev nyfiken på Träskkungens dotter av Karen Dionne när den dök upp på jobbet. Den lät annorlunda och spännande och det brukar många gånger locka lite extra när en som jag läser mycket spänningslitteratur.

Den handlar om Helena som lever med man och barn i en småstad. En dag får hon veta att hennes pappa som kallas Träskkungen i media har rymt från högsäkerhetsfängelset där han sitter. Helena växte upp i träskmarkerna i Michigan och lärde sig bland annat att fiska och jaga av sin pappa. Modern hade hon inte mycket till övers för. Pappan såg hon upp till. Men det kom att ändras då hon tvingades inse sanningen – att modern kidnappats av fadern och tvingats till ett liv i träskmarkerna. Nu femton år senare med nytt namn, nytt liv och egen familj förstår Helena att fadern är på jakt efter henne. Och det är bara hon som kan stoppa honom.

Jag tyckte att Träskkungens dotter var väldigt spännande i början och hade höga förväntningar på att den skulle fortsätta vara det. Men den tappade farten och blev nästan lite trög att läsa efter ett tag. Jag vet inte om det berodde på mig eller boken. Kanske både och. Mot slutet tyckte jag att den tog sig och blev riktigt spännande igen.

Författaren har inspirerats av Dykkungens dotter av H.C. Andersen och citerar från den kursivt på flera ställen i boken. Den utgör en slags bakgrund till Träskkungens dotter. Jag störde mig inte direkt på det men tyckte inte det tillförde något speciellt. Jag tror att storyn hade fungerar minst lika bra utan den.

Intrigen i Träskkungens dotter är lite annorlunda mot annan spänningslitteratur som jag läst och det förhöjde läsupplevelsen. Det var inte direkt någon nagelbitande spänning men jag läser som sagt mycket deckare och thrillers och det gör sitt till.

Boken ska filmatiseras med Alicia Wikander i huvudrollen. Jag är lite tveksam till Wikander i rollen då jag har en annan bild av Helena. Och jag har inte riktigt förstått storheten med Wikander, men för fans kan det nog bli lyckat och vem vet kanske även för mig. För jag tror att Träskkungens dotter skulle kunna göra sig som film, om den blir bra gjord.

Betyg 3+/5

Helgfrågan v 30

Dags för Mias Helgfråga sommaredition som handlar om vad vi läser just nu.

Pappersbok. Väldigt bra, vill läsa mest hela tiden men det kommer att ta lite tid (Jobbar och tegelsten på nästan 800 sidor). Samläser den med Tant Augusta.

Pappersbok. Mycket intressant. Kvällsläsning. Läser och funderar.

Ljudbok. Så fin att lyssna på.

Bonusfrågan restips: Förra veckan nämnde jag Stockholm. Fortsätter lite på den linjen och föreslår Stockholms skärgård. Finns många fina öar. Mysigt att ö-luffa eller göra dagsturer till exempel.

Nätternas gräs av Patrick Modiano

En av böckerna som jag lyssnat på nu under juli är Nätternas gräs av Patrick Modiano.

I den promenerar berättaren Jean runt i Paris och söker efter Dannie, en kvinna som han älskade för fyrtio år sen. Hon försvann mystiskt utan spår. Och nu har Jean bara minnena kvar. En anteckningsbok med namn, adresser, telefonnummer, datum och notiser blir stöd i sökandet.

jag har tidigare lyssnat på Lilla smycket och Dora Bruder av författaren som jag tyckte mycket om. Och Nätternas gräs är inget undantag. Det är en lite vemodig och vacker berättelse. Jeans vandrande genom Paris, sökandet efter Dannie som han älskade. Minnena av henne. Dannie hade olika namn, var lite av en gåta. Vad hände med henne? Levde hon? Vill han veta hur det förhåller sig med den saken?

Det finns en del återkommande teman i Modianos böcker, i alla fall de jag lyssnat på. Kärlek. Försvinnande. Minnen. Sökande. Men berättelserna är olika. Jag tycker om den vemodiga tonen som finns i Modianos böcker, stämningen, och språket är fantastiskt. Det är Mats Eklund som läser den här och hans lite kärva röst passar väldigt bra tyckte jag. Det är en väl avvägd roman på alla sätt och vis. Jag började lyssna på Nätternas gräs när jag var på resande fot och det var en ren njutning. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på fler böcker av Patrick Modiano.

Betyg -4/5

Samläsning – Andarnas labyrint

Jag och Tant Augusta samläser Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón som är den fjärde och avslutande delen i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Vi började läsa igår kväll.

Jag drogs in i Andarnas labyrint på en gång och läste 45 sidor innan John Blund satte stopp. I skrivande stund har jag läst lite över 100 sidor sen starten igår kväll. Det blir kanske lite begränsad läsning i den under kommande dagar eftersom jag jobbar och den är för tung att ta med i jobbväskan. Men det finns ju mornar och kvällar.

Fortsättning följer.

 

Söndagens smakbit: Andarnas labyrint

Nu var det ett tag sen jag deltog i En smakebit på söndag, semester och annat har gjort att det blev ett uppehåll. Men nu är det dags igen att dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag håller som vanligt på med flera böcker och igår kväll började jag läsa Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón som är den fjärde och avslutande boken om De bortglömda böckernas gravkammare. Tant Augusta och jag samläser den. Den är tjock, otymplig att läsa (inte lätt att ta med i jobbväskan och att ligga och läsa… nja) men kanske är den också helt underbart bra…..vi får se, i alla fall så har den börjat väldigt lovande 😉 Smakbiten kommer från sidan 55.

Trevlig söndag!

Helgfrågan v 29

Då är det dags för Mias helgfråga som handlar om vad vi läser just nu.

Jag jobbar igen och det blir mindre tid för läsning och håller fortfarande på med Leasing everything most loved av Jaqcueline Winspear. Men har inte mycket kvar i den. Och så håller jag på med evighetsljudboken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr som är på över 20 timmars lyssnartid. Men efter att ha speedat upp hastigheten så närmar jag mig nu slutet. Och så läser jag Nuckan av Malin Lindroth, korttidslån som fick gå före andra böcker.

Sen var det Bonusfrågan om restips. Om man känner för lite storstad så är Stockholm värt ett besök tycker jag.

 

Bildinlägg eller inte

Det skulle bli ett bildinlägg på morgonen hade jag tänkt mig, men tekniken sa ifrån i värmen och i ärlighetens namn kände jag också lite samma på vägen till jobbet. Det är för varmt att jobba i över 30 grader. Och läsning blir det mindre av nu när jag jobbar, mer om läsningen blir det i helgfrågan ikväll. Det blev således ett inlägg utan bild och så fick jag ”avreagera” mig lite 😉

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5