Förra månaden lyssnade jag på Människa utan hund som är den första delen i Barbarottiserien av Håkan Nesser. Författaruppläsning.
Det är december i Kymlinge. Familjen Hermansson har samlats för att fira 105-årsdagen: Pappa Karl-Erik fyller 65 och äldsta dottern Ebba 40. Men det blir inte som de tänkt sig. Natten före det stora firandet går Robert, sonen i familjen, ut på en promenad och kommer inte tillbaka. Natten efter försvinner Ebbas son Henrik. Gunnar Barbarotti blir tillsatt att utreda.
Jag har kommit in i ett slags flow när det gäller böcker av Håkan Nesser, är väldigt förtjust i hans sätt att skriva och gillar att han skriver olika slags böcker. Första boken som jag läste (lyssnade) av Nesser var Elva dagar i Berlin och den skiljer sig ganska rejält från de som jag läst/lyssnat på efter. Det har bland annat varit boken om hunden Norton, Eugen Kallmans ögon och Barins triangel. Lista över Nessers böcker finns här.
Människa utan hund är som sagt den första delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag tycker om karaktären Barbarotti – han är på något sätt ganska vanlig och ”mänsklig”. Det är skönt att läsa om en polis som inte har alkoholproblem.
I början och en bit in tyckte jag att det flöt ihop lite vilka de olika karaktärerna i familjen Hermansson är, vem som var släkt med vem och hur. Det blev tydligare när jag lyssnat ett tag så att det blev så i början kan ha berott på att det blir annorlunda när en lyssnar och inte ser själva texten.
Människa utan hund är inte en renodlad deckare – den är mer som en roman med lite deckarstuk och det tyckte jag om. Den är spännande utan att vara massa action och det är en intressant intrig som också känns skrämmande. Storyn är lite åt det mörkare hållet men den är också filosofisk och så Nessers lite torra humor. Sen är det (förstås) Nessers uppläsning, den höjer boken ytterligare. I skrivande stund lyssnar jag på den andra delen i den här serien.
Betyg -4/5
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 
Jag vet att jag blev lite besviken på den här, som deckare då. Hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig så det blev lite konstigt. När jag läste de andra delarna så visste jag att de inte var ”riktiga” deckare och då funkade det bättre 🙂
Intressant det där och så kan det ju vara och bli och ja sen funkar det ju 😉
Jag älskade verkligen den här serien och även Barbarottis filosoferande. En av böckerna läste jag men den kändes inte riktigt lika bra som de jag lyssnade på. Hans röst passar så otroligt bra här.
Jag är också väldigt förtjust i serien efter att ha nästan ha lyssnat klart på den andra delen, som jag nästan tycker ännu mer om. Filosoferandet gillar jag skarpt, och håller med om Nessers uppläsningar. Kan tänka mig att det inte kändes fullt lika bra att läsa, ganska säker på att jag kommer att lyssna på hela serien 😉
inte läst Nesser, kanske dags
Men oj, det måste du göra Hannele! Tror att du skulle gilla 😉