Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

En av böckerna som jag lyssnat på under december är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Och jag tyckte mycket om den.

Khemiri namnger nästan inte någon av karaktärerna i boken. De är bland annat ”pappan som är en son” en ”farfar som är en pappa” och en ”flickvän som är mamma”. Och så förekommer förstås barn i berättelsen och då i form av ”ettåringen” och ”fyraåringen”. En smakbit från boken finns här. Det är ett lyckat grepp av Khemiri att inte skriva ut namn på karaktärerna – det blir allmänmänskligt och ja en person kan ju vara både flickvän och mamma och så vidare….

Det är en roman som bland annat handlar om att vara förälder, småbarnstillvaron, att få vardagen och livet att gå ihop. Relationen mellan far och son. Jag log väldigt mycket när jag lyssnade, har inte barn själv, men det är ändå hög igenkänningsfaktor (men barn finns i min omgivning och jag möter dagligen barn). Khemiri riktar också som så ofta i sina texter ljuset mot samtiden.

Det är rappt berättat och tankeväckande. Och som så många andra gånger när jag läser eller lyssnar på en bok av Khemiri så fascineras jag av leken med språket, orden. Familjehemligheter, dinosaurier, gatstenar, kärlek med mera finns där i en underbar blandning.

Hamadi Khemiri läser ljudboken och det gör han mycket bra.

En av årets bästa böcker. Betyg 5/5.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

En av böckerna som jag läst i december är Jag ljuger ibland är Alice Feeney. Debutroman.

”Jag heter Amber Reynolds. Det finns tre saker ni bör veta om mig: 1.Jag ligger i koma. 2.Min man älskar mig inte. 3.Jag ljuger ibland.” Så inleds boken innan historien sätter fart.

Amber vet att det inte var en olycka som gjorde att hon hamnat i koma och ligger på sjukhus, men hon minns inte vad som hände och försöker få ihop trådarna.

Bara tanken på att ligga i koma är ruggig tycker jag. Vad har hänt? Vem kan Amber lita på? Är Amber att lita på? Hur ser sanningen ut? Frågorna är många och det dyker upp nya allteftersom en läser.

Författaren använder sig av greppet ”trepunkter” (min benämning) på några fler ställen. Det känns lite nytt och funkar men som med många grepp så tycker jag att det bör ske i lagom dos.

Jag ljuger ibland är en spännande thriller som jag sögs in i. Den var svår att släppa och jag läste den ganska snabbt. Storyn har flera twister in i det sista och jag blev överraskad även om det inte gällde hela vägen. Men det var saker som jag funderade över ända tills efter att jag läst ut boken och svar på alla mina frågor (en del är inte nedskrivna här) vet jag inte riktigt om jag fick. Men det ligger lite i genrens natur och är spännande i sig. Helt klart en bok värd att läsas! Det ska bli intressant att se vad Alice Feeney kommer med härnäst, jag läser gärna fler böcker.

Det är ett tag sen jag läste boken och lite har den fallit undan. Valet stod mellan 3,5 och -4 och den får betyget 3,5/5.

Kvinnors liv – söndagens smakbit

Sista söndagen i år och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna denna vecka.

Julhelgerna känns lyxiga, även fast jag jobbat tre dagar i mellandagarna så blev det flera dagar ledighet innan och nu är jag långledig, cirkus 8 dagar tror jag det blir, inte dumt. Det har blivit en hel del läsning, snart klar med Elizabeth Georges senaste som jag lyssnar på, smakbit från förra söndagen finns här. Jag läser också Kvinnors liv av Alice Munro, en författare som man oftast förknippar med noveller. Kvinnors liv sägs vara författarens enda(?) roman, den gavs ursprungligen ut 1971 och har nu kommit på svenska.

 

Från A till Ö – Ynkrygg

Dags för bokstaven Y i alfabetstaggen.

Y – Ynkrygg. En feg karaktär. Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?

Ja det finns nog en hel del fega karaktärer i bokvärlden. Bland annat de som mobbar och behandlar andra orättvist och illa. En bok som det förekommer orättvisa behandlingar i är Bortom solens strålar. Stark bok som jag tyckte mycket om. Det gäller även de andra böckerna som hör samman med den: Stjärnlösa nätter och blod rödare än rött.

Hade en förhoppning om att bli klar med alfabetstaggen detta år, men nu är det inte så många dagar kvar innan 2019 tar vid och det känns lite tveksamt. Men jag ska väl ha något att pula med i början av nya året.;)

 

Helgfrågan v 52

Torsdagskväll och efter att ha jobbat lång dag/kväll är det dags för Mias helgfråga:

Vad fick du för böcker i julklapp?  Jag fick inga böcker men det brukar jag inte få numera. Det är nog inte helt lätt att köpa böcker till en som jobbar med det och jämt och ständigt lånar hem massa böcker. Fick bland annat ett presentkort och pengar vilket inte är helt fel. Få se vad jag köper men tror det blir upplevelser av olika slag.

Bonusfrågan: Hur ska du fira in det nya året? Det blir lugnt, inget speciellt firande såvitt jag vet.

Årets bästa – topplistan

Juldagen, tisdag, och det innebär Johannas deckarhörnas topplista. Temat: Årets bästa böcker.

Att välja bara fem låter sig egentligen inte göras då jag läst många bra (och året är ju inte slut….) så det här är ett urval. Ett inlägg om årets bästa läsning kommer lite längre fram.

 

Söndagens smakbit: Det straff hon förtjänar

Fjärde advent, söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Astrid Terese på bloggen Betraktninger och Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna varannan vecka.

Jag började lyssna på Det straff hon förtjänar av Elizabeth George för några dagar sen och det känns redan nu som att det här är en av Georges bästa. Sidorna vänder sig av sig själv och jag strecklyssnar.

Det väsande s-ljudet i personens uttal kunde vara ett sett att försöka dölja sin identitet. Hon tvingades medge att det kunde ha varit precis vem som helst som hade ringt samtalet från polisstationen, från en av sopgubbarna till Dracula. Sedan såg hon det. Just som hon skulle logga ut fick hon syn på datumet då samtalet hade kommit in. Nitton dagar innan diakonen fördes till polisstationen. Det hade inte nämnts någonstans, trots att det var värt att notera. Under de nitton dagar som hade gått mellan telefonsamtalet och gripandet av Ian Druitt måste någonting ha hänt och detta någonting måste ha varit en utredning där man kom fram till att det fanns skäl nog att gripa mannen. Men om så var fallet, och det verkade rimligt att anta det, varför fanns det då inte någon form av bevis någonstans om att det hade gjorts en förundersökning av Ian Druitt? (ca 8:05 in i ljudboken)

Passar på och önskar er alla en riktigt skön jul!