Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

En av böckerna som jag lyssnat på under december är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Och jag tyckte mycket om den.

Khemiri namnger nästan inte någon av karaktärerna i boken. De är bland annat ”pappan som är en son” en ”farfar som är en pappa” och en ”flickvän som är mamma”. Och så förekommer förstås barn i berättelsen och då i form av ”ettåringen” och ”fyraåringen”. En smakbit från boken finns här. Det är ett lyckat grepp av Khemiri att inte skriva ut namn på karaktärerna – det blir allmänmänskligt och ja en person kan ju vara både flickvän och mamma och så vidare….

Det är en roman som bland annat handlar om att vara förälder, småbarnstillvaron, att få vardagen och livet att gå ihop. Relationen mellan far och son. Jag log väldigt mycket när jag lyssnade, har inte barn själv, men det är ändå hög igenkänningsfaktor (men barn finns i min omgivning och jag möter dagligen barn). Khemiri riktar också som så ofta i sina texter ljuset mot samtiden.

Det är rappt berättat och tankeväckande. Och som så många andra gånger när jag läser eller lyssnar på en bok av Khemiri så fascineras jag av leken med språket, orden. Familjehemligheter, dinosaurier, gatstenar, kärlek med mera finns där i en underbar blandning.

Hamadi Khemiri läser ljudboken och det gör han mycket bra.

En av årets bästa böcker. Betyg 5/5.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

En av böckerna som jag läst i december är Jag ljuger ibland är Alice Feeney. Debutroman.

”Jag heter Amber Reynolds. Det finns tre saker ni bör veta om mig: 1.Jag ligger i koma. 2.Min man älskar mig inte. 3.Jag ljuger ibland.” Så inleds boken innan historien sätter fart.

Amber vet att det inte var en olycka som gjorde att hon hamnat i koma och ligger på sjukhus, men hon minns inte vad som hände och försöker få ihop trådarna.

Bara tanken på att ligga i koma är ruggig tycker jag. Vad har hänt? Vem kan Amber lita på? Är Amber att lita på? Hur ser sanningen ut? Frågorna är många och det dyker upp nya allteftersom en läser.

Författaren använder sig av greppet ”trepunkter” (min benämning) på några fler ställen. Det känns lite nytt och funkar men som med många grepp så tycker jag att det bör ske i lagom dos.

Jag ljuger ibland är en spännande thriller som jag sögs in i. Den var svår att släppa och jag läste den ganska snabbt. Storyn har flera twister in i det sista och jag blev överraskad även om det inte gällde hela vägen. Men det var saker som jag funderade över ända tills efter att jag läst ut boken och svar på alla mina frågor (en del är inte nedskrivna här) vet jag inte riktigt om jag fick. Men det ligger lite i genrens natur och är spännande i sig. Helt klart en bok värd att läsas! Det ska bli intressant att se vad Alice Feeney kommer med härnäst, jag läser gärna fler böcker.

Det är ett tag sen jag läste boken och lite har den fallit undan. Valet stod mellan 3,5 och -4 och den får betyget 3,5/5.

Kvinnors liv – söndagens smakbit

Sista söndagen i år och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna denna vecka.

Julhelgerna känns lyxiga, även fast jag jobbat tre dagar i mellandagarna så blev det flera dagar ledighet innan och nu är jag långledig, cirkus 8 dagar tror jag det blir, inte dumt. Det har blivit en hel del läsning, snart klar med Elizabeth Georges senaste som jag lyssnar på, smakbit från förra söndagen finns här. Jag läser också Kvinnors liv av Alice Munro, en författare som man oftast förknippar med noveller. Kvinnors liv sägs vara författarens enda(?) roman, den gavs ursprungligen ut 1971 och har nu kommit på svenska.

 

Från A till Ö – Ynkrygg

Dags för bokstaven Y i alfabetstaggen.

Y – Ynkrygg. En feg karaktär. Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?

Ja det finns nog en hel del fega karaktärer i bokvärlden. Bland annat de som mobbar och behandlar andra orättvist och illa. En bok som det förekommer orättvisa behandlingar i är Bortom solens strålar. Stark bok som jag tyckte mycket om. Det gäller även de andra böckerna som hör samman med den: Stjärnlösa nätter och blod rödare än rött.

Hade en förhoppning om att bli klar med alfabetstaggen detta år, men nu är det inte så många dagar kvar innan 2019 tar vid och det känns lite tveksamt. Men jag ska väl ha något att pula med i början av nya året.;)

 

Helgfrågan v 52

Torsdagskväll och efter att ha jobbat lång dag/kväll är det dags för Mias helgfråga:

Vad fick du för böcker i julklapp?  Jag fick inga böcker men det brukar jag inte få numera. Det är nog inte helt lätt att köpa böcker till en som jobbar med det och jämt och ständigt lånar hem massa böcker. Fick bland annat ett presentkort och pengar vilket inte är helt fel. Få se vad jag köper men tror det blir upplevelser av olika slag.

Bonusfrågan: Hur ska du fira in det nya året? Det blir lugnt, inget speciellt firande såvitt jag vet.

Årets bästa – topplistan

Juldagen, tisdag, och det innebär Johannas deckarhörnas topplista. Temat: Årets bästa böcker.

Att välja bara fem låter sig egentligen inte göras då jag läst många bra (och året är ju inte slut….) så det här är ett urval. Ett inlägg om årets bästa läsning kommer lite längre fram.

 

Söndagens smakbit: Det straff hon förtjänar

Fjärde advent, söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Astrid Terese på bloggen Betraktninger och Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna varannan vecka.

Jag började lyssna på Det straff hon förtjänar av Elizabeth George för några dagar sen och det känns redan nu som att det här är en av Georges bästa. Sidorna vänder sig av sig själv och jag strecklyssnar.

Det väsande s-ljudet i personens uttal kunde vara ett sett att försöka dölja sin identitet. Hon tvingades medge att det kunde ha varit precis vem som helst som hade ringt samtalet från polisstationen, från en av sopgubbarna till Dracula. Sedan såg hon det. Just som hon skulle logga ut fick hon syn på datumet då samtalet hade kommit in. Nitton dagar innan diakonen fördes till polisstationen. Det hade inte nämnts någonstans, trots att det var värt att notera. Under de nitton dagar som hade gått mellan telefonsamtalet och gripandet av Ian Druitt måste någonting ha hänt och detta någonting måste ha varit en utredning där man kom fram till att det fanns skäl nog att gripa mannen. Men om så var fallet, och det verkade rimligt att anta det, varför fanns det då inte någon form av bevis någonstans om att det hade gjorts en förundersökning av Ian Druitt? (ca 8:05 in i ljudboken)

Passar på och önskar er alla en riktigt skön jul!

Helgfrågan v 51

Det närmar sig julafton och Mias helgfråga: Har du köpt några hårda paket till någon? Alltså böcker. 

Nej det har jag inte gjort, har köpt lite annat. Vill inte avslöja vad på bloggen 😉

Bonusfrågan: Hur firar du jul i år? Med min mamma på julafton sen får jag se hur det blir de andra två juldagarna. Det blir lugnt. Avkoppling, god mat, läsning och tv-serier. No stress. Superskönt ska det bli!

Från A till Ö – Xylofon

Nu börjar jag närma mig de sista bokstäverna i alfabetstaggen och kanske kan den eventuellt bli klar på den här sidan året, men det återstår att se.

X – Xylofon. En barnslig bok. Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?

Hm. Jag hängde upp mig lite på ordet ”barnslig” i den här frågan som känns lite konstig. Jag kommer inte ihåg hur jag upplevde de ungdomsböcker som jag läste i min ungdom. Några har jag läst som vuxen och de upplevde jag inte som för barnsliga. Barn och ungdomsböcker skrivs ju många gånger också för den målgruppen. Nej, jag får nog ta och lämna walkover på den här frågan.

Söndagens smakbit: Pappaklausulen

Tredje advent och som vanligt på söndagar kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna denna vecka.

Den här helgen har varit lugn med läsning, avkoppling, tv-serier efter en intensiv vecka på jobbet och privat. Det har ändå blivit en hel del läst under veckan och det tackar jag till stor del ljudböckerna för. En bok som jag lyssnar på är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri som jag hade tänkt läsa när den kom, men det kom andra böcker emellan. Men nu så. Jag har nästan lyssnat klart på den och jag kan säga så mycket som att jag gillar vilket kanske inte är helt förvånande, då jag brukar tycka om Khemiris sätt att skriva, leken med språket.

Allt återupprepas. Förutom att pappans tålamod är slut. Han hotar med indraget lördagsgodis. Han säger att han ska kasta alla fyraåringens älsklingsleksaker. Äntligen tystnar fyraåringen. Pappan sätter sig på stolen, tar fram telefonen, läser samma artiklar som han redan har läst. Ettåringen verkar somna in. Fyraåringen också. Pappan smyger tillbaka till sängen. Han ligger ner i tre minuter innan ettåringen börjar skrika. Fyraåringen vaknar. I gryningen är alla bleka och rödögda utom mamman som kommer ut ur duschen sminkad och frågar om inte hon ska lämna idag. Nej, det är lugnt säger pappan, jag fixar det. När mamman kommer hem från jobbet sover barnen och lägenheten badar i ett fantastiskt lugn. Har allt gått bra, säger hon. Absolut, säger han. Han berättar inte att ettåringen satt i badet när pappan skulle stänga av det kokande potatisvattnet i köket och att fyraåringen lyckades låsa in sig och lillebrorsan i badrummet. Pappan stod på utsidan. Han hörde vattnet rinna i badet. Han försökte få fyraåringen att låsa upp men hon bara skrattade och till slut fick han hämta en kökskniv och vrida om låset utifrån. Varför skulle han berätta en sån sak? Han är vuxen och han är inte lika sönder som han känner sig. Dessutom har han lagt båda sina barn och när han tittar till dem ligger de i precis samma pose, på rygg med lite öppna munnar och försiktigt ryckande ögonlock. Han älskar dem aldrig mer än de sover. (ca 7:51 in i ljudboken)

Trevlig söndag!