Söndagens smakbit: Styckerskan från Lilla Burma

Söndag, är på resande fot i England. Över +30 igår men svalare idag, runt +25. Det blir en smakbit från ljudboken som jag håller på med: Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser. Som är den ”sista” delen i serien om Barbarotti. Smakbiten kommer från kapitel 16.

Vad kunde det finnas för rimliga skäl att tröska runt i ett fem år gammalt haveri, således? Vilken var poängen med att läsa dessa dystra protokoll och referent och åka runt och ansätta dessa intet oanande människor? Varför inte bara se till att få Arnold Morinder dödförklarad och ägna sig åt färskare och lösbara problem istället?

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggren Betraktninger som håller i trådarna idag.

 

Annonser

Lyktsken av Michael Ondaatje

Jag har läst Lyktsken av Michael Ondaatje. Om författarnamnet låter bekant så har han bland annat skrivit Den engelska patienten.

Det är efter krigsslutet, London, tonåringarna Nathaniel och Rachels föräldrar måste ge sig av hastigt och lämnar dem. Föräldralösa blir de omhändertagna av en man som kallas Nattfjärilen. Vid Nattfjärilens sida finns diverse vänner som också tar sig an och försöker beskydda tonåringarna. Vilka är dessa personer och behöver tonåringarna beskyddas? Som vuxen försöker Nathaniel förstå det som hände, inte minst sin mors roll.

Det här var min första bok av Ondaatje. Jag har sett Den engelska patienten men det var länge sen så jag minns inte så mycket av den. Har för mig att jag inte blev helt förtjust i filmatiseringen, men boken kan ju vara mycket bättre….

Lyktsken är en slags thriller, spionhistoria och kärlek är också en bland flera andra ingredienser. Jag blev nyfiken på den när jag läste baksidestexten. Det var intressant att läsa om Nathaniel, Rachel, Nattfjärilen, de olika vännerna. Och Nathaniels försök att förstå vad som hände modern. När jag tänker på karaktärerna och historien så är det stämningen som jag tyckte mest om i boken. Den är speciell, drivande och gjorde att jag läste vidare. Det var intressant läsning. Välskriven.

Betyg 3,5/5

Helgfrågan v 26

Dags för Mias helgfråga: Vad tycket du om att läsa böcker i bokcirkel? Jag tycker att det är roligt med bokcirklar. Ibland blir det att läsa annat än en tänkt sig, eller att läsa böcker som en funderat på att läsa, men inte kommit sig för med. Och att höra om andras åsikter och läsupplevelser är givande på många olika sätt.

Bonusfrågan: Grilltips?? Jag har inte riktigt dragits med i grilltrenden så dåligt med tips, men grönsaker av olika slag kan en grilla.

Läs och bloggfunderingar i semestertider

 

Lite tankar om läsandet och bloggandet så här i sommar- och semestertider:

1. Läsa och lyssna på det jag känner för i stunden, gärna så blandat som möjligt men snöar jag in på någon genre/författare så är det helt ok.

2. Det vore inte fel om det blir någon/några bok/böcker på engelska nu när jag är inne i ett läsflyt.

3. Jag har tänkt fortsätta blogga under sommaren, blir det uppehåll så blir det i så fall ett kortare sådant. Men det är inte aktuellt just nu.

Har ni några läs- och bloggplaner för sommaren?

 

 

 

 

 

Temaläsning, kaos och engelska böcker

 

Sommar, semester och regn – det känns faktiskt inte så dumt. Även regn behövs ju. Snart har halva året gått och jag har kollat in hur jag ligger till med mina läsutmaningar.

Läsflytet håller i sig inte minst när det gäller engelska böcker. Läst tre den här månaden, och jag toppar mina mål om minst fem per år redan nu (läst sju och en halv)och det bara halvvägs in på året. Inte dumt! 😉

Kaosutmaningen går framåt utan att jag tänker på den. Inte prickat av tjugo än, men det kommer förhoppningsvis att bli så, är ju en bit kvar av året.

Det är också flyt i min temaläsning, där jag läser böcker av Håkan Nesser. Nu lyssnar jag på den femte och ”sista” om Barbarotti. Det rör på sig!

Farlig flyktväg och The Shadow District av Arnaldur Indridason

Jag har läst Farlig flyktväg, och lyssnat på The shadow District (Skuggor över Reykjavik) i Arnaldur Indridasons trilogi med utredarna Flovent och Thorson.

Den första delen, Det tyska huset blev jag inte så förtjust i. Det gjorde att jag dragit mig för att fortsätta med serien. Men Indridason är en favoritförfattare och jag hade bestämt mig för att åtminstone läsa Farlig flyktväg. Och det var tur det för jag tyckte mycket om Farlig flyktväg, och The Shadow District. Jag läste böckerna direkt efter varandra och det är inte så ofta som jag gör det numera, det var roligt att ha tid och tillfälle till det.

Serien verkar ha fått en annan ordning när det gäller den engelska utgivningen, bland annat på Nextory där The Shadow District som är den avslutande delen, är del 1. Efter att ha kollat runt så upptäckte jag att det var så på flera andra ställen/sidor. Om det blivit så av misstag eller om det är menat så vet jag inte. Men efter att ha läst så är min rekommendation att läsa i den ordningen som de översatta på svenska är, även om en som jag gjort läser på olika språk. Jag höll på att läsa den tredje före den andra men backade bandet och det var bra. Lista på Indridasons böcker finns här.

Jag upplevde att det var lite otydligt början att lyssna på The Shadow District som växlar mellan 1944 och 2016. Men det gav sig när jag kom in i ljudboken. Sean Barrett läser den och det gör han väldigt bra.

Det kändes som att den ”gamla” Indridason är tillbaka i de här delarna. Den Indridason som gjort att jag inte tröttnat, velat ha mer, och läst vidare.I Farlig flyktväg inträffar flera dödsfall och det är en intressant och spännande intrig. Och Indridason väver skickligt ihop dåtid och nutid i den avslutande The Shadow District som också har en intressant och spännande intrig. Båda är välskrivna.

Vad blir det sen i bokväg av Arnaldur Indridason? Jag har mina funderingar som dök upp efter att jag hade lyssnat klart på den avslutande delen, men om det blir så återstår att se….

Betyg 4+/5

Söndagens smakbit: Lightning men

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarrna denna vecka (Inlägget har inte kommit upp i skrivande stund).

Det har varit och är skönt med långledig helg. Blivit en del läsning, mest ljudboken Lightning men av Thomas Mullen som är uppföljaren till Darktown. Vit eld som den heter på svenska kommer i mitten av september. Jag tyckte mycket om Darktown och den här är också stark och spännande. Smakbiten kommer från början av boken, men jag har lyssnat på över halva.

He walks slowly, because he does not want to limp on his first walk as a free man even though his right knee aches as it has for the last two years, since the fall at the bridge. He knows that his right shoulder carries higher than his left by a good inch or two, a result of the chain gang, swinging an ax until his … body was transformed.

Trevlig söndag!