Ondskans ekon av Arnaldur Indridason

Arnaldur Indridason är tillbaka i högform. Det konstaterade jag med glädje när jag läste Ondskans ekon som är den tredje delen i serien med den pensionerade kriminalinspektören Konrad. Indridason är en av mina favoritförfattare och när det kommer nya böcker så läser jag.

I Ondskans ekon hittas en kvinna mördad i sin lägenhet i Reykjavik. En lapp med Konrads telefonnummer hittas på hennes skrivbord. Det visar sig att kvinnan, Valborg, hade bett Konrad om hjälp med att hitta barnet som hon lämnat bort direkt efter att födseln för femtio år sedan. Hon visste inte om det var en flicka eller pojke, och höll inte i barnet för det skulle göra det svåra ännu värre. Hela tiden har hon tänkt på barnet, och undrat över hens liv och oroat sig. Konrad sa nej till att hjälpa till att hitta barnet, och när han får veta av en poliskollega att hon blivit mördad så ångrar han fruktansvärt mycket att han inte hjälpte henne. Och han börjar göra efterforskningar. Konrad undersöker också händelser kring sin pappa, vem var det som dödade honom.

I boken finns ingredienser som religiös sekt, spiritism, skuld och som så ofta i Indridasons böcker är det förflutna närvarande med hemligheter.

Den två första delarna var lite svagare samtidigt som serien i mitt tycke blivit bättre och bättre. Med Ondskans ekon är Indridason tillbaka i ”gammal” god form. Det är spännande och välskrivet. Miljöerna, karaktärerna, intrigen är stark och intressant. Det långsammare tempot som är synonymt med Indridasons böcker liksom att det inte är onödigt våld. Ja det här är i mitt tycke den bästa i serien så här långt och jag hoppas på fler.

Betyg +4/5

Lista över författarens böcker finns HäR