Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. Joyce Carol Oates

En bok som jag läst och inte skrivit om är Oates senaste. Hon har stått ett tag på min lista över författare som det var länge sedan jag läste något av. Blev nyfiken på den här när den kom men omfånget…över 800 sidor avskräckte. Men när jag läste flera positiva omdömen om den på olika bloggar så tänkte jag why not testa ljudboken. Fysiska boken hade jag nog inte läst. Ljudboken är på över 30 timmar, tog mig an den under långledigheten och det behövdes för att det skulle mer lite tid för boken.

Inledningen i boken är väldigt dramatisk. Den fd borgmästaren Whitey McClaren är på väg hem och stannar bilen för att förhindra att poliser misshandlar en indisk man. Det är poliser som utövar det på en färgad man. När Whitey försöker gå emellan blir han utsatt för misshandel. Det leder till att han hamnar på sjukhus. Whitey lever sedan en kortare tid. Romanen handlar mycket om hur hans död påverkar hustrun Jessalyn och de fem barnen.

Vad tyckte jag då om boken? Den var intressant att läsa men är lite väl detaljerad och upprepande vilket inte är helt ovanligt när det är många sidor i en bok. Jag tror att Oates bok hade varit minst lika intressant om inte mer om den kortats ner. Men det är mitt tycke det, och finns nog andra omdömen om det precis så som det ska det vara.

Det är intressant att läsa om vad som händer familjen efter att Whitey har dött. Jessalyns liv, syskonen, deras relationer. Och det är starkt om rasism. Det är och blir lite många trådar. Ibland fick jag en känsla av att Oates velat lite mycket och slutet kändes på ett sätt oavslutat, med flera frågetecken. Jag har inget emot öppna slut om det är tanken men det kändes som det inte ”bara” var det.

Med detta sagt så tyckte jag ändå om boken, den är intressant, och jag är nöjd med att ha läst Oates igen. Kan tänka mig att läsa mer av Oates någon gång. Men tror det dröjer lite och då vill jag nog inte läsa en fullt så omfångsrik bok.

Betyget kunde ha blivit en fyra men då det blir en del minus för ovannämnda så sätter jag 3,5.

Annons

6 reaktioner på ”Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. Joyce Carol Oates

  1. Vad kul att du tyckte om den! Jag tycker att den här är en av hennes bättre och sidantalet var inte alls ett problem i fysisk form. Däremot kan jag misstänka att om man lyssnar så kan det bli väl mäktigt. När man läser kan man ju alltid snabbläsa om man hittar ett avsnitt eller två som inte känns jätteviktiga. Jag läser gärna mer av Oates men hon är klurig eftersom hon är så ojämn (tycker jag).

    • Ja den var intressant men lite för tjock och detaljerad. Fysiska boken hade jag nog inte orkat läsa även om man kan hoppa lite lättare i texten, men sidantalet kändes för mäktigt så lättare med ljudboken för mig. Ökade på hastigheten ganska rejält särskilt när det blev för mycket upprepningar 😉 någon gång kan jag tänka mig att läsa mer av henne men det dröjer nog och då blir det inte en sån här tegelsten:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.