Lyssnade klart på The Shadow District (Skuggor över Reykjavik) av Arnaldur Indridason igår (inlägg om den och Farlig flyktväg kommer). Och sen började jag på uppföljaren till Darktown som jag tyckte var väldigt bra (omslaget till ljudboken ör lite annorlunda än det nedan). Lightning men har börjat jätte spännande. Tror det blir sträcklyssning….
Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Helgen har varit lugn, var helt uttröttad efter veckan som varit. Snart semester så en hel del grejer att fixa men har också läst en del.
En av böckerna som jag läser är Lyktsken av Michael Ondaatje som jag kommit ungefär halvvägs i. Smakbiten kommer från s. 114-115.
En stund senare gick Rachel och jag tillsammans nedför de mattklädda trapporna. En liten grupp hade samlats i lobbyn- Vår mor, ett halvdussin män i civila kläder som hon sa var där för att skydda oss, McCash, Pilen. Två män i handbojor låg på golvet, och en bit från den tredje, delvis täckt av en filt, med ett oigenkännligt blodigt ansikte som stirrade på oss. Rachel flämtade till. Vem är det där? En polis böjde sig ner och drog upp filten över ansiktet. Rachel började skrika. Så täckte någon våra huvuden med rockar för att vi skulle vara anonyma när vi leddes ut på gatan. Jag kunde höra Rachels dämpade gråt medan vi blev infösta i varsin skåpbil för att köras till skilda platser.
Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna idag.
Trevlig söndag!
Torsdagskväll och dags för Mias helgfråga: Hur viktigt tror du det är att man besöker och kommenterar andra bokbloggare? Utveckla gärna…
Jag tycker att det är roligt med kommentarer och blir väldigt glad över det. Försöker att kommentera på andras bloggar så ofta som jag hinner. Men tiden räcket inte alltid till och ibland blir det ”bara” gilla knappen. Det är en jättetrevlig gemenskap bokbloggsfären och alla tips en får! Så ja det är viktig, roligt och givande på många sätt.
Bonusfråga: Vad är din favorit bland fikabröd? Något med choklad i funkar alltid. Typ kladdkaka, chokladboll. Men det är kanske inte direkt vanligt fikabröd…
Jag har läst den elfte boken om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear.
Handling: Spring, 1937. Four years after she set sail from England, lraving everything she most love behind, Maisie Dobbs is making her way home, only to Find herself in a dangerous place. She was seeking peace in the hills of Darjeeling, but her sojourn is cut short when her stepmother summons her back to England. But on a ship bound for Southampton Maisie realises she isn`t ready to return.
Against the wishes of the captain she dissembarks in Gibraltar – the British garrison town is teeming with refugees fleeing a brutal civil war across the border in Spain. Days after Maisies arrival a photographer is murdered and Maisie becomes entangled in the case, drawing the attention of the British Secret Service as she is pulled deeper into political intrigue on ”the Rock”. (Baksidestexten)
——————————————————
Det brukar bli en bok om året i den här serien och det är ganska lagom. Jag tycker att det är en mysig serie och många gånger historiskt intressant
Den är lättläst och vanligtvis går det ganska snabbt att läsa böckerna, men av någon anledning gick det lite trögt med den här. Det kan delvis ha berott på att jag hade lite mycket runt mig och läste bara lite i taget ganska länge.
Det är en ganska intressant gåta men jag tror att min lite splittrade läsning gjorde att jag inte fann den så fängslande som jag hoppats på.
Jag tycker att Maisie är en intressant karaktär att läsa om. I den här boken saknade jag lite saker när det gäller Maisies liv. Saker som jag velat veta mer om. (Spoilervarning). I förra delen handlade det mycket om Maisie och James, kärleken mellan dem, om hon skulle gifta sig med honom. I den här har hon varit gift ett tag och förlorat James som tragiskt nog har dött. Det måste ha hänt mycket däremellan och det hade jag velat läsa mer om.
Det här är en lite svagare del i serien jämfört med de föregående böckerna. Men ändå trevlig läsning och jag kommer nog att läsa nästa del om cirkus ett år. Jag vill ju veta hur det går för Maisie.
Betyg 3+/5
Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Jag håller som vanligt på flera böcker som jag läser och lyssnar på parallellt. Har precis läst ut Farlig flyktväg av Arnaldur Indridason som är den andra delen i serien med Flovent och Thorson. Nu lyssnar jag på den tredje delen, The Shadow District. Jag hade påbörjat den förut, men nu har jag börjat från början eftersom den legat på vänt ett tag.
Det är inte så ofta som jag läser böcker av en och samma författare direkt efter varann, men å andra sidan så läser jag ju också andra böcker parallellt så det känns inte riktigt som att jag gör det. Smakbiten kommer från kapitel ett. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.
Next the policemen opened the door to the bedroom and there streatched out on top of a single bed lay a man with eyes half closed, his arms down by his sides. He was dressed in shirt, trousers and socks and looked for all the world as if he decided to take a nap in the middle of the day and never got up again.
Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.
Trevlig söndag!
Förra månaden lyssnade jag på Tom som är en relativt ny berättelse av Håkan Nesser.
Den handlar om Judith som får ett samtal mitt i natten av en person som säger att han är Tom, styvsonen som varit försvunnen lite över 22 år. Är han tillbaka? Judith känner tvivel och sakteligen får en som läsare veta varför, vad som hände för 22 år sen. Och hur Judith och maken Robert förhåller sig till personen som säger sig vara Tom.
Det här var en berättelse i min smak. Det är mycket stämningen i den, suggestiv och lite smått obehaglig. Det är spännande läsning från början till slut tyckte jag. Det är flera svängningar och jag hade en del funderingar när jag ”slagit ihop” boken om hur det egentligen förhöll sig med ”gåtan”. Det gjorde boken extra spännande.
Berättelsen finns också som text, ingår i samlingen Intrigo. Bara namnet på samlingen säger en del om Nessers sätt att skriva och han laborerar ju mycket med olika namn och språket, och det gäller även i Tom. Upptäckte när jag kollade upp samlingen att det finns några berättelser i den som jag inte läst, men kommer nog till dem så småningom. Har en pågående temaläsningen där jag sakta men säkert betar av böcker av Nesser.
Det är inte en författaruppläsning och när jag såg det tänkte jag ”vad synd” men Anna Maria Käll som läser den är också en av mina favoriter. Och under tiden som jag lyssnade så kändes det på många sätt rätt att det är Käll som läser.
Det här är en av de böcker som jag tyckt mest om av vårens läsning och den får betyget 4+/5.
Lista på böcker av Håkan Nesser finns här.
Torsdag och dags för Mias helgfråga: Vilken typisk svensk bok borde man läsa? (Fröken Christina) Astrid Lindgren, Fogelström, Moberg, Moa Martinson dyker upp i huvudet. Det blev författare istället för böcker.
Bonusfrågan: Hur firar ni nationaldagen? Inte något speciellt. Det är som en vanlig ledig dag. Har varit skönt att vara ledig.
