Bokbloggsjerka 10 – 13 mars

Så är det fredag, inte riktigt ledig helg för min del – jobb imorgon – men ikväll så är det soffan som gäller och innan jag sjunker djupt ner så tänkte jag svara på jerkan. Så här skriver Annika: Veckans fråga kommer från ett inlägg jag läste på Quora häromdagen med titelnWhat was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”. För min del var det The Cutting Season av Atticka Locke som jag kommer att skriva allt om inom kort. Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna.

Det korta svaret blir Lärkornas borg av Antonia Arslan, originalspråk italienska. Och Nötskal av Ian McEwan.

Jag läser mest på svenska numera men när jag var yngre så läst jag väldigt mycket på engelska. Jag försöker hitta tillbaka till att läsa i alla fall några böcker om året på engelska och utmanar mig själv till att läsa/lyssna på minst fem. Det går ganska bra med utmaningen även om jag inte läst fullt fem böcker på engelska förra året och i år har jag inte läst en enda bok på engelska så här långt. Men det är ju bara mars…..

Nötskal av Ian McEwan

notskal

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage. (Från förlagets sida)

En av de böcker som jag läste i februari var Nötskal av Ian McEwan. Och det var en väldigt annorlunda läsupplevelse mot det jag läst tidigare av författaren. Tidigare har jag bland annat läst Kärlekens raseri och Domaren – båda var intressanta.

När jag började läsa Nötskal tänkte jag vad är det här, är det Ian McEwan som har skrivit den? För den är speciell, annorlunda och det kändes inte som en McEwan bok, i alla fall inte de jag läst.

Jag tror intr att jag har läst någon bok där en möter ett fosters perspektiv på saker och ting: Trudy, föräldraskapet, förhållandet med svågern, planerna att göra sig av med den blivande fadern, och så vidare. Jag fnissade ibland och läste förbluffat vidare. Funderade också på om jag gillade den eller inte. Och kom fram till att jag gjorde det. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Jag kan lugnt säga att jag inte har läst någon liknande bok tidigare. Det kändes som att författaren har haft roligt när den skrevs. Den är absurd, crazy och skruvad. Jag rekommenderar den varmt!

Betyg 4/5

 

 

En smakebit på søndag: Sista vakten

Veckorna rullar på och det är söndag igen. Det verkar bli en fin dag, i alla fall så är det sol i skrivande stund till skillnad från igår då det snöade och var grått och trist. Jag har läst en del i veckan och helgen men håller fortfarande på med Nära dig som det går trögt med.

Dagens smakbit kommer från Sista vakten av Stephen King som jag precis börjat lyssna på. Det är den tredje och avslutande delen om Bill Hodges. Vad jag tyckte om Mr Mercedes och Den som finner kan du läsa om här och här. Smakbiten kommer från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

sista-vakten

De befann sig två bilar från beställningsluckan när radion under instrumentbrädans dator skrällde. Larmcentralens växeltelefonister var för det mesta sakliga, lugna och samlade, men den här rösten lät som en skränig radiopratare som fått i sig för många Red Bull.

”Alla ambulanser och brandfordon, vi har en katastrofsituation! Prioritet 1! Jag upprepar, en katastrofsituation! Anropet avser alla tillgängliga enheter, ambulanser och brandfordon!”

Prioritet 1 var akutfall. Rob och Jason stirrade på varandra. Flygolycka, tågolycka, explosion eller terroristattack. Det måste nästan vara något av de fyra alternativen.

”Platsen är City center på Malborough Street, jag upprepar, detta är en katastrofsituation, prioritet 1, sannolikt med flera döda. Var försiktiga.”

ensmakebitpåsöndagFler smakbitar hittar du hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Trevlig söndag!

Helgfrågan v 9

helgfragan-bild-mias-bokhorna

Jag kör på och svarar också på Mias helgfråga när jag ändå sitter vid datorn: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Boken som Mia nämner har jag läst eller om jag lyssnade på den. Jag minns inte riktigt hur jag reagerade på den men tror att det kom en och annan tår…. Jag har lätt för att bli berörd men det är inte alltid som jag fäller tårar – ibland gråter jag inombords – och ibland gråter jag floder. Jag vet inte alltid vad det är som gör att det blir åt det ena eller det andra hållet och blir ibland överraskad över min reaktion. Många gånger kommer tårarna oväntat och lite så var det när jag läste Målarens döttrar. En annan bok som jag fällde tårar till är Stoner och Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz blev jag helt knockad av.

Bokbloggsjerka 3 – 6 mars

bokbloggsjerkabildJag har varit ledig idag och det har bland annat blivit shopping och cafébesök. Och nu är det dags för Annikas jerka. Så här skriver hon: Jag har läst att Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga. Tyvärr kan jag inte själv ta reda på om det stämmer eftersom jag inte har en iPhone (ska visst komma för Androider också så småningom). Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Peter Mays app känner jag inte alls till men jag kommer att tänka på appen till boken Nattfilm av Marish Pessl som jag blev tipsad om av Tant Augustas tekopp. Jag lyckades använda den till att skanna ett par bilder när jag läste men det fungerade inte hela vägen och vad jag har förstått så fungerar appen endast till den engelska utgåvan, i alla fall då. Men det lilla jag lyckades skanna så tyckte jag att det gav en  extra dimension till läsningen av den boken. Och jag kan tänka mig att det kan vara en kul grej men jag vet inte om det är något som jag skulle använda mig av särskilt ofta. Vet inte om det här blev ett svar på frågan men ett försök i alla fall.

En smakebit på søndag: Nära dig

Skönt med söndag efter att ha jobbat sex dagar. Det blir lugna puckar idag; läsning, kanske någon tv-serie. Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. I morse körde jag lite ole dole doff, jag kunde inte bestämma mig för nästa bok, och det blev Nära dig av Lucie Whitehouse. Efter att ”bara” ha läst prologen så känns den lovande och som en bok som kan vara i min smak, och det hoppas jag förstås på.;) Mer information om Nära dig finns här.

nara-dig

Det är inte inbillning: vinden kommer verkligen inifrån. Ett fönster måste stå öppet, men var? Inte mot framsidan, det skulle hon ha sett. Men varför skulle han alls ha öppnat ett fönster? Det är köldgrader ute.

Någonting har hänt. Så fort hon tänker tanken vet hon att hon har rätt.

”Hallå?”

Hon tänder och hallen tar form inför henne. Luftdraget, inser hon, kommer uppifrån. Hon står nedanför trappan och ropar upp, men får fortfarande inget svar. Dörren till vardagsrummet står öppen och hon slår på lyset, går snabbt fram till den öppna spisen och tar upp eldgaffeln.

När hon kommer upp på nästa avsats får hon en klump i magen av rädsla. Den kalla luften kommer från översta våningen. Ateljén. Hon går vidare uppför den sista trappan med pulsen bultande i tinningarna. (s.7-8)

ensmakebitpåsöndagHa en skön söndag!