Mörkret vet av Arnaldur Indridason

För ett tag sen läste jag Mörkret vet som är första delen i en ny serie av Arnaldur Indridason. I den hittas en nedfrusen kropp och man tror att det kan vara Sigurvin, en affärsman, som saknats i 30 år. Den pensionerade kriminalkommissarien Konrad hade ansvar för den utredningen och blir inkopplad nu.

Den börjar spännande men sen dalar det lite. Som så ofta med Indridasons böcker så är det en lugnare och långsammare deckare än många andra i genren. Och det kan vara skönt med det mellan varven.

Den pensionerade kriminalkommissarien Konrad var med i The shadow district/Skuggor över Reykjavik (tredje och avslutande delen i serien med Flovent och Thorson). Av de karaktärer som författaren skrivit om så är nog Erlendur den som jag tyckte mest om. Konrad når inte riktigt dit, iaf inte så här i början. 

Mörkret vet kändes lite långdragen och bitvis seg. Det kan bero på att jag höll på med den ganska länge, andra böcker kom emellan. Men hade den varit ännu mer spännande så hade jag nog läst ut den snabbare. Med detta sagt, och trots mina invändningar, så kommer jag att läsa nästa del när den kommer. Arnaldur Indridason är en av mina favoritförfattare och det är något med det isländska och det lite lugnare tempot som tilltalar mig.


Betyg 3+/5

 

Lista över författarens böcker finns här.

Söndagens smakbit: Vajlett och Rut


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Första november, en till helgdag som är mörk, småregnig, trist och tröttande. Två dagars ledighet går alldeles för fort. Det blir en till slappardag idag. Jag håller som vanligt på med flera böcker och en av dem är Vajlett och Rut av Karin Alfredsson som jag lyssnar på. Lite klurigt att välja smakbit, det får bli där jag befinner mig i skrivande stund. Den är från kapitel 40.

Ett litet ps. Har problem med att kommentera på blogspot så om jag inte kommenterar beror det på det.

Hennes hjärta dunkar så att det borde höras. Hon är varm i hela kroppen. Så här kändes det när Vajlett höll Ebba i handen den där sista eftermiddagen och de gånger de satt så nära varandra det bara gick i skolbussen och när fröken Landström kammade och satte upp hennes hår. Fast det här är mer. Starkare.

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna idag.

Fem en fredag – aldrig säga aldrig

 


Fredag och av någon anledning känns det som att en jättelång ledighet ligger framför mig men det är två dagar. Nåväl det är inte så tokigt. Som vanligt så här på fredagen är det dags för fem hos Elmatilda.

1. Nämn ett band/artist som du gillar men aldrig har sett live. Det finns flera men tänker på Peter Jöback som jag var nära att se i Fantomen på operan i London. Han var sjuk så det blev inte så.

2. Vad är en maträtt du aldrig testat? Sniglar, surströmming för att nämna några som jag inte vill testa.

3. Vilket land tror du att du aldrig kommer besöka? Det finns nog några men slår till med Nordkorea. 

4. Vilken aktivitet tror du att du aldrig kommer testa? Aktiviteter med höga höjder. Luftballong och bungyjumping.

5. Vad är något du gjort men innan aldrig trodde du skulle göra? I ett svagt ögonblick för många år sen så gick jag med på att åka berg-och-dalbanan på Gröna Lund. Kommer inte hända igen.

Helgfrågan v 44


Torsdagskväll och dags för Mias helgfråga som handlar om vårens böcker 2021 om jag förstått rätt: Har du spanat in något nytt som du vill läsa?

Nej jag har inte kollat in vårens böcker så mycket än, även om vi ofta ligger i framkant på jobbet. Just nu funderar jag på om det inte snart är dags för en bok av Michael Robotham. Det var ett tag sen nu (inte så länge egentligen, men är lite sugen på att läsa någon). Har ingen brist på böcker eller ljudböcker som ligger och väntar. Bland annat Tritonus av Kjell Westö och Majgull Axelssons Inställd resa till Sabarmati. För att nämna några.

Bonusfrågan: Ska ni fira halloween? Nix inte alls. Det blir som en vanlig helg. Hade inte varit fel med lite mer ledigt än två dagar.

Hantverkaren av Sharon Bolton


Första boken i serien med polisen Florence Lovelady. Begravningsentreprenören Larry Glassbrook dömdes för brutala mord på tre ungdomar i staden Sabden i nordvästra England. Offren hade begravts levande i kistor som Glassbrook tillverkat. 30 år senare kommer Lovelady tillbaka till småstaden för att vara med på Glassbrooks begravning. Hon hade hoppats på att kunna sätta punkt i och med begravningen, men det börjar hända saker i staden som gör att hon ifrågasätter om hon haft fel om Glassbrook.

Jag har läst flera böcker av Sharon Bolton, däribland serien med Lacey Flint som jag tyckte mycket om och så en del fristående. Den här blev jag nyfiken på när den kom men det är mycket som en vill läsa. Under sensommaren blev det iaf läge att lyssna på den.

Intrigen växlar i tid mellan 60-talet och 1999. Jag tyckte att den började spännande och det höll i sig tills det övernaturliga ökade mer och mer. Kanske hade jag väntat mig en kriminalroman och det är inte en renodlad sådan. Jag kan tycka att det är ok med viss övernaturlighet men det beror lite på bok och hur det är uppblandat. Här blev det lite för mycket häxkonster och tveksamheter i trovärdighet för min smak. Men det kan nog passa för den som tycker om kombinationen av spänning och övernaturligheter.

Det var en ny uppläsare för mig: Anna-Carin Henricsson. Har inte noterat vad jag tyckte om uppläsningen.

Det är en del svängningar i intrigen men blev inte helt överraskad.

Den andra delen i den här serien, Giftmördaren, verkar ta lite vid första delen om jag förstått rätt och det kan på ett sätt vara spännande. Tror att jag kommer att lyssna på den framöver någon gång. Men det återstår att se om det blir så.

Betyg 3/5

 

Söndagens smakbit: Ensam med katt


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Hej och hå, vintertid och en timme till sägs det men känns som mindre tid eller så har jag sovit bort den. Jag håller som vanligt på med flera böcker. Jag tyckte mycket om Gubbe med katt av Nils Uddenberg. Om att bli motvilligt med katt och kärleken till den som uppstår. Nu lyssnar jag på Ensam med katt som kallas för en ”självständig” fortsättning. Har inte kommit så långt men den börjar sorgligt och känns som minst lika fin och berörande som första boken. Smakbiten kommer ca 14 minuter in i ljudboken.

Då man själv känner sig otrygg är paradoxalt nog ett av de bästa läkemedlen att ge trygghet åt någon annan. Även om marken gungar under fötterna får man uppleva att man har balans och kraft nog att ge något åt andra. Det kan vara en människa eller så bara en liten katt. Bland annat därför blev mitt vardagspyssel med Kissen viktigt för mig och dessutom var hon ju precis som trädgården bakom huset och möblerna i det, något som påminde om mitt gamla liv. Bara tanken att hon skulle kunna försvinna, om så bara för några timmar, gav mig panik. Det hade ju hänt att hon hade hållit sig borta i några nätter, det fick bara inte inträffa nu.

 

 

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna idag.

Fem en fredag- hopkok


Fredag, härligt (blir inte ens irriterad på WordPress som håller på och krånglar). Dags för fem hos Elisamatilda som är ett hopkok av frågor.

1. Vad är det närmsta du kommer ren magi? En kopp te och en efterlängtad bok kan vara en guldstund. Och mitt jobb bland alla ”magiska” böcker.

2. Vilket är det största misstaget du gjort i köket? Hur lång tid orkar du läsa mitt svar….skämt åsido så har jag gjort otaliga misstag i köket. Allt från bränd kastrull till mat som inte varit ätbar.

3. Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa? Det här är jag lite för fredagstrött för att orka svara på känner jag. Finns säkert någon fråga men hoppar den nu.

4. Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den? Men hallå, det avslöjar jag förstås inte. 😉

5. Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen? De skulle nog bli chockerade och tro att de drömde. Känner att jag nog är ganska laglydig men vem vet vad som kan hända….

Helgfrågan v 43


Det duggar inte så tätt med inlägg här på bloggen men nu är det iaf dags för Mias helgfråga: Vad läser du nu?

Jag lyssnar på Anne Holts senaste bok Operation fosterland som jag började på för ett tag sen. Den hamnade på vänt då det kom andra böcker emellan. Funderar också över vilken pappersbok jag ska börja läsa innan jag somnar – har några att välja mellan –  men det lutar åt att det blir Vinterfjäril av Zinat Pirzadeh.

Bonusfrågan: Längtar du efter vintern?  Nej det gör jag inte, även om det är regniga och mörka höstdagar nu och snö kan lysa upp. Men det räcker med vinter under julperioden.

Kvinna med födelsemärke av Håkan Nesser

I den fjärde delen med van Veeteren (som jag lyssnat på för ett tag sen men missat att skriva om) skjuts flera personer, män, med stor träffsäkerhet. Offren kontaktas med en gemensam nämnare – det spelas musik i telefonerna. Vad är orsaken till morden? Vad har musiken för betydelse?

Van Veeteren tar sig an fallet ganska motvilligt. Är som vanligt lite grinig och sur men ibland blir det roligt och här funderar han en del över sitt yrke. Vad han skulle ha blivit om han inte blivit polis, och sitt engagemang eller som han tycker brist på det.

Den är lite förutsägbar och upplösningen överraskande inte så mycket, men tyckte ändå om den. Inte minst för karaktärerna och Nessers sätt att skriva som tilltalar mig. Och så läser han sin bok vilket är ett extra plus.

Betyg 3,5/5

Lista på böckerna av Håkan Nesser finns här

Söndagens smakbit: Hittebarnet


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Långledig helg och det har varit/är skönt. En hel del att fixa med, men också avkoppling och läsning även om det blivit mindre än jag tänkt. Men kanske blir det lite mer av det idag. En av böckerna som jag håller på med är Hittebarnet av Stacey Halls. Platsen är London. 1700-tal. Det är Halls andra roman, den första kommer på svenska 2021. Smakbiten kommer från de första raderna i ljudboken, men jag har kommit längre.

Alla spädbarn var lindade som små paket, färdiga att skänkas bort. Vissa av dem var fint klädda, trots att deras mödrar inte var det, i pyttesmå broderade fodral och tjocka sjalar, för vintern hade kommit och kvällen var isande kall. Jag hade lindat in Clara i en gammal filt som borde lagats för flera år sedan, och nu aldrig skulle bli det. Vi var ungefär trettio stycken som stod i en klunga kring den pelarförsedda ingången

 

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna idag.