Det är snart dags för Nobelpriset i litteratur och veckans kulturfråga hos enligt O handlar om favoriter så här långt.
Vem är din favorit bland tidigare nobelpristagare i litteratur?
Det är nog Alice Munro och Patrick Modiano. De har jag läst flera böcker av och tyckt mycket om. En tredje blir Olga Tokarczuk, har visserligen ”bara” läst en bok av henne, så favorit är kanske att ta i, men tyckte om den och läser gärna fler.
Dags för veckans topplista som Johannas Deckarhörna håller i. Temat: Vinterns bästa. Räknat december – februari. Det var inte helt lätt att välja bara fem då jag läst många bra, men här är några av dem.
Fartygets ögon av Roy Jacobsen. Det är den tredje boken om Ingrid på Barröy som börjar med De osynliga och Vitt hav. Tyckte mycket om alla tre men kanske lite mer om den här.
Det straff hon förtjänar av Elizabeth George. Tjugonde boken om Havers och Lynley. Och det är om inte den bästa så en av dem!
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Jag är väldigt förtjust i Khemiris sätt att skriva och leka med språket, ord. Den är både rolig och tankeväckande.
Där fåglarna slutat sjunga av Jenny Quintana. En mycket bra debutroman. En thriller som är lite vemodig och spännande. Och den har väldigt fint språk.
Kvinnors liv av Alice Munro. Den sägs vara Munros första och enda roman. Som alltid har Munro en mycket bra blick för det mänskliga, det inre och vardagen.
Jag började läsa Kvinnors liv av Alice Munro sista dagarna 2018 och läste ut den första dagen i år. Munro är en författare som en i mångt och mycket förknippar med noveller. Kvinnors liv sägs vara författarens första och enda roman. Den gavs utsprungligen ut 1971 och kom förra året på svenska. Boken beskrivs som en fiktiv berättelse med självbiografiska drag och det är inte helt omöjligt att det finns sådana tendenser.
I Kvinnors liv möter läsaren Del Jordan. Det är 40-tal. Del växer upp i den lilla staden Jubilee. Pappan bor på en gård utanför staden. Del bor med sin mamma i staden. Hon har en yngre bror, Owen.
Jag tyckte att Kvinnors liv var intressant att läsa men lite trög att komma in i och det tror jag mest beror på att jag till en början läste för lite i taget. Halvvägs in så läste jag mer och mer för varje tillfälle och det vann läsupplevelsen på.
På ett sätt var det lite som att läsa noveller men ändå en roman. Kanske för att det är noveller som Munro mest skrivit. När jag läste tänkte jag på Tiggarflickan som är en novellsamling men som känns lite som en roman, mycket för att samma karaktär återkommer i flera berättelser.
Jag är väldigt förtjust i Munros sätt att skriva om livet, blicken för det mänskliga, det inre och det vardagliga. Och språket, det är väldigt välskrivet. Det finns många episoder att ta del av i Kvinnors liv: Dels upptäckt av kroppen och sexualiteten. Förhållandet till mamman; Del skäms ibland över henne och sen skäms hon för att hon gör det. Den bästa kompisen Naomi som helt plötsligt bara intresserar sig för förlovning, giftermål. Ja det finns många livshändelser som Munro skildrar på ett sätt som känns äkta, vardagliga, som en kan relatera till på olika sätt.
Betyg 4/5
Sista söndagen i år och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna denna vecka.
Julhelgerna känns lyxiga, även fast jag jobbat tre dagar i mellandagarna så blev det flera dagar ledighet innan och nu är jag långledig, cirkus 8 dagar tror jag det blir, inte dumt. Det har blivit en hel del läsning, snart klar med Elizabeth Georges senaste som jag lyssnar på, smakbit från förra söndagen finns här. Jag läser också Kvinnors liv av Alice Munro, en författare som man oftast förknippar med noveller. Kvinnors liv sägs vara författarens enda(?) roman, den gavs ursprungligen ut 1971 och har nu kommit på svenska.
Lite sent omsider hoppar jag på kvinnoalfabetet som började förra veckan. Så här skriver enligt O om utmaningen: Välkomna till en ny alfabetsutmaning. Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla.
1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
Det finns flera och en av dem är Alice Munro. Jag har lyssnat på flera av hennes novellsamlingar och en av mina favoriter är Tiggarflickan som är lite annorlunda då novellerna i mångt och mycket kretsar kring en och samma karaktär.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
En sångerska och låtskrivare som jag finner mycket intressant och lyssnar på ibland är Ane Brun.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A, som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka.
En författare som jag vill tipsa om är Anna Lihammer som jag tycker sticker ut i deckarfloden. Medan mörkret faller och Än skyddar natten är två mycket starka deckare i 30-talsmiljö.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat?
Det finns flera författare på A som jag har kvar att utforska och en av dem är Chimamnda Ngozi Adichie.
Nu är det bara att börja klura på bokstaven B som börjar idag……
Bilden är lånad från Enligt O.
En av mina favorituppläsare, Katarina Ewerlöf, läser.
I helgens jerka undrar Annika: Vilken bok är den bästa bok du har läst hittills i år?
Eh, det här borde ju vara lätt men det var det inte. Mitt svar blir Tiggarflickan av Alice Munro och Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon.
Två mycket bra men olika böcker som jag har lyssnat på och att välja en av dem som den bästa nej det gick inte.
Vindens skugga har i stort sett allt och lite till som man kan önska sig av en bok och inläsningen av Jonas Karlsson är lysande.
Tiggarflickan är en mycket stark bok och inläsningen av Anna Maria Käll är fantastiskt bra.
Jag har lyssnat på Tiggarflickan av Alice Munro som gavs ut för första gången på engelska 1978. Det var författarens tredje novellsamling och anses som hennes stora genombrott.
Tiggarflickan består av tio noveller som kretsar kring karaktären Rose som växer upp i ett fattigt hem. Genom ett stipendium får hon möjlighet att studera på universitet och där tränar hon bort dialekten, sättet att klä och föra sig så att det inte ska märkas vilken klassbakgrund hon har. Rose vill börja om och hon gifter sig, får det gott ställt rent ekonomiskt, men med en man som hon inte vill ha.
Jag tycker att det är intressant att läsa om Rose och den klassresa som hon gör. Det är inte alltid som jag gillar Rose, men det är de olika sidorna och dimensionerna som gör att hon känns trovärdig, mänsklig.
Jag har läst en del andra noveller av Alice Munro men den här samlingen är lite annorlunda. Dels för att det i mångt och mycket kretsar kring en och samma karaktär, Rose. Dels för att novellerna hör ihop och på ett sätt är som kapitel i en roman. Med detta sagt så går det att läsa en del av novellerna fristående, däribland de första, om man så önskar.
Alice Munro är väldigt bra på människoporträtt. Hon tränger igenom huden och skildrar människans inre på ett makalöst sätt. Både det ljusa och det mörka och tillkortakommanden av olika slag.
Författaren har en fantastisk blick för detaljer, psykologiska människoporträtt och det vardagliga. Det händer inte så ofta att jag fängslas av Nobelpristagare i litteratur, men Alice Munro får mig att vilja läsa allt hon har skrivit. Uppläsningen av Anna Maria Käll är lysande. Jag ger Tiggarflickan och inläsningen full pott, betyget 5+.
Andra som har skrivit om boken är bland annat C.R.M. Nilsson, Jenniesboklista
Veckorna rullar på och det är söndag igen. Som vanligt delar vi med oss av smakbitar ur boken som man läser. Info och fler smakbitar hittar du inne hos Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
Dagens smakbit är från Tiggarflickan av Alice Munro som jag började lyssna på i veckan. Tiggarflickan består av tio sammanhängande noveller som kretsar kring Rose och de sträcker sig över fyrtio år. Jag har läst andra noveller av författaren och är väldigt förtjust i hennes sätt att skriva och språket. Jag har lyssnat på de fem första novellerna och några har jag lyssnat på ett par gånger för att de är så fantastiska, har så många olika nyanser, saker att upptäcka. Uppläsningen av Anna Maria Käll är dessutom av väldigt hög klass och ja det är en ren njutning att läsa/lyssna. Smakbiten som jag bjuder på är de första raderna i den första novellen, Kungligt stryk.
Kungligt stryk. Det var vad Flo utlovade. Du ska få ett rejält kok kungligt stryk. Ordet kungligt vältrade sig på Flos tunga, fick utsmyckningar. Rose hade ett behov att föreställa sig saker, att driva det absurda till sin spets, som var starkare än behovet att undvika tråkigheter, och istället för att ta hotet på allvar försjönk hon i funderingar: hur går kungligt stryk till egentligen? Hon tänkte sig en trädkantad bred gata, en finklädd, särskilt inbjuden åskådarskara, några vita hästar och svarta slavar. Någon föll på knä, och blodet vecklade ut sig som röda fanor. En både grym och ståtlig tilldragelse. I verkligheten gick det inte på långt när så värdigt till …
Ha en fin söndag!
Idag började jag lyssna på Tiggarflickan av Alice Munro som ingår i min Författarfemma. Anna Maria Käll läser och det är en ren njutning att lyssna.
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 