Knackningar, Nattsidan, Älven

Sommarens läsning har bestått av en blandad kompott. Mitten av juli började jag med Temaläsning av noveller och jag lyssnade på fyra e-noveller som jag lånade på bibblan. En var Älven av Anna-Karin Palm. I den står en kvinna vid fönstret, blickar ut, fryser. Hennes man har förolyckats men de har inte hittat honom ännu. Hon hade tänkt bryta upp från äktenskapet, nu saknar hon barnen och inser att livet inte kommer att bli detsamma.

En annan Knackningar av Johan Theorin i vilken Molly förlorat väninnan Judith och livet som pensionär är trist och hon dricker i sin ensamhet. Så tycker hon att hon hör återkommande knackningar i huset. Är det någon som är i fara? Hon har svårt att urskilja varifrån de kommer, men övertygad om att det är ett rop på hjälp kontaktar hon polisen.

I Nattsidan av Joyce Carol Oates är det slutet av 1800-talet. Den handlar om spiritism,  andar och mediala kontaker. Novellen klassas lite som skräck och det är det kanske. Mer intressant än spännande tyckte jag.

Lyssnade också på Spår i snön av Jonas Karlsson som jag skrivit om här.

Jag tyckte att alla novellerna var intressanta, välskrivna och av hög kvalitet. Oftast fastnar en mer för vissa noveller och av de fyra så tyckte jag mest om Spår i snön. Björn Granath läser Nattsidan och de andra novellerna läses av respektive författare.

Har upptäckt en hel drös med e-noveller från Novellix på bibblan som jag vill lyssna på. Så Temaläsningen kommer att fortlöpa under hösten i mån av tid.

Novell-läsning

Jag brukar läsa noveller mellan varven, men nu var det ett tag sen så jag har tänkt att det börjar bli dags för det, och nu blir det Temaläsning noveller. Jag har bestämt mig för att temaläsningen får pågå tillsvidare, så länge som det känns kul. De tre första novellerna som jag tänkt lyssna på är Spår i snön av Jonas Karlsson, Älven av Anna-Karin Palm och Knackningar av Johan Theorin. Författare som jag läst annat av och gillat. Det är författaruppläsningar. Palm och Theorin har jag inte lyssnat på tidigare så det ska bli spännande. Jonas Karlsson är en av mina favorituppläsare.

Någon som läst eller lyssnat? Vad tyckte du i så fall?

 

Kvinnoalfabetet – bokstaven P

Kvinnolafabetet bokstaven P

Det har blivit dags lite sent omsider för mig att besvara frågorna på bokstaven P i enligt O:s Kvinnoalfabete.

1.Vilken kulturell kvinna på P har följt dig länge?

En författare som jag läst ganska mycket av, även om det är ett tag sen nu, är Lynda la Plant. Jag har också sett TV-serier som I mördarens spår och Brottet och straffet som hon är manusförfattare till.

2.Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på P.

Anna-Karin Palm har kommit att bli en av mina favoritförfattare efter att ha läst böcker som Målarens döttrar och Faunen.

3.Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på P som är kulturell, men inte just författare?

En skådis som jag tycker har gjort väldigt många bra roller är Ann Petrén. Jag tänker på filmer som Om jag vänder mig om och Masjävlar för att nämna några.

4.Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på P har du ännu inte utforskat? 

Siri Pettersen är en författare som jag inte har utforskat ännu. Jag har Odinsbarn i hyllan. Började på den för ett tag sen men var inte riktigt på g för att läsa den och jag har tänkt att jag kanske ska ta och lyssna på den vid tillfälle, då den är lite tjock.

Önskeförfattarsamtalsduo – Dag 6 #bokhorajulutmaning

Dag sex i Bokhoras utmaning. Ett gäng favoritförfattare som det skulle vara kul att para ihop i lite olika duos: Jonas Hassen Khemiri, Jacqueline Winspear, Jonas Karlsson, Marie Hermanson, Anna-Karin Palm och Jussi Adler-Olsen. Tror att det skulle kunna bli ganska intressanta samtal….

Tematrio: Anna, Karin, Elisabeth

f3c4f-tematrio

I veckans tematrio skriver Lyrans Noblesser så här: Jag har nyss haft namnsdag och snart har jag det igen. Temat denna vecka blir därför egocentriskt och baseras på mina namn Anna, Karin och Elisabeth. Berätta om tre böcker/texter vars huvudpersoner eller författare heter Anna, Karin eller Elisabeth!

1.När det gäller författare som heter Elisabeth så var det inget svårt val. Det blir Elizabeth George som är en av mina favoritförfattare.

2.Som nummer två så får det bli en författare som platsar in på både Anna och Karin: Anna-Karin Palm. Efter att ha läst böcker som Målarens döttrar och Faunen har hon blivit en författare som jag tycker mycket om.

3. Sist men inte minst Anna Lihammer med böcker som Medan mörkret faller och Än skyddar natten. Mycket bra historiska deckare som sticker ut i bokfloden.

Tematrio: Snyftböcker

I veckans tematrio vill Lyrans Noblesser att vi ska berätta om tre snyftböcker. Jag har lätt för att gråta och det finns ämnen/böcker som jag inte klarar av att läsa fast jag skulle vilja. Det finns många bra böcker som jag har fällt tårar till, här kommer tre av dem:

1. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är bland det mest gripande jag har läst. Det var ibland näst intill outhärdligt att lyssna på Göran Rosenbergs berättelse om sin far som överlever men inte riktigt klarar av tillvaron som överlevande.

2. Målarens döttrar av Anna-Karin Palm om två kvinnors uppgörelse med sig själva och konstnärsrollen var lite av en överraskning. Jag hade inte väntat mig att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde; grät floder mot slutet.

3. Den osynliga bron av Julie Orringer om Andras och Klara, judehat och kampen för överlevnad är stark, sorglig och en fantastisk roman.

 

 

Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare

Nu har jag ju inte en favoritförfattare och inte alltid en enda favoritbok av respektive favorit. En del har jag inte heller läst allt av ännu. Men här kommer i alla fall några:

 Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri gillar jag väldigt mycket, kort berättelse och starkt ämne. Jag älskar alla böcker om Avdelning Q av Jussi Adler-Olsen men Journal 64 sticker ut lite extra. Jag har gillat alla böcker som jag läst av Marie Hermanson (Musselstranden, Himmelsdalen, Mannen under trappan, Svampkungens son och senast Hembiträdet) men på olika sätt. S.J. Boltons böcker om Lacey Flint tokgillar jag. Carlos Ruiz Zafón – tyckte väldigt mycket om Vindens skugga och Ängelns lek. Jag gillade både Målarens döttrar och Faunen av Anna-Karin Palm, men på olika sätt.  Fastnade inte lika mycket för hennes novellsamling Utanför bilden som jag läste nyligen men jag tyckte att den var intressant och läsvärd.

Dag 13 – Din favoritförfattare

Jösses, vilken fråga. Bara en favorit? Nix jag klarar inte av att välja en enda så här kommer en lista på mina nuvarande favoritförfattare. En del har varit det ett tag även om jag inte har läst allt av dem ännu. Andra är relativt nyupptäckta författare som kommit att bli favoriter som Carlos Ruiz Zafon och Anna-Karin Palm.

Jonas Hassen Khemiri

Jussi Adler-Olsen

Marie Hermanson

Arnaldur Indridason

Rennie Airth

S.J. Bolton

Carlos Ruiz Zafon

Anna-Karin Palm

Faunen av Anna-Karin Palm

Förra året läste jag Målarens döttrar av Anna-Karin Palm och då kände jag att jag hade hittat en författare som jag ville läsa mer av. Så sagt och gjort i maj läste jag Faunen. Den handlar dels om författaren Amelia Spencer som en dag finner en levande faun i sitt arbetsrum mitt i centrala London, året är 1888. I den andra berättelsen handlar det om en ung kvinna i 1980-talets London som fastnar för en målning föreställande en faun och som tänker på blandade saker i sitt liv och mycket på vänskapens olika sidor. Det finns också en tredje historia i vilken faunen dyker upp som drömmens och mytens skogsväsen.

När jag började läsa Faunen så var det något välbekant över boken och jag började fundera på om jag hade läst den tidigare men det har jag inte. Igenkännandet hade att göra med att den i viss mån påminner om Målarens döttrar i upplägget, formen, men frånsett det så är Faunen ganska annorlunda. Inte minst för att en faun är central i de olika berättelserna och för att den på många sätt knyter samman historierna. Jag tyckte att Faunen tar upp intressanta aspekter av vänskap, ansvar, skuld och skapande att fundera över och känna igen sig i.

Till en början fastnade jag mest för den dåtida berättelsen men efter hand skiftade det och jag fängslades allt mer av den nutida. Berättelsen där faunen dyker upp var lite annorlunda mot de andra två historierna, nästan lite poetisk. Jag tyckte genomgående om språket, miljöerna och att jag inte riktigt visste vart de olika berättelserna skulle ta vägen, samröret med varandra och hur det skulle sluta, och jag blev överraskad. Det kommer inte att dröja särskilt länge innan jag läser fler böcker av Anna-Karin Palm.

Faunen får betyget 4.

Boken finns på Adlibris och Bokus och på bibliotek där mitt exemplar kommer ifrån