Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser

Under sommaren har jag lyssnat på den femte och ”sista” delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag gillar Barbarotti och det kändes lite tråkigt, kunde ha tänkt mig att läsa någon bok till. Men har förstått att Barbarotti (och Van Veeteren) dyker upp i boken De vänsterhäntas förening, så ett litet återseende blir det. På ett sätt är det en lagom lång serie med fem böcker. Och med Nesser vet en aldrig, namn, platser, karaktärer har en förmåga att dyka upp igen…

Fallet i Styckerskan från Lilla Burma är ett ”cold case”. Ellen Bjarnebo har suttit 11 år i fängelse för mord. Men var hon den skyldige? Om inte, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Barbarotti tar sig an fallet i en tung situation. Fallet leder honom runt om i Sverige, från Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjällpensionat som ligger någonstans, lite oklart var.

Det var ganska spännande att läsa om fallet, Barbarottis funderingar, utredningen, om det som sker 1989. Men det som stannat kvar är det som händer i Barbarottis liv. Liten spoilervarning. Det är tråkigt det som sker. Boken började väldigt drabbande, starkt. Det finns signaler om att det kunde inträffa i föregående bok, men det kom ändå oväntat. Men jag tyckte om hur det ”slutar” – om det skulle bli som det antyds och verkade så kändes det rätt. Mer än så vill jag inte skriva om det, för då spoilar jag för mycket för den som inte läst. Och läsa tycker jag att en ska göra eller varför inte lyssna. Det är en författaruppläsning och Håkan Nesser läser väldigt bra. Bara det gör det värt att lyssna.

En av de saker som jag tyckt mest om i den här serien är att det känns mer som vanliga romaner än deckare. Det är människorna, relationerna som står i centrum. Och så är det även i Styckerskan från Lilla Burma. Håkan Nesser har en egen stil, ton, underfundighet och böckerna låter sig inte enkelt placeras i ett fack. Jag gillar det.

Så småningom blir det att börja med nästa serie av Nesser, Van Veeteren, men det kan också bli någon annan bok av författaren innan, finns att välja mellan. Lista över böckerna finns här.

Styckerskan från Lilla Burma får betyget -4/5.

 

 

 

De ensamma av Håkan Nesser

Jag fortsätter lyssna på Håkan Nessers serie om/med Barbarotti. Förra månaden lyssnade jag på den fjärde delen De ensamma.

Den var obehagligast hittills i serien och av alla de böcker som jag läst så här långt av författaren. Det är sällan blodigt i Nessers böcker, i alla fall inte de jag läst, och det gäller även i De ensamma. Här är det snarare karaktärernas liv, personligheter, händelser som sätter tonen och gör det obehagligt. Det är en styrka i sig tycker jag.

Det är en intressant grundstory om ett gäng nyexade Uppsalastudenter, tre par, som på 70-talet när de är i tjugoårsåldern skaffar en buss och reser genom järnridån och in i Östeuropa. Det som de upplever under den resan påverkar dem och deras liv förändras. Hur visar sig i mångt och mycket trettiofem år senare då deras situation som jämna par inte längre ser likadan ut. Gunnar Barbarotti får en utredning som visar sig ha upprepats på ett väldigt obehagligt sätt.

De ensamma är lite väl lång. Pappersboken är på cirkus 500 sidor och ljudboken kändes lång. Ibland lite seg. Jag höll på med den ganska länge. Det kom andra böcker emellan som jag behövde fokusera på och den hamnade några gånger på vänt. Det är lite segt när det blir utdraget, föredrar att lyssna mer ihållande.

Jag tycker om karaktären Gunnar Barbarotti och att böckerna i serien känns mer som vanliga romaner än deckare/kriminallitteratur. Det här är inte en av de böcker som jag tyckt mest om av Nesser men jag tyckte om den. Den skiljer sig från de andra i serien och jag tycker att Nessers berättelser är ganska olika varann. Det uppskattas.

På omslaget till boken som jag lyssnade på, på Nextory, står det att Torsten Wahlund läser ljudboken, men det är Nesser som läser och som vanligt gör han det väldigt bra. Nessers uppläsningar är en anledning till att jag hellre lyssnar än läser.

Betyg 3,5/5

Nesser och ja det är Nesser

Efter en Harlan Coben bok dags för Håkan Nesser. Fjärde delen i Barbarotti serien. Blev lite lättad när jag upptäckte att det är Nesser som läser och inte Torsten Wahlund (som det står på omslaget till den ljudbok som jag lyssnar på). Jag har inget emot Wahlunds uppläsningar, men jag hade ställt in mig på Nesser eftersom han läser de tidigare böckerna i serien, och det är något speciellt med att lyssna på författarens uppläsningar. Så ja det kändes lite skönt att det står fel på omslaget, även om det är att föredra att det står rätt.;)

En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på den andra delen i Nessers serie om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. I den så är det ett antal personer, relativt nyblivna vänner, som under en sommar i Finistere i Bretagne umgås; äter ihop, badar och åker på utflykter. Senare dödas en av dem och det efter att Gunnar Barbarotti har förvarnats om det i ett brev. Detta upprepas sedan gång efter annan.

Jag tyckte om den första delen i serien, Människa utan hund, och den andra boken likaså. Den är spännande och kändes lite mer som en kriminalroman än den första boken, men det är inte en renodlad deckare. Jag gillar Nessers kluriga sätt att skriva och att en inte enkelt kan placera hans böcker i ett fack.

Gunnar Barbarotti har mycket att tänka på med det här fallet, breven, morden, och likaså när det gäller utvecklingen med den nya kärleken och barnen. Jag gillar karaktären Barbarotti, filosoferandet och funderandet.

Det är flera karaktärer, namn, och det kan göra det lite snårigt när en lyssnar. Men i det stora hela funkade det bra att lyssna.

Det är Nesser som läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra. Det skulle nog inte bli riktigt detsamma om någon annan läste…. Jag ser fram mot att så småningom lyssna på den tredje boken i serien. Kanske i december?

Betyg -4/5

Lista med böcker av Håkan Nesser finns här.

En till historia av Nesser

Så här i hösttider fortsätter jag att lyssna på Barbarotti-serien av Håkan Nesser och nu håller jag på med del två: En helt annan historia. Jag tyckte om den första och den här känns också lovande. Gillar att de känns som vanliga romaner med lite deckarstuk. Resorna  till/från jobbet blir så mycket roligare liksom tråkiga sysslor med en bra ljudbok i öronen.