Mörkret av Ragnar Jonasson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Böcker som utspelas på Island brukar locka och när jag fick syn på Mörkret  och läste baksidestexten så ville jag läsa den.

I den så blir kriminalpolisen Hulda Hermannsdottir tvungen att gå i pension tidigare, men innan får hon ta sig an ett sista fall. Hon väljer ett där en ung kvinna hittades död på en strand och en utredning kom fram till att det var självmord. Var det självmord?

Jag tycker att det är intressant att fler och fler författare skriver om  ”äldre” kvinnor och ofta i deckare. Ester Karlsson med K,  Singöserien med flera. Och så Hulda Hermannsdottir som tvingas till att gå i pension tidigare men får jobba med ett fall innan.

Jag hade mycket runt mig när jag läste Mörkret och det gick bitvis trögt med läsningen. Hann och orkade inte läsa så mycket i taget och det påverkade såväl läsupplevelsen som behållningen. Vissa böcker fungerar det att läsa så och en del böcker vill en stanna upp med, fundera och avnjuta långsamt. Men med deckare tycker jag sällan att det är så lyckat med långsam och splittrad läsning.

Jag tycker det är spännande att läsa nya författare. Mörkret är den första boken som kommit på svenska och den första delen i en serie. Den andra delen i den här serien, Ön, kommer i april. Och den vill jag nog läsa.

Betyg 3,5/5

Annonser

Historien om Arthur Truluv av Elizabeth Berg

En av böckerna som jag läst denna månad är Historien om Arthur Truluv av Elizabeth Berg.

I boken möter läsaren Arthur, Molly och Lucille. Arthur har en rosenträdgård att ta hand om och katten Gordon. I stort sett dagligen tar Arthur bussen till kyrkogården där han äter lunch vid sin hustrus grav. Till kyrkogården går också Madde som är en lite introvert artonåring. Lucille är Arthurs granne. Tre liv som sammanstrålar.

Historien om Arthur Truluv är en ganska tunn bok men lagom på många sätt. Jag tyckte att det var en fin berättelse. Om vänskapen mellan Arthur, Molly och Lucille. Deras liv. Arthurs besök på kyrkogården. Om kärlekens olika stigar, törnar. Om hur livet kan vända genom mötet med andra människor, hur olika man än kan verka vara. Det är en feelgood bok, lättläst, lite sorglig och tankeväckande. Helt klart läsvärd tyckte jag.

Betyg 3,5/5

 

 

Fatal Remedies av Donna Leon

Årets första ljudbok blev Fatal Remedies (Dödlig dos) av Donna Leon. Det är del åtta i serien om/med Guido Brunetti. Jag har läst några böcker i  serien tidigare. Men inte i någon ordning och det var länge sen så när jag hittade den här i ljudbokstjänsten så slog jag till. Det kändes som en lagom bok – den är ganska kort.

Upptakten till boken är spännande: ett skyltfönster till en resebyrå krossas. En kvinna har setts på platsen som visar sig vara Brunettis fru Paola. Det leder till att det blir lite problematiskt mellan Brunetti och Paola. Brunetti har mycket att göra och det byggs på med ansvaret för utredningen av ett bankrån med kopplingar till maffian. Ledningen vill ha det hela avklarat asap.

Det är som sagt en kort bok och det gick snabbt att lyssna. Ja faktiskt nästan för snabbt. Det tog inte fullt 3 timmar. Miljön är en av de saker som jag brukar gilla i Leons böcker. Men tänkte av någon anledning inte så mycket på miljön i den här.

Uppläsare av ljudboken är John Nettles (Morden i Midsomer). Han läser som bäst när han läser neutralt. Mindre lyckat tyckte jag att det var det när han dramatiserade olika karaktärer. Ljudkvaliteten var tyvärr inte så bra på den här ljudboken. En behövde nästan ha maxljud på men det gjorde att det blev konstigt ljud och inte så mycket bättre.

En helt ok underhållande bok för stunden. Betyg 3/5.

 

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

En av böckerna som jag läst i december är Jag ljuger ibland är Alice Feeney. Debutroman.

”Jag heter Amber Reynolds. Det finns tre saker ni bör veta om mig: 1.Jag ligger i koma. 2.Min man älskar mig inte. 3.Jag ljuger ibland.” Så inleds boken innan historien sätter fart.

Amber vet att det inte var en olycka som gjorde att hon hamnat i koma och ligger på sjukhus, men hon minns inte vad som hände och försöker få ihop trådarna.

Bara tanken på att ligga i koma är ruggig tycker jag. Vad har hänt? Vem kan Amber lita på? Är Amber att lita på? Hur ser sanningen ut? Frågorna är många och det dyker upp nya allteftersom en läser.

Författaren använder sig av greppet ”trepunkter” (min benämning) på några fler ställen. Det känns lite nytt och funkar men som med många grepp så tycker jag att det bör ske i lagom dos.

Jag ljuger ibland är en spännande thriller som jag sögs in i. Den var svår att släppa och jag läste den ganska snabbt. Storyn har flera twister in i det sista och jag blev överraskad även om det inte gällde hela vägen. Men det var saker som jag funderade över ända tills efter att jag läst ut boken och svar på alla mina frågor (en del är inte nedskrivna här) vet jag inte riktigt om jag fick. Men det ligger lite i genrens natur och är spännande i sig. Helt klart en bok värd att läsas! Det ska bli intressant att se vad Alice Feeney kommer med härnäst, jag läser gärna fler böcker.

Det är ett tag sen jag läste boken och lite har den fallit undan. Valet stod mellan 3,5 och -4 och den får betyget 3,5/5.

Träskkungens dotter av Karen Dionne

Jag blev nyfiken på Träskkungens dotter av Karen Dionne när den dök upp på jobbet. Den lät annorlunda och spännande och det brukar många gånger locka lite extra när en som jag läser mycket spänningslitteratur.

Den handlar om Helena som lever med man och barn i en småstad. En dag får hon veta att hennes pappa som kallas Träskkungen i media har rymt från högsäkerhetsfängelset där han sitter. Helena växte upp i träskmarkerna i Michigan och lärde sig bland annat att fiska och jaga av sin pappa. Modern hade hon inte mycket till övers för. Pappan såg hon upp till. Men det kom att ändras då hon tvingades inse sanningen – att modern kidnappats av fadern och tvingats till ett liv i träskmarkerna. Nu femton år senare med nytt namn, nytt liv och egen familj förstår Helena att fadern är på jakt efter henne. Och det är bara hon som kan stoppa honom.

Jag tyckte att Träskkungens dotter var väldigt spännande i början och hade höga förväntningar på att den skulle fortsätta vara det. Men den tappade farten och blev nästan lite trög att läsa efter ett tag. Jag vet inte om det berodde på mig eller boken. Kanske både och. Mot slutet tyckte jag att den tog sig och blev riktigt spännande igen.

Författaren har inspirerats av Dykkungens dotter av H.C. Andersen och citerar från den kursivt på flera ställen i boken. Den utgör en slags bakgrund till Träskkungens dotter. Jag störde mig inte direkt på det men tyckte inte det tillförde något speciellt. Jag tror att storyn hade fungerar minst lika bra utan den.

Intrigen i Träskkungens dotter är lite annorlunda mot annan spänningslitteratur som jag läst och det förhöjde läsupplevelsen. Det var inte direkt någon nagelbitande spänning men jag läser som sagt mycket deckare och thrillers och det gör sitt till.

Boken ska filmatiseras med Alicia Wikander i huvudrollen. Jag är lite tveksam till Wikander i rollen då jag har en annan bild av Helena. Och jag har inte riktigt förstått storheten med Wikander, men för fans kan det nog bli lyckat och vem vet kanske även för mig. För jag tror att Träskkungens dotter skulle kunna göra sig som film, om den blir bra gjord.

Betyg 3+/5

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är en slags biografi om att driva en bokhandel med allt som det kan innebära. Den har en ton som jag gillar. Log och skrattade, mest inombords (skrattar inte så ofta högt när jag läser), åt många av episoderna som Bythell berättar om och åt kommentarerna från kunderna – en del konstigare än andra. De fick mig att tänka på min bransch där det också händer en hel del och en möts av diverse kommentarer. Folkbiblioteken nämns också i Bythells bok.

Personalen i The Bookshop i skotska Wigtown är lite speciell. Liksom Bythell själv som inte är rädd för att säga vad han tycker. Det märks att Bythell tycker väldigt mycket om böcker och människorna han möter. Och det är tydligt att böcker har en stor betydelse i människors liv och inte minst den sociala kontakten.

Det är också en berättelse om hur tufft det kan vara och är för bokhandlare och jag tror att det är en sak som många kan känna igen sig i. Boken har en lätt ton och är rolig men den är också en uppmaning om att stödja bokhandeln, istället för aktörer som Amazon.

Den tenderar att bli lite upprepande och jag läste lite i taget och varvade med annat när jag kände att det blev så. Men En bokhandlares dagbok är läsvärd med många roliga och träffande liners. Och tankeväckande.

Betyg 3,5/5