Träskkungens dotter av Karen Dionne

Jag blev nyfiken på Träskkungens dotter av Karen Dionne när den dök upp på jobbet. Den lät annorlunda och spännande och det brukar många gånger locka lite extra när en som jag läser mycket spänningslitteratur.

Den handlar om Helena som lever med man och barn i en småstad. En dag får hon veta att hennes pappa som kallas Träskkungen i media har rymt från högsäkerhetsfängelset där han sitter. Helena växte upp i träskmarkerna i Michigan och lärde sig bland annat att fiska och jaga av sin pappa. Modern hade hon inte mycket till övers för. Pappan såg hon upp till. Men det kom att ändras då hon tvingades inse sanningen – att modern kidnappats av fadern och tvingats till ett liv i träskmarkerna. Nu femton år senare med nytt namn, nytt liv och egen familj förstår Helena att fadern är på jakt efter henne. Och det är bara hon som kan stoppa honom.

Jag tyckte att Träskkungens dotter var väldigt spännande i början och hade höga förväntningar på att den skulle fortsätta vara det. Men den tappade farten och blev nästan lite trög att läsa efter ett tag. Jag vet inte om det berodde på mig eller boken. Kanske både och. Mot slutet tyckte jag att den tog sig och blev riktigt spännande igen.

Författaren har inspirerats av Dykkungens dotter av H.C. Andersen och citerar från den kursivt på flera ställen i boken. Den utgör en slags bakgrund till Träskkungens dotter. Jag störde mig inte direkt på det men tyckte inte det tillförde något speciellt. Jag tror att storyn hade fungerar minst lika bra utan den.

Intrigen i Träskkungens dotter är lite annorlunda mot annan spänningslitteratur som jag läst och det förhöjde läsupplevelsen. Det var inte direkt någon nagelbitande spänning men jag läser som sagt mycket deckare och thrillers och det gör sitt till.

Boken ska filmatiseras med Alicia Wikander i huvudrollen. Jag är lite tveksam till Wikander i rollen då jag har en annan bild av Helena. Och jag har inte riktigt förstått storheten med Wikander, men för fans kan det nog bli lyckat och vem vet kanske även för mig. För jag tror att Träskkungens dotter skulle kunna göra sig som film, om den blir bra gjord.

Betyg 3+/5

Annonser

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är en slags biografi om att driva en bokhandel med allt som det kan innebära. Den har en ton som jag gillar. Log och skrattade, mest inombords (skrattar inte så ofta högt när jag läser), åt många av episoderna som Bythell berättar om och åt kommentarerna från kunderna – en del konstigare än andra. De fick mig att tänka på min bransch där det också händer en hel del och en möts av diverse kommentarer. Folkbiblioteken nämns också i Bythells bok.

Personalen i The Bookshop i skotska Wigtown är lite speciell. Liksom Bythell själv som inte är rädd för att säga vad han tycker. Det märks att Bythell tycker väldigt mycket om böcker och människorna han möter. Och det är tydligt att böcker har en stor betydelse i människors liv och inte minst den sociala kontakten.

Det är också en berättelse om hur tufft det kan vara och är för bokhandlare och jag tror att det är en sak som många kan känna igen sig i. Boken har en lätt ton och är rolig men den är också en uppmaning om att stödja bokhandeln, istället för aktörer som Amazon.

Den tenderar att bli lite upprepande och jag läste lite i taget och varvade med annat när jag kände att det blev så. Men En bokhandlares dagbok är läsvärd med många roliga och träffande liners. Och tankeväckande.

Betyg 3,5/5

Helikopterrånet av Jonas Bonnier

De flesta har kanske liksom jag en minnesbild av helikopterrånet som skedde den 23 september 2009. Då rånades en värdedepå i Västberga söder om Stockholm.

Förra året kom romanen Helikopterrånet av Jonas Bonnier. Jag ska erkänna att jag inte var på hugget att läsa när boken kom, men gjorde en mental notering om den för eventuell framtida läsning. Hittade den som ljudbok och förra månaden kändes som rätt tillfälle att lyssna.

Vad tyckte jag då om den? Jag tyckte att den var intressant och spännande. Boken är uppbyggd i korta kapitel men det är inte genomgående action utan snarare ganska lugnt till en början och sen drivs handlingen framåt i ett snabbare tempo. Jag har så här i efterhand ingen stor minnesbild av karaktärerna, och den tappade farten ibland. Det är inte en bok som stannar kvar men spännande och underhållande var den.

Boken sägs bland annat bygga på intervjuer. Och efter vad jag läst så nämns några av de personerna i efterordet i vanliga boken? Jag har inte kollat i vanliga boken och vet inte hur det förhåller sig med den saken – har inte heller något minne av att det lästes i ljudboken. Sanningshalten kan diskuteras om man väljer att läsa boken som en ”sann” historia. Det gjorde inte jag. Jag läste Helikopterrånet som en roman, fiktion, en spännande thriller som är inspirerad av en verklig händelse.

Jag kunde verkligen se att den här boken skulle kunna göra sig som film. Och det verkar vara på gång. Rättigheterna till filmversionen är köpta av Netflix och Jake Gyllenhaal.

Det var första gången som jag lyssnade på en uppläsning av Gerhard Hoberstorfer och den var bra tyckte jag.

Betyg 3,5/5

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Jag tyckte mycket om Olive Kitteridge som jag läste för ett par månader sen, och nu har jag läst Mitt namn är Lucy Barton.

I den belyser författaren relationen mellan mor och dotter. Lucy försöker återhämta sig efter en operation, då modern som hon inte har pratat med på flera år kommer på besök. Kan de hitta tillbaka till varandra? En väg som de försöker närma sig varandra på är att prata om människor bakåt i tiden.

Jag har läst en del böcker om mödrar, relationen mor-dotter (och även mor-son) senaste tiden. Alla lite olika skildringar, intressanta på sitt sätt. Elizabeth Strout är bra på att lyfta fram komplexiteten i relationer, nyanserna, spänningarna.

Jag hade höga förväntningar på Mitt namn är Lucy Barton vilket nog beror på att jag hört i stort sett bara gott om den och att jag gillade Olive Kitteridge väldigt mycket bidrog nog också. Mitt namn är Lucy Barton är välskriven och intressant men jag upplevde ett slags avstånd till berättelsen och karaktärerna. Kanske berodde det på min läsning; ibland behöver en läsa vissa böcker lite mer på djupet och läsupplevelser handlar också mycket om rätt tid, plats och så vidare.

Det låter kanske som att jag inte tyckte om Mitt namn är Lucy Barton, men det gjorde jag. Det finns episoder, ord, meningar i skildrandet av Lucy och moderns relation som jag stannade upp vid och funderade kring. Och det är välskrivet och intressant läsning. Elizabeth Strout skriver bra och det är en författare som jag håller ögonen på. Och jag ser fram mot att så småningom läsa Vad som helst är möjligt.

Betyg 3,5/5

Kall kall jord av Adrian McKinty

Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergud. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv. På ytan tycks inget förena de två fallen men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. (Baksidestext) 

Kall, kall jord är den första delen i en serie om kriminalinspektör Sean Duffy. Jag har varit nyfiken på boken ett tag och nu är den läst.

Vad tyckte jag då? Den har ett bra driv, är rappt berättad. Den är lite macho och grabbig i tonen. Intressant att läsa om 80-talet. Konflikten i Nordirland. På ett sätt känns 80-talet långt borta, och andra inte. Vissa saker minns jag som om det vore igår, och andra ting känns mer avlägsna. Konflikten i Nordirland minns jag, även om den fallit undan lite, och jag tyckte att det var intressant att läsa om den. Författaren är bra på att beskriva miljön, tiden och olika händelseförlopp. Och hatet mellan olika grupper och människosynen. Det känns trovärdigt.

Jag tyckte att Sean Duffy var en intressant bekantskap. Och det var intressant att läsa en bok vars handling utspelas i Belfast – vet inte om jag gjort det tidigare. Underhållande och spännande läsning. Jag kommer nog att läsa nästa bok i serien framöver.

Betyg 3,5/5

I en skog av sumak av Klas Östergren

I en skog av sumak av Klas Östergren kommer en ny elev, Dan Schoultze till en skola i Stockholm som inte har det bästa ryktet. Kenneth Jansson blir vän med Dan och hans syster. De bor tillsammans i ett hus som gränsar till en skog med sumakträd vars blad liknar marijuana som också växer där. De finns en hydda i skogen som de brukar ligga i omgärdade av grönska och rök. Kriget som pågår i Vietnam påverkar dem alla på olika sätt.

——-

Jag har tidigare läst Gentlemän och Twist av författaren och blev nyfiken på I en skog av sumak när den kom förra året. När jag hittade den son e-ljudbok på bibblan så kände jag att det kunde vara lite lagom att lyssna på den. Författaren läser ljudboken och det är en helt ok inläsning.

Framför allt så är språket väldigt bra i Östergrens bok och det var en av de saker som jag tyckte mest om. Sedan var det känslan som jag fick när jag lyssnade. Den och språket vävdes in i varandra på något sätt. Författaren är väldigt bra på att skildra tiden, andan, 1970-talet, och karaktärerna med olika sidor och drag.

Jag tyckte om att lyssna på I en skog av sumak. Kanske är det då i själva lässtunden som den gjorde mest intryck och det jag bär med mig är känslan av den.

Betyg 3,5/5