Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker

Förra månaden läste jag Viskande skuggor som är den första boken i en planerad serie av Jan-Philipp Sendker. Den handlar om journalisten Paul, tysk-amerikan, som förlorat sin son i en sjukdom, och lever på en ö utanför Hong Kong där han vill vara vara ensam med minnet av sonen.

Under en vandring möter Paul amerikanskan Elisabeth Owen, som ber om hjälp med att hitta hennes 30-åriga son som är spårlöst försvunnen. Paul blir intresserad, kontaktar vännen Zhang som arbetar inom den kinesiska polisen och de undersöker saken tillsammans.

Viskande skuggor handlar om sorg, förlust och kärlek, om att gå vidare i livet, Paul möter Christine som han mer eller mindre motvilligt släpper in i sitt liv och börjar träffa. Den handlar också vänskap, Paul och Zhangs, och hemligheter som kommer fram i ljuset under undersökningen. Jag tyckte om mixen av kärlekshistoria och spänningsroman och de olika ingredienserna.

Jag har inte läst så många böcker som utspelas i Hong Kong och dess omgivning och det var intressanta miljöer. Det var spännande läsning och den här boken passade mig väldigt väl.

Det var min första bok av författaren  som tidigare skrivit Konsten att höra hjärtslag och Hjärtats innersta röst. Böcker som jag nog kommer att läsa framöver. Och jag ser fram mot nästa del i den här serien.

Betyg 4+|5

Månadens bästa bok: april

 

 

Annonser

Bokbloggsjerka 14 – 17 april

Långfredag och dags för Annikas jerka: Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Ja jag håller nog med. Jag läste mycket tegelstenar när jag var yngre och älskade det, men numera drar jag mig lite för att läsa tjocka böcker. Men, det finns ju tjocka böcker som jag vill läsa och finns de i ljudboksformat så blir det oftast det, för om de är bra så brukar det funka bättre. Många gånger tycker jag att tegelstenar har en tendens att bli för långa, utdragna och sega. En bok som jag tyckte om, men som hade vunnit på att kortats ner är 22/11 1963 av Stephen King.

Jag har också läst tegelstenar som varit bra i stort sett hela tiden och där jag nästan önskat att de inte skulle ta slut, bland annat: Hotell Angleterre av Marie Bennett och Tennison av Lynda La Plante. I ärlighetens namn så finns det också tunnare böcker som blivit för utdragna och sega och inte lockat tillräckligt. Det är nog lite av en balansgång och handlar mycket om hur boken är skriven, men jag föredrar många gånger böcker på under 300 sidor, gärna runt 200. Det känns ju också som en hinner läsa lite fler böcker då.

Sen finns det bokserier som jag har tröttnat på för att böckerna är för lika och det inte kommer något som känns nytt, annorlunda. Trilogier är ganska lagom på många sätt känner jag efter att ha läst Stephen Kings Mercedestrilogi (inte skrivit om den avslutande delen än, men det kommer framöver). Med detta sagt så finns det längre serier som jag inte tröttnat på ännu, men jag har en tendens att tröttna om de blir för långrandiga och det kan även gälla kortare på 3-4 böcker om de inte tilltalar mig tillräckligt.

Trevlig läshelg och påsk!