Läsningen och bästa böckerna 2020

Dags att sammanfatta bokläsningen 2020.  Jag läste 74 böcker varav 41 ljudböcker och 3 där jag växlade mellan bok och ljudboken. Det blev 10 böcker på engelska varav 9 ljudböcker. 

När det gäller spänning så läste (lyssnade) jag flest böcker av, inte helt oväntat kanske, en av mina favoritförfattare Michael Robotham. Det blev 6 ljudböcker på engelska. De senast lästa: Close your eyes och The other wife.


—-

Många böcker har gett extra dimensioner och stannat kvar i tankarna länge efteråt. Här är ett urval:

Olive igen  av Elizabeth Strout. Tyckte mycket om boken om Olive Kitteridge och uppföljaren likaså. Strout skriver böcker som en kan läsa om och hitta olika nyanser i.

Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Stark bok om levnadsöden, flykt och rasism som stannat kvar.

Böcker som jag inte skrivit så mycket om, frånsett en och annan smakbit, men tipsat om så fort jag fått tillfälle:


Bakvatten av Maria Broberg utspelas i Västerbotten. En pojke, Nilas, försvinnande påverkar flera människors liv. En jättebra debutroman.


Ensam med katt är minst lika fin som Nils Uddenbergs Gubbe med katt.

Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri är en gripande berättelse om krig, flykt och bin som en fast punkt, så fint skriven.

—-

Klubben av Matilda Gustavsson behöver ingen närmare presentation. Läs om ni inte har gjort det!

——-

Rotvälta av Tove Alsterdal utspelas i Ådalen, är första delen i en serie. Mycket välskriven och bra språk.

Det finns fler läsupplevelser som förtjänar att omnämnas men någonstans måste en stanna. Det har helt klart varit ett bra bokår!

Vilka favoriter har ni?

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead


En av böckerna som jag lyssnat på under sommaren är Den underjordiska järnvägen. Den har stått länge på min vill-läsa lista och nu har den äntligen blivit läst.

Det är liksom Nickelpojkarna (som jag lyssnade på förra året) stark läsning. Om den unga Cora som är slav på Randalls bomullsplantage i Georgia. Coras mormor och mamma var också slavar där. Modern försvann när Cora var 11 år.

På plantagen finns Caesar, som ganska nyligen kommit från Virginia. Han har bestämt sig för att fly via den underjordiska järnvägen och vill ha med sig Cora. Efter övervägande så ger de sig iväg. De åker med ett slags frakttåg och första platsen som de kommer till är South Carolina. Det blir nästan som att komma till en ny bättre värld men slavjägaren Ridgeway, som svurit på att hitta Cora, är dem på spåret.

Det är en stark skildring och det är intressant att läsa om Cora, den underjordiska järnvägen, de som hjälper Cora och andra människor att fly. Det är en gripande berättelse och samtidigt spännande. Förutom om Cora så får läsaren ta del av flera karaktärers liv och historia däribland Caesars och Ridgeways. Och man får också veta mer om Coras mamma och försvinnandet.

Berättelsen är lite snårig emellanåt och det har med tidsperspektivet och att det är om flera karaktärer, även om det övervägande handlar om Cora. Intrigen rör sig fram och tillbaka över tid och några gånger kändes det som att jag missat något. Men så var inte fallet. Det som jag trodde att jag missat skildras i efterhand och det upplevde jag som lite av en utmaning, särskilt när en lyssnar.

Den underjordiska järnvägen har ganska långsamt tempo men det händer mycket. Språket är väldigt bra och det var intressant att läsa om Cora och alla de utmaningar hon ställs inför. Det är hemskt hur hon och andra människor behandlas, värderingarna, attityderna, rasismen. Den underjordiska järnvägen är liksom Nickelpojkarna en viktig roman som alla bör läsa.

Det var en för mig ny uppläsare, Hannah Schmitz. Hon läser övervägande neutralt utan dramatisering och det tyckte jag var bra med tanke på boken.

Både den här och Nickelpojkarna av Colson Whitehead har stannar kvar hos mig. Jag vill gärna läsa fler böcker av författaren och har lagt till några på på engelska i min ljudbokshylla, för framtida lyssning. Läs eller lyssna på Den underjordiska järnvägen och Nickelpojkarna om ni inte har gjort det.

Betyg 4+/5

Söndagens smakbit: Nickelpojkarna


Så är det första advent och det blir en mysig dag med glögg, pepparkakor och risgrynsgröt. Inte på en och samma gång förstås. 😉 Det blir kanske inte så mycket läsning men en del hoppas jag på.

Jag håller som vanligt på med flera böcker parallellt. En av dem är Nickelpojkarna av Colson Whitehead. Den är väldigt stark och lite av en rysare att läsa, den är också spännande och det känns som att det kan vara en av årets bästa böcker? Nu måste (vill) jag läsa fler böcker av författaren. Vet inte varför jag inte gjort det, men men det är ju inte försent. Smakbiten kommer från början av den fysiska boken.

Alla pojkarna kände till den eländiga platsen. Det krävdes av en student från University of South Florida för att resten av världen skulle höra talas om den, årtionden efter att den första pojken blev nerstoppad i en potatissäck och dumpad där. (s. 7-8)

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i smakbitarna idag.

Trevlig första adventsöndag!