Läsningen och bästa böckerna 2021

Dags för en sammanfattning av förra årets läsning och böcker som var stora läsupplevelser.

Jag läste 71 böcker varav 44 ljudböcker och 4 där jag växlade mellan boken och ljudboken. Jag lyssnade en hel del på böcker på engelska, och upptäckte för mig nya författare. Dessa nämns i inlägget om böcker på engelska.

Totalt sett så blev det över trettio författare som jag inte läst tidigare. Som vanligt blandad läsning från spänning till historiska romaner och även någon biografi. Nedan fem böcker som gav det där lilla extra till läsningen. Böcker som i mångt och mycket stannat hos mig.

Jag skriver över ditt ansikte av Anna-Karin Palm. Favoritförfattare och en oförglömlig bok. Lyssnade på den, författaruppläsning. Den är stark, tankeväckande, bland annat om relationen till mamman, sjukdomen alzheimer som inte ”bara” drabbar modern och skrivandet.

De kom från öar av Malin Haawind. Debutroman som har ett mycket fint språk. Det är en kärlekshistoria, Dagmar och Holger som är från olika öar möts och hur relationen utvecklas. Men också om ö-liv, öbor, havet och kvinnors situation. Första delen i en trilogi, när kommer andra?

Shuggie Bain av Douglas Stuart. Det är inte alltid jag håller med hyllningar av hypade böcker men i det här fallet. Mycket bra bok som jag lyssnade på.

Den svarta månens år av Ellen Mattson. En man blir avstängd från universitetet, halkar på en isfläck och söker efter en bok som han är säker på låg på nattduksbordet. Det är en mystisk och gåtfull berättelse med vackert språk som kommer väl fram i Niklas Falks fina uppläsning.

-Mörkret som faller av Willy Vlautin. USA, frihetens och drömmarnas land? Det är svärta, starkt och mycket bra. Karaktären Lynette kämpar. En bok som fortfarande finns i mina tankar, mer än jag trodde. Kommer definitivt läsa mer av författaren.

Söndagens smakbit: Shuggie Bain

Det är söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det har blivit en del läsning men inte alls så mycket som jag alltid tycks tro (hoppas?) att det ska bli under semester/ledigheter. Snart jobb igen men lite ledigt till och som tur är har jag mer semester att se fram mot….

Dagens smakbit kommer från Shuggie Bain av Douglas Stuart som det skrivits mycket om och många läst och hyllat. Jag visste inte riktigt om jag skulle fastna för den, även om jag brukar tycka om att läsa starka berättelser, om människoöden. Men fastnat har jag. Låter kanske konstigt att säga att jag njuter av att lyssna – det är en hel del misär och stark bok – men det finns också ljus i berättelsen, hopp, och det känns äkta på något sätt. Smakbiten kommer från kapitel 16. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Där var det, numret Catherine inte ville att hon skulle känna till. Det var en väldigt, väldigt ensam känsla. Hon försökte uppfatta så mycket information som möjligt men Leek ödslade inte med orden. Hon spetsade öronen och försökte höra Catherines röst. Från den fuktiga hallen i … tyckte Agnes att det lät som om luften i den andra änden var full av vackra kanariefåglar. Hon ville gärna tänka sig att Catherine stod omgiven av färgsprakande tropiska blommor med vackra namn som hon aldrig skulle lära sig, ur böcker hon aldrig skulle läsa. Av hela sitt hjärta hoppades hon att hennes dotter var lycklig. Hon hoppades att Catherine skulle vilja prata med henne, att Leek skulle räcka henne telefonluren så att hon själv kunde berätta hur gärna hon ville att hennes dotter skulle komma hem.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna idag.