Livbåten av Charlotte Rogan

LivbåtenHandling

1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra och efter att ha lämnat övriga passagerare att drunkna befinner sig Grace och 38 andra personer i en livbåt mitt ute på Atlanten. Grace och medpassagerarna vet inte när de kan tänkas bli räddade. Livbåten är inte byggd för alla de människor som är ombord och några måste offras för att andra ska överleva. Men hur väljer man vem som ska dö och vem som ska leva? Och vem gör det valet?

Min kommentar

Jag lyssnade på Livbåten och drogs in i den suggestiva berättelsen från första raden. Den psykologiska skildringen sög liksom tag i mig och det kändes nästan som att jag var ombord på livbåten. Jag gillar vatten men har en väldig respekt för det och det är en otäck historia som grep tag i mig. Det spelades musik och hördes vattenliknande ljud mellan kapitlen och jag var inte så förtjust i det i början, men jag vande mig vid det och efter ett tag tyckte jag att det förhöjde stämningen i boken.

Jag tyckte att det var intressant att läsa en bok där det moraliska dilemmat nästan är huvudperson. Gruppdynamik, livsfrågor och filosofi, allt i en salig blandning. Det är underhållande, intressant och tankeväckande. Och jag gillade att boken är öppen för tolkning. Karaktären Grace var lite svår att få grepp om och mystisk vilket även gäller andra karaktärer och händelser. Berättade Grace sanningen?

Uppläsaren Martina Nilsdotter var en ny bekantskap och ibland kan det ta lite tid innan jag vänjer mig vid en ny röst och sättet att läsa. I början tyckte jag att hon läste lite för fort men jag vande mig och jag tyckte att hon läste helt ok.

Charlotte Rogan var 50+ när hon debuterade med Livbåten vilket jag tycker är ganska häftigt. Och det visar ju också att det aldrig är försent. Jag har läst någonstans att Rogan skriver på en ny bok, hoppas att det stämmer. Jag vill gärna läsa fler böcker av författaren.

Livbåten är en bladvändare och inte någon bok som man glömmer efter man läst sista raden. Rekommenderas!

Livbåten får betyget 4.

Andra som har skrivit om boken är bland annat Beas bokhylla, Den läsande kaninen, Kulturbloggen, Malins bokblogg, Sannas bokhylla

Boken finns på Adlibris och Bokus

Odödlig av S. J. Bolton

OdödligHandling

Flera pojkar blir offer för en mördare. Den elvaårige Barney Roberts vet att mördaren snart kommer att slå till igen och det finns en risk för att hans eget liv är i farozonen. London-poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury saknar ledtrådar. Lacey Flint är ledig från sitt  jobb på Londonpolisen men hon kan inte hålla sig borta från fallet.

Min kommentar

Odödlig är den tredje boken om Lacey Flint och jag har recenserat de två första böckerna Nu ser du mig och Livrädd på bloggen. Det är ingen idé att gå som katten kring gröten jag supergillade dom två första böckerna. Särskilt den första tyckte jag var så spännande. Det kändes som att det var länge sen jag läste en så spännande bok när jag läste den. Så ja förväntningarna var förstås höga på den tredje boken. Och jag gillade den. Intrigen är ruskigt otäck. Barn som försvinner och dödas – ja det är ett starkt tema och det kändes i hjärtat när jag läste om och tänkte på det.

När det gäller karaktärerna så har jag inte varit odelat positiv till Mark Joesbury samtidigt som jag gillar spänningen mellan honom och Lacey. I Odödlig får man se andra sidor av Mark Joesbury som drabbas personligen. Jag lämnar vad osagt för jag vill inte spoila för eventuella läsare. Jag tycker att Lacey är en intressant karaktär som jag hade velat få veta lite mer om än vad man får i den här boken.

Efter att ha läst alla de böcker som mig veterligen har kommit ut i serien om Lacey Flint så tycker jag att Bolton är oerhört bra på att bygga upp spänningen och att hålla kvar den hela vägen. I Odödlig är det flera vändningar i intrigen och jag blir väldigt överraskad av upplösningen.

Jag har lyssnat på alla tre böckerna och Karin Lithman läser väldigt bra. Jag sträck-lyssnade på Odödlig och kunde knappt lägga ifrån mig Ipaden.

Bolton har snabbt blivit en av mina favoritförfattare. De är inte alltid helt och hållet trovärdiga men det är inget som jag stör mig på. Boltons böcker är helt enkelt beroendeframkallande. Jag har inga planer på att bli av med beroendet. Nej, tvärtom, jag vill ha mer, läsa fler böcker!

Odödlig får betyget 4+.

Andra som har skrivit om boken är bland annat AlkbBokraden, hyllanLottens Bokblogg, Maddes BokbloggLäsa & Lyssna, Vargnatts bokhylla

Boken finns på Adlibris och Bokus

Skuggpojken av Lucifer (Carl-Johan Vallgren)

Skuggpojken

Baksidestexten

Sommaren 1970 försvinner en liten pojke från Kristinebergs tunnelbanestation i Stockholm. En främmande kvinna tar honom vid handen och går därifrån, och han är borta. Många år senare försvinner också pojkens bror, Joel Klingberg. Hans fru vänder sig till Danny Katz, makens gamla vän från försvarets tolkskola, ett språkgeni med solkig bakgrund, och ber honom om hjälp. Katz går motvilligt med på att börja leta, och upptäcker snart att det finns fler hemligheter i den mäktiga familjen Klingberg. När någon försöker sätta dit honom för mord blir hans sökande också en kamp för överlevnaden.

Min kommentar

När jag såg att Carl-Johan Vallgren hade skrivit en noir-thriller under pseudonym blev jag väldigt nyfiken på boken. Jag har läst ett par romaner av författaren, Den vidunderliga kärlekens historia och Havsmannen (innan jag började blogga) som jag gillade, och jag tycker att det är intressant att han skriver så olika typer av böcker. Jag lyssnade på en intervju med Vallgren och i den sa han att Lucifer är lite mer av en metod än en pseudonym för att han skulle kunna skriva en så pass annorlunda bok. Hur det nu än förhåller sig med den saker så tycker jag att det är intressant att Vallgren har gett sig in i deckargenren.

Jag lyssnade på Skuggpojken och jag tyckte om stämningen i den. Uppläsaren Magnus Roosmann läser väldigt bra. Jag tyckte att Roosmanns lite skrovliga röst förstärkte och förtätade stämningen i boken. När jag läste Skuggpojken kände jag direkt att Danny Katz är en karaktär som jag vill fortsätta att följa. Jag tyckte att intrigen var spännande, kanske inte helt och hållet realistisk, men det hade jag inte förväntat mig heller. Historien har flera vändningar och fastän jag anade och inte direkt blev jätteöverraskad av slutet så gjorde inte det så mycket. Jag tyckte om språket i Skuggpojken vilket också gäller de andra böcker som jag har läst av författaren. Skuggpojken får betyget 4. Jag ser fram mot att läsa fler böcker av Lucifer/ Carl-Johan Vallgren.

Andra som har skrivit om boken är bland annat Cum libris non solus, Lottens Bokblogg, och dagarna går och Läsa & Lyssna

Boken finns i olika format på Adlibris, Bokus och E2GO där mitt e-ljudboksexemplar kommer från.

Rörgast av Johan Theorin

Rörgast

Rörgast är den fjärde och sista boken i Ölandssviten. Jag läste de föregående böckerna i serien: Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge innan jag började blogga.

Handling

Mitt i natten bultar en pojke på den gamle skepparen Gerlof Davidssons dörr. Pojken, som kommit staplande över stranden, beskriver ett skepp fyllt av döda eller döende sjömän, och en galen man med yxa. Så inleds högsäsongen på norra Öland, en het, tryckande period då tusentals turister kommer för att fira midsommar på ön. Men bland besökarna finns en hemvändare som kommit för att utkräva betalning för en mycket gammal skuld. Efter sig i sommarnatten lämnar han död och skräck. Det är bara Gerlof som börjar misstänka vem hemvändaren är, och varför han vill hämnas på en hel släkt. Och det är bara Gerlof som mött personen förut – i ungdomen. De båda stod vid en nygrävd grav på kyrkogården och hörde plötsligt ett knackande ljud från kistan.

Kommentar

När jag började läsa Rörgast hade en hel del detaljer från de föregående böckerna försvunnit ur mitt minne eftersom det är några år sen jag läste dem. Men Gerlof är en karaktär som har fastnat och som jag alltid har gillat. Och detsamma gäller miljöbeskrivningarna, Öland. Det gjorde inte så mycket att jag inte mindes en del saker i de föregående böckerna för jag hade ändå väldigt stor behållning av Rörgast. Jag har läst de flesta av Johan Theorins böcker och jag tycker att han är en mycket bra berättare. Historien, det förflutna som inte lämnat Hemvändaren ifred, är väldigt intressant och spännande. Jag gillade den spöklika stämningen som ibland gränsar mot skräck.

Jag har lyssnat på alla böckerna i Ölandssviten och när jag såg att man bytt uppläsare blev jag lite fundersam. Det är Magnus Krepper som läser de tre första böckerna i serien. Varför ändra på ett fungerande koncept? Jag gillade Magnus Kreppers inläsningar och var lite orolig över att det inte skulle bli fullt lika bra med en annan uppläsare. Men det var lyckat att låta en annan Magnus i form av Magnus Roosmann läsa in boken. Roosmanns lite skrovliga röst förstärkte stämningen i den och det är helt enkelt en mycket bra uppläsning. Det var med lite vemod som jag lade ifrån mig den sista boken i serien samtidigt som jag ser fram mot Theorins fortsatta författarskap. För jag tror och hoppas att han skriver fler böcker!

Andra som har skrivit om boken är bland annat Den läsande kaninen, Hyllan, Lottens Bokblogg, Läsa & Lyssna och Romeoandjuliet.

Boken finns på AdlibrisBokus och E2GO där mitt e-ljudboksexemplar kommer ifrån.

Gone Girl av Gillian Flynn

Gone Girl

Jag har lyssnat på Gone Girl av Gillian Flynn och jag måste erkänna att jag inte var helt hundra på om jag skulle läsa den. Och det berodde på att jag inte blev helt övertygad av Mörka platser som var lite för mörk för min smak. Men jag var ändå nyfiken på Gone Girl som verkade annorlunda.

Den handlar om det gifta paret Nick och Amy Dunne som efter några år i New York har bosatt sig i en småstad i Missouri. På deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. Varför försvann hon? Var är hon? Lever hon?

Frågorna är många och sakteligen rullas en otäck men fascinerande historia upp. Gone Girl är onekligen en lite annorlunda kriminalhistoria och ett äktenskapsdrama. Nick och Amy levde i sus och dus i New York och flyttade till Missouri när de blev arbetslösa. Livet som arbetslös och de första åren som gifta har inte enbart varit en dans på rosor. Flynn växlar mellan Nicks berättelse och Amys dagboksanteckningar, vilket är ett intressant grepp, särskilt då de ibland ställs mot varandra. Och vem misstänks först när en fru försvinner, ja det är inte så svårt att räkna ut, men det blir och går inte riktigt som man jag tror att det ska gå.

Det är också intressant att författarens karaktärer (i Mörka platser och Gone Girl) i mångt och mycket är kvinnor som inte är särskilt trevliga, kvinnor som man jag har svårt för, även om det också gäller männen.

Vilken tur att jag läste/lyssnade på Gone Girl! Den är intressant och spännande och har flera oväntade vändningar och jag blev väldigt överraskad av slutet. Rekommenderas.

Det är många som har skrivit om boken däribland Beas bokhylla, Bokraden, Litteraturkvalster & småtankar,  Maddes bokbloggoch Nilmas bokhylla

Boken finns på Adlibris, Bokus och E2GO där mitt e-ljudboksexemplar kommer från.

Nu ser du mig av S.J. Bolton

När jag kollade igenom lästa böcker listan insåg jag att jag inte har recenserat Nu ser du mig av S.J. Bolton som jag läste i augusti. Men tack vare att jag skriver ned lite anteckningar om varje bok som jag läser så går det bra att göra det i efterhand.

Nu ser du mig

Handling

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn. Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren. Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.. Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla…(Adlibris bokinformation)

Kommentar

Lacey Flint är en komplex karaktär med ett ganska speciellt förflutet och jag tycker att hon är en frisk fläkt inom kriminalgenren. En karaktär som jag retade mig på är kollegan Mark Joesbury samtidigt som jag tyckte att det var intressant att författaren har skapat dessa karaktärer för det gör att det onekligen blir en dynamik i handlingen.

När det gäller intrigen så var kanske inte Jack the Ripper kopplingen hundraprocentig men jag köpte det, för att jag tyckte att boken var så bra i det stora hela. Och så vansinnigt spännande. Det är otäckt och blodigt men på något sätt stör jag mig inte lika mycket på det som i en del andra böcker. Jag blev knockad av de olika vändningarna. När det gäller upplösningen så hade jag tänkt i dom banorna men jag blev ändå överraskad.

Det var första gången som jag lyssnade på en e-ljudbok i min Ipad och det var väldigt lyckat. Karin Lithman som läser Nu ser du mig var en ny bekantskap för mig. Ibland kan det ta lite tid innan jag vänjer mig vid en nya uppläsare, men det fungerade från första stund med Lithman. Hon läser ganska neutralt vilket jag tyckte passade eftersom boken är fylld av dramatik.

Det här är en bladvändare i ordets rätta bemärkelser – en av de mest spännande böcker som jag har läst -och därför blir betyget full pott,  5.

Det är många som har skrivit om boken däribland Bibliotekskatten   Bokföring enligt Monika  Lottens Bokblogg

Boken finns i olika format på Adlibris, Bokus, E2GO

En smakebit på søndag: Polis

Så är det söndag och dags för En smakebit på søndag – ett trevligt sätt att möta andra bloggare på och ta del av vad de läser. Fler smakbitar finns inne hos bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag håller fortfarande på med förra veckans smakbit Stål, även om jag börjar närma mig slutet, då jag har haft den som kvällsbok och mest läst i den innan jag somnar. Men dagens smakbit kommer inte från den utan från Polis av Jo Nesbö som jag började lyssna på i fredags kväll. Det var ett tag sen jag läste den föregående boken Gengångare som ju har ett lite speciellt slut. 😉 Säga vad man vill om Jo Nesbös  böcker med tanke på klichéer och liknande så har jag gillat de böcker som jag har läst och Polis verkar vara en riktig bladvändare så här långt!

Polis

Smakbiten är från kapitel 5 i e-ljudboken:

Och så var den där igen, känslan, känslan av att det var någon där, att någon betraktade honom… Varelli höjde långsamt blicken och kände kylan sprida sig från en plats någonstans i bakhuvudet. Som om han blev till sten, som om det var Medusas ansikte han stirrade in i. Men det var inte hon. Det var en man klädd i lång svart skinnrock. Han hade en sinnessjuks …uppspärrade ögon och en vampyrs öppna käft med blodränder som pekade nedåt från varje mungipa och det såg ut som om han svävade över marken.

(Med reservation för skrivfel då jag inte har tillgång till den fysiska boken)

 

Jag är på väg ut på landet och kommer att titta in på och kommentera era smakbitar lite senare (och även besvara frågeenkäten). Ha en trevlig söndag! 🙂