En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på den andra delen i Nessers serie om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. I den så är det ett antal personer, relativt nyblivna vänner, som under en sommar i Finistere i Bretagne umgås; äter ihop, badar och åker på utflykter. Senare dödas en av dem och det efter att Gunnar Barbarotti har förvarnats om det i ett brev. Detta upprepas sedan gång efter annan.

Jag tyckte om den första delen i serien, Människa utan hund, och den andra boken likaså. Den är spännande och kändes lite mer som en kriminalroman än den första boken, men det är inte en renodlad deckare. Jag gillar Nessers kluriga sätt att skriva och att en inte enkelt kan placera hans böcker i ett fack.

Gunnar Barbarotti har mycket att tänka på med det här fallet, breven, morden, och likaså när det gäller utvecklingen med den nya kärleken och barnen. Jag gillar karaktären Barbarotti, filosoferandet och funderandet.

Det är flera karaktärer, namn, och det kan göra det lite snårigt när en lyssnar. Men i det stora hela funkade det bra att lyssna.

Det är Nesser som läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra. Det skulle nog inte bli riktigt detsamma om någon annan läste…. Jag ser fram mot att så småningom lyssna på den tredje boken i serien. Kanske i december?

Betyg -4/5

Lista med böcker av Håkan Nesser finns här.

Annonser

Söndagens smakbit: En helt annan historia

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Denna vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

Den här veckan har jag jobbat sex dagar på raken och det har blivit mindre ork/tid att blogga och inte så mycket lästid, men jag har läst klart ett par böcker och lyssnat på ljudböcker. Dagens smakbit kommer från ljudboken som jag håller på med: En helt annan historia av Håkan Nesser – andra delen i Barbarottiserien. Stycket kommer ca 4 1/2 timme in i ljudboken, innan den tredje delen tar vid. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

-Man kan ju fråga sig, ja man kan fråga sig hur mycket tid han gav oss egentligen, mördaren.

-Vad menar du?

-Bara det att du kanske fick brevet samma dag som han dödade Anna Eriksson. Fast du kan ju ha fått det dagen innan, på måndagen. Eller i veckan innan. Du minns inte om det låg högst upp på posthögen eller så?

Barbarotti tänkte efter.

-Jag tror det var mer utspritt, liksom. Jag är nästan säker på att det inte låg dolt under någonting annat i alla fall.

-Kan ha kommit på tisdagen alltså?

-Möjligt, sa Barbarotti.

-Men det första brevet kom en vecka i förväg. Jag undrar…

-Ja?

-Jag undrar om han vågade ta risken och låta det gå några dagar den andra gången också. Jag menar ge oss ett namn och en vecka för att spana. Det låter lite riskabelt eller vad tycker du?

Trevlig söndag!