Söndagens smakbit: Hetta

Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses och numera hos Astrid Terese och bloggen Betraktninger.

Under helgen har det blivit en hel del läsning, har läst ut en bok och börjat på två. Söndagens smakbit kommer från en av dem: Hetta av Jane Harper som jag lyssnar på. En bok som jag hört gott om men inte varit riktigt på g för tidigare. Smakbiten kommer från kapitel 1. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Han tvingade sig att titta på fotografiet igen. På de fyra ungdomarna. Flickan vid hans sida. Han såg på de där ögonen tills de bleknade på skärmen. Falk mindes när kortet hade tagits. Det hade varit en bra dag och det var ett av de sista fotografierna på dem alla fyra tillsammans. Två månader senare var den mörkögd flickan död.

 

 

Annonser

Söndagens smakbit: Mina liv som hund

Då är det söndag igen, otroligt vad veckorna går fort. Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten tar en liten paus och lämnar över stafettpinnen till Astrid Terese och bloggen Betraktninger .

Veckan har varit hektisk och kommande blir inte så mycket lugnare. Helgen har känts lite längre än vanligt kanske för att jag slutade lite tidigare, cirkus en timme, på fredagen. När det gäller läsningen så kände jag att det var dags för en bok om/med djur och smakbiten kommer från Mina liv som hund av W Bruce Cameron, som jag lyssnar på. Smakbiten kommer från de första raderna i boken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

En dag insåg jag att de varma, pipande och stinkande varelserna som krälade omkring bredvid mig var mina syskon. Det gjorde mig mycket besviken. Trots att min syn bara var så pass utvecklad att jag kunde urskilja lurviga gestalter i ljuset visste jag att den stora och vackra varelsen med den långa underbara tungan var min mor. Jag förstod att när jag blev kall, betydde det att hon hade gått sin väg, men att när jag blev varm igen var det matdags. Det hände ofta att jag blev undanknuffad när jag försökte dia och nu förstår jag att det var något av mina syskon som föste bort mig med nosen. Mycket irriterande. Jag fattade inte alls vad det var för glädje med de där syskonen. När min mor slickade mig på magen för att det skulle hända något under min svans tittade jag upp på henne och försökte tyst förmå henne att vara snäll och ta bort de andra valparna. Jag ville ju ha henne helt för mig själv.

 

Trevlig söndag!

 

Söndagens smakbit: Värd att döda

Söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det har varit en intensiv vecka men en hel del har jag trots det hunnit läsa. Dolda mördare av Lynda La Plante hamnade ofrivilligt på vänt då det kom andra böcker emellan och nu i helgen har jag återvänt till den. Eftersom jag redan bjudit på en smakbit ur den så blir det en från Värd att döda av Peter Swanson som jag tänkt läsa sen. Jag har läst Her Every Fear av författaren och den tyckte jag mycket om så det ska bli spännande att se hur den här är. Smakbiten kommer från början av boken.

Trevlig söndag!

 

Söndagens smakbit: Dolda mördare

Veckorna rullar på väldigt fort och det är söndag igen. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Smakbiten kommer från Dolda mördare av Lynda La Plante som är den andra delen i serien om den unga Jane Tennison. Jag köpte den på engelska när jag var på resande fot men så dök den översatta upp på bibblan och då kunde jag inte låta bli att hugga den. Jag gillade den första delen Tennison jättemycket och hoppas att den här är minst lika bra och spännande.

Hon log lättat när hon förstod vad det var – men då hörde hon en mycket tyngre duns bakom sig, Innan hon hann vända sig om kom en hand i en svart handske och lade sig över hennes mun medan den andra grep henne om överkroppen och höll fast hennes vänstra arm tätt intill sidan. (s. 26)

 

 

Söndagens smakbit

Söndagens smakbit kommer från en novell som jag har lyssnat på idag: Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog av Jonas Hassen Khemiri som också läser den. Smakbiten kommer från de första raderna i e-ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Men. Det var något med den här ringningen som kändes. Jag vet inte. Annorlunda. Plötsligt fick jag för mig att det var K som ringde på. Hon kanske ville be om ursäkt, dra ett streck över det som hänt. Jag smög mot hallen och tittade ut genom titthålet. Poliser. Hela trapphuset var fyllt av poliser. Mörkblåa jackor, bistra miner.

 

Fler smakbitar finns hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Söndagens smakbit: Den svavelgula himlen

Som vanligt så här på söndagen så kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter att ha jobbat sexdagarsvecka är det urskönt och välbehövligt med ledig söndag. Läsa, kolla på tv-serier och slappa står på agendan idag. Känns som att det lämpar sig extra väl i höstrusket. Det har inte blivit så mycket läsning under veckan, av ganska förklarliga skäl. Håller fortfarande på med Little Bee, inte för att den är dålig men det har mest blivit små korta stunder över till att lyssna. Dagens smakbit kommer från Den svavelgula himlen av Kjell Westö som jag påbörjat nu på morgonen. Jag har länge tänkt läsa något av författaren och vet inte riktigt varför det inte blivit av tidigare, men nu så. Inledningsvis känns det som en bok som jag kommer att att tycka om att läsa.

Till en början sköt jag bort tanken som absurd. Min lägenhet var onödigt stor för mig, jag levde ju ensam. Jag råkade veta att grannarna på vardera sidan, familjen Hakala och paret von Schantz, var bortresta. Och så var det dystert och mörkt som i helvetet där ute, och alltsammans hade fått mig att jaga upp mig i onödan och se någonting som inte fanns. Jag hade varit mörkrädd som barn och var tydligen på väg att bli det igen. Varför skulle någon hålla till där nere vid stranden i det här vädret?

Men det är så med tankar att när man fått en så får man flera, de föder varandra, allt kommer i rörelse och får man inte stopp på infallen så börjar fantasin skena allt värre.

Snart satt jag och stirrade så stint att ögonen nästan började rinna, och jag tyckte flera gånger att jag såg någon. Jag fick för mig att personen där ute hade ett uppdrag, att han eller hon iakttog mig och hade suttit där ända sedan mörkrets inbrott: jag hade varit hemma hela kvällen och nu var klockan snart tolv. (s. 8)

Trevlig söndag!

 

 

Söndagens smakbit: Little Bee

Oktober är här och som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Min smakbit kommer från Little Bee av Chris Cleave. En bok som jag hade tänkt läsa när den kom, men så blev det inte. Som tur är finns ju böcker kvar och när jag hittade den som e-ljudbok på bibblan kändes det som rätt tillfälle. Smakbiten kommer från kapitel 4. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Jag satt vid köksbordet och stirrade med mina plötsligt fuktiga ögon på den stump där jag en gång hade haft ett finger. Och jag insåg att det till sist hade blivit dags och ta itu med det som hade hänt där på stranden. I normala fall borde det naturligtvis aldrig ha hänt.