En smakebit på søndag: Elegy for Eddie

Våfflor, läsning, promenader, tv-serier är lite av det som stått på agendan denna helg. Smakbiten som serveras lite senare än vanligt kommer från den nionde boken i serien om Maisie Dobbs: Elegy for Eddie av Jacqueline Winspear. En lista på böckerna, i ordning, finns här. Mer info om Elegy for Eddie här.

 

We`ve come about Eddie. Remember Eddie Pettit?”

Maisie nodded. ”Of course I remember Eddie. I haven´t seen him or Maudie for a few years, since I lived in Lambeth.” She paused. ”What´s wrong, Jesse? What about Eddie?”

”He´s dead, Miss -I mean , Maisie. He´s gone.”

Maisie felt the colour drain from her face. ”How? Was he ill?”

The men looked at each other, and Jesse was about to answer her question when he shook his head and pressed a handkerchief to his eyes. Archie Smith spoke up in his place.

”He weren´t ill. He was killed at the paper factory, Bookhams.” Smith folded his flat cap in half and ran his fingers along the crease. When he looked up, he could barely continue. ”It weren´t no accident, either, Maisie. We reckon it was deliberate. Someone wanted to get rid of him. No two ways about it.” (s. 19-20)

Fler smakbitar finns hos Mari och Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Avbilden

Veckorna rullar på och det är söndag igen och en solig sådan. Det blir en sväng ut på landet men först tänkte jag dela med mig av en smakbit från Avbilden, som kallas för psykologisk thriller, av Anna Snoekstra. Mer information om boken finns här.

Kraften i det jag tänker säga är enorm. Den rusar genom kroppen som vodka, löser upp klumpen i halsen och skjuter ilningar ända ut i fingertopparna. Jag känner mig inte hjälplös längre. Jag vet att jag klarar det här. Först ser jag på henne och sedan på honom, ger mig själv chansen att njuta av stunden. Jag betraktar dem ingående för att inte missa ögonblicket då deras ansiktsuttryck förändras.

”Jag heter Rebecca Winter. Jag kidnappades för elva år sedan.” (s. 9-10)

Trevlig söndag!

Fler smakbitar finns här

 

En smakebit på søndag: Daisy i kedjor

Det är söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. Helgen har bestått av jobb och så mellofinalen igår, min favorit var Nano, Hold on. Skönt med ledig söndag och idag har jag tänkt softa och läsa. Jag håller som vanligt på med flera böcker, igår kväll började jag på Daisy i kedjor av Sharon Bolton som legat länge nog i läshögen.

”Nuts, hör på nu, kan du göra mig en tjänst? Gör en sökning på prästgården. Han kastar en blick åt sidan på det stora gamla huset som han just lämnat. ”Vallistor, gas, vatten, du vet den sortens saker. Rose pratade med någon när jag var där men lyckades hålla vem det nu var utom synhåll. Det var som hon om hon verkligen inte ville att jag skulle veta att hon inte var ensam.”

”Jag får inte fram någonting”, säger Liz efter några minuter. ”Inga registrerade uppgifter om att hon skulle ha en partner eller någon inneboende. Nej, ingenting.”

Peter tittar fortfarande på huset. Fönstren är blanka och tomma. ”Det finns någon där inne”, säger han. ”Det är jag säker på”. (s. 28)

Trevlig söndag!

 

En smakebit på søndag: Sista vakten

Veckorna rullar på och det är söndag igen. Det verkar bli en fin dag, i alla fall så är det sol i skrivande stund till skillnad från igår då det snöade och var grått och trist. Jag har läst en del i veckan och helgen men håller fortfarande på med Nära dig som det går trögt med.

Dagens smakbit kommer från Sista vakten av Stephen King som jag precis börjat lyssna på. Det är den tredje och avslutande delen om Bill Hodges. Vad jag tyckte om Mr Mercedes och Den som finner kan du läsa om här och här. Smakbiten kommer från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

sista-vakten

De befann sig två bilar från beställningsluckan när radion under instrumentbrädans dator skrällde. Larmcentralens växeltelefonister var för det mesta sakliga, lugna och samlade, men den här rösten lät som en skränig radiopratare som fått i sig för många Red Bull.

”Alla ambulanser och brandfordon, vi har en katastrofsituation! Prioritet 1! Jag upprepar, en katastrofsituation! Anropet avser alla tillgängliga enheter, ambulanser och brandfordon!”

Prioritet 1 var akutfall. Rob och Jason stirrade på varandra. Flygolycka, tågolycka, explosion eller terroristattack. Det måste nästan vara något av de fyra alternativen.

”Platsen är City center på Malborough Street, jag upprepar, detta är en katastrofsituation, prioritet 1, sannolikt med flera döda. Var försiktiga.”

ensmakebitpåsöndagFler smakbitar hittar du hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Trevlig söndag!

En smakebit på søndag: Nära dig

Skönt med söndag efter att ha jobbat sex dagar. Det blir lugna puckar idag; läsning, kanske någon tv-serie. Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. I morse körde jag lite ole dole doff, jag kunde inte bestämma mig för nästa bok, och det blev Nära dig av Lucie Whitehouse. Efter att ”bara” ha läst prologen så känns den lovande och som en bok som kan vara i min smak, och det hoppas jag förstås på.;) Mer information om Nära dig finns här.

nara-dig

Det är inte inbillning: vinden kommer verkligen inifrån. Ett fönster måste stå öppet, men var? Inte mot framsidan, det skulle hon ha sett. Men varför skulle han alls ha öppnat ett fönster? Det är köldgrader ute.

Någonting har hänt. Så fort hon tänker tanken vet hon att hon har rätt.

”Hallå?”

Hon tänder och hallen tar form inför henne. Luftdraget, inser hon, kommer uppifrån. Hon står nedanför trappan och ropar upp, men får fortfarande inget svar. Dörren till vardagsrummet står öppen och hon slår på lyset, går snabbt fram till den öppna spisen och tar upp eldgaffeln.

När hon kommer upp på nästa avsats får hon en klump i magen av rädsla. Den kalla luften kommer från översta våningen. Ateljén. Hon går vidare uppför den sista trappan med pulsen bultande i tinningarna. (s.7-8)

ensmakebitpåsöndagHa en skön söndag!

En smakebit på søndag: Levande och döda i Winsford

Söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Idag blir det en sväng ut på landet men först en smakbit. Jag fortsätter med min temaläsning Håkan Nesser böcker och turen har kommit till Levande och döda i Winsford som jag lyssnar på. Smakbiten är från kapitel 11. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

levande och döda i winsford

 

Stötte också på ”den där kvinnans grav”, som mr Tawking hade nämnt. I en krans av låga vindpinade träd sitter en liten metallplakett på en pinne: Till minne av Elizabeth Williford Barrett, 1911–1961.

Ingenting mer. Det såg inte ut som en grav. Jag tänkte att det nog bara var hennes aska som strötts ut i denna privata lilla minneslund. Vem hon nu var? Och varför just denna karga plats? Inte mer än hundra meter från Darne Lodge. Femtio år blev hon bara, jag kände att jag ville ta reda på mer om henne. Inte idag, men i sinom tid, hon är trots allt min närmaste granne.

 

d3791-6473057481_ce462009e6_oTrevlig söndag!

En smakebit på søndag: De polyglotta älskarna

d3791-6473057481_ce462009e6_o

Välkommen kära söndag! Efter att ha jobbat sex dagar på raken (och haft en väldigt hektisk vecka) så är det skönt med ledig söndag. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det har inte blivit så mycket läst i veckan men igår kväll började jag på De polyglotta älskarna av Lina Wolff som jag hört mycket gott om. Jag har läst cirkus 60 sidor i skrivande stund. Det är fängslande läsning där många känslor och tankar strömmar igenom mig, men vet inte riktigt vad jag tycker om den ännu. Mer information om boken finns här. Smakbiten kommer från s. 56.

polyglotta_wolff

de-polyglotta-alskarna2

Ha en skön söndag!