Söndagens smakbit: Hur jag lärde mig förstå världen

Det går fort, är söndag igen. Skönt med ledig dag efter att ha jobbat sex dagar på raken. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag håller på med flera böcker och en av dem är Hur jag lärde mig förstå världen som jag lyssnar på. Jag läser inte biografier/memoarer så ofta, men det händer och Hans Roslings bok i samarbete med Fanny Hägestam är en bok som jag kände att jag ville läsa. Smakbitarna kommer från boken som jag också lånat hem, ville bläddra i den då den innehåller en del bilder.

Redan under tonåren blev jag besatt av att förstå levnadsförhållanden, och sedan dess har jag noggrant frågat ut mina mor- och farföräldrar om deras liv. Ingenting har hjälp mig att förstå vår moderna värld mer än parallellerna till mina släktingars verkligheter i tidigare generationer. (s.20-21)

Som läkare har man makten att visa vägen, genom att betona någonting som patienten verkar normalt eller oviktigt. Men då måste man lägga ner tid. Mycket av det jag gjorde på sjukhuset i Mocambique var folkhälsa. Man kan gå rond och prata med mammor på ett sätt så att man vet att de kommer sprida ens idéer när de kommer hem till sina byar. För mammor i denna miljö talade i veckor om läkarbesöket och hur det gått till. För mig var det en identitetsfråga: vad är jag till för? Att bota just denna patient, eller att öka hälsan i detta samhälle? (s. 118)

Trevlig söndag!

 

Annonser

Söndagens smakbit: Öppnas i händelse av min död

Veckorna rullar på och det är söndag igen. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Dagens smakbit kommen från Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Det är min första bok av författaren (försökte lyssna på Stora små lögner, men den var för pratig för det, kanske boken hade varit ett bättre val, men jag såg tv-serien istället och den tyckte jag var bra). Smakbiten kommer från kapitel 39 i ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Det kändes skönt att vara säker på i alla fall en sak i framtiden. Vad som än hände, även om ingenting hände, skulle hon inte ställa upp igen. Det gick bara inte. Hon var inte längre Cecilia Fitzpatrick. Hon hade upphört att existera i samma stund som hon läste det där brevet.

Trevlig söndag!

Söndagens smakbit: Ensamhetens språk

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som en läser. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Helgen har så här långt bestått av en del läsning, men idag blir det nog mindre av den varan. Nåväl, dagens smakbit kommer från boken som jag ska börja på härnäst och lite lästid ska jag nog få till i den idag: Ensamhetens språk av Jan-Philipp Sendker. Jag tyckte mycket om Viskande skuggor och har längtat efter att läsa denna som är den andra fristående delen i serien som utspelar sig i Kina. Smakbiten kommer från de första raderna i boken.

Jag har hamnat i helvetet. Men jag är inte själv skuld till det. Felet är inte mitt. Jag måste ha gått vilse. Det finns ingen annan förklaring. Någonstans i livets labyrint har jag utan att märka det tagit fel väg. Brast för en gångs skull i uppmärksamhet. Gick till vänster i stället för till höger. Eller tvärtom. Jag såg ingen skylt, ingenting som hade kunnat varna mig. Jag fortsatta bara utan att stanna. Precis som jag alltid har gjort i hela mitt liv. Vidare. Alltid vidare. (s. 7)

Trevlig söndag!

Söndagens smakbit: Olive Kitteridge

Det har blivit dags att lite senare än vanligt att dela med mig av en smakbit från en av böckerna som jag läser. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det har varit en bra läspåsk så här långt: läst ut Kolibri, lyssnat klart på en ljudbok och börjat på ett par nya böcker. En av dem är Olive Kitteridge av Elizabeth Strout som också går som tv-serie på HBO med bland andra Francis McDormand. Kanske ser jag också den när jag läst ut boken; har iaf lagt till den till min serielista.;) Det var svårt att välja smakbit och jag tog en rakt av.

När de åt lunch hemma på lördagen blev det varma smörgåsar med krabba och ost. Christopher höll just på att stoppa sin smörgås i munnen när telefonen ringde och Olive gick för att svara. Utan att någon bett honom om det väntade Christopher med smörgåsen i handen. Det var som om Henry inom sig tog ett fotografi av det ögonblicket, av att sonen instinktivt tog hänsyn till sin mor, samtidigt som de hörde Olives röst från rummet intill: ”Men stackars barn”, sa hon, och Henry skulle aldrig glömma hennes tonfall – det var fyllt med sådan förfäran att det var som om den Olive hon var i vanliga fall helt hade försvunnit. (s. 32-33)

Söndagens smakbit: Kolibri

 

Veckan har gått väldigt snabbt och det är söndag igen. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

I morse började jag läsa Kolibri av Kati Hiekkapelto, första boken om/med brottsutredaren Anna Fekete. En bok som legat väldigt länge i en av mina läshögar och väntat på sin tur och nu kände jag att det var dags. Smakbiten kommer från sidan 13-14.

Jag håller säkert på att bli knäpp och det är rätt åt mig. Jag måste bara glömma allt, sluta ställa till det för mig, slicka mina sår och fy fan vilka klichéer igen, kom på något unikt åtminstone. Hennes röst dränkte prasslet som hördes ur skogen. Flämtande gick hon den sista halvkilometern till bilen, det kändes som hon knappt skulle orka ens det, att hon aldrig skulle nå fram. Och precis när den gula bilden nästan skymtade bakom ett buskage och hon redan log åt sin fåniga fantasi fick hon syn på en mörk gestalt framför sig. Någon satt nedhukad i motionsspåret. Plötsligt reste sig gestalten och kom snabbt emot henne.

Trevlig söndag!

Söndagens smakbit: Den stora utställningen

Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag håller som vanligt på med flera böcker som jag läser parallellt. En av böckerna som jag äntligen har börjat läsa är Den stora utställningen av Marie Hermanson som är en av mina favoritförfattare. Dagens smakbit kommer från den.

Men den verkliga katastrofen hade han inte ens nämnt för henne: att kalendern befann sig i orätta händer. Att en främmande person visste exakt var han skulle befinna sig de närmaste månaderna. (s. 41)

Trevlig söndag!

Söndagens smakbit: En osynlig

Skönt med söndag och ledig dag efter att ha jobbat hela veckan. Läsning, avkoppling och tv-serier står högt på agendan. Som vanligt tänkte jag dela med mig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Dagens smakbit kommer från En osynlig som är den första delen i en serie spänningsromaner av Pontus Ljunghill. En bok som stått länge på läslistan, kanske är jag sist på bollen? Smakbiten kommer från första kapitlet i ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

När han tittade på sin klocka insåg han att hon snart var tre. Varvsområdet var mörkt och nedsläckt. De stora övergivna byggnaderna stod som orörliga skuggfigurer. Han var nere vid vattnet, blickade ut över sundet. På andra sidan fanns några hus. Till vänster låg den svagt upplysta träbron. Han rättade till hatten, tittade ner på den svarta kostymen. Den var nyinköpt men passade dåligt, så var det för det mesta. Han var smal och hans sluttande axlar gjorde att kläderna ofta inte satt som de borde. Då spelade kvaliteten mindre roll. Den svarta regnrocken hade han lagt i en påse, den var för blodig att gå omkring i.

Trevlig söndag!