En smakebit på söndag: En officer och spion

Min smakbit denna söndag kommer från En officer och spion av Robert Harris som jag länge velat läsa och när jag hittade den som e-ljudbok slog jag till. Smakbiten kommer från kapitel 5. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten. Mer info om boken finns här. Hos Mari och Flukten fra virkeligheten finns fler smakbitar att ta del av.

Strax före halv tio hör jag hur porten bakom mig öppnas. En krum, svartklädd gumma passerar. Halvvägs till altaret gör hon korstecknet och niger. Sedan går hon till stolen där jag lagt bönboken med pengar i. Hon knäböjer. Efter mindre än en minut reser hon sig och går tillbaka nedför mittgången. Jag granskar henne noga, nyfiken som jag är på …, en vanlig städerska som är Frankrikes, ja, kanske Europas, mest värdefulla hemliga agent.

 

 

 

 

En smakebit på söndag: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Så är det första söndagen i april, runt +10 och det blir en sväng ut på landet. Men först tänker jag dela med mig av en smakbit från Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce. En bok som länge stått på vill läsa-listan och nu ska det bli av. Mer info om boken finns här. Fler spännande smakbitar finns hos Mari och Flukten fra virkeligheten.

 

Trevlig söndag!

 

En smakebit på søndag: Elegy for Eddie

Våfflor, läsning, promenader, tv-serier är lite av det som stått på agendan denna helg. Smakbiten som serveras lite senare än vanligt kommer från den nionde boken i serien om Maisie Dobbs: Elegy for Eddie av Jacqueline Winspear. En lista på böckerna, i ordning, finns här. Mer info om Elegy for Eddie här.

 

We`ve come about Eddie. Remember Eddie Pettit?”

Maisie nodded. ”Of course I remember Eddie. I haven´t seen him or Maudie for a few years, since I lived in Lambeth.” She paused. ”What´s wrong, Jesse? What about Eddie?”

”He´s dead, Miss -I mean , Maisie. He´s gone.”

Maisie felt the colour drain from her face. ”How? Was he ill?”

The men looked at each other, and Jesse was about to answer her question when he shook his head and pressed a handkerchief to his eyes. Archie Smith spoke up in his place.

”He weren´t ill. He was killed at the paper factory, Bookhams.” Smith folded his flat cap in half and ran his fingers along the crease. When he looked up, he could barely continue. ”It weren´t no accident, either, Maisie. We reckon it was deliberate. Someone wanted to get rid of him. No two ways about it.” (s. 19-20)

Fler smakbitar finns hos Mari och Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Avbilden

Veckorna rullar på och det är söndag igen och en solig sådan. Det blir en sväng ut på landet men först tänkte jag dela med mig av en smakbit från Avbilden, som kallas för psykologisk thriller, av Anna Snoekstra. Mer information om boken finns här.

Kraften i det jag tänker säga är enorm. Den rusar genom kroppen som vodka, löser upp klumpen i halsen och skjuter ilningar ända ut i fingertopparna. Jag känner mig inte hjälplös längre. Jag vet att jag klarar det här. Först ser jag på henne och sedan på honom, ger mig själv chansen att njuta av stunden. Jag betraktar dem ingående för att inte missa ögonblicket då deras ansiktsuttryck förändras.

”Jag heter Rebecca Winter. Jag kidnappades för elva år sedan.” (s. 9-10)

Trevlig söndag!

Fler smakbitar finns här

 

En smakebit på søndag: Daisy i kedjor

Det är söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten. Helgen har bestått av jobb och så mellofinalen igår, min favorit var Nano, Hold on. Skönt med ledig söndag och idag har jag tänkt softa och läsa. Jag håller som vanligt på med flera böcker, igår kväll började jag på Daisy i kedjor av Sharon Bolton som legat länge nog i läshögen.

”Nuts, hör på nu, kan du göra mig en tjänst? Gör en sökning på prästgården. Han kastar en blick åt sidan på det stora gamla huset som han just lämnat. ”Vallistor, gas, vatten, du vet den sortens saker. Rose pratade med någon när jag var där men lyckades hålla vem det nu var utom synhåll. Det var som hon om hon verkligen inte ville att jag skulle veta att hon inte var ensam.”

”Jag får inte fram någonting”, säger Liz efter några minuter. ”Inga registrerade uppgifter om att hon skulle ha en partner eller någon inneboende. Nej, ingenting.”

Peter tittar fortfarande på huset. Fönstren är blanka och tomma. ”Det finns någon där inne”, säger han. ”Det är jag säker på”. (s. 28)

Trevlig söndag!

 

En smakebit på søndag: Sista vakten

Veckorna rullar på och det är söndag igen. Det verkar bli en fin dag, i alla fall så är det sol i skrivande stund till skillnad från igår då det snöade och var grått och trist. Jag har läst en del i veckan och helgen men håller fortfarande på med Nära dig som det går trögt med.

Dagens smakbit kommer från Sista vakten av Stephen King som jag precis börjat lyssna på. Det är den tredje och avslutande delen om Bill Hodges. Vad jag tyckte om Mr Mercedes och Den som finner kan du läsa om här och här. Smakbiten kommer från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

sista-vakten

De befann sig två bilar från beställningsluckan när radion under instrumentbrädans dator skrällde. Larmcentralens växeltelefonister var för det mesta sakliga, lugna och samlade, men den här rösten lät som en skränig radiopratare som fått i sig för många Red Bull.

”Alla ambulanser och brandfordon, vi har en katastrofsituation! Prioritet 1! Jag upprepar, en katastrofsituation! Anropet avser alla tillgängliga enheter, ambulanser och brandfordon!”

Prioritet 1 var akutfall. Rob och Jason stirrade på varandra. Flygolycka, tågolycka, explosion eller terroristattack. Det måste nästan vara något av de fyra alternativen.

”Platsen är City center på Malborough Street, jag upprepar, detta är en katastrofsituation, prioritet 1, sannolikt med flera döda. Var försiktiga.”

ensmakebitpåsöndagFler smakbitar hittar du hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Trevlig söndag!