Söndagens smakbit: Styckerskan från Lilla Burma

Söndag, är på resande fot i England. Över +30 igår men svalare idag, runt +25. Det blir en smakbit från ljudboken som jag håller på med: Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser. Som är den ”sista” delen i serien om Barbarotti. Smakbiten kommer från kapitel 16.

Vad kunde det finnas för rimliga skäl att tröska runt i ett fem år gammalt haveri, således? Vilken var poängen med att läsa dessa dystra protokoll och referent och åka runt och ansätta dessa intet oanande människor? Varför inte bara se till att få Arnold Morinder dödförklarad och ägna sig åt färskare och lösbara problem istället?

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggren Betraktninger som håller i trådarna idag.

 

Annonser

Tom av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Tom som är en relativt ny berättelse av Håkan Nesser.

Den handlar om Judith som får ett samtal mitt i natten av en person som säger att han är Tom, styvsonen som varit försvunnen lite över 22 år. Är han tillbaka? Judith känner tvivel och sakteligen får en som läsare veta varför, vad som hände för 22 år sen. Och hur Judith och maken Robert förhåller sig till personen som säger sig vara Tom.

Det här var en berättelse i min smak. Det är mycket stämningen i den, suggestiv och lite smått obehaglig. Det är spännande läsning från början till slut tyckte jag. Det är flera svängningar och jag hade en del funderingar när jag ”slagit ihop” boken om hur det egentligen förhöll sig med ”gåtan”. Det gjorde boken extra spännande.

Berättelsen finns också som text, ingår i samlingen Intrigo. Bara namnet på samlingen säger en del om Nessers sätt att skriva och han laborerar ju mycket med olika namn och språket, och det gäller även i Tom. Upptäckte när jag kollade upp samlingen att det finns några berättelser i den som jag inte läst, men kommer nog till dem så småningom. Har en pågående temaläsningen där jag sakta men säkert betar av böcker av Nesser.

Det är inte en författaruppläsning och när jag såg det tänkte jag ”vad synd” men Anna Maria Käll som läser den är också en av mina favoriter. Och under tiden som jag lyssnade så kändes det på många sätt rätt att det är Käll som läser.

Det här är en av de böcker som jag tyckt mest om av vårens läsning och den får betyget 4+/5.

Lista på böcker av Håkan Nesser finns här.

Söndagens smakbit: Tom

Söndag och det känns riktigt skönt med ledig dag efter att ha jobbat sex dagar. Avkoppling och läsning står högt på agendan och dagens smakbit kommer från boken som jag precis börjat lyssna på: Tom av Håkan Nesser. En kortroman på ca 3 och en halvtimme. Det är inte en författaruppläsning, men Anna Maria Käll är också en väldigt bra uppläsare. Smakbiten kommer från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Telefonsamtalet kom några minuter över halv fyra natten mellan en onsdag och en torsdag. Numret var obekant, uppenbarligen utländskt. Under normala omständigheter skulle hon inte ha svarat. Naturligtvis inte. Men hon hade just kastats upp ur en dröm och trots att det var kolmörkt både inne i rummet och utanför fönstret. där en gren från det stora valnötsträdet förtroligt viskade mot glaset, kände hon sig klarvaken. Möjligen var det just mörkret i någon sorts hemlighetsfull samverkan med den hastigt avbrutna drömmen, vars innehåll hon dock inte lyckades återkalla varken då eller senare, som fick henne att lyfta luren och släppa fram samtalet.

 

Fler smakbitar hittar du hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Trevlig söndag!

De ensamma av Håkan Nesser

Jag fortsätter lyssna på Håkan Nessers serie om/med Barbarotti. Förra månaden lyssnade jag på den fjärde delen De ensamma.

Den var obehagligast hittills i serien och av alla de böcker som jag läst så här långt av författaren. Det är sällan blodigt i Nessers böcker, i alla fall inte de jag läst, och det gäller även i De ensamma. Här är det snarare karaktärernas liv, personligheter, händelser som sätter tonen och gör det obehagligt. Det är en styrka i sig tycker jag.

Det är en intressant grundstory om ett gäng nyexade Uppsalastudenter, tre par, som på 70-talet när de är i tjugoårsåldern skaffar en buss och reser genom järnridån och in i Östeuropa. Det som de upplever under den resan påverkar dem och deras liv förändras. Hur visar sig i mångt och mycket trettiofem år senare då deras situation som jämna par inte längre ser likadan ut. Gunnar Barbarotti får en utredning som visar sig ha upprepats på ett väldigt obehagligt sätt.

De ensamma är lite väl lång. Pappersboken är på cirkus 500 sidor och ljudboken kändes lång. Ibland lite seg. Jag höll på med den ganska länge. Det kom andra böcker emellan som jag behövde fokusera på och den hamnade några gånger på vänt. Det är lite segt när det blir utdraget, föredrar att lyssna mer ihållande.

Jag tycker om karaktären Gunnar Barbarotti och att böckerna i serien känns mer som vanliga romaner än deckare/kriminallitteratur. Det här är inte en av de böcker som jag tyckt mest om av Nesser men jag tyckte om den. Den skiljer sig från de andra i serien och jag tycker att Nessers berättelser är ganska olika varann. Det uppskattas.

På omslaget till boken som jag lyssnade på, på Nextory, står det att Torsten Wahlund läser ljudboken, men det är Nesser som läser och som vanligt gör han det väldigt bra. Nessers uppläsningar är en anledning till att jag hellre lyssnar än läser.

Betyg 3,5/5

Söndagens smakbit: De ensamma

Då är vi inne i mars och som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Det har varit/är en lugn helg efter en ganska intensiv vecka. Idag ska jag gå på teater med några vänner  – ska bli trevligt, även om snöovädret mest lockar till att krypa ihop med en bra bok och kolla på tv-serier. Men lite läsning kommer det nog också att bli. Jag fortsätter med temaläsning Håkan Nesser böcker och håller nu på med fjärde Barbarotti boken, De ensamma, som jag lyssnar på. Jag har lyssnat på nästan halva boken, men smakbiten kommer från kapitel två.

Gåsaklyftan. Han var inte säker på att den hette så egentligen, men den hade fått det namnet förra gången. Gåsaklinten och Gåsastupan var vedertagna begrepp, men Gåsaklyftan? Han visste inte. Förra gången. Hur många år sedan var det? 1975. Trettiofem år med andra ord. En mansålder som det hette. Men antagligen hade han ingen föraning. Om man skulle vara ärlig. Det var inte förrän han stod däruppe på klintkanten och stirrade ner på Luther och på kroppen som låg där, bägge två befann sig gott och väl tjugofem meter nedanför honom, som det där gamla dök upp. Men när det väl gjorde det svindlade tanken. Jag drömmer, tänkte Elis Bengtsson. Det är inte möjligt att samma sak händer en gång till.

Trevlig söndag!

Nesser och ja det är Nesser

Efter en Harlan Coben bok dags för Håkan Nesser. Fjärde delen i Barbarotti serien. Blev lite lättad när jag upptäckte att det är Nesser som läser och inte Torsten Wahlund (som det står på omslaget till den ljudbok som jag lyssnar på). Jag har inget emot Wahlunds uppläsningar, men jag hade ställt in mig på Nesser eftersom han läser de tidigare böckerna i serien, och det är något speciellt med att lyssna på författarens uppläsningar. Så ja det kändes lite skönt att det står fel på omslaget, även om det är att föredra att det står rätt.;)

Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på tredje Barbarotti boken av Håkan Nesser.

Den handlar om Ante Valdemar Roos som är ca 59 år. Han har lessnat på sitt andra äktenskap, jobbet och känner egentligen ingen större glädje för något. Så vinner han pengar, säger upp sig på jobbet, skaffar ett torp och börjar leva ett slags dubbelliv. Den 21-åriga Anna Gambowska rymmer från ett hem där hon varit intagen för drogmissbruk. Hon liftar med en som visar sig vara en läbbig typ, lyckas undkomma och gömmer sig på Roos torp. Han anar att det finns en annan person där och så småningom träffas de. Anna bor kvar. Deras vardag och liv förändras när Annas fd pojkvän plötsligt hittar det undangömda stället.

Jag tyckte jättemycket om den här. Det jag gillar mest är berättelsen om Ante Valdemar Roos. Han är lite knarrig, uttråkad och känns som en vanlig och ovanlig person. Roos berättar inte om vinsten och torpet för sin familj och det kan en tycka är konstigt och fel, men det finns orsaker till det. Och någonstans så kändes det inte fullt så fel.

Det dröjer innan Barbarotti kommer in i handlingen, ungefär halvvägs in. När jag lyssnade så funderade jag lite kring när Barbarotti skulle dyka upp. Att det dröjde var inget som jag störde mig på. Kanske för att den här, liksom föregående delar i serien, inte är en renodlad deckare utan mer som en vanliga roman. Berättelse om herr Roos är intressant, tankeväckande och jag gillar filosoferandet, humorn.

Jag gillar den här serien och det här är nog den bok som jag tyckt mest om hittills. Ljudboken läses av författaren och uppläsningen är som vanligt väldigt bra.

Betyg +4/5