Söndagens smakbit: Människa utan hund

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Denna vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det har varit/är skönt med långledig helg och det har blivit en del läsning. Idag blir det att åka en sväng ut på landet och så att rösta. Men först en smakbit från Människa utan hund som är den första delen i Håkan Nessers Barbarotti-serie som jag lyssnar på, författaruppläsning. Smakbiten kommer från kapitel 32. Det var lite svårt att välja smakbit utan att avslöja för mycket och bestämde mig till sist för att det fick bli en kort smakbit. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

… ”Jag skulle utan att tveka en sekund byta identitet med vem som helst av alla dessa människor”. Så reste hon sig, lämnade sin halvdruckna pappersmugg och begav sig bort mot Ica för att ta itu med sina hustruliga plikter. Men hur, tänkte hon, hur.

Trevlig söndag!

 

 

Annonser

Lite mer Håkan Nesser

Jag har lyssnat på ett par ljudböcker av Håkan Nesser under sommaren och nu har jag börjat på Barbarotti-serien. Hade funderingar på att försöka lyssna på en bok i månaden, men med tanke på alla böcker som jag vill läsa/lyssna på så kan det bli snävt. Så jag satsar jag på en varannan månad. Känns som att det skulle kunna vara genomförbart.;)

Marr av Håkan Nesser

Marr är den tredje och sista berättelsen i Barins triangel av Håkan Nesser. Det händer inte så ofta att jag fortsätter nästan direkt med en till berättelse/bok av samma författare. Men Marr lyssnade jag på ganska tätt efter den andra berättelsen. Och det är jag glad över.

Den handlar om gymnasieläraren Marr som en morgon något försenad kommer till en lektion och när han öppnar dörren till klassrummet ser han sig själv stå i katedern och undervisa sin klass. En dubbelgångare har tagit över och steg för steg utestängs Marr från sitt eget liv. (från Håkan Nessers sida)

Marr är liksom Rein och Alois en kort och väldigt lagom berättelse. Den är suggestiv och obehaget kryper på en. Tanken på att bli utestängd från sitt liv pga en dubbelgångare…ruggigt! Det brukar ju sägas att alla har en dubbelgångare. I min ungdom fanns en person som många sa var min. Vi rörde oss på samma platser men kände inte varandra. En gång hade vi liknande kläder och färger….Nu var det inget speciellt kanske men minns att det kändes lite konstigt, och Håkan Nessers berättelse som är obehaglig fick mig att minnas den händelsen.

Jag tycker om berättelser som är mystiska och inte självklara och lite så tycker jag att det är i Barins triangel. Jag tyckte om alla tre berättelserna, Alois och Marr lite mer än Rein. Håkan Nesser läser ljudböckerna och det har varit en njutning att lyssna.

Betyg -4/5

 

Alois av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på den andra berättelsen i Barins triangel, Alois. Jag har tidigare lyssnat på den första, Rein. I skrivande stund har jag också lyssnat på den tredje, Marr, den återkommer jag till i annat inlägg.

I Alois får doktor Borgmann besök av Gisela Enn, en tystlåten kvinna i fyrtioårs åldern. Kvinnan berättar on en dröm som förföljer henne. I drömmen är hon nära att döda en man, men hon hinner inte utan vaknar alltid i tid. Doktor Borgmann blir alltmer fascinerad av den mystiska kvinnan och en dag besöker han henne i hennes bostad. Så småningom går den fasansfulla sanningen upp för doktor Borgmann (Håkan Nessers sida)

Jag tyckte om den första berättelsen Rein och Alois ännu mer. Alois är en gåtfull bok, mystisk och det är en bok som är i min smak. Jag gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Mixen av olika ingredienser som ofta finns i böckerna.

Alois är också en lite obehaglig berättelse. Obehaglig på ett krypande sätt och det ökar allteftersom en läser eller lyssnar. Intrigen överraskade och likaså upplösningen. Det finns tankeväckande aspekter i berättelsen, moraliska. Alois är liksom Rein inte så lång utan ganska lagom. Håkan Nesser läser och det är en njutning att lyssna på författarens uppläsningar tycker jag.

Betyg -4/5

Söndagens smakbit: Alois

Så är det söndag och det är dags att dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

I natt har det åskat och regnat, och kanske, kanske blir det regnskurar under dagen. Det vore skönt, välbehövligt! Jag har läst en hel del den här veckan, även om det blir begränsat=jobbar och hettan gör sitt till. Har läst ut en bok och två ljudböcker. Jag håller fortfarande på med Andarnas labyrint (tegelsten, nästan 800 sidor) lsom Tant Augusta och jag samläser. Den är väldigt väldigt bra! Snart läst halva.

Dagens smakbit kommer från en av ljudböckerna som jag lyssnat klart på: Alois av Håkan Nesser. Det är den andra i Barins triangel. Tidigare har jag lyssnat på Rein. Uppläsare av både Rein och Alois är Håkan Nesser och bara det är ett stort plus. Jag hade tänkt mig ett annat stycke från boken men det var svårt att välja utan att spoila så smakbiten är från början av ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

Idag lämnade min hustru mig. Jag hade knappt stigit upp och fått sömnen ur ögonen förrän hon plötsligt var borta. För att underrätta mig om sakernas tillstånd hade hon skrivit ett brev också. Det låg på köksbordet, en smula nonchalant lutad mot tidningen. Jag läste det medan jag blåste på kaffet för att få det drickbart. Jag har alltid avskytt hett kaffe. I synnerhet på morgonen.

På eftermiddagen ringde jag från caféet för att kontrollera att hon inte hade kommit tillbaka. Jag lät tolv signaler gå fram innan jag lade på. Så beställde jag en öl och satte mig för att fundera över vad jag skulle ta mig till.

Trevlig söndag!

 

Söndagens smakbit: Rein

Söndag igen och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Efter att ha lyssnat på flera ljudböcker den här månaden kände jag att det var dags att fortsätta den pågående temaläsningen av Håkan Nesser böcker. Nesser har ju skrivit en hel del böcker (och kommer med en ny bok i sommar) och jag har många kvar att läsa eller lyssna på vilket inte är helt fel. 😉 Men vilken skulle jag ta nu? Efter lite funderande så valde jag Rein som är den första berättelsen i Barins triangel. Nesser läser och det gillar jag. Smakbiten kommer lite över en timma in i ljudboken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

 

Själv kände jag mig inte särskilt ivrig att gripa mig an tröskandet på biblioteket igen samtidigt som jag visste att jag måste vidare i texten. Den attraherade mig och repellerade mig på samma gång. Men kanske var det mest en fråga om att kämpa ned den motvilliga nyfiken jag börjat känna inför omständigheterna kring Reins död.

Trevlig söndag!

 

 

 

 

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser

Jag fortsätter med min Temaläsning av Håkan Nesser böcker så länge det känns lockande. I månadsskiftet februari-mars lyssnade jag på Levande och döda i Winsford. Den hade då legat ett ganska bra tag i lyssnarhögen.

Handling: En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund. Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan? Och är det någon som letar efter henne? (Från förlaget)

Levande och döda i Winsford är en ganska långsamt berättad historia och det kan ha sina sidor när en lyssnar. Dels beror det på hur boken är och så uppläsaren. Och kanske också en själv. Här funkade det bra tyckte jag. Kanske för att det var rätt tidpunkt för mig. Och så var det bra uppläsning av Anna Maria Käll.

Jag är lite svag för mystiska och gåtfulla berättelser där en får fundera över vad som hänt och där det känns lite olycksbådande. Och lite så är det i Levande och döda i Winsford. Det var intressant och spännande att läsa om vad som hänt, kvinnans liv och förflutna.

När det gäller upplösningen så tyckte jag att slutet blev lite abrupt. Med tanke på att det är en långsam berättelse så avrundades den lite  hastigt.

Jag tyckte om Levande och döda i Winsford  – inte den bästa bok som jag läst/lyssnat på av Nesser så här långt – men den var bra och jag fnular redan på framtida läsning av författaren. Nesser har ju skrivit en hel del, och fler böcker lär det väl bli, så det finns att välja mellan.;)

Betyg 3,5/5