Hennes nya namn av Elena Ferrante

hennes-nya-namnI våras läste jag Min fantastiska väninna i den omtalade Neapelserien om barndomsvännerna Lila och Elena. Jag tyckte mycket om Min fantastiska väninna. Det kändes som en serie som skulle passa mig.

Förra månaden läste jag uppföljaren Hennes nya namn. Det är inte helt ovanligt att andra delen i en serie kan vara lite svagare, men jag tyckte om möjligt ännu mer om uppföljaren. Den tar i mångt och mycket vid där Min fantastiska väninna slutar. Lila har gift sig med Stefano. Äktenskapet får en fruktansvärd start; hon blir våldtagen och misshandlad på bröllopsnatten. I boken reser hon till ön Ischa pga hälsan och Elena följer med som sällskapsdam. Och händelserna där, det är stark, intressant och spännande läsning.

Jag kunde nästan inte sluta läsa Hennes nya namn samtidigt som jag inte ville att den skulle ta slut. En av de saker som jag fängslas som mest av i den här serien är skildringen av Lilas och Elenas vänskapsrelation. Den är inte tillrättalagd och känns på många sätt äkta då den inte bara synliggör samhörigheten utan också saker som avundsjuka och hatkärlek.

Hur kommer det att gå för Lila och Elena i livet, med vänskapen. Jag väntar ivrigt på  att få veta det. Står redan i kö på ”Den som stannar, den som går”och har en ganska bra placering.

Betyg 5/5

Månadens bästa bok, november.

Annonser