Husdjuret av Camilla Grebe

Jag tyckte mycket om Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe när jag lyssnade på den. Och jag har länge velat lyssna på Husdjuret som jag hade hört mycket gott om. Förra månaden blev det äntligen dags.

Jag har läst flera andra böcker av författaren som jag tyckt om. Men de som jag tyckt mest om så här långt är Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret. Och Husdjuret tyckte jag ännu mer om än den första delen.

Jag blev väldigt berörd av att lyssna på Husdjuret som är stark läsning om samtiden och det lilla samhället. Människor. Relationer. Hemligheter. Identitet. Rädsla. Hemskt brott.

Historien är skriven i flera jagperspektiv: Jakes (en pojke som bär på en hemlighet som han inte vågar avslöja), polisen Malin och profileraren Hanne. Det kan vara lite klurigt att lyssna på berättelser med flera jagperspektiv. Men jag tyckte att det gick bra med Husdjuret.

Jag lyssnade på boken under en period när jag hade mycket runt mig men det gick ändå lätt att lyssna vidare på den trots att det ibland blev lite sporadiskt och en del uppehåll.

Jag tyckte att Husdjuret var väldigt spännande. En riktig bladvändare. Jag blev överraskad flera gånger och det är ett extra plus när en som jag läser mycket deckare. Så nu är det bara att ta sig an Dvalan så småningom.

Katarina Ewerlöf läser både Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret.

Betyg 4+/5

Annonser

Söndagens smakbit: Husdjuret

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Jag tyckte om Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe och Husdjuret har legat på vänt i min ljudbokslista ganska länge. När jag skulle välja ny ljudbok idag så kände jag inte för någon särskild bok och hade lite svårt att välja. Men efter diverse funderingar blev det Husdjuret. Hört mycket gott om den så förväntningarna är minst sagt höga. Smakbiten kommer från början av boken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten. Bild på boken läggs eventuellt in i efterhand.

Och där låg den. Skålen. Eller vad det nu var. Den var stor som en grapefrukt, sprucken på ena sidan och någon sorts trådig brun mossa växte på den. Jag sträckte ut handen och kände på de tunna mörka trådarna, gned dem mellan tummen och pekfingret någon sekund, innan hjärnan la ihop pusselbitarna och jag insåg vad det var. Jag tappade tändaren, reste mig upp, tog några stapplande steg rakt ut i mörkret och skrek. Det var ett skrik som kom långt inifrån och aldrig verkade ta slut.