I stoft och aska av Anne Holt

Jag har läst de flesta av Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen och förra månaden läste jag den tionde delen i serien.

I stoft och aska har två parallella historier. Utredaren Henrik Holme får ett cold-case fall i sin hand – en treåring omkom i en tragisk bilolycka 2001 och flickans mamma dog senare under mystiska omständigheter, ett dåd som pappan dömdes för. Henrik Holme misstänker att pappan inte var skyldig och han vänder sig till Hanne Wilhelmsen som är upptagen med ett annat fall. En känd främlingsfientlig bloggare har tagit sitt liv. Hon blir intresserad av Holmes fall, som liksom Hannes, väcker många frågor och de tar sig an fallen tillsammans.

Anne Holts böcker tar ofta upp teman som i mångt och mycket känns oroväckande aktuella och det gäller även den tionde boken. Jag tyckte att den föregående boken Offline var väldigt spännande och hade ganska höga förväntningar på I stoft och aska. Den började väldigt lovande, sen tyckte jag att den tappade farten ett tag. Men den tog sig och blev sen mer spännande.

Jag gillar karaktären Henrik Holme och att han får mer plats i den här boken är ett grepp som ger en extra dimension till serien om Hanne Wilhelmsen.

I stoft och aska har en intressant intrig och teman som känns otäckt aktuella. Och den är välskriven.

Betyg 3,5/5

 

Annonser

Söndagens smakbit: I stoft och aska

Det har gått en vecka igen och som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser som vanligt flera böcker parallellt, igår började jag på I stoft och aska. Jag har läst väldigt många böcker av Anne Holt som är en av mina favoritförfattare och den förra Offline gillade jag mycket. I stoft och aska har börjat lovande och jag hoppas att den är minst lika spännande. Smakbiten kommer från s.9.

Även om mannen vid kaffeautomaten nu var nästan skallig och dessutom mycket smalare än senast de träffades kände Kjell Bonsaksen igen honom så snart de hade utbytt en blick. Ögonen var stora och ovanligt djupt liggande i det magra, nästan insjunkna ansiktet.

De utstrålade ingenting.

Inte nyfikenhet, inte ondska. Inte glädje, inte ens att främlingen hade känt igenom honom också. Det fanns inte en skymt av förebråelse i dem medan mannen tryckte fast locket på muggen och med lugna steg närmade sig den korvmumsande polismannen. Han stannade en meter ifrån honom.

-Du visste att jag var oskyldig, sa han lågt.