Jonas Karlsson är en av mina favoritförfattare och det kan tyckas lite märkligt att det tog nästan ett år innan jag tog mig an novellsamlingen Nya människor i fel ordning som kom 2021. Men ibland suger jag lite på karameller så att de inte tar slut för fort och så gjorde jag i det här fallet. Det blev ljudboken då det är författaren som läser – inget annat val finns då!
Samlingen består av elva noveller som är olika långa, en kändes väldigt kort, hann knappt börja på den så var den slut. En novell är längre än de andra och indelad i olika kapitel. Flera karaktärer återkommer i berättelserna, ett grepp som jag vill minnas att författaren använt sig av tidigare, eller om jag tänker på Håkan Nesser….Nåväl hur det än förhåller sig med den saken så tänkte jag lite på det nesserska i min lyssnande läsning. Det finns beröringar mellan skrivsätten, bland annat så ligger namnen på ett par karaktärer nära varandra i samlingen vilket det ofta gör hos Nesser.
Novellerna kändes både lite spretiga och sammanlänkade. Det är ett gäng människor som en möter. Bland annat en kompis, flickvän, bröder med flera, olika perspektiv lyfts fram. Jonas Karlsson skriver om vardagen, livet, ibland blir det annorlunda och i en annan ordning. Jag tycker att Jonas Karlsson är bra på att skildra små saker, detaljer och skruva till det. Det går att känna igen en del om hur livet kan yttra sig. Flertalet fick mig att fundera vidare kring livet och hur det kan vara och bli. Det är skildrat med värme.
Jag fastnade mer för vissa noveller och en del känner jag inte så mycket för. I novellen Tystnaden bestämmer sig karaktären Jarmo för att inte prata. Den novellen tyckte jag var lite sådär, vilket kan ha berott på att den är kort och transportsträckan för att komma in i en berättelse tar lite längre tid. Men jag tycker om ordet, tystnad. Noveller som jag tyckte mest om var bland annat Tre meter Hornsgatan och Rum 2316.
Jag höll på länge med samlingen då jag oftast läser noveller mellan varven- sällan som jag läser fler än en i taget. Det är musik mellan berättelserna vilket är en sån sak som kan irritera mig på men här blev det på något sätt så rätt. Den ger en stämning åt novellerna, var ett fint avbräck mellan dem och passade bra in.
Jonas Karlssons uppläsning finns det bara ett att säga om, den är outstanding bra. Den gör novellerna ännu bättre, oavsett vad en tycker om respektive novell så förhöjer författarens uppläsning dem. Det är inga onödiga och töntiga dramatiseringar (ett bevis på att det inte behövs), och så väl avvägd uppläsning i varje ord, stavelse och jag älskar det. Fick jag bestämma skulle Jonas Karlsson läsa in många fler ljudböcker än han gjort/gör!
Betyg för samlingen blir -4 även om en del noveller tilltalade mig mindre så är det en sammantaget betyg för det novellerna gav mig, stämningen med mera. Uppläsningen får full pott, +5/5
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 