Söndagens smakbit: Den enda historien

Veckorna rullar på och det är söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Denna vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det har varit en intensiv jobbvecka, och en lugn helg med en del läsning. Dagens smakbit kommer från Den enda historien av Julian Barnes. Upptäckte att det var några år sen jag läste något av författaren, faktiskt samma år som jag började blogga, 2013. Känt mig lite sugen på att läsa fler böcker och när jag hittade den här på jobbet så fick den följa med hem.

Jag hade aldrig tidigare befunnit mig i en familj där mannens framtoning var så överlägsen och samtidigt så dubbeltydig. Kanske blir det så när det bara finns en man i huset: han kan utveckla sin syn på den manliga rollen utan att mötas av motstånd. Eller kanske vara det bara så här Gordon Macleod var. Min oförmåga att uppfatta tonläget utgjorde emellertid ett mindre bekymmer den där kvällen. Det stora problemet var att jag, nitton år gammal, var helt okunnig om hur jag lämpligen skulle bete mig på en middag hemma hos mannen vars hustru jag var förälskad i. (s. 75-76)

Trevlig söndag!

Annonser

The Sense of an Ending av Julian Barnes

julianbarnes

Kategori : Roman; Förlag : AudioGO; Utgiven : 2011; Uppläsare: Richard Morant; Lyssnartid : 4 timmar och 35 minuter

Den nyblivne pensionären Tony Webster får ett brev, en bit ur en dagbok och 500 pund vilket får honom att titta tillbaka: på sin skoltid, gemenskapen med gänget och nykomlingen Adrian. Och det korta och intensiva förhållandet med Veronica.

Jag blev sugen på att läsa den här boken efter att hört talas om den i Gokväll. Hade tänkt läsa den på svenska men så kom jag att tänka på mitt mål att läsa fler böcker på engelska. Språket i The Sense of an Ending är vackert, poetiskt och nästan lite musikaliskt om än lite högtravande.

Boken består av två delar. Den första delen som handlar om Websters uppväxt och pojkskolan i 1960-talets England är lite seg, kanske för att det känns främmande. När Webster får brevet vänder det och i den andra delen blir det spännande. Boken blir som en slags thriller där man får följa Webster in i minnets labyrint. Det är också förvirrande för mycket av Webster förblir en gåta och jag funderar över vad var det som Veronica tyckte att Tony aldrig hade förstått? Det finns också en hel del frågetecken kring slutet. Kanske är det så med riktigt bra böcker att dom utmanar en istället för att servera enkla svar.

Det är första gången som jag lyssnar till en bok med uppläsaren Richard Morant. Han läser tydligt och i lagom tempo.

Det är många som har skrivit om boken däribland och dagarna går,   ord och inga visor och Sickans perspektiv