Kommissarien och tystnaden av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på femte boken i serien med Van Veeteren. I den försvinner en flicka från ett läger. Van Veeteren får ett samtal från en anonym kvinna som säger att flera flickor har försvunnit från sommarlägret hos sekten Det Rena Livet. Det visar sig vara ett klurigt fall.

Van Veeteren är en karaktär som jag haft blandade känslor för. Han är lite väl sur och tvär. Men i den här boken så har det vänt, eller i alla fall ändrat sig en del. Visst är han fortfarande tvär, och så, men i mindre omfattning. Hoppas att det kommer fortsätta att Van Veeteren utvecklas i den riktningen i resten av serien.

Jag tycker om Nessers sätt att skriva. Det är något speciellt med det. Leken med ord, namn och betydelser. Och det filosofiska. Kanske inte lika mycket av det här som i Barbarotti serien, men det finns en del. Van Veeteren är runt 60 och funderar bland annat på att åka till Kreta, men kommer på andra tankar vilket är lite synd men så kommer ju också fallet. Kollegerna tycker att han är mer munter än vanligt och undrar också över om han funderar på pensionen. Och lite såna tankar har han.

Intrigen är inte så jätte märkvärdig. Men den är ganska spännande. Jag hade inte riktigt tänkt i den riktning som upplösningen tar medan jag försökte lösa fallet, och att bli överraskade är ett extra plus. Som så ofta är det det typiskt nesserska som gör boken läsvärd. Leken med namn, ord och betydelser är en av de sakerna.

Harald Leander läser ljudboken. Jag tycker om hans sätt att läsa, den lite sträva rösten. En bra uppläsning.

Nu har jag kommit halvvägs i serien med Van Veeteren och det dröjer nog inte alltför länge innan jag fortsätter med nästa bok.

Betyg 3,5/5

Lista på författarens böcker finns här

Söndagens smakbit: Kommissarien och tystnaden


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Det har blivit en del läsning under helgen. Kände att det det var dags för en Håkan Nesser bok, och jag har börjat lyssna på del fem i serien med van Veeteren: Kommissarien och tystnaden. Smakbiten kommer från början av boken.

Försiktigt vek hon undan det tunga täcket och satte sig upp, grävde fram jeans, t-tröja och gymnastikskor ur skåpet och klädde sig hastigt. Märkte att oron vaknat i mellangärdet men kämpade ner den med hjälp av ilskan. Ilskan och rättskänslan. Rafsade ihop övriga persedlar i återhållen brådska. Svårt att få plats med allt men det gick. Knöt till ryggsäcken och smög sig ut.

 

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna idag.