Home av Harlan Coben

Jag har lyssnat på Home som är den elfte boken i serien om/med sportagenten Myron Bolitar. Tidigare har jag lyssnat på Long lost i serien. Jag blev sugen på att lyssna på Home när jag hittade den på Nextory och läste ”baksidestexten” – den lät spännande. Och när jag såg att det är Steven Weber som läser så bestämde jag mig för det.

Lite om handlingen: Två pojkar kidnappades för tio år sen från två välbärgade familjer. De krävdes på lösensumma och därefter blev det tyst. Inga spår efter pojkarna på tio åren. Inte förrän Myron Bolitar och hans vän Win tror att de kan ha hittat den ena pojken, Patrick.

Home börjar väldigt spännande och det är en intressant intrig om kidnappningen av de två pojkarna. Var har Patrick som nu är tonåring hållit hus i tio år? Var är kompisen? Är det Patrick som Bolitar och Win har hittat? Frågorna är många och de besvaras. Slutet och upplösningen överraskade mig väldigt, och det är ett extra plus eftersom så inte alltid är fallet när en som jag läst och läser mycket spänningslitteratur

Det som jag tyckte minst om i boken var sportsnacket som blev lite väl ”grabbigt” och ”flamsigt” på något sätt. Kanske får en ha lite överseende i en serie om/med en sportagent, men det handlar också om omfattningen av det och hur det görs i förhållande till intrigen. Och genren. Här tyckte jag att det tog bort en del från intrigen och jag hade nog tyckt ännu mer om Home om det uteslutits.

Steven Weber läser både Long lost och Home och det gör han väldigt bra även om jag inte var så förtjust i läsningen av sportsnacket, dramatiseringen blir lite kaka på kaka. Men Weber läser övervägande bra och lyssnar jag gärna på fler. Myron Bolitarserien är kanske inte en favoritserie och jag känner inte något behov av att läsa alla delar, men kan tänka mig att läsa enstaka. Och eftersom jag ändå brukar gilla Cobens böcker, särskilt de fristående, kommer jag nog att läsa fler framöver.

Betyget för Home landar på 3+ och uppläsningen 3,5/5.

 

Annonser

The love song of miss Queenie Hennessy av Rachel Joyce

Jag tyckte mycket om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd när jag läste den för ett par år sen. Och jag bestämde mig för att vid tillfälle läsa Miss Queenies osannolika kärlekssång. När jag hittade den som ljudbok hamnade den i ljudbokshyllan. Och nu har jag lyssnat på den. På engelska. I min ljudbokstjänst finns den endast på engelska.

Det är två parallella berättelser.

I den första boken får Harold Fry ett brev från Queenie, som är en fd bryggerikollega, i vilket hon berättar att hon har cancer och är döende. Harold ger sig iväg gåendes genom hela England för att försöka hinna fram till henne.

I The love song of miss Queenie Hennessy är berättelsen utifrån Queenies perspektiv. När hon får veta att Harold Fry är på väg så börjar hon skriva ett brev i vilket hon berättar om sina känslor och hemligheter som hon burit på i tjugo år. Kommer Harold Fry att hinna fram till henne?

Jag tyckte mycket om den här boken. Liksom boken om Harold Fry. Den här tyckte jag kanske till och med lite mer om. Det skulle ha kunnat bli en bok som handlat mycket om sjukdomen och döden. Men det gör den inte. Det finns förstås en liten sorgesam ton över berättelsen, det kan man inte komma ifrån. Det är en fin berättelse om kärlek, minnen, hemligheter och försoning. Livet som det varit och blev. Queenies. Harolds. Och Harolds son Davids. Tonen i boken är varm och den är lättläst.

Jag tyckte om att lyssna på den på engelska, det gav en extra dimension till berättelsen. Celia Imrie läser boken och jag tyckte att det var en väldigt bra anpassad uppläsning till berättelsen om Queenie.

Betyg -4/5

 

 

 

 

 

 

 

Nesser och ja det är Nesser

Efter en Harlan Coben bok dags för Håkan Nesser. Fjärde delen i Barbarotti serien. Blev lite lättad när jag upptäckte att det är Nesser som läser och inte Torsten Wahlund (som det står på omslaget till den ljudbok som jag lyssnar på). Jag har inget emot Wahlunds uppläsningar, men jag hade ställt in mig på Nesser eftersom han läser de tidigare böckerna i serien, och det är något speciellt med att lyssna på författarens uppläsningar. Så ja det kändes lite skönt att det står fel på omslaget, även om det är att föredra att det står rätt.;)

Husdjuret av Camilla Grebe

Jag tyckte mycket om Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe när jag lyssnade på den. Och jag har länge velat lyssna på Husdjuret som jag hade hört mycket gott om. Förra månaden blev det äntligen dags.

Jag har läst flera andra böcker av författaren som jag tyckt om. Men de som jag tyckt mest om så här långt är Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret. Och Husdjuret tyckte jag ännu mer om än den första delen.

Jag blev väldigt berörd av att lyssna på Husdjuret som är stark läsning om samtiden och det lilla samhället. Människor. Relationer. Hemligheter. Identitet. Rädsla. Hemskt brott.

Historien är skriven i flera jagperspektiv: Jakes (en pojke som bär på en hemlighet som han inte vågar avslöja), polisen Malin och profileraren Hanne. Det kan vara lite klurigt att lyssna på berättelser med flera jagperspektiv. Men jag tyckte att det gick bra med Husdjuret.

Jag lyssnade på boken under en period när jag hade mycket runt mig men det gick ändå lätt att lyssna vidare på den trots att det ibland blev lite sporadiskt och en del uppehåll.

Jag tyckte att Husdjuret var väldigt spännande. En riktig bladvändare. Jag blev överraskad flera gånger och det är ett extra plus när en som jag läser mycket deckare. Så nu är det bara att ta sig an Dvalan så småningom.

Katarina Ewerlöf läser både Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret.

Betyg 4+/5

Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på tredje Barbarotti boken av Håkan Nesser.

Den handlar om Ante Valdemar Roos som är ca 59 år. Han har lessnat på sitt andra äktenskap, jobbet och känner egentligen ingen större glädje för något. Så vinner han pengar, säger upp sig på jobbet, skaffar ett torp och börjar leva ett slags dubbelliv. Den 21-åriga Anna Gambowska rymmer från ett hem där hon varit intagen för drogmissbruk. Hon liftar med en som visar sig vara en läbbig typ, lyckas undkomma och gömmer sig på Roos torp. Han anar att det finns en annan person där och så småningom träffas de. Anna bor kvar. Deras vardag och liv förändras när Annas fd pojkvän plötsligt hittar det undangömda stället.

Jag tyckte jättemycket om den här. Det jag gillar mest är berättelsen om Ante Valdemar Roos. Han är lite knarrig, uttråkad och känns som en vanlig och ovanlig person. Roos berättar inte om vinsten och torpet för sin familj och det kan en tycka är konstigt och fel, men det finns orsaker till det. Och någonstans så kändes det inte fullt så fel.

Det dröjer innan Barbarotti kommer in i handlingen, ungefär halvvägs in. När jag lyssnade så funderade jag lite kring när Barbarotti skulle dyka upp. Att det dröjde var inget som jag störde mig på. Kanske för att den här, liksom föregående delar i serien, inte är en renodlad deckare utan mer som en vanliga roman. Berättelse om herr Roos är intressant, tankeväckande och jag gillar filosoferandet, humorn.

Jag gillar den här serien och det här är nog den bok som jag tyckt mest om hittills. Ljudboken läses av författaren och uppläsningen är som vanligt väldigt bra.

Betyg +4/5

 

En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på den andra delen i Nessers serie om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. I den så är det ett antal personer, relativt nyblivna vänner, som under en sommar i Finistere i Bretagne umgås; äter ihop, badar och åker på utflykter. Senare dödas en av dem och det efter att Gunnar Barbarotti har förvarnats om det i ett brev. Detta upprepas sedan gång efter annan.

Jag tyckte om den första delen i serien, Människa utan hund, och den andra boken likaså. Den är spännande och kändes lite mer som en kriminalroman än den första boken, men det är inte en renodlad deckare. Jag gillar Nessers kluriga sätt att skriva och att en inte enkelt kan placera hans böcker i ett fack.

Gunnar Barbarotti har mycket att tänka på med det här fallet, breven, morden, och likaså när det gäller utvecklingen med den nya kärleken och barnen. Jag gillar karaktären Barbarotti, filosoferandet och funderandet.

Det är flera karaktärer, namn, och det kan göra det lite snårigt när en lyssnar. Men i det stora hela funkade det bra att lyssna.

Det är Nesser som läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra. Det skulle nog inte bli riktigt detsamma om någon annan läste…. Jag ser fram mot att så småningom lyssna på den tredje boken i serien. Kanske i december?

Betyg -4/5

Lista med böcker av Håkan Nesser finns här.

Människa utan hund av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Människa utan hund som är den första delen i Barbarottiserien av Håkan Nesser. Författaruppläsning.

Det är december i Kymlinge. Familjen Hermansson har samlats för att fira 105-årsdagen: Pappa Karl-Erik fyller 65 och äldsta dottern Ebba 40. Men det blir inte som de tänkt sig. Natten före det stora firandet går Robert, sonen i familjen, ut på en promenad och kommer inte tillbaka. Natten efter försvinner Ebbas son Henrik. Gunnar Barbarotti blir tillsatt att utreda.

Jag har kommit in i ett slags flow när det gäller böcker av Håkan Nesser, är väldigt förtjust i hans sätt att skriva och gillar att han skriver olika slags böcker. Första boken som jag läste (lyssnade) av Nesser var Elva dagar i Berlin och den skiljer sig ganska rejält från de som jag läst/lyssnat på efter. Det har bland annat varit boken om hunden Norton, Eugen Kallmans ögon och Barins triangel. Lista över Nessers böcker finns här.

Människa utan hund är som sagt den första delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag tycker om karaktären Barbarotti – han är på något sätt ganska vanlig och ”mänsklig”. Det är skönt att läsa om en polis som inte har alkoholproblem.

I början och en bit in tyckte jag att det flöt ihop lite vilka de olika karaktärerna i familjen Hermansson är, vem som var släkt med vem och hur. Det blev tydligare när jag lyssnat ett tag så att det blev så i början kan ha berott på att det blir annorlunda när en lyssnar och inte ser själva texten.

Människa utan hund är inte en renodlad deckare – den är mer som en roman med lite deckarstuk och det tyckte jag om. Den är spännande utan att vara massa action och det är en intressant intrig som också känns skrämmande. Storyn är lite åt det mörkare hållet men den är också filosofisk och så Nessers lite torra humor. Sen är det (förstås) Nessers uppläsning, den höjer boken ytterligare. I skrivande stund lyssnar jag på den andra delen i den här serien.

Betyg -4/5