Marr av Håkan Nesser

Marr är den tredje och sista berättelsen i Barins triangel av Håkan Nesser. Det händer inte så ofta att jag fortsätter nästan direkt med en till berättelse/bok av samma författare. Men Marr lyssnade jag på ganska tätt efter den andra berättelsen. Och det är jag glad över.

Den handlar om gymnasieläraren Marr som en morgon något försenad kommer till en lektion och när han öppnar dörren till klassrummet ser han sig själv stå i katedern och undervisa sin klass. En dubbelgångare har tagit över och steg för steg utestängs Marr från sitt eget liv. (från Håkan Nessers sida)

Marr är liksom Rein och Alois en kort och väldigt lagom berättelse. Den är suggestiv och obehaget kryper på en. Tanken på att bli utestängd från sitt liv pga en dubbelgångare…ruggigt! Det brukar ju sägas att alla har en dubbelgångare. I min ungdom fanns en person som många sa var min. Vi rörde oss på samma platser men kände inte varandra. En gång hade vi liknande kläder och färger….Nu var det inget speciellt kanske men minns att det kändes lite konstigt, och Håkan Nessers berättelse som är obehaglig fick mig att minnas den händelsen.

Jag tycker om berättelser som är mystiska och inte självklara och lite så tycker jag att det är i Barins triangel. Jag tyckte om alla tre berättelserna, Alois och Marr lite mer än Rein. Håkan Nesser läser ljudböckerna och det har varit en njutning att lyssna.

Betyg -4/5

 

Annonser

Alois av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på den andra berättelsen i Barins triangel, Alois. Jag har tidigare lyssnat på den första, Rein. I skrivande stund har jag också lyssnat på den tredje, Marr, den återkommer jag till i annat inlägg.

I Alois får doktor Borgmann besök av Gisela Enn, en tystlåten kvinna i fyrtioårs åldern. Kvinnan berättar on en dröm som förföljer henne. I drömmen är hon nära att döda en man, men hon hinner inte utan vaknar alltid i tid. Doktor Borgmann blir alltmer fascinerad av den mystiska kvinnan och en dag besöker han henne i hennes bostad. Så småningom går den fasansfulla sanningen upp för doktor Borgmann (Håkan Nessers sida)

Jag tyckte om den första berättelsen Rein och Alois ännu mer. Alois är en gåtfull bok, mystisk och det är en bok som är i min smak. Jag gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Mixen av olika ingredienser som ofta finns i böckerna.

Alois är också en lite obehaglig berättelse. Obehaglig på ett krypande sätt och det ökar allteftersom en läser eller lyssnar. Intrigen överraskade och likaså upplösningen. Det finns tankeväckande aspekter i berättelsen, moraliska. Alois är liksom Rein inte så lång utan ganska lagom. Håkan Nesser läser och det är en njutning att lyssna på författarens uppläsningar tycker jag.

Betyg -4/5

Nätternas gräs av Patrick Modiano

En av böckerna som jag lyssnat på nu under juli är Nätternas gräs av Patrick Modiano.

I den promenerar berättaren Jean runt i Paris och söker efter Dannie, en kvinna som han älskade för fyrtio år sen. Hon försvann mystiskt utan spår. Och nu har Jean bara minnena kvar. En anteckningsbok med namn, adresser, telefonnummer, datum och notiser blir stöd i sökandet.

jag har tidigare lyssnat på Lilla smycket och Dora Bruder av författaren som jag tyckte mycket om. Och Nätternas gräs är inget undantag. Det är en lite vemodig och vacker berättelse. Jeans vandrande genom Paris, sökandet efter Dannie som han älskade. Minnena av henne. Dannie hade olika namn, var lite av en gåta. Vad hände med henne? Levde hon? Vill han veta hur det förhåller sig med den saken?

Det finns en del återkommande teman i Modianos böcker, i alla fall de jag lyssnat på. Kärlek. Försvinnande. Minnen. Sökande. Men berättelserna är olika. Jag tycker om den vemodiga tonen som finns i Modianos böcker, stämningen, och språket är fantastiskt. Det är Mats Eklund som läser den här och hans lite kärva röst passar väldigt bra tyckte jag. Det är en väl avvägd roman på alla sätt och vis. Jag började lyssna på Nätternas gräs när jag var på resande fot och det var en ren njutning. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på fler böcker av Patrick Modiano.

Betyg -4/5

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

Det andra målet av Jonas Karlsson

Förra månaden lyssnade jag på novellsamlingen Det andra målet som är Jonas Karlssons litterära debut (2007). En bok som jag nästan höll på att missa men som tur var så fick jag ögonen på den.

Som med de flesta novellsamlingar som jag läst eller lyssnat på så brukar jag fastna mer för en del noveller och det gäller även i Det andra målet. Men när jag försökte plocka ut de noveller jag tyckte om mest så visade det sig lite klurigt. Mest på grund av att det är en samling i vilken det finns samröre mellan många noveller när det gäller karaktärer, platser och händelser. Och det är det som i mångt och mycket gör novellsamlingen extra intressant. Flera av karaktärerna som är en blandad kompott återkommer i olika noveller. En plats som återkommer är gondolen. Det är på ett sätt som att läsa en roman men ändå inte; det finns noveller som är mer fristående. Men ett tips är att läsa samlingen rakt av från början till slut, det ger störst behållning.

Novellsamlingen är underfundig och tillskruvad på det sättet som jag kommit att förknippa med Jonas Karlssons sätt att skriva. Det är klurigt och finurligt, ibland väldigt roligt – ett exempel på det är novellen Samtalet. En del noveller vilar det lite mystik över. Som i Mr Koshiros korgstol och Sex möten med Coletho. Brevet är en lite längre novell, mycket intressant. Skummisar tyckte jag också om, och Követt som är lite mer fristående.

Uppläsningen av Jonas Karlsson är väldigt bra. Jag hoppas att han läser in fler böcker och skriver fler.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok: juni.

 

Helikopterrånet av Jonas Bonnier

De flesta har kanske liksom jag en minnesbild av helikopterrånet som skedde den 23 september 2009. Då rånades en värdedepå i Västberga söder om Stockholm.

Förra året kom romanen Helikopterrånet av Jonas Bonnier. Jag ska erkänna att jag inte var på hugget att läsa när boken kom, men gjorde en mental notering om den för eventuell framtida läsning. Hittade den som ljudbok och förra månaden kändes som rätt tillfälle att lyssna.

Vad tyckte jag då om den? Jag tyckte att den var intressant och spännande. Boken är uppbyggd i korta kapitel men det är inte genomgående action utan snarare ganska lugnt till en början och sen drivs handlingen framåt i ett snabbare tempo. Jag har så här i efterhand ingen stor minnesbild av karaktärerna, och den tappade farten ibland. Det är inte en bok som stannar kvar men spännande och underhållande var den.

Boken sägs bland annat bygga på intervjuer. Och efter vad jag läst så nämns några av de personerna i efterordet i vanliga boken? Jag har inte kollat i vanliga boken och vet inte hur det förhåller sig med den saken – har inte heller något minne av att det lästes i ljudboken. Sanningshalten kan diskuteras om man väljer att läsa boken som en ”sann” historia. Det gjorde inte jag. Jag läste Helikopterrånet som en roman, fiktion, en spännande thriller som är inspirerad av en verklig händelse.

Jag kunde verkligen se att den här boken skulle kunna göra sig som film. Och det verkar vara på gång. Rättigheterna till filmversionen är köpta av Netflix och Jake Gyllenhaal.

Det var första gången som jag lyssnade på en uppläsning av Gerhard Hoberstorfer och den var bra tyckte jag.

Betyg 3,5/5

Hur jag lärde mig förstå världen – Hans Rosling

Förra månaden lyssnade jag på Hans Roslings bok som han skrivit i samarbete med Fanny Härgestam. Det är inte så ofta som jag läser biografier men det händer. Hans Roslings bok ville jag läsa och efter att ha lyssnat och bläddrat i den vanliga boken, som innehållet en del bilder, så kan jag bara säga att jag tyckte mycket om den.

Jag har sett på flera tv-program genom åren där Rosling framträdde och förklarade olika saker. Det var inte ovanligt att han använde sig av statistik utan att det blev tråkigt. I Hur jag lärde mig förstå världen är det inte så mycket statistik utan snarare är det möten med olika människor som står i centrum.

I boken berättar Rosling hur hans längtan efter att förstå världen började, uppväxten, om föräldrarna, och att det var de som i mångt och mycket var hans skola mer än själva skolan.

Rosling beskriver svåra perioder både i det privata och i arbetet. Beslut som han var tvungen att fatta och konsekvenserna. Det har inte alltid varit enkelt.

Det känns som att Rosling var nyfiken och envis och det måste ha varit en tillgång. Han skriver i boken att en del kan ha tyckt att han var lite jobbig då han alltid bar på ett block för att skriva ner saker och ting. Han ville lära, veta mer. Han berättar också om människor som han lärt sig av och om misslyckanden. Det är en mänsklig bild som framträder. Och det är en av de saker som gör boken så läsvärd att det finns en öppenhet och personlig touch som inte blir för mycket utan lagom.

Det finns mycket värme i Roslings bok, humor och även starka avsnitt både när det gäller hans eget liv och i arbetet. Jag tyckte att det här var väldigt intressant läsning och spännande. Hur jag lärde mig först världen är entusiastisk, engagerad och visar på många sätt att ingenting är omöjligt. Så upplevde jag att Hans Rosling i mångt och mycket var.

Anders T Olsson läser ljudboken och det tycker jag att han gör bra.

Mitt betyg: 5/5