Lightning Men av Thomas Mullen

Jag har lyssnat på uppföljaren till Darktown av Thomas Mullen. Darktown var en de böcker som jag tyckte mest om förra året. När jag upptäckte att uppföljaren finns som ljudbok på engelska på Nextory så slog jag till.

Det går att läsa böckerna fristående men för behållningen skull så tycker jag att en bör läsa Darktown först. I den första boken är det 1948, platsen Atlanta. På ena sidan tågrälsen ligger området där rika, vita bor och på andra Darktown övervägande bebott av afroamerikaner. I det området får stadens första svarta polisstyrka uppdrag att patrullera.

När The Lightning Men tar vid är det 1950. Poliserna Lucius Boggs och Tommy Smith, som läsaren också möter i Darktown, jobbar i Atlantas första polisstyrka för svarta poliser. En får följa poliserna i deras vardag, polisarbetet och på hemmaplan, och även andra karaktärer. Det är intressant att läsa om polisernas arbete och obehagligt. Särskilt behandlingen av dem. De är inte tillåtna på polishögkvarteret utan jobbar i en källare.

I Lightning Men flyttar Smiths syster in i ett bostadsområde som tidigare bebotts av vita. Det är kvarteret där den vita polisen Rakestraw, som läsaren också möter i Darktown, och svågern Dale bor. Grannarna startar en insamling för att försöka köpa huset. Men några, däribland Dale, blir involverade med Ku Klux Klan för att ”rädda” kvarteret.

Karaktärerna känns trovärdigt skildrade och en får möta olika perspektiv, värderingar och fördomar.

Yahya Abdul-Mateen II läser ljudboken. Ibland går det lite fort men i det stora hela läser han väldigt bra.

Det är en bok som biter sig fast, väcker och efterlämnar starka känslor. Samtidigt som det är obehaglig läsning är det väldigt spännande. Liksom den föregående boken är Lightning Men en riktig bladvändare. Läsning rekommenderas! Den översatta boken, Vit eld, kommer i september.

Betyg 4+/5

Annonser

Farlig flyktväg och The Shadow District av Arnaldur Indridason

Jag har läst Farlig flyktväg, och lyssnat på The shadow District (Skuggor över Reykjavik) i Arnaldur Indridasons trilogi med utredarna Flovent och Thorson.

Den första delen, Det tyska huset blev jag inte så förtjust i. Det gjorde att jag dragit mig för att fortsätta med serien. Men Indridason är en favoritförfattare och jag hade bestämt mig för att åtminstone läsa Farlig flyktväg. Och det var tur det för jag tyckte mycket om Farlig flyktväg, och The Shadow District. Jag läste böckerna direkt efter varandra och det är inte så ofta som jag gör det numera, det var roligt att ha tid och tillfälle till det.

Serien verkar ha fått en annan ordning när det gäller den engelska utgivningen, bland annat på Nextory där The Shadow District som är den avslutande delen, är del 1. Efter att ha kollat runt så upptäckte jag att det var så på flera andra ställen/sidor. Om det blivit så av misstag eller om det är menat så vet jag inte. Men efter att ha läst så är min rekommendation att läsa i den ordningen som de översatta på svenska är, även om en som jag gjort läser på olika språk. Jag höll på att läsa den tredje före den andra men backade bandet och det var bra. Lista på Indridasons böcker finns här.

Jag upplevde att det var lite otydligt början att lyssna på The Shadow District som växlar mellan 1944 och 2016. Men det gav sig när jag kom in i ljudboken. Sean Barrett läser den och det gör han väldigt bra.

Det kändes som att den ”gamla” Indridason är tillbaka i de här delarna. Den Indridason som gjort att jag inte tröttnat, velat ha mer, och läst vidare.I Farlig flyktväg inträffar flera dödsfall och det är en intressant och spännande intrig. Och Indridason väver skickligt ihop dåtid och nutid i den avslutande The Shadow District som också har en intressant och spännande intrig. Båda är välskrivna.

Vad blir det sen i bokväg av Arnaldur Indridason? Jag har mina funderingar som dök upp efter att jag hade lyssnat klart på den avslutande delen, men om det blir så återstår att se….

Betyg 4+/5

The Ghost av Robert Harris

Jag har lyssnat på The Ghost av Robert Harris. Har tidigare läst En officer och spion och München av författaren, båda väldigt intressanta och spännande. Tyckte också om den här.

Det var något som kändes lite bekant när jag lyssnade och jag funderade över om jag kanske läst någon liknande bok. Kom inte på någon men i efterhand så har jag förstått. The Ghost är filmatiserad med titeln The Ghost Writer med bland andra Pierce Brosnan och Ewan McGregor. Hade titeln på boken som jag lyssnat på varit The Ghost Writer hade kronan kanske trillat ner, men det är inte helt säkert för jag visste inte att filmen var baserad på en bok av Harris. Ska tillägga att boken finns utgiven med samma namn som filmatiseringen också.

Den ljudbok som jag lyssnat på via Nextory är från 2014 och boken kom några åt innan. Minns inte när jag såg filmatiseringen men tror att det var när den kom vilket var runt 2010.

Jag var inte var helt såld på filmatiseringen, men boken tyckte jag mycket om. Det var intressant och spännande att läsa om det politiska spelet, makt, svek och korruption. Berättaren är ganska cynisk och har en torr humor som gick hem hos mig. Men har för mig att skildringen av det i filmen störde mig. Tyckte inte att det kom fram på ett bra sätt.

Berättaren är spökskrivare och har arbetat med rockstjärnor och liknande vars karriärer mer eller mindre dalat. Nu får han chansen att åka till USA och arbeta med den fd brittiska premiärministern Adam Lang. Spökskrivarens uppgift är att förbättra bilden av ex-premiärministern. Han inser snart att Lang bär på hemligheter som inte är att leka med.

En välskriven thriller. Bladvändare. Och bra uppläsning av Michael Jayston.

Betyg 4/5

Bild på omslaget läggs ev in i efterhand.

Tom av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Tom som är en relativt ny berättelse av Håkan Nesser.

Den handlar om Judith som får ett samtal mitt i natten av en person som säger att han är Tom, styvsonen som varit försvunnen lite över 22 år. Är han tillbaka? Judith känner tvivel och sakteligen får en som läsare veta varför, vad som hände för 22 år sen. Och hur Judith och maken Robert förhåller sig till personen som säger sig vara Tom.

Det här var en berättelse i min smak. Det är mycket stämningen i den, suggestiv och lite smått obehaglig. Det är spännande läsning från början till slut tyckte jag. Det är flera svängningar och jag hade en del funderingar när jag ”slagit ihop” boken om hur det egentligen förhöll sig med ”gåtan”. Det gjorde boken extra spännande.

Berättelsen finns också som text, ingår i samlingen Intrigo. Bara namnet på samlingen säger en del om Nessers sätt att skriva och han laborerar ju mycket med olika namn och språket, och det gäller även i Tom. Upptäckte när jag kollade upp samlingen att det finns några berättelser i den som jag inte läst, men kommer nog till dem så småningom. Har en pågående temaläsningen där jag sakta men säkert betar av böcker av Nesser.

Det är inte en författaruppläsning och när jag såg det tänkte jag ”vad synd” men Anna Maria Käll som läser den är också en av mina favoriter. Och under tiden som jag lyssnade så kändes det på många sätt rätt att det är Käll som läser.

Det här är en av de böcker som jag tyckt mest om av vårens läsning och den får betyget 4+/5.

Lista på böcker av Håkan Nesser finns här.

Trollsländan av Michel Bussi

Jag har lyssnat på Trollsländan av Michel Bussi som jag blev nyfiken på då den verkade annorlunda. Och det är den.

Handling: Det är 1980. Ett flygplan som är på väg till Paris kraschlandar i de schweiziska alperna. En tremånaders flicka överlever och hon får smeknamnet Trollsländan. Men utredningen visar att det var två som överlevde. Flickorna är från två olika familjer, Vitral, arbetarklassfamilj och de Carville, överklass. Båda menar att den bebis som hittades är deras och fejd mellan dem uppstår. Arton år senare ser finns det tecken på att fallet ska kunna lösas.

Det är intressant med nya författarbekantskaper och Trollsländan är den första bok som jag läst av Michel Bussi. Bussi har en egen stil och språk. Det är ett målande språk som kanske inte tilltalar alla, men det funkade tyckte jag.

Det är är många namn på karaktärer och platser etcetera. Och det händer mycket och är en hel del svängningar vilket jag gillar om det inte blir för mycket. Sammantaget gör det att det inte är den mest lättlästa deckaren och förstås inte helt lättlyssnad. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte försvinna i tankarna för ofta och länge. Magnus Roosmann läser och han gör det bra även om det är lite otydlig med namnen i början.

Jag tyckte att boken var lite lång, blev lite segt ibland, men den är ändå spännande. Intrigen är lite annorlunda och det är ett plus när en som jag har läst och läser mycket spänningslitteratur.

Jag tycker om att bli överraskad när jag läser böcker och särskilt deckare och spänningslitteratur. Och Trollsländan överraskade. Jag kan tänka mig att lyssna på fler böcker av Michel Bussi framöver.

Betyg 3+/5

Regnmannen av Jonas Karlsson

Förra månaden lyssnade jag på kortromanen Regnmannen av Jonas Karlsson. I ett tidigare inlägg utnämnde jag den till en av vårens bästa böcker och det är den!

Boken handlar om Ingmar som är en pensionerad regissör. Hustrun har gått bort och Ingmar har tappat gnistan. Trädgården var hustruns stora intresse och Ingmar brydde sig inte så mycket om den. Men inser att den behöver skötas. Inte minst för hustruns skull. Och skötseln av rosenträdgården leder till att Ingmars liv förändras. Det är en väldigt varm sommar och regn behövs. Ingmar hittar en rostig kran på baksidan av huset som verkar ha lite speciella  egenskaper.

Jag har läst alla kortromaner och en hel del noveller av Jonas Karlsson och är väldigt förtjust i hans sätt att skriva. Regnmannen är inget undantag. Den är underfundig och klurig och om en vanlig människa samtidigt som den riktar ljuset mot det lilla samhället, samtiden, relationen mellan far och son och mellan grannar, kommun och dess ledning. Och aktuella ämnen som klimat, varm sommar, torka. Vem minns inte förra sommaren med allt som det medfört. Allt vävs samman och blir en mycket bra berättelse.

Det är roligt, spännande, tankeväckande och lysande bra fångar Jonas Karlsson de små detaljerna och det stora. Jag log och skrattade till flera gånger när jag lyssnade. Inte minst när det handlar om Ingmars möte med grannar, kommunen, kommunledningen och hur det utvecklas – jobbar själv i kommun….

Läs eller varför inte lyssna! Jonas Karlsson läser sin egen bok och det gör han som vanligt superbra.

Jag brukar vara lite snål med toppbetyg men är det bra så är det. Regnmannen och uppläsningen får betyget 5.

Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan det kommer mer av Jonas Karlsson såväl egna böcker som inlästa. Som tur är så har jag några noveller kvar att läsa under tiden.

En lista över Jonas Karlssons böcker som uppdateras allteftersom nya tillkommer finns här.

 

 

Home av Harlan Coben

Jag har lyssnat på Home som är den elfte boken i serien om/med sportagenten Myron Bolitar. Tidigare har jag lyssnat på Long lost i serien. Jag blev sugen på att lyssna på Home när jag hittade den på Nextory och läste ”baksidestexten” – den lät spännande. Och när jag såg att det är Steven Weber som läser så bestämde jag mig för det.

Lite om handlingen: Två pojkar kidnappades för tio år sen från två välbärgade familjer. De krävdes på lösensumma och därefter blev det tyst. Inga spår efter pojkarna på tio åren. Inte förrän Myron Bolitar och hans vän Win tror att de kan ha hittat den ena pojken, Patrick.

Home börjar väldigt spännande och det är en intressant intrig om kidnappningen av de två pojkarna. Var har Patrick som nu är tonåring hållit hus i tio år? Var är kompisen? Är det Patrick som Bolitar och Win har hittat? Frågorna är många och de besvaras. Slutet och upplösningen överraskade mig väldigt, och det är ett extra plus eftersom så inte alltid är fallet när en som jag läst och läser mycket spänningslitteratur

Det som jag tyckte minst om i boken var sportsnacket som blev lite väl ”grabbigt” och ”flamsigt” på något sätt. Kanske får en ha lite överseende i en serie om/med en sportagent, men det handlar också om omfattningen av det och hur det görs i förhållande till intrigen. Och genren. Här tyckte jag att det tog bort en del från intrigen och jag hade nog tyckt ännu mer om Home om det uteslutits.

Steven Weber läser både Long lost och Home och det gör han väldigt bra även om jag inte var så förtjust i läsningen av sportsnacket, dramatiseringen blir lite kaka på kaka. Men Weber läser övervägande bra och lyssnar jag gärna på fler. Myron Bolitarserien är kanske inte en favoritserie och jag känner inte något behov av att läsa alla delar, men kan tänka mig att läsa enstaka. Och eftersom jag ändå brukar gilla Cobens böcker, särskilt de fristående, kommer jag nog att läsa fler framöver.

Betyget för Home landar på 3+ och uppläsningen 3,5/5.