
En bok som jag läst och inte skrivit om är Oates senaste. Hon har stått ett tag på min lista över författare som det var länge sedan jag läste något av. Blev nyfiken på den här när den kom men omfånget…över 800 sidor avskräckte. Men när jag läste flera positiva omdömen om den på olika bloggar så tänkte jag why not testa ljudboken. Fysiska boken hade jag nog inte läst. Ljudboken är på över 30 timmar, tog mig an den under långledigheten och det behövdes för att det skulle mer lite tid för boken.
Inledningen i boken är väldigt dramatisk. Den fd borgmästaren Whitey McClaren är på väg hem och stannar bilen för att förhindra att poliser misshandlar en indisk man. Det är poliser som utövar det på en färgad man. När Whitey försöker gå emellan blir han utsatt för misshandel. Det leder till att han hamnar på sjukhus. Whitey lever sedan en kortare tid. Romanen handlar mycket om hur hans död påverkar hustrun Jessalyn och de fem barnen.
Vad tyckte jag då om boken? Den var intressant att läsa men är lite väl detaljerad och upprepande vilket inte är helt ovanligt när det är många sidor i en bok. Jag tror att Oates bok hade varit minst lika intressant om inte mer om den kortats ner. Men det är mitt tycke det, och finns nog andra omdömen om det precis så som det ska det vara.
Det är intressant att läsa om vad som händer familjen efter att Whitey har dött. Jessalyns liv, syskonen, deras relationer. Och det är starkt om rasism. Det är och blir lite många trådar. Ibland fick jag en känsla av att Oates velat lite mycket och slutet kändes på ett sätt oavslutat, med flera frågetecken. Jag har inget emot öppna slut om det är tanken men det kändes som det inte ”bara” var det.
Med detta sagt så tyckte jag ändå om boken, den är intressant, och jag är nöjd med att ha läst Oates igen. Kan tänka mig att läsa mer av Oates någon gång. Men tror det dröjer lite och då vill jag nog inte läsa en fullt så omfångsrik bok.
Betyget kunde ha blivit en fyra men då det blir en del minus för ovannämnda så sätter jag 3,5.