Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

Annonser

Det andra målet av Jonas Karlsson

Förra månaden lyssnade jag på novellsamlingen Det andra målet som är Jonas Karlssons litterära debut (2007). En bok som jag nästan höll på att missa men som tur var så fick jag ögonen på den.

Som med de flesta novellsamlingar som jag läst eller lyssnat på så brukar jag fastna mer för en del noveller och det gäller även i Det andra målet. Men när jag försökte plocka ut de noveller jag tyckte om mest så visade det sig lite klurigt. Mest på grund av att det är en samling i vilken det finns samröre mellan många noveller när det gäller karaktärer, platser och händelser. Och det är det som i mångt och mycket gör novellsamlingen extra intressant. Flera av karaktärerna som är en blandad kompott återkommer i olika noveller. En plats som återkommer är gondolen. Det är på ett sätt som att läsa en roman men ändå inte; det finns noveller som är mer fristående. Men ett tips är att läsa samlingen rakt av från början till slut, det ger störst behållning.

Novellsamlingen är underfundig och tillskruvad på det sättet som jag kommit att förknippa med Jonas Karlssons sätt att skriva. Det är klurigt och finurligt, ibland väldigt roligt – ett exempel på det är novellen Samtalet. En del noveller vilar det lite mystik över. Som i Mr Koshiros korgstol och Sex möten med Coletho. Brevet är en lite längre novell, mycket intressant. Skummisar tyckte jag också om, och Követt som är lite mer fristående.

Uppläsningen av Jonas Karlsson är väldigt bra. Jag hoppas att han läser in fler böcker och skriver fler.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok: juni.

 

Helikopterrånet av Jonas Bonnier

De flesta har kanske liksom jag en minnesbild av helikopterrånet som skedde den 23 september 2009. Då rånades en värdedepå i Västberga söder om Stockholm.

Förra året kom romanen Helikopterrånet av Jonas Bonnier. Jag ska erkänna att jag inte var på hugget att läsa när boken kom, men gjorde en mental notering om den för eventuell framtida läsning. Hittade den som ljudbok och förra månaden kändes som rätt tillfälle att lyssna.

Vad tyckte jag då om den? Jag tyckte att den var intressant och spännande. Boken är uppbyggd i korta kapitel men det är inte genomgående action utan snarare ganska lugnt till en början och sen drivs handlingen framåt i ett snabbare tempo. Jag har så här i efterhand ingen stor minnesbild av karaktärerna, och den tappade farten ibland. Det är inte en bok som stannar kvar men spännande och underhållande var den.

Boken sägs bland annat bygga på intervjuer. Och efter vad jag läst så nämns några av de personerna i efterordet i vanliga boken? Jag har inte kollat i vanliga boken och vet inte hur det förhåller sig med den saken – har inte heller något minne av att det lästes i ljudboken. Sanningshalten kan diskuteras om man väljer att läsa boken som en ”sann” historia. Det gjorde inte jag. Jag läste Helikopterrånet som en roman, fiktion, en spännande thriller som är inspirerad av en verklig händelse.

Jag kunde verkligen se att den här boken skulle kunna göra sig som film. Och det verkar vara på gång. Rättigheterna till filmversionen är köpta av Netflix och Jake Gyllenhaal.

Det var första gången som jag lyssnade på en uppläsning av Gerhard Hoberstorfer och den var bra tyckte jag.

Betyg 3,5/5

Hur jag lärde mig förstå världen – Hans Rosling

Förra månaden lyssnade jag på Hans Roslings bok som han skrivit i samarbete med Fanny Härgestam. Det är inte så ofta som jag läser biografier men det händer. Hans Roslings bok ville jag läsa och efter att ha lyssnat och bläddrat i den vanliga boken, som innehållet en del bilder, så kan jag bara säga att jag tyckte mycket om den.

Jag har sett på flera tv-program genom åren där Rosling framträdde och förklarade olika saker. Det var inte ovanligt att han använde sig av statistik utan att det blev tråkigt. I Hur jag lärde mig förstå världen är det inte så mycket statistik utan snarare är det möten med olika människor som står i centrum.

I boken berättar Rosling hur hans längtan efter att förstå världen började, uppväxten, om föräldrarna, och att det var de som i mångt och mycket var hans skola mer än själva skolan.

Rosling beskriver svåra perioder både i det privata och i arbetet. Beslut som han var tvungen att fatta och konsekvenserna. Det har inte alltid varit enkelt.

Det känns som att Rosling var nyfiken och envis och det måste ha varit en tillgång. Han skriver i boken att en del kan ha tyckt att han var lite jobbig då han alltid bar på ett block för att skriva ner saker och ting. Han ville lära, veta mer. Han berättar också om människor som han lärt sig av och om misslyckanden. Det är en mänsklig bild som framträder. Och det är en av de saker som gör boken så läsvärd att det finns en öppenhet och personlig touch som inte blir för mycket utan lagom.

Det finns mycket värme i Roslings bok, humor och även starka avsnitt både när det gäller hans eget liv och i arbetet. Jag tyckte att det här var väldigt intressant läsning och spännande. Hur jag lärde mig först världen är entusiastisk, engagerad och visar på många sätt att ingenting är omöjligt. Så upplevde jag att Hans Rosling i mångt och mycket var.

Anders T Olsson läser ljudboken och det tycker jag att han gör bra.

Mitt betyg: 5/5

Sista gästen av Andreas T Olsson

En av böckerna som jag lyssnade på förra månaden var Sista gästen av Andreas T Olsson. I den möter läsaren karaktären Tomas Rapp, servitör på KB, konstnärsbar på Smålandsgatan i Stockholm. KB är en stor och viktig del av Tomas Rapps liv. Som han ser det finns det gäster och gäster. När Sara och Henrik kommer till KB ser Rapp dem  som nästintill perfekta gäster. De blir stamgäster och när det visar sig att de besöker en annan restaurang blir Rapp bestört.

En anledning till att jag blev nyfiken på Anders T Olssons roman förutom handlingen är att jag såg monologen Sufflören för några år sen, väldigt bra! Och när jag hittade Sista gästen som e-ljudbok på bibblan slog jag till. Det är Olsson som läser och det är en helt ok uppläsning.

Jag brukar många gånger tycka om underfundiga och skruvade romaner som är tankeväckande och det är Sista gästen. Karaktären Tomas Rapp är intressant. Han har bestämda åsikter om det mesta från mat till gäster. Han är ingen stor vän av förändring. Som läsare får en veta lite om Rapps bakgrund, om förhållandet som tagit slut. Rapps besatthet när det gäller Sara och Henrik tar vägen på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig, även om det kändes som att något skulle ske. Det som hände tillsammans med det oväntade slutet, som jag funderat en hel del över, ger en extra dimension till boken.

Betyg 4/5

 

 

Mina liv som hund av W Bruce Cameron

Jag brukar tycka om att läsa böcker om/med djur och i november/december var det dags för Mina liv som hund av W Bruce Cameron som jag lyssnade på. Den handlar om en hund som söker efter meningen med livet eller rättare sagt meningen med sina liv. Efter att Bailey har levt ett kortare liv som herrelös hundvalp återföds han som golden retriever och han stöter på Ethan åtta år. Bailey och Ethan är ute på många olika äventyr tillsammans och Bailey lär sig hur man gör för att vara en duktig hund. Livet har sin gång och Bailey blir äldre men det är inte helt och hållet slut; han återföds som en annan hund. Livet visar sig ha många olika sidor och flera återfödelser blir det för Bailey. Vad är egentligen meningen med livet? Det är en fråga som Bailey funderar kring när han återföds till en annan slags hund och med nya ägare.

Mina liv som hund är en jättefin berättelse om meningen med livet, lärdomar, vänskap, kärlek. Den är rolig, lite sorglig och ovanlig. Jag har ingen hund själv men är väldigt förtjust i hundar. Tycker man om hundar och/eller gillar att läsa berättelser om/med djur så rekommenderar jag varmt den här fina boken. Den är tankeväckande och ja väldigt fin. Den har kommit som film regisserad av Lasse Hallström och verkar finnas på DVD och digitalt. Den har åkt upp på listan över filmen som jag vill se. I april kommer boken En hunds bästa vän av författaren. Den hamnar på läslistan.

Mats Eklund läser ljudboken Mina liv som hund och det gör han väldigt bra.

En smakbit från boken finns här

Betyg 4/5

 

Knackningar, Nattsidan, Älven

Sommarens läsning har bestått av en blandad kompott. Mitten av juli började jag med Temaläsning av noveller och jag lyssnade på fyra e-noveller som jag lånade på bibblan. En var Älven av Anna-Karin Palm. I den står en kvinna vid fönstret, blickar ut, fryser. Hennes man har förolyckats men de har inte hittat honom ännu. Hon hade tänkt bryta upp från äktenskapet, nu saknar hon barnen och inser att livet inte kommer att bli detsamma.

En annan Knackningar av Johan Theorin i vilken Molly förlorat väninnan Judith och livet som pensionär är trist och hon dricker i sin ensamhet. Så tycker hon att hon hör återkommande knackningar i huset. Är det någon som är i fara? Hon har svårt att urskilja varifrån de kommer, men övertygad om att det är ett rop på hjälp kontaktar hon polisen.

I Nattsidan av Joyce Carol Oates är det slutet av 1800-talet. Den handlar om spiritism,  andar och mediala kontaker. Novellen klassas lite som skräck och det är det kanske. Mer intressant än spännande tyckte jag.

Lyssnade också på Spår i snön av Jonas Karlsson som jag skrivit om här.

Jag tyckte att alla novellerna var intressanta, välskrivna och av hög kvalitet. Oftast fastnar en mer för vissa noveller och av de fyra så tyckte jag mest om Spår i snön. Björn Granath läser Nattsidan och de andra novellerna läses av respektive författare.

Har upptäckt en hel drös med e-noveller från Novellix på bibblan som jag vill lyssna på. Så Temaläsningen kommer att fortlöpa under hösten i mån av tid.