En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på den andra delen i Nessers serie om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. I den så är det ett antal personer, relativt nyblivna vänner, som under en sommar i Finistere i Bretagne umgås; äter ihop, badar och åker på utflykter. Senare dödas en av dem och det efter att Gunnar Barbarotti har förvarnats om det i ett brev. Detta upprepas sedan gång efter annan.

Jag tyckte om den första delen i serien, Människa utan hund, och den andra boken likaså. Den är spännande och kändes lite mer som en kriminalroman än den första boken, men det är inte en renodlad deckare. Jag gillar Nessers kluriga sätt att skriva och att en inte enkelt kan placera hans böcker i ett fack.

Gunnar Barbarotti har mycket att tänka på med det här fallet, breven, morden, och likaså när det gäller utvecklingen med den nya kärleken och barnen. Jag gillar karaktären Barbarotti, filosoferandet och funderandet.

Det är flera karaktärer, namn, och det kan göra det lite snårigt när en lyssnar. Men i det stora hela funkade det bra att lyssna.

Det är Nesser som läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra. Det skulle nog inte bli riktigt detsamma om någon annan läste…. Jag ser fram mot att så småningom lyssna på den tredje boken i serien. Kanske i december?

Betyg -4/5

Lista med böcker av Håkan Nesser finns här.

Annonser

Människa utan hund av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Människa utan hund som är den första delen i Barbarottiserien av Håkan Nesser. Författaruppläsning.

Det är december i Kymlinge. Familjen Hermansson har samlats för att fira 105-årsdagen: Pappa Karl-Erik fyller 65 och äldsta dottern Ebba 40. Men det blir inte som de tänkt sig. Natten före det stora firandet går Robert, sonen i familjen, ut på en promenad och kommer inte tillbaka. Natten efter försvinner Ebbas son Henrik. Gunnar Barbarotti blir tillsatt att utreda.

Jag har kommit in i ett slags flow när det gäller böcker av Håkan Nesser, är väldigt förtjust i hans sätt att skriva och gillar att han skriver olika slags böcker. Första boken som jag läste (lyssnade) av Nesser var Elva dagar i Berlin och den skiljer sig ganska rejält från de som jag läst/lyssnat på efter. Det har bland annat varit boken om hunden Norton, Eugen Kallmans ögon och Barins triangel. Lista över Nessers böcker finns här.

Människa utan hund är som sagt den första delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag tycker om karaktären Barbarotti – han är på något sätt ganska vanlig och ”mänsklig”. Det är skönt att läsa om en polis som inte har alkoholproblem.

I början och en bit in tyckte jag att det flöt ihop lite vilka de olika karaktärerna i familjen Hermansson är, vem som var släkt med vem och hur. Det blev tydligare när jag lyssnat ett tag så att det blev så i början kan ha berott på att det blir annorlunda när en lyssnar och inte ser själva texten.

Människa utan hund är inte en renodlad deckare – den är mer som en roman med lite deckarstuk och det tyckte jag om. Den är spännande utan att vara massa action och det är en intressant intrig som också känns skrämmande. Storyn är lite åt det mörkare hållet men den är också filosofisk och så Nessers lite torra humor. Sen är det (förstås) Nessers uppläsning, den höjer boken ytterligare. I skrivande stund lyssnar jag på den andra delen i den här serien.

Betyg -4/5

Marr av Håkan Nesser

Marr är den tredje och sista berättelsen i Barins triangel av Håkan Nesser. Det händer inte så ofta att jag fortsätter nästan direkt med en till berättelse/bok av samma författare. Men Marr lyssnade jag på ganska tätt efter den andra berättelsen. Och det är jag glad över.

Den handlar om gymnasieläraren Marr som en morgon något försenad kommer till en lektion och när han öppnar dörren till klassrummet ser han sig själv stå i katedern och undervisa sin klass. En dubbelgångare har tagit över och steg för steg utestängs Marr från sitt eget liv. (från Håkan Nessers sida)

Marr är liksom Rein och Alois en kort och väldigt lagom berättelse. Den är suggestiv och obehaget kryper på en. Tanken på att bli utestängd från sitt liv pga en dubbelgångare…ruggigt! Det brukar ju sägas att alla har en dubbelgångare. I min ungdom fanns en person som många sa var min. Vi rörde oss på samma platser men kände inte varandra. En gång hade vi liknande kläder och färger….Nu var det inget speciellt kanske men minns att det kändes lite konstigt, och Håkan Nessers berättelse som är obehaglig fick mig att minnas den händelsen.

Jag tycker om berättelser som är mystiska och inte självklara och lite så tycker jag att det är i Barins triangel. Jag tyckte om alla tre berättelserna, Alois och Marr lite mer än Rein. Håkan Nesser läser ljudböckerna och det har varit en njutning att lyssna.

Betyg -4/5

 

Alois av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på den andra berättelsen i Barins triangel, Alois. Jag har tidigare lyssnat på den första, Rein. I skrivande stund har jag också lyssnat på den tredje, Marr, den återkommer jag till i annat inlägg.

I Alois får doktor Borgmann besök av Gisela Enn, en tystlåten kvinna i fyrtioårs åldern. Kvinnan berättar on en dröm som förföljer henne. I drömmen är hon nära att döda en man, men hon hinner inte utan vaknar alltid i tid. Doktor Borgmann blir alltmer fascinerad av den mystiska kvinnan och en dag besöker han henne i hennes bostad. Så småningom går den fasansfulla sanningen upp för doktor Borgmann (Håkan Nessers sida)

Jag tyckte om den första berättelsen Rein och Alois ännu mer. Alois är en gåtfull bok, mystisk och det är en bok som är i min smak. Jag gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Mixen av olika ingredienser som ofta finns i böckerna.

Alois är också en lite obehaglig berättelse. Obehaglig på ett krypande sätt och det ökar allteftersom en läser eller lyssnar. Intrigen överraskade och likaså upplösningen. Det finns tankeväckande aspekter i berättelsen, moraliska. Alois är liksom Rein inte så lång utan ganska lagom. Håkan Nesser läser och det är en njutning att lyssna på författarens uppläsningar tycker jag.

Betyg -4/5

Nätternas gräs av Patrick Modiano

En av böckerna som jag lyssnat på nu under juli är Nätternas gräs av Patrick Modiano.

I den promenerar berättaren Jean runt i Paris och söker efter Dannie, en kvinna som han älskade för fyrtio år sen. Hon försvann mystiskt utan spår. Och nu har Jean bara minnena kvar. En anteckningsbok med namn, adresser, telefonnummer, datum och notiser blir stöd i sökandet.

jag har tidigare lyssnat på Lilla smycket och Dora Bruder av författaren som jag tyckte mycket om. Och Nätternas gräs är inget undantag. Det är en lite vemodig och vacker berättelse. Jeans vandrande genom Paris, sökandet efter Dannie som han älskade. Minnena av henne. Dannie hade olika namn, var lite av en gåta. Vad hände med henne? Levde hon? Vill han veta hur det förhåller sig med den saken?

Det finns en del återkommande teman i Modianos böcker, i alla fall de jag lyssnat på. Kärlek. Försvinnande. Minnen. Sökande. Men berättelserna är olika. Jag tycker om den vemodiga tonen som finns i Modianos böcker, stämningen, och språket är fantastiskt. Det är Mats Eklund som läser den här och hans lite kärva röst passar väldigt bra tyckte jag. Det är en väl avvägd roman på alla sätt och vis. Jag började lyssna på Nätternas gräs när jag var på resande fot och det var en ren njutning. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på fler böcker av Patrick Modiano.

Betyg -4/5

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

Det andra målet av Jonas Karlsson

Förra månaden lyssnade jag på novellsamlingen Det andra målet som är Jonas Karlssons litterära debut (2007). En bok som jag nästan höll på att missa men som tur var så fick jag ögonen på den.

Som med de flesta novellsamlingar som jag läst eller lyssnat på så brukar jag fastna mer för en del noveller och det gäller även i Det andra målet. Men när jag försökte plocka ut de noveller jag tyckte om mest så visade det sig lite klurigt. Mest på grund av att det är en samling i vilken det finns samröre mellan många noveller när det gäller karaktärer, platser och händelser. Och det är det som i mångt och mycket gör novellsamlingen extra intressant. Flera av karaktärerna som är en blandad kompott återkommer i olika noveller. En plats som återkommer är gondolen. Det är på ett sätt som att läsa en roman men ändå inte; det finns noveller som är mer fristående. Men ett tips är att läsa samlingen rakt av från början till slut, det ger störst behållning.

Novellsamlingen är underfundig och tillskruvad på det sättet som jag kommit att förknippa med Jonas Karlssons sätt att skriva. Det är klurigt och finurligt, ibland väldigt roligt – ett exempel på det är novellen Samtalet. En del noveller vilar det lite mystik över. Som i Mr Koshiros korgstol och Sex möten med Coletho. Brevet är en lite längre novell, mycket intressant. Skummisar tyckte jag också om, och Követt som är lite mer fristående.

Uppläsningen av Jonas Karlsson är väldigt bra. Jag hoppas att han läser in fler böcker och skriver fler.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok: juni.