Dag 06 – En bok som gör dig ledsen

En bok som väckte starka känslor hos mig är Målarens döttrar av Anna-Karin Palm och det kom väldigt oväntat när jag befann mig i slutet av boken. Jag blev inte bara tårögd utan grät plötsligt floder. I övrigt så är det en bok som jag gillade väldigt mycket och den väckte många olika slags känslor.

Annonser

Målarens döttrar – första boken i Tre på Tre utmaningen

målarens döttrar

Målarens döttrar inleds med att Maria och hennes bror Martin, i ett relativt nutida Stockholm (det finns inga mobiltelefoner) får en målning av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras pappa som försvann när de var barn. De reser till södra England och får snart upp ett spår. Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden med sin syster Eveline och sin pappa som är konstnär. Laura har ett liknande sinne som sin pappa, intresse för konst och målar.

Historien utspelas i huvudsak i England och man får växelvis ta del av Marias och Lauras historier utifrån deras perspektiv. På ett plan är det här en gestaltning av de två kvinnornas uppgörelse med sig själva och med en konstnärsroll som präglar deras liv. Den tar också upp relationen mellan fäder och döttrar och i det här fallet väldigt laddade sådana samtidigt som det finns en gåta i berättelsen. Vem är Marias (och Martins) pappa? Var är han? Varför försvann han? Det är intressant att följa Marias och Lauras öden som knyts ihop på ett oväntat och överraskande sätt.

Det var roligt att ge sig i kast med en författare som jag inte har läst något av tidigare vilket var tanken med mina val i Tre på Tre. Det är en ganska annorlunda bok mot det jag har läst tidigare och jag tyckte om den. Och det är länge sen jag läste en bok som väckte så mycket starka känslor, särskilt mot slutet. Jag blev fascinerad och uppfylld av det poetiska språket, miljöbeskrivningarna och stämningen. Det är en fantastisk roman som jag varmt rekommenderar.

Boken finns på Adlibris och Bokus

En smakebit på søndag: Målarens döttrar

Söndagens smakbit kommer från Målarens döttrar (1997) av Anna-Karin Palm. Det var Tant Augustas tekopp som tipsade mig om författaren och egentligen debutromanen ”Faunen”, men den fick jag inte tag i så valet föll på Målarens döttrar.  Jag har nyligen börjat läsa den och kan inte säga så mycket om vad jag tycker, men den verkar vara intressant och jag hoppas att den är bra. Handlingen i Målarens döttrar utspelar sig på två tidsplan: Ett nutida i vilket syskonen Maria och Martin reser till England för att söka efter sin försvunna far som är konstnär. Denna historia knyts samman med en berättelse om Laura som lever i England 100 år tidigare med en far som är målare.

Smakbiten är från sidan 37:

Utifrån sett var sig allt mer eller mindre likt, barndomens sommardagar löpte på varandra som blänkande, feta pärlor; de levde sina liv som de alltid hade gjort, i trädgården och i det stora huset. Men inifrån tedde sig världen ny och skrämmande. I mörkret som tätnat inom Laura växte en annan, underligare pärla som inte hade någon plats på bandet de trädde tillsammans. Hon kände den ofta skava mot bröstkorgen inifrån: liten, vass och grumlig. Hon upptäckte att hon ibland var tvungen att röra sig mycket försiktigt bland de andra, vakta sina ord och åtbörder så att inte hennes hemliga pärla skulle skava sig ut genom kött och hud och avslöja henne. Ingen fick veta vad hon bar inom sig, inte ens Eveline. Det behövde inte förklaras, hon visste bara att ingen annan kunde uthärda den pärlans åsyn. Hon kunde knappt bära den själv, men hade inget val. Och hela tiden växte den, sög upp mer och mer av henne i sitt förvandlande mörker. Hon var nio år gammal och redan på väg ut ur barndomen.

Fler smakbitar och information om En smakebit på  søndag finns inne hos bloggen Flukten fra virkeligheten.

Målarens döttrar ingår i Tre på Tre utmaningen som jag deltar i för första gången.