Det har blivit dags att utse decembers bästa bok som blir två. Det är Mias bokhörna som håller i trådarna. Jag läste många bra böcker varav två fick fullpott i betyg. Så att bara välja en låtet sig inte göras. Länkarna går till omdömena om respektive bok.
Halva december har gått och kom på att jag inte utsett förra månadens bästa bok. Så dags för det. Det är Mias bokhörna som håller i trådarna.
Jag läste många böcker som jag tyckte om i olika hög grad. De som jag fastnade lite extra för var dessa två. 
Bortom solens strålar av Arkan Asaad är den tredje boken om Amar. Jag har tidigare läst Stjärnlösa nätter och Blod rödare än rött. Tre mycket läsvärda och starka böcker som hör samman. Jag blev väldigt berörd när jag läste om Amar, uppväxten, bortgifte, relationen till fadern och modern. Arkan Asaad skriver väldigt fint. Betyg 4+/5.
Darktown av Thomas Mullen är en väldigt spännande kriminalroman. Det är 1948, Atlanta. En ung svart kvinna som setts tillsammans med en vit man blir mördad. Det är hemsk läsning om rasism, men också en väldigt spännande historia från första raden till den sista. Som tur är verkar det här vara en serie. Betyg 4+/5
Tror att jag glömde att utse månadens bästa i september eller så var det så att tiden gick och plötsligt så kändes september långt borta. Hur det nu än var med den saken så är jag på banan nu igen när det gäller oktobers bästa.
Det var väldigt lätt för en gångs skull även om jag läste flera böcker som låg på en hög nivå och som var speciella läsupplevelser på sitt sätt, så tyckte jag mest om Olycksbarnet av Malou von Sivers. Den första delen, Mitt hjärtas oro, var väldigt bra och den andra, Olycksbarnet, tyckte jag ännu mer om. Den berörde mig starkt på flera plan.
Malou von Sivers skriver jättebra och fängslande och det är en intressant, stark och välskriven familjehistoria. Jag längtar redan efter nästa bok och hoppas det inte dröjer alltför länge innan den kommer.
Andra bloggares bästa boktips i oktober hittar du (så småningom) hos Mias bokhörna som håller i trådarna.
Tiden går fort och det känns som längesedan jag läste Andarnas labyrint, jag höll nästan på att glömma att skriva om den bok som jag tyckte mest om i augusti.
Andarnas labyrint är den avslutande delen i serien De bortglömda böckernas gravkammare. Jag hade tänkt försöka läsa om de föregående delarna i serien innan jag läste den avslutande boken. Dels för att jag ville det och dels för att friska upp minnet – var ett tag sen jag läste de andra delarna. Nu blev det inte så och det gjorde inte så mycket att jag inte mindes en del saker från de föregående böckerna. För när jag började läsa så vaknade minnet till liv och jag tycker att författaren tar upp och knyter ihop detaljer, karaktärer och trådar från föregående böcker på ett väldigt bra sätt.
Jag tyckte om Andarnas labyrint jättemycket. Det är en bok som har allt och lite till. Mystik, kärlek, äventyr, spänning med mera. Intrigen är kanske lite snårig men Carlos Ruiz Zafón skriver på ett sånt sätt att jag nästan inte tänkte på det när jag läste. Det är en välskriven och spännande avslutande del. En riktigt bra bladvändare.
En önskan har jag, som vore pricken över och grädden på moset, om Jonas Karlsson som läser första delen, Vindens skugga, läste in den som ljudbok. Ja egentligen hela serien, men andra delen är redan inläst av en annan.
Jag tänker inte orda om handlingen, säger bara läs! Andarnas labyrint var en bok helt i min smak, minst lika bra som Vindens skugga som jag äskade. Har du serien oläst så lyckost!
Jag funderar på vad Carlos Ruiz Zafón kommer att ge sig på härnäst. Längtar allaredan efter nya fantastiska äventyr och hoppas att det kommer fler. Som tur är har jag någon bok kvar att läsa av författaren.
Månadens bästa bok: augusti
Jag samläste boken med Tant Augusta.
Betyg 5/5
De föregående böckerna (lästa) i serien:
Himlens fånge
Tiden går fort och så här i sommar- och semestertider kom jag på att jag inte skrivit om julis bästa läsning som Mias bokhörna håller i. Så det är dags att göra det. Jag har läst och lyssnat på flera böcker som varit bra, flertalet har fått betyget 4.
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr lyssnade jag på och den var stark, vacker och den hade jag nog gett betyget -4 om jag skrivit om den.
Nuckan av Malin Lindroth tyckte jag var väldigt intressant. Den väckte många tankar om saker att diskutera. Däribland tvåsamhetsnormen, ofrivillig (som Lindroth övervägande skriver om) ensamhet, men också frivillig ensamhet, laddningen kring ensamhet och att inte ha barn. Attityder. Värderingar.
25 gram lycka: Ninna – en liten igelkott med stort hjärta av Massimo Vacchetta var väldigt fin bok att lyssna på och bra uppläsning av Kim Wesén.
Träskkungens dotter av Karen Dionne var annorlunda och ganska spännande men bitvis lite trögläst.
Även denna sommar blev det en bok om Maisie Dobbs: Leaving everything most loved av Jacqueline Winspear. Den tyckte jag mycket om.
Det blev sammanlagt fyra ljudböcker i juli och jag lyssnade också på Nätternas gräs av Patrick Modiano, bra bok som jag tyckte om att lyssna på.
Lyssnade också på Alois av Håkan Nesser som är den andra berättelsen i Barins triangel. Första heter Rein. Alois var lite obehaglig och i mitt tycke ett strå vassare än första berättelsen. Håkan Nesser läser och det är en njutning att lyssna.
Det var inte lätt att välja månadens bästa då det är så olika böcker/genrer, ingen kändes egentligen mer självklar än någon annan. Men om jag ändå måste försöka välja så tror jag att det blir Nuckan och Alois…
Förra månaden lyssnade jag på novellsamlingen Det andra målet som är Jonas Karlssons litterära debut (2007). En bok som jag nästan höll på att missa men som tur var så fick jag ögonen på den.
Som med de flesta novellsamlingar som jag läst eller lyssnat på så brukar jag fastna mer för en del noveller och det gäller även i Det andra målet. Men när jag försökte plocka ut de noveller jag tyckte om mest så visade det sig lite klurigt. Mest på grund av att det är en samling i vilken det finns samröre mellan många noveller när det gäller karaktärer, platser och händelser. Och det är det som i mångt och mycket gör novellsamlingen extra intressant. Flera av karaktärerna som är en blandad kompott återkommer i olika noveller. En plats som återkommer är gondolen. Det är på ett sätt som att läsa en roman men ändå inte; det finns noveller som är mer fristående. Men ett tips är att läsa samlingen rakt av från början till slut, det ger störst behållning.
Novellsamlingen är underfundig och tillskruvad på det sättet som jag kommit att förknippa med Jonas Karlssons sätt att skriva. Det är klurigt och finurligt, ibland väldigt roligt – ett exempel på det är novellen Samtalet. En del noveller vilar det lite mystik över. Som i Mr Koshiros korgstol och Sex möten med Coletho. Brevet är en lite längre novell, mycket intressant. Skummisar tyckte jag också om, och Követt som är lite mer fristående.
Uppläsningen av Jonas Karlsson är väldigt bra. Jag hoppas att han läser in fler böcker och skriver fler.
Betyg 4+/5
Månadens bästa bok: juni.
Oj vad tiden går fort! Upptäckte att jag inte har utsett majs bästa bok och det är hög tid att göra det. Maj var en speciell månad, inte minst vädermässigt, men också när det gäller läsningen. Det blev en månad med blandad läsning.
Jag lyssnade bland annat på Sanningen av Harlan Coben och den var riktigt spännande och bra. 1793 av Niklas Natt och Dag var ganska läbbig men intressant och spännande.
I min Temaläsning Håkan Nesser böcker lyssnade jag på Rein av Håkan Nesser, som är den första delen i Barins triangel. Annorlunda, mystisk och intressant. Jag gillar att Nesser skriver så många olika slags böcker. Bra författarläsning.
I maj läste jag flera böcker som berörde och väckte många tankar. En var Vera av Anne Swärd som jag lyssnade på. Det är en bok som det finns mycket att diskutera i. Det var min första bok av författaren och jag läser gärna fler.
En annan bok som grep tag i mig var En mors bekännelse av Kelly Rimmer. En stark berättelse och spännande med en twist som överraskade. Det här är också en bok som det finns mycket att diskutera i. Kelly Rimmer står högt på listan över författare som jag vill läsa fler böcker av.
Både Vera och En mors bekännelse har berört lite extra och det är böcker som stannat kvar längre än många andra – jag utnämner båda till maj månads bästa.
Dags att förra månadens bäst bok. Jag läste många böcker som var väligt bra under april månad. Flera får betyget 4 (Olive Kitteridge av Elizabeth Strout, München av Robert Harris och En ny tid av Ida Jessen).
Två böcker får toppbetyg – inte så ofta det händer, inte dumt med bra läsmånader. 😉
Hur jag lärde mig förstå världen
Det har blivit dags för några ord om läsningen under mars och månadens bästa. Månaden bjöd på en hel del bra läsning av blandad kompott.
Jag läste bland annat tre deckare: Kolibri av Kati Heikkapelto, Maestro av Geir Tangen och En osynlig av Pontus Ljunghill. Tre ganska olika böcker med lite olika kvaliteter och saker som gjorde att jag fastnade för dem. Kolibri med karaktären Anna Fekete tyckte jag var en intressant och väldigt bra deckare. Maestro var en spännande läsupplevelse och leken med deckargenren var en av de saker som jag fastnade för. Kom att tänka på Hitchcock i slutet av boken. Kändes lite som att författaren gjorde en slags Hitchcock…En osynlig är en välskriven deckare, historisk intressant och vilken upplösning!
Jag lyssnade på Mocka av Tatiana de Rosnay och den var intressant, skriven lite som en thriller. Starkt tema: ett barn som blir påkört, föraren smiter, barnet hamnar i koma, polisutredning som stannar av, förälder som behöver svar och startar egen utredning. Går det att få svar och förstå?
Den stora utställningen av Marie Hermanson var en efterlängtad bok av en mina favoritförfattare. Den är intressant, välskriven, det är roligt att Hermanson skriver så olika böcker. Gillade.
Ormen i Essex av Sarah Perry var en annan läsupplevelse. Lite långsam roman, intressant, som jag fick ändra läshastighet till. Den blev bättre och bättre för varje sida.
Själarnas ö var min första bok av Johanna Holmström. Den bygger på verkliga händelser och var väldigt intressant. Utspelas slutet av 1800-talet. Själö i Åbo skärgård. Om tidens mentalsjukhusvård, synen på galenskap – vad är sjukt respektive friskt. Och om moderskap, vänskap, kärlek. Mycket bra.
Jag tycker att det är svårt att utse månadens bästa när en läser olika genrer och så mycket som är bra. Flera gjorde lite extra avtryck däribland Ormen i Essex och Själarnas ö. Kanske är det Själarnas ö som gjorde starkast intryck, den berörde mig på många plan.
En av böckerna som jag lyssnade på förra månaden var Sista gästen av Andreas T Olsson. I den möter läsaren karaktären Tomas Rapp, servitör på KB, konstnärsbar på Smålandsgatan i Stockholm. KB är en stor och viktig del av Tomas Rapps liv. Som han ser det finns det gäster och gäster. När Sara och Henrik kommer till KB ser Rapp dem som nästintill perfekta gäster. De blir stamgäster och när det visar sig att de besöker en annan restaurang blir Rapp bestört.
En anledning till att jag blev nyfiken på Anders T Olssons roman förutom handlingen är att jag såg monologen Sufflören för några år sen, väldigt bra! Och när jag hittade Sista gästen som e-ljudbok på bibblan slog jag till. Det är Olsson som läser och det är en helt ok uppläsning.
Jag brukar många gånger tycka om underfundiga och skruvade romaner som är tankeväckande och det är Sista gästen. Karaktären Tomas Rapp är intressant. Han har bestämda åsikter om det mesta från mat till gäster. Han är ingen stor vän av förändring. Som läsare får en veta lite om Rapps bakgrund, om förhållandet som tagit slut. Rapps besatthet när det gäller Sara och Henrik tar vägen på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig, även om det kändes som att något skulle ske. Det som hände tillsammans med det oväntade slutet, som jag funderat en hel del över, ger en extra dimension till boken.
Betyg 4/5
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 