Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5

 

 

 

 

 

 

Annonser

Läsningen och Månadens bästa bok augusti

Det har blivit dags att summera förra månadens läsning och utse månadens bästa hos Mias bokhörna.

Det känns som att jag läste väldigt många bra böcker juni- augusti. Av de deckare som lästes tyckte jag mest om I stoft och aska  av Anne Holt.

Sen läste jag bland annat Blybröllop av Sara Paborn, Det förlorade barnet av Elena Ferrante och Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson. Tre böcker som jag tyckte stack ut lite extra.

Månadens bästa? Jag tycker det är svårt att välja bara en då jag läste så många bra och när en läser olika genrer. Men det får bli Blybröllop för att det var en sån speciell läsupplevelse och den avslutande delen i Neapelserien, Det förlorade barnet. En serie som passat mig väldigt bra i stort.

Fler recensioner kommer framöver. Länken till titeln går till recensionen.

 

Blybröllop av Sara Paborn

En av böckerna som jag läste förra månaden var Blybröllop av Sara Paborn. En bok som jag hört gott om och känt att den måste – vill – jag läsa. Och det var en läsupplevelse som blev lite speciell.

Den handlar om Irene som är bibliotekarie och har varit gift med Horst, kabeldragare, i nästan fyrtio år. Irene har nått en punkt i livet där hon börjat tröttna på maken. Horst är ganska bufflig och vräker då och då ur sig spydiga kommentarer om Irenes stora intressen litteratur och trädgård, och hon har fått nog. Så när hon mer eller mindre av en slump hittar blytyngder i källaren så kommer hon på en lösning.

Jag tycker att det är intressant hur böcker, läsning och karaktärer kan påverka en på olika sätt. När jag läste Blybröllop så blev jag till en början väldigt irriterad på Horst och hans spydiga kommentarer. Och jag fnissade åt Irenes planer att göra sig av med maken. Jag fann också Irenes agerande som bland annat amatörkemist lite roligt. Men det kom att förändras och det ganska rejält. Det roliga fastnade i halsgropen och jag kände nästan bara obehag för Irenes agerande.

Det var en läsupplevelse utöver det vanliga och jag tyckte mycket om Blybröllop som är en berättelse med tankeväckande innehåll. Om äktenskap, relationer, makt och frihet. Hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå frihet?

Det här var min första bekantskap med Sara Paborns böcker. Jag läser gärna fler framöver. Mitt betyg: 4,5/5

Läsningen och Månadens bästa bok juli

Det har blivit dags att summera juli månads läsning och utse bästa boken hos Mias bokhörna. Läsmässigt var det en månad med  många bra böcker.

Av de deckare som lästes tyckte jag mest om Her Every Fear av Peter Swanson.

Jag lyssnade på 4 noveller i min temaläsning. Spår i snön av Jonas Karlsson tilltalade mig lite extra.

Sen läste jag Mödrarnas söndag av Graham Swift, En engelsk gentleman av Jane Gardam och Kanada av Richard. Av dessa tyckte jag mest om de två sistnämnda. En engelsk gentleman var lite av en utmaning att läsa men väldigt bra och Kanada tyckte jag mycket om.

Som det känns nu så tror jag att En engelsk gentleman och Kanada, kommer att stanna kvar hos mig längre än många andra böcker, och jag utser båda till juli månads bästa.

En engelsk gentleman av Jane Gardam

Förra månaden läste jag En engelsk gentleman av Jane Gardam som är den första delen i en trilogi. Den handlar om Sir Edward Feathers som varit uppburen advokat och domare i Hongkong. Han växte upp i utkanterna av det engelska imperiet och hittade själv på sitt smeknamn, eller kanske öknamn är mera rätt, Gamle Filth (Failed in London, try Hongkong).

En engelsk gentleman handlar om Sir Edwards liv som han ser tillbaka på som relativt nybliven änkling. Barndomen, det förflutna som inte enbart är ljust, utsatthet, livet med hustrun Betty och så finns där en tredje part. Romanen hoppar mellan de olika händelserna och tider och det är inte är helt lätt att urskilja vilken tidpunkt det rör sig om. Det är inget ovanligt att romaner är skrivna på det sättet men det kan vara lite av en utmaning att läsa, och det tyckte jag att det var när det gäller En engelsk gentleman. Kanske för att den spänner och förflyttar sig över en ganska lång tidsperiod. Det är ingen svårläst roman, lite snårig, men det är en bok som en kan behöva ändra lästempot till och ge mer tid, i alla fall var det så för mig.

Det är en del romaner som har inledningar, om jag inte minns helt fel så var det det i Stoner, och det finns även i En engelsk gentleman. Jag började på den och läste någon rad sen bestämde jag mig för att läsa den sist och det kändes som ett lyckat drag för mig.

Det låter kanske som att jag inte var så förtjust i En engelsk gentleman men jag tyckte om den och kanske som mest när jag hade läst ut den och fått lite distans till den. Det typiska brittiska finns på sina ställen i berättelsen och jag log åt en del saker men det finns också en mörkare ton i boken. Jag tyckte om språket, den är välskriven, intressant och jag ser fram mot att läsa nästa del i Jane Gardams serie.

Betyg 4/5

 

Kanada av Richard Ford

Juli närmar sig sitt slut och en av böckerna som jag lyssnat på under månaden är Kanada av Richard Ford. Jag var nyfiken på den när den kom för några år sen, men lusten att läsa växlade lite fram och tillbaka och det blev inte av. Som tur är finns böcker kvar och jag lyssnade på den när jag var på resande fot i England.

Jag har hört mycket gott Kanada men jag har ibland haft en lite sval inställning till den vilket nog bidragit till att den inte blivit läst tidigare. Men som tur är tog nyfikenheten överhand och rätt tillfälle infann sig. För efter att ha lyssnat på den så kan jag bara säga att det här var en bok i min smak och mycket mer än jag trott.

Jag har kommit underfund med att jag är svag för böcker om livsöden (Stoner, Neapel-serien för att nämna några) och Kanada platsar i den genren. Kanada utspelar sig till stor del i Montana och på den kanadensiska prärien. Dell Parsons, 60+, ser tillbaka på händelser i sitt liv och berättar om det. När Dell var i femton års åldern hamnade hans föräldrar i fängelse efter att ha genomfört ett bankrån. Dells liv, med intressen som schack och att läsa böcker om biodling, förändrades radikalt när han måste klara sig själv. Tvillingsystern Berner sticker hemifrån och Dell får hjälp att ta sig över gränsen till Kanada.

Jag lyssnade på Kanada när jag åkte långa bussresor och det gav på något sätt en extra dimension till läsningen. Jag tyckte om sättet som Kanada är skriven på, tillbakablicken, det gåtfulla och komplexa. Dells sätt att berätta om och se på det hans föräldrar gjorde och vad det kom att innebära för honom och Berner och deras syskonrelation. Jag tyckte också om att det finns en långsamhet i berättelsen samtidigt som det är mycket dramatik. Stämningen. Språket som är väldigt bra. Intressant om livet och ödet.

Det är Torsten Wahlund som läser ljudboken och jag tyckte att han gjorde en väldigt bra uppläsning av Kanada.

Det här var den första bok som jag läst av författaren och den gav mersmak.

Betyg 4/5

 

Selfies av Jussi Adler-Olsen

En bok som jag länge sett fram mot är den sjunde boken om Avdelning Q och förra månaden lyssnade jag på den.

I den är det tufft för Carl Mörck, Assad och nytillskottet Gordon. Ledningen trycker på efter siffror som visar att uppklarningsstatistiken för Avdelningen inte är tillräckligt hög, och gänget måste arbeta hårt för att övertyga dem om att den ska få vara kvar. Det blir extra tufft för avdelningens som i mångt och mycket måste arbeta utan Rose som sjunkit ner i en djup psykos. Den för henne tillbaka till händelser som inträffat bakåt i tiden, då det verkar som ett hemskt brott kan ha skett. Samtidigt så hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have där tillvägagångssättet påminner om ett äldre fall. Och så börjar en vansinnig bilist jaga unga kvinnor. Finns det kopplingar mellan de olika fallen eller är det tillfälligheter att de sker samtidigt?

Den sjunde boken är i mitt tycke en av de bästa i serien. Jag sträckläste eller lyssnade om en så vill och tyckte att boken tog slut nästan lite för snabbt. Intrigen är spännande i kombination med humor, ironi i väl avvägd blandning. Samhällsproblem belyses och det finns många intressanta ingredienser i Selfies.

En av de saker som är starkast att läsa om är Roses situation, psykosen, vad som hände bakåt i tiden och det som inträffar i nutid. Och hela tiden undrar jag hur det ska för Rose som är en favoritkaraktär.

En annan är Assad och när det gäller honom så är hans liv fortfarande lite mystisk. Jargongen mellan Assad och Mörck är lite som den brukar vara, och Gordon är med på ett hörn. Carl Mörck visar också upp en lite annan sida.

Har du inte läst böckerna så lyckost Jag rekommenderar att en läser eller lyssnar i ordning, en lista över böckerna finns här. Stefan Sauk läser ljudböckerna och det helt suveränt. Uppläsningen av Selfies är inget undantag. Selfies är en bladvändare i ordets rätta bemärkelse fylld med spänning, humor och ironi.

Betyg 4,5/5