Månadens bästa april 2018

Dags att förra månadens bäst bok. Jag läste många böcker som var väligt bra under april månad. Flera får betyget 4 (Olive Kitteridge  av Elizabeth Strout, München av Robert Harris och En ny tid av Ida Jessen).

Två böcker får toppbetyg – inte så ofta det händer, inte dumt med bra läsmånader. 😉

Hur jag lärde mig förstå världen 

Ensamhetens språk

Annonser

Läsningen och Månadens bästa mars

Det har blivit dags för några ord om läsningen under mars och månadens bästa. Månaden bjöd på en hel del bra läsning av blandad kompott.

Jag läste bland annat tre deckare: Kolibri av Kati Heikkapelto, Maestro av Geir Tangen och En osynlig av Pontus Ljunghill. Tre ganska olika böcker med lite olika kvaliteter och saker som gjorde att jag fastnade för dem. Kolibri med karaktären Anna Fekete tyckte jag var en intressant och väldigt bra deckare. Maestro var en spännande läsupplevelse och leken med deckargenren var en av de saker som jag fastnade för. Kom att tänka på Hitchcock i slutet av boken. Kändes lite som att författaren gjorde en slags Hitchcock…En osynlig är en välskriven deckare, historisk intressant och vilken upplösning!

Jag lyssnade på Mocka av Tatiana de Rosnay och den var intressant, skriven lite som en thriller. Starkt tema: ett barn som blir påkört, föraren smiter, barnet hamnar i koma, polisutredning som stannar av, förälder som behöver svar och startar egen utredning. Går det att få svar och förstå?

Den stora utställningen av Marie Hermanson var en efterlängtad bok av en mina favoritförfattare. Den är intressant, välskriven, det är roligt att Hermanson skriver så olika böcker. Gillade.

Ormen i Essex av Sarah Perry var en annan läsupplevelse. Lite långsam roman, intressant, som jag fick ändra läshastighet till. Den blev bättre och bättre för varje sida.

Själarnas ö var min första bok av Johanna Holmström. Den bygger på verkliga händelser och var väldigt intressant. Utspelas slutet av 1800-talet. Själö i Åbo skärgård. Om tidens mentalsjukhusvård, synen på galenskap – vad är sjukt respektive friskt. Och om moderskap, vänskap, kärlek. Mycket bra.

Jag tycker att det är svårt att utse månadens bästa när en läser olika genrer och så mycket som är bra. Flera gjorde lite extra avtryck däribland Ormen i Essex och Själarnas ö. Kanske är det Själarnas ö som gjorde starkast intryck, den berörde mig på många plan.

 

 

 

 

Sista gästen av Andreas T Olsson

En av böckerna som jag lyssnade på förra månaden var Sista gästen av Andreas T Olsson. I den möter läsaren karaktären Tomas Rapp, servitör på KB, konstnärsbar på Smålandsgatan i Stockholm. KB är en stor och viktig del av Tomas Rapps liv. Som han ser det finns det gäster och gäster. När Sara och Henrik kommer till KB ser Rapp dem  som nästintill perfekta gäster. De blir stamgäster och när det visar sig att de besöker en annan restaurang blir Rapp bestört.

En anledning till att jag blev nyfiken på Anders T Olssons roman förutom handlingen är att jag såg monologen Sufflören för några år sen, väldigt bra! Och när jag hittade Sista gästen som e-ljudbok på bibblan slog jag till. Det är Olsson som läser och det är en helt ok uppläsning.

Jag brukar många gånger tycka om underfundiga och skruvade romaner som är tankeväckande och det är Sista gästen. Karaktären Tomas Rapp är intressant. Han har bestämda åsikter om det mesta från mat till gäster. Han är ingen stor vän av förändring. Som läsare får en veta lite om Rapps bakgrund, om förhållandet som tagit slut. Rapps besatthet när det gäller Sara och Henrik tar vägen på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig, även om det kändes som att något skulle ske. Det som hände tillsammans med det oväntade slutet, som jag funderat en hel del över, ger en extra dimension till boken.

Betyg 4/5

 

 

Månadens bästa bok – januari 2018

Det närmar sig mitten av februari och jag kom på att jag inte utsett månadens bästa bok för januari.

Jag läste många bra böcker förra månaden och varierad kompott och när en läser olika genrer så är det inte helt lätt att välja mellan. Bland annat så läste jag Blodlokan av Louise Boije af Gennäs som det var länge sen jag läste något av. Blodlokan tyckte jag var spännande läsning och det ska bli intressant att se hur nästa bok i Motståndstrilogin är.

Sen lyssnade jag på en novell av Jonas Karlsson; Karin. Jonas Karlsson är underfundig och en bra uppläsare men novellen var väldigt kort och tog slut lite väl snabbt. Jag läste också Tysta rop av Angela Marsons och den var ok.

Andra intressanta böcker som jag läste var Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen. Det är en författare som jag vill läsa mer av.

Och så lyssnade jag på Mischling av Affinity Konar som handlar om tvillingarna Pearl och Stascha som 1944 kommer till Auschwitz och hamnar i Mengele Zoo, experimentverkstaden. Det är en stark historia som det inte gick att bara läsa rakt igenom. Men den är skriven på ett sånt sätt att det  inte var fullt så jobbig att läsa som den kunde vara med tanke på ämnet. Det finns också ljus i berättelsen och det är en bok som lämpar sig väl som bokcirkelbok. Mischling är en bok som har stannat kvar hos mig och jag utser den till Månadens bästa bok januari. Betyg 4/5.

Liv eller död av Michael Robotham

Det är spännande att upptäcka nya författare som en vill läsa fler böcker av, några som det blev så med förra året har jag skrivit om här. En av dem är Michael Robotham som jag läste sista dagarna i december. Jag blev väldigt nyfiken på Liv eller död när den dök upp på jobbet och var först på bollen boken. Dels så lockade baksidestexten och spännande med en författare som jag kände till namnet på men inte läst något av tidigare.

Efter att ha läst Liv eller död så har jag funderat över varför jag inte läst något av Michael Robotham tidigare. Det beror säkert på olika saker, som att det finns så mycket böcker/författare och en hinner inte med alla. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Den handlar om Audie Palmer som har erkänt sig skyldig till väpnat rån och har suttit tio år i ett fängelse i Texas. Flera människor miste livet under rånet. Bytet blev sju miljoner dollar. I stort set alla är övertygade om att Audie känner till var pengarna finns, och fängelsetiden blir tuff. Audie avtjänar sitt straff och är bara en dag kvar från att friges när han plötsligt rymmer. Varför? Vad kan få en person att rymma bara några timmar innan frigivningen?

Jag tyckte mycket om Liv eller död. Det är en deckare eller snarare en thriller och intrigen är väldigt spännande. Berättelsen om Audie är en av de saker som jag fastnade mest för. Personen. Livsödet. Bakgrunden. Fängelsetiden, det som ligger bakom rymningen och det som sker i samband med den. Och jakten på Audie. Audie är en spännande personlighet med många olika sidor och hemligheter.

Det är inte en deckare utan våld och det finns en del dialoger mellan män som är grova.  Liv eller död är en berättelse som på ett trovärdigt sätt riktar ljuset mot olika orättvisor, fördomar och diskriminering. Santidigt som det också är en berättelse om kärlek och vänskap.

Jag tyckte att Liv eller död var intressant och spännande läsning – en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok december 2017

Månadens bästa bok November

Det har blivit dags att utse förra månadens bästa bok. Mias bokhörna håller i trådarna. Jag läste väldigt många bra böcker under november och att bara välja en nej det går inte. Bland de som jag tyckte mest om finns Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl, en mycket välskriven och bra debut, och Krokas av Elin Olofsson var också väldigt läsvärd. Så månadens bästa blir dessa två.

 

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5