Månadens bästa bok – januari 2018

Det närmar sig mitten av februari och jag kom på att jag inte utsett månadens bästa bok för januari.

Jag läste många bra böcker förra månaden och varierad kompott och när en läser olika genrer så är det inte helt lätt att välja mellan. Bland annat så läste jag Blodlokan av Louise Boije af Gennäs som det var länge sen jag läste något av. Blodlokan tyckte jag var spännande läsning och det ska bli intressant att se hur nästa bok i Motståndstrilogin är.

Sen lyssnade jag på en novell av Jonas Karlsson; Karin. Jonas Karlsson är underfundig och en bra uppläsare men novellen var väldigt kort och tog slut lite väl snabbt. Jag läste också Tysta rop av Angela Marsons och den var ok.

Andra intressanta böcker som jag läste var Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen. Det är en författare som jag vill läsa mer av.

Och så lyssnade jag på Mischling av Affinity Konar som handlar om tvillingarna Pearl och Stascha som 1944 kommer till Auschwitz och hamnar i Mengele Zoo, experimentverkstaden. Det är en stark historia som det inte gick att bara läsa rakt igenom. Men den är skriven på ett sånt sätt att det  inte var fullt så jobbig att läsa som den kunde vara med tanke på ämnet. Det finns också ljus i berättelsen och det är en bok som lämpar sig väl som bokcirkelbok. Mischling är en bok som har stannat kvar hos mig och jag utser den till Månadens bästa bok januari. Betyg 4/5.

Annonser

Liv eller död av Michael Robotham

Det är spännande att upptäcka nya författare som en vill läsa fler böcker av, några som det blev så med förra året har jag skrivit om här. En av dem är Michael Robotham som jag läste sista dagarna i december. Jag blev väldigt nyfiken på Liv eller död när den dök upp på jobbet och var först på bollen boken. Dels så lockade baksidestexten och spännande med en författare som jag kände till namnet på men inte läst något av tidigare.

Efter att ha läst Liv eller död så har jag funderat över varför jag inte läst något av Michael Robotham tidigare. Det beror säkert på olika saker, som att det finns så mycket böcker/författare och en hinner inte med alla. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Den handlar om Audie Palmer som har erkänt sig skyldig till väpnat rån och har suttit tio år i ett fängelse i Texas. Flera människor miste livet under rånet. Bytet blev sju miljoner dollar. I stort set alla är övertygade om att Audie känner till var pengarna finns, och fängelsetiden blir tuff. Audie avtjänar sitt straff och är bara en dag kvar från att friges när han plötsligt rymmer. Varför? Vad kan få en person att rymma bara några timmar innan frigivningen?

Jag tyckte mycket om Liv eller död. Det är en deckare eller snarare en thriller och intrigen är väldigt spännande. Berättelsen om Audie är en av de saker som jag fastnade mest för. Personen. Livsödet. Bakgrunden. Fängelsetiden, det som ligger bakom rymningen och det som sker i samband med den. Och jakten på Audie. Audie är en spännande personlighet med många olika sidor och hemligheter.

Det är inte en deckare utan våld och det finns en del dialoger mellan män som är grova.  Liv eller död är en berättelse som på ett trovärdigt sätt riktar ljuset mot olika orättvisor, fördomar och diskriminering. Santidigt som det också är en berättelse om kärlek och vänskap.

Jag tyckte att Liv eller död var intressant och spännande läsning – en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok december 2017

Månadens bästa bok November

Det har blivit dags att utse förra månadens bästa bok. Mias bokhörna håller i trådarna. Jag läste väldigt många bra böcker under november och att bara välja en nej det går inte. Bland de som jag tyckte mest om finns Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl, en mycket välskriven och bra debut, och Krokas av Elin Olofsson var också väldigt läsvärd. Så månadens bästa blir dessa två.

 

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5

 

 

 

 

 

 

Läsningen och Månadens bästa bok augusti

Det har blivit dags att summera förra månadens läsning och utse månadens bästa hos Mias bokhörna.

Det känns som att jag läste väldigt många bra böcker juni- augusti. Av de deckare som lästes tyckte jag mest om I stoft och aska  av Anne Holt.

Sen läste jag bland annat Blybröllop av Sara Paborn, Det förlorade barnet av Elena Ferrante och Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson. Tre böcker som jag tyckte stack ut lite extra.

Månadens bästa? Jag tycker det är svårt att välja bara en då jag läste så många bra och när en läser olika genrer. Men det får bli Blybröllop för att det var en sån speciell läsupplevelse och den avslutande delen i Neapelserien, Det förlorade barnet. En serie som passat mig väldigt bra i stort.

Fler recensioner kommer framöver. Länken till titeln går till recensionen.

 

Blybröllop av Sara Paborn

En av böckerna som jag läste förra månaden var Blybröllop av Sara Paborn. En bok som jag hört gott om och känt att den måste – vill – jag läsa. Och det var en läsupplevelse som blev lite speciell.

Den handlar om Irene som är bibliotekarie och har varit gift med Horst, kabeldragare, i nästan fyrtio år. Irene har nått en punkt i livet där hon börjat tröttna på maken. Horst är ganska bufflig och vräker då och då ur sig spydiga kommentarer om Irenes stora intressen litteratur och trädgård, och hon har fått nog. Så när hon mer eller mindre av en slump hittar blytyngder i källaren så kommer hon på en lösning.

Jag tycker att det är intressant hur böcker, läsning och karaktärer kan påverka en på olika sätt. När jag läste Blybröllop så blev jag till en början väldigt irriterad på Horst och hans spydiga kommentarer. Och jag fnissade åt Irenes planer att göra sig av med maken. Jag fann också Irenes agerande som bland annat amatörkemist lite roligt. Men det kom att förändras och det ganska rejält. Det roliga fastnade i halsgropen och jag kände nästan bara obehag för Irenes agerande.

Det var en läsupplevelse utöver det vanliga och jag tyckte mycket om Blybröllop som är en berättelse med tankeväckande innehåll. Om äktenskap, relationer, makt och frihet. Hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå frihet?

Det här var min första bekantskap med Sara Paborns böcker. Jag läser gärna fler framöver. Mitt betyg: 4,5/5

Läsningen och Månadens bästa bok juli

Det har blivit dags att summera juli månads läsning och utse bästa boken hos Mias bokhörna. Läsmässigt var det en månad med  många bra böcker.

Av de deckare som lästes tyckte jag mest om Her Every Fear av Peter Swanson.

Jag lyssnade på 4 noveller i min temaläsning. Spår i snön av Jonas Karlsson tilltalade mig lite extra.

Sen läste jag Mödrarnas söndag av Graham Swift, En engelsk gentleman av Jane Gardam och Kanada av Richard. Av dessa tyckte jag mest om de två sistnämnda. En engelsk gentleman var lite av en utmaning att läsa men väldigt bra och Kanada tyckte jag mycket om.

Som det känns nu så tror jag att En engelsk gentleman och Kanada, kommer att stanna kvar hos mig längre än många andra böcker, och jag utser båda till juli månads bästa.