Nötskal av Ian McEwan

notskal

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage. (Från förlagets sida)

En av de böcker som jag läste i februari var Nötskal av Ian McEwan. Och det var en väldigt annorlunda läsupplevelse mot det jag läst tidigare av författaren. Tidigare har jag bland annat läst Kärlekens raseri och Domaren – båda var intressanta.

När jag började läsa Nötskal tänkte jag vad är det här, är det Ian McEwan som har skrivit den? För den är speciell, annorlunda och det kändes inte som en McEwan bok, i alla fall inte de jag läst.

Jag tror intr att jag har läst någon bok där en möter ett fosters perspektiv på saker och ting: Trudy, föräldraskapet, förhållandet med svågern, planerna att göra sig av med den blivande fadern, och så vidare. Jag fnissade ibland och läste förbluffat vidare. Funderade också på om jag gillade den eller inte. Och kom fram till att jag gjorde det. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Jag kan lugnt säga att jag inte har läst någon liknande bok tidigare. Det kändes som att författaren har haft roligt när den skrevs. Den är absurd, crazy och skruvad. Jag rekommenderar den varmt!

Betyg 4/5

 

 

Madeleine F av Lena Einhorn

madeleine-f

Lena Einhorn är en författare som jag länge velat läsa något av och förra månaden lyssnade jag på Madeleine F och det var en intressant läsupplevelse.

Den handlar om Hanna som börjar på Författarskolan efter att ganska plötsligt avbrutit sin utbildning på Konstfack. Författaren och pedagogen Pål Berger visar sju annonser för eleverna – de är över åtta år gamla och från Gula Tidningen. I dessa erbjuder en person vid namnet Madeleine F sina tjänster som bland annat städhjälp, musiklärare, översättare, balettlärare.

Hanna blir inte så jätte imponerad av Pål Berger och hon frågasätter uppgiften de får. Är det verkligen ok att skapa en berättelser om en människa som har en egen bakgrund och historia. Samtidigt så väcker annonserna och Madeleine F Hannas intresse.  Och hon bestämmer sig för att ta reda på vem Madeleine F är.

Jag tyckte det här var riktigt fängslande läsning från första raden. Det kändes som en roman som passade mig väldigt bra med en intressant och spännande gåta. Och tematiken med ingredienser som identitet, skapande och inspiration fann jag intressant och tankeväckande.

Den växlar i tidsperspektiv dels omkring 2007 och 1956 och det är spännande att läsa om Hannas sökande. Hanna blir nästan besatt av att ta reda på vem Madeleine F är. Vid något tillfälle avbryter Hanna sökandet men hon tar upp det igen. Det är fascinerande läsning och välskrivet.

Författaren läser ljudboken och det är en ok uppläsning.

Rekommenderas!

Betyg 4/5

Månadens bästa bok januari

 

Tennison av Lynda La Plante

tennisonJag var ett stort fan av tv-serien I mördarens spår (Prime Suspect), skapad av Lynda La PLante, som började visas under 90-talets början med Helen Mirren som Jane Tennison. Tror inte att jag missade ett avsnitt. Jag har inte läst några av böckerna dock. Men jag har läst en del böcker (innan jag började blogga) med karaktärer som Anna Travis och Lorraine Page som jag gillade. Ja Lynda La Plante  blev lite av en favoritförfattare och jag hade tänkt läsa fler böcker. Andra böcker/författare kom dock emellan. Men när den här boken kom så var det inte något snack om saken. Jag ställde mig (först) i kön på bibblan och läste den i slutet av december.

Det är lika bra att jag säger det på en gång: Oj vad jag tyckte om den här boken! Den är väldigt spännande, välskriven och bra! Sällan har det gått så snabbt att läsa över 500 sidor.

Jag tyckte att det var väldigt intressant att läsa om hur det började  för Jane Tennison. Året är 1973, hon är 22 år, börjar arbeta i distriktet Hackney i östra London – där hon blivit placerad. Det är ett tufft distrikt som Tennison har hamnat i och det dröjer inte länge innan det första mordfallet dyker upp; en ung kvinna hittas strypt. Det var fängslande att läsa om 70-talets polisarbete – fanns ju inga mobiler, datorer och CSI då…Andan inom polisen är macho, och normerna; kvinnor anses mindre värda, och Jane Tennison får ta mycket skit av en del poliser. Det är ett tufft första jobb och hon får göra en hel del skitgöra. Hon är också ganska naiv ibland men hon är också stark. I tv-serien I mördarens spår har Tennison kommit mycket längre i karriären och hon är säkrare, mer erfaren, och det var intressant att läsa om hur det började och få en bakgrund till den Tennison som jag sett i tv-serien.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa om Tennisons förhållande till sin familj (föräldrar och syster) och tidens normer blir också tydliga i det sammanhanget.

Karaktärerna, polisarbetet, tiden, machoandan, normerna ja i stort sett allt kändes trovärdigt skildrat som att så här var det då. Det märks att Lynda La Plante har gjort ordentlig research. Alla karaktärer känns mänskliga med såväl brister som förtjänster och en får se olika sidor av dem i olika situationer – lite som det kan vara i verkliga livet.

Den här kriminalromanen var min kopp te och det verkar som att den ska bli tv-serie. Och så har det kommit en uppföljare till Tennison: Hidden Killers, som jag hoppas översätts asap. Dröjer det för länge så blir det kanske att läsa den på engelska.

Betyg 5/5

Spänningsutmaningen december

Månadens bästa bok; december

Andra lästa böcker av författaren

Utpressning (Lorraine Page)

Utstött (Lorraine Page)

Deadly Intent (Anna Travis).

Hennes nya namn av Elena Ferrante

hennes-nya-namnI våras läste jag Min fantastiska väninna i den omtalade Neapelserien om barndomsvännerna Lila och Elena. Jag tyckte mycket om Min fantastiska väninna. Det kändes som en serie som skulle passa mig.

Förra månaden läste jag uppföljaren Hennes nya namn. Det är inte helt ovanligt att andra delen i en serie kan vara lite svagare, men jag tyckte om möjligt ännu mer om uppföljaren. Den tar i mångt och mycket vid där Min fantastiska väninna slutar. Lila har gift sig med Stefano. Äktenskapet får en fruktansvärd start; hon blir våldtagen och misshandlad på bröllopsnatten. I boken reser hon till ön Ischa pga hälsan och Elena följer med som sällskapsdam. Och händelserna där, det är stark, intressant och spännande läsning.

Jag kunde nästan inte sluta läsa Hennes nya namn samtidigt som jag inte ville att den skulle ta slut. En av de saker som jag fängslas som mest av i den här serien är skildringen av Lilas och Elenas vänskapsrelation. Den är inte tillrättalagd och känns på många sätt äkta då den inte bara synliggör samhörigheten utan också saker som avundsjuka och hatkärlek.

Hur kommer det att gå för Lila och Elena i livet, med vänskapen. Jag väntar ivrigt på  att få veta det. Står redan i kö på ”Den som stannar, den som går”och har en ganska bra placering.

Betyg 5/5

Månadens bästa bok, november.

Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem

arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln

För ett par år sen kunde man i olika medier följa historien om gatuhunden Arthur som hakade på multisportteamet i Ecuador där de befann sig under VM. Boken Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem handlar om detta. Och om multisportledaren Mikael Lindnord. Barndomen. Uppväxten. Och hur han som sjuttonåring blev sparkad från sitt hockeylag, vägen in i multisporten, ledarrollen.

Innan jag läste den här boken visste jag knappt något om multisport. Och jag var väl inte så intresserad av sporten. Men såväl historien om Arthur och den om Mikael, hans väg till multisporten, och den om multisporten, är fängslande läsning. Det är intressant, spännande, gripande och tankeväckande på väldigt många sätt. Historien om Mikael fick mig att tänka på steg som jag tagit i livet, sportens betydelse, tillit och mycket annat.

Historien om Arthur är hjärtevärmande läsning. Gatuhunden som dyker upp och får en köttbulle av Mikael och som sen följer dem över höga berg, leriga fält, i iskallt vatten. Och så vänskapen mellan Arthur och Mikael. Mikael känner att Arthur är en speciell hund och bestämmer sig för att ta med honom hem till familjen i Örnsköldsvik och turerna för att genomföra det och sen hemkomsten är spännande läsning vilket gäller boken i stort.

Bilderna som finns i boken på Arthur och Mikael, teamet, familjen ger en extra dimension till läsningen och det är en mycket läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.

Betyg 4/5

Månadens bästa bok i Oktober.

Månadens bästa bok och Spänningsutmaningen (september 2016)

Jag läste inte ut så många böcker under september (förkylningar tog ut sin rätt) men de jag läste var väldigt bra. Och det var inte helt lätt att välja Månadens bästa bok som Mias bokhörna håller i. Men efter lite funderande så blir det Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser. Främst för att jag är lite svag för gåtfulla intriger av det slaget och jag gillade skrivsättet mycket.

eugen kallmanns ögon

Den andra starka kandidaten till nomineringen av Månadens bästa bok var Den som finner av Stephen King. Den var också väldigt bra. Den läste jag i Mias Spänningsutmaning.

den-som-finner-king

Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser

eugen kallmanns ögonI min Temaläsning av Håkan Nesser böcker har jag lyssnat på Eugen Kallmanns ögon.

Handling: Det är 1995. En högstadielärare, Eugen Kallmannn, har dött. Var det en olycka? Mord? Läraren som tar vid efter Kallmann hittar hans dagböcker och börjar undersöka saken närmare och det är också andra som intresserar sig för saken.

Jag tycker om att läsa författare som skriver olika slags böcker. Nu har jag inte läst så många böcker av Nesser ännu, men efter att ha lyssnat på  Eugen Kallmanns ögon och Elva dagar i Berlin, så känns det som att Nesser kan vara en sådan författare.

Eugen Kallmanns ögon är i alla fall ganska annorlunda mot Elva dagar i Berlin. Det finns en speciell stämning i den som jag gillade och det finns en gåta men jag skulle inte vilja kalla det för en deckare. Jag tyckte om det gåtfulla, att inte riktigt veta vad som skulle hända.  Och jag gillade sättet som den är skriven på, med flera olika huvudpersoners berättelser – lärare, en kurator och elever. Jag upplevde intrigen som en lite undanglidande berättelse där Eugen Kallmann förblir något av en gåta och jag tyckte om det.

Det är Tomas Bolme och Anna Maria Käll som läser ljudboken. Bolme brukar vara lite ojämn och han är inte direkt någon favoritinläsare, men här gör han en av sina bättre uppläsningar. Och Anna Maria Käll är som vanligt väldigt väldigt bra.

Jag tyckte om Eugen Kallmanns ögon och jag tänker fortsätta med min Temaläsning av Håkan Nesser böcker. Men i lagom dos så att jag inte tröttnar.

Betyg 4/5