Läsningen och bästa böckerna 2020

Dags att sammanfatta bokläsningen 2020.  Jag läste 74 böcker varav 41 ljudböcker och 3 där jag växlade mellan bok och ljudboken. Det blev 10 böcker på engelska varav 9 ljudböcker. 

När det gäller spänning så läste (lyssnade) jag flest böcker av, inte helt oväntat kanske, en av mina favoritförfattare Michael Robotham. Det blev 6 ljudböcker på engelska. De senast lästa: Close your eyes och The other wife.


—-

Många böcker har gett extra dimensioner och stannat kvar i tankarna länge efteråt. Här är ett urval:

Olive igen  av Elizabeth Strout. Tyckte mycket om boken om Olive Kitteridge och uppföljaren likaså. Strout skriver böcker som en kan läsa om och hitta olika nyanser i.

Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Stark bok om levnadsöden, flykt och rasism som stannat kvar.

Böcker som jag inte skrivit så mycket om, frånsett en och annan smakbit, men tipsat om så fort jag fått tillfälle:


Bakvatten av Maria Broberg utspelas i Västerbotten. En pojke, Nilas, försvinnande påverkar flera människors liv. En jättebra debutroman.


Ensam med katt är minst lika fin som Nils Uddenbergs Gubbe med katt.

Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri är en gripande berättelse om krig, flykt och bin som en fast punkt, så fint skriven.

—-

Klubben av Matilda Gustavsson behöver ingen närmare presentation. Läs om ni inte har gjort det!

——-

Rotvälta av Tove Alsterdal utspelas i Ådalen, är första delen i en serie. Mycket välskriven och bra språk.

Det finns fler läsupplevelser som förtjänar att omnämnas men någonstans måste en stanna. Det har helt klart varit ett bra bokår!

Vilka favoriter har ni?

Söndagens smakbit: Bakvatten


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Semestern börjar gå mot sitt slut, men jag kommer vara ledig mer under sommaren, och det känns som lite tröst för ledigheten har gått lite väl fort. Nu till dagens smakbit som kommer från Bakvatten av Maria Broberg. En debutroman som jag lyssnar på. Smakbiten är från början av boken.

Glömskan berodde inte på att han aldrig tänkte på Nilas, det gjorde han. Men tankarna ilade förbi, snabba och tunna, mest som en känsla. Som när han hörde en traktor på håll. När han såg ett barn springa förbi med ett litet sönderkramat mjukdjur i handen. När han såg sjögräs som svepte fram och tillbaka under vattenytan. Det var på det sättet Nilas hår hade sett ut. Böljande, dansande fram i det kopparfärgade vattnet.


Fler smakbitar finns det hos Astrid Terese på bloggen betraktninger som håller i trådarna idag. (Inlägg har inte kommit upp i skrivande stund, kanske semester?)