Dag sex i Bokhoras utmaning. Ett gäng favoritförfattare som det skulle vara kul att para ihop i lite olika duos: Jonas Hassen Khemiri, Jacqueline Winspear, Jonas Karlsson, Marie Hermanson, Anna-Karin Palm och Jussi Adler-Olsen. Tror att det skulle kunna bli ganska intressanta samtal….
Fredag och jag tänkte svara på bokstaven H i enligt O:s utmaning.
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.
En av mina favoritförfattare är Marie Hermanson som skriver lite olika böcker vilket jag gillar. Under tiden som jag har bloggat har jag läst böcker som Hembiträdet, Värddjuret, Ett oskrivet blad och Skymningslandet. En av de bästa böckerna är Musselstranden.
2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris?
När Herta Müller tilldelades Nobelpriset i litteratur 2009 blev jag nyfiken på hennes skrivande. Jag läste Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv som jag tyckte mycket om och det är en författare som jag gärna läser mer av.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Här väljer jag Sofia Helin som jag tycker är en väldigt bra skådis. Just nu går serien Bron som jag är ett stort fan av mycket tack vare Sofia Helins rollprestation.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?
En författare som står på läslistan och som jag har kvar att upptäcka är Helena Henschen.
I mitten av denna månad läste jag ut Skymningslandet som handlar om Martina som är i tjugoårsåldern, timanställd på ett hotell med allt vad det innebär av slit och otrygghet. Hon bor i andra hand och står snart utan hem då den som bor där vill ha tillbaka bostaden per omgående. Martinas föräldrar är välbärgade och dom har fasta jobb, reser till Paris och river hennes gamla rum i villan för att få större vardagsrum. Martinas valmöjligheter är ganska begränsade tills hon träffar sin gamla kompis Tessan och blir erbjuden att bo på en herrgård. Tessan jobbar som husa hos en äldre kvinna som lever som om det vore andra världskriget och bjuder män på inbillade middagar. Så småningom blir de fler personer på herrgården, personer som inte har hittat sin plats i tillvaron. De börjar prata om att bo kvar på herrgården och en plan om hur de ska kunna ärva gården växer fram. Så dyker det helt plötsligt upp en besökare som inte är välkommen och deras planer påverkas.
Skymningslandet är en intressant roman och som alltid när jag läser en bok av Marie Hermanson så blir jag imponerad av att hon skriver så olika slags böcker. Historierna skiljer sig alltid åt och den här gången handlar det i mångt och mycket om hur det kan vara att vara ung och utan jobb. Ja helt enkelt att leva lite vid sidan, i skymundan.
I de andra böckerna – jag har läst 8 romaner av de 11 böcker, varav en novellsamling, som Hermanson hittills skrivit – har det varit mer eller mindre övernaturliga och mystiska inslag och den vanliga historien har skruvats till några varv extra. Men Skymningslandet är lite mer ”vanlig” samtidigt som den ändå inte är det. Det är en lättläst, välskriven och lite annorlunda roman som jag varmt rekommenderar.
Betyget blir 4-/5.
Så har jag läst den sista boken i årets Tre på Tre – tre böcker av Marie Hermanson. De två andra Värddjuret och Ett oskrivet blad har jag skrivit om här på bloggen.
Skymningslandet finns bland annat på Adlibris och Bokus och på bibliotek
Ett oskrivet blad handlar om Reine och Angela som träffas och försöker skapa sig ett liv tillsammans. Reine är 50+ ensam och lite stukad av livet och när han möter Angela blir det nästan som en vändpunkt. Angela är ganska beroende av Reine vilket gör att hans självförtroende växer. Men det visar sig snart att Angela inte är den han trott att hon är.
Jag höll på att glömma bort att skriva några rader om den här boken som är den andra i Tre på tre utmaningen. Jag läste ut den i mitten av månaden och den är lättläst, lagom lång (ca 250 sidor) och spännande, lite som en thriller med flera intressanta vändningar. Jag blev också överraskad av handlingen för innan jag började läsa Ett oskrivet blad så visste jag inte så mycket om den. Jag brukar tycka om Marie Hermansons böcker och det gäller även denna. Som läsare vaggas jag in i tron att det nästan är en vanlig story men så skruvas historien till några varv och jag gillar mixen. Jag vill inte skriva för mycket om boken för då finns risken att jag spoilar. Det här är en bok som jag varmt rekommenderar. Ett oskrivet blad får betyget 4-/5.
I skrivande stund finns endast e-boken på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.
Så är det söndag igen och tidsomställning har det varit. Det är också dags för smakbitar i regi av Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Idag bjuder jag på en smakbit ur den bok som jag tänker börja på kommande vecka: Skymningslandet (2014) av Marie Hermanson. Det är den tredje och sista boken i Tre på Tre utmaningen. På tal om utmaningen så kom jag på att jag inte har skrivit (förutom smakbiten då) om den andra boken Ett oskrivet blad. Den läste jag ut i mitten av oktober och det har varit så mycket att jag missat att skriva om den. Nåväl det är några dagar kvar av månaden så det ska jag väl hinna med. Men nu åter till söndagens smakbit som kommer från de första raderna ur Skymningslandet. Mer info om boken finns här.
Huset förfaller. Murgrönans bladverk sträcker sig över fönstren så att Stora salongen ser ut som ett akvarium i det gröna ljuset. De små sugfötterna på stjälkarnas undersida söker sig mot glaset utan att få något fäste, likt famlande tusenfotingar.
Idag såg jag en vinbergssnäcka i hallen. Jag vet inte hur den tagit sig in, kanske hade ytterdörren stått öppen en stund. Den satt där på väggen, stor och ljusgul, med ett silvrigt, slingrande spår efter sig.
Jag blev oförklarligt rädd. Som om detta var det första tecknet på att djuren och växterna håller på att flytta in. Jag kan se framför mig hur vinbergssnäckorna, snokarna och de jättelika träddödarlarverna krälar över sammetsfåtöljerna. Trolldruvan spirar ur golvspringorna. Ekarnas grenar krossar fönsterrutorna och fäller sina ollon över de persiska mattorna.
Men det kommer naturligtvis aldrig att ske. Huset kommer att säljas och förvandlas till konferensanläggning eller romantiskt hotell och jag kommer att kastas ut. Jag måste finna något nytt innan dess.
”Det gäller att hoppa”, sa Tessan. ”Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan.”
Tessan hoppade.
Men för mig tror jag att det är för sent.
(s. 7)
Önskar er alla en fin söndag!
Så är det söndag igen och innan jag åker ut på landet delar jag med mig av en smakbit ur Ett oskrivet blad (2001) av Marie Hermanson. Det är oktober boken i utmaningen Tre på Tre. Sista tiden har jag lagt ifrån mig flera böcker som jag av olika anledningar inte lockats till att läsa ut. Men jag har fastnat för Ett oskrivet blad och närmar mig slutet. Mer info om boken finns här.
Var det rätt av honom att skicka iväg henne? Men det måste vara hon som gick, eftersom hon var den som var okänd. Allt annat skulle han göra själv, men detta, den avgörande handlingen, måste han låta henne utföra. (s. 106)
Vill du vara med eller ta del av alla trevliga smakbitar besök då Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
I mitten av månaden läste jag Värddjuret och det är den första i årets Tre på Tre utmaning. Värddjuret handlar om Anna som är tecknare och närmar sig 40. När hennes gifte älskare gör slut efter ett fyra år långt förhållande reser hon till Borneo för att komma ifrån det dagliga livet. När hon är på en vandring känner Anna en svag muskelryckning i låret som inte liknar något hon känt tidigare. Hemma i Sverige upptäcker hon en svullnad som är stor som en knytnäve, känner sig febrig och uppsöker läkare. I samband med att Anna träffar läkaren, som är specialist på tropiska sjukdomar och ganska märklig, tänker hon på klasskompisen Liselott och skoltiden och jag tycker att Hermanson har lyckats fånga den här tiden, kompisarna, lärarna, olika händelser och känslorna inför skolan, framtiden och livet i allmänhet på ett mycket bra sätt.
Anna får veta av läkaren att hon har blivit värddjur. En av de saker som jag gillar med Värddjuret är att den vanliga berättelsen som skulle kunna vara verklig blandas med saga, mystik och skruvas till ordentligt och det blir en väldigt ovanlig och fascinerande historia. Det är en suggestiv berättelse som jag drogs in i och inte kunde lägga ifrån mig. Bitvis är det lite otäckt men samtidigt spännande. Värddjuret är välskriven, lättläst och det var skönt att läsa en lite kortare berättelse (den är på ca 200 sidor) som är lagom lång. Hermanson ställer frågor här och var i berättelsen vilket gör att jag hajar till några gånger och jag gillar att författaren utmanar mig och får mig att tänka till. Rekommenderas.
Betyget för Värddjuret blir 4-/5
Värddjuret finns i skrivande stund endast i e-boksformat på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.
