Bokåret 2016

book-1112467_1280

En bit in på det nya året har det blivit dags att göra en sammanfattning över 2016 års läsning och utmaningar.

Jag läste 67 böcker (varav 1 novell och 17 ljudböcker).

Jag läste en hel del nya författare under året. 34. Ett par av författarna läste jag också mer än en bok av: Elena Ferrante och Håkan Nesser. Jag började också med Temaläsning Håkan Nesser böcker. Jag läste 3 böcker av Nesser förra året och fortsätter med temaläsningen under 2017.

Som sagt många nya författare men inte mer än 6 av Boktolvans. Det blev således inte tredje gången gillt 2016…..

Jag läste två engelska böcker i min utmaning Böcker på engelskaA Lesson In Secrets av Jacqueline Winspear och The Prince of Mist av Carlos Ruiz Zafon. Målet är att läsa minst fem och det gick sisådär men det kunde ha blivit färre ändå.

Sen hoppade jag också på Lyrans Jorden Runt V utmaning men det var under en hektisk period och det blev inte så många böcker lästa, men de finns ju kvar till en annan gång….Och förra året deltog jag också i Mias Spänningsutmaning och Månadens bästa bok. Roliga aktiviteter som känts lite lättare då jag läser en hel del spänning. Månadens bästa bok har varit lite klurigare då jag läst så många bra böcker.

Den utmaning som det gick bäst med var Kaosutmaningen. Det verkar helt enkelt som att lite kaos i tillvaron är min melodi. Resultat: 26/35.

Några av de bästa böckerna som jag läste förra året nedan:

hennes-nya-namn tennison arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln eugen kallmanns ögon honan-som-dromde-om-att-flyga störst av allt offline-holt pingvinlektionerna Vi Kim Thuy barn-44den perfekte vännen jonas karlssonden-som-glommer-bild

 

Hoppas att det blir ett bra (läs)år 2017!

 

Annonser

Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem

arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln

För ett par år sen kunde man i olika medier följa historien om gatuhunden Arthur som hakade på multisportteamet i Ecuador där de befann sig under VM. Boken Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem handlar om detta. Och om multisportledaren Mikael Lindnord. Barndomen. Uppväxten. Och hur han som sjuttonåring blev sparkad från sitt hockeylag, vägen in i multisporten, ledarrollen.

Innan jag läste den här boken visste jag knappt något om multisport. Och jag var väl inte så intresserad av sporten. Men såväl historien om Arthur och den om Mikael, hans väg till multisporten, och den om multisporten, är fängslande läsning. Det är intressant, spännande, gripande och tankeväckande på väldigt många sätt. Historien om Mikael fick mig att tänka på steg som jag tagit i livet, sportens betydelse, tillit och mycket annat.

Historien om Arthur är hjärtevärmande läsning. Gatuhunden som dyker upp och får en köttbulle av Mikael och som sen följer dem över höga berg, leriga fält, i iskallt vatten. Och så vänskapen mellan Arthur och Mikael. Mikael känner att Arthur är en speciell hund och bestämmer sig för att ta med honom hem till familjen i Örnsköldsvik och turerna för att genomföra det och sen hemkomsten är spännande läsning vilket gäller boken i stort.

Bilderna som finns i boken på Arthur och Mikael, teamet, familjen ger en extra dimension till läsningen och det är en mycket läsvärd bok som jag varmt rekommenderar.

Betyg 4/5

Månadens bästa bok i Oktober.

En smakebit på søndag: Arthur

Idag har jag tagit det lugnt på morgon, läst, softat och lite senare blir det teater och god mat någonstans. Men först en smakbit ur boken som jag började på i morse: Arthur. Om gatuhunden Arthur som hängde på  VM truppen i Ecuador för ett par år sen. Jag fastnade på en gång för den här boken som är både intressant, tankeväckande och gripande på många olika sätt. Mer information om den finns här.

arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln

Han var stor, och under all lera och smuts anade jag att pälsen förmodligen var guldgul. Till och med på avstånd kunde jag se att en del av ”leran” i själva verket var blod och att han drogs med ett par riktigt otäcka sår.

Men han var så stoisk, så värdig, att han fångade min uppmärksamhet. Medan jag iakttog honom vände han sig åt mitt håll och tassade några steg framåt. Nu kunde jag se att han såg på mig. Han var fortfarande några meter bort och ställde inte till det minsta bråk eller liv: han stod bara och tittade. Jag såg på de andra. De var fokuserade på sin mat och sin utrustning. Så tittade jag på hunden igen.

”Du ligger illa till, kompis”, tänkte jag. ”Du beklagar dig inte, men du ligger illa till”.

Han såg på mig utan att blinka.

Jag kunde inget om hundar. Jag hade aldrig haft någon och hade aldrig velat ha någon. Men jag kunde se att den här hunden på något sätt var speciell. Det var som om han hade en sorts inre lugn, som om han visste en massa saker.

Jag öppnade förpackningen med köttbullar. De var uppvärmda nu och såg läckra och matiga ut. Jag satte skeden i röran därinne, steg upp och tog några försiktiga steg mot hunden. Han fortsatte att följa mig med blicken. Han kom varken närmare eller flyttade sig bort, han bara stod där och tittade på mig. Jag gick lite närmare, och så hukade jag mig ner och lade en sked köttbullar på marken framför honom. Jag kom fram till att en sked inte räckte och lade ytterligare en i den lilla högen med kött.

”Varsågod”, sa jag.

Då börja han ner sitt stora huvud mot marken och slukade alltihop i nästan en enda tugga.

”Du var visst hungrig, kompis”, viskade jag tyst till honom. (s. 85-86)

ensmakebitpåsöndag

Fler smakbitar finns hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.