Mörkret vet av Arnaldur Indridason

För ett tag sen läste jag Mörkret vet som är första delen i en ny serie av Arnaldur Indridason. I den hittas en nedfrusen kropp och man tror att det kan vara Sigurvin, en affärsman, som saknats i 30 år. Den pensionerade kriminalkommissarien Konrad hade ansvar för den utredningen och blir inkopplad nu.

Den börjar spännande men sen dalar det lite. Som så ofta med Indridasons böcker så är det en lugnare och långsammare deckare än många andra i genren. Och det kan vara skönt med det mellan varven.

Den pensionerade kriminalkommissarien Konrad var med i The shadow district/Skuggor över Reykjavik (tredje och avslutande delen i serien med Flovent och Thorson). Av de karaktärer som författaren skrivit om så är nog Erlendur den som jag tyckte mest om. Konrad når inte riktigt dit, iaf inte så här i början. 

Mörkret vet kändes lite långdragen och bitvis seg. Det kan bero på att jag höll på med den ganska länge, andra böcker kom emellan. Men hade den varit ännu mer spännande så hade jag nog läst ut den snabbare. Med detta sagt, och trots mina invändningar, så kommer jag att läsa nästa del när den kommer. Arnaldur Indridason är en av mina favoritförfattare och det är något med det isländska och det lite lugnare tempot som tilltalar mig.


Betyg 3+/5

 

Lista över författarens böcker finns här.

Söndagens smakbit: Mörkret vet


Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Det har varit och är så skönt med ledig helg men tiden går lite väl fort. Jag har fixat det som behövts hemmavid, kopplat av och läst en del. Smakbiten kommer från en bok som jag inte börjat på än, men nog kommer att göra idag även om jag har andra böcker att avsluta. Mörkret vet av Arnaldur Indridason är första boken om/med Konrad vilket jag kände på mig när jag läste sista delen i Flovent och Thorson serien förra året. Smakbiten kommer från de första raderna i boken.

Vädret var det bästa man kunde tänka sig och hon hade suttit en stund tillsammans med de andra och njutit av det, vilat sig efter vandringen, grävt efter matsäcken i ryggsäcken och beundrat utsikten från glaciären, när hon såg ut över den hårdfrusna isskorpan och upptäckte att det stack upp ett människoansikte ur den. (s. 7)

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna idag.