Månadens bästa bok december 2018

Det har blivit dags att utse decembers bästa bok som blir två. Det är Mias bokhörna som håller i trådarna. Jag läste många bra böcker varav två fick fullpott i betyg. Så att bara välja en låtet sig inte göras. Länkarna går till omdömena om respektive bok.

 

    Pappaklausulen

 Det straff hon förtjänar

Annonser

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

En av böckerna som jag lyssnat på under december är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Och jag tyckte mycket om den.

Khemiri namnger nästan inte någon av karaktärerna i boken. De är bland annat ”pappan som är en son” en ”farfar som är en pappa” och en ”flickvän som är mamma”. Och så förekommer förstås barn i berättelsen och då i form av ”ettåringen” och ”fyraåringen”. En smakbit från boken finns här. Det är ett lyckat grepp av Khemiri att inte skriva ut namn på karaktärerna – det blir allmänmänskligt och ja en person kan ju vara både flickvän och mamma och så vidare….

Det är en roman som bland annat handlar om att vara förälder, småbarnstillvaron, att få vardagen och livet att gå ihop. Relationen mellan far och son. Jag log väldigt mycket när jag lyssnade, har inte barn själv, men det är ändå hög igenkänningsfaktor (men barn finns i min omgivning och jag möter dagligen barn). Khemiri riktar också som så ofta i sina texter ljuset mot samtiden.

Det är rappt berättat och tankeväckande. Och som så många andra gånger när jag läser eller lyssnar på en bok av Khemiri så fascineras jag av leken med språket, orden. Familjehemligheter, dinosaurier, gatstenar, kärlek med mera finns där i en underbar blandning.

Hamadi Khemiri läser ljudboken och det gör han mycket bra.

En av årets bästa böcker. Betyg 5/5.

Söndagens smakbit: Pappaklausulen

Tredje advent och som vanligt på söndagar kan en dela med sig av en smakbit ur boken som läses. Det är Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna denna vecka.

Den här helgen har varit lugn med läsning, avkoppling, tv-serier efter en intensiv vecka på jobbet och privat. Det har ändå blivit en hel del läst under veckan och det tackar jag till stor del ljudböckerna för. En bok som jag lyssnar på är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri som jag hade tänkt läsa när den kom, men det kom andra böcker emellan. Men nu så. Jag har nästan lyssnat klart på den och jag kan säga så mycket som att jag gillar vilket kanske inte är helt förvånande, då jag brukar tycka om Khemiris sätt att skriva, leken med språket.

Allt återupprepas. Förutom att pappans tålamod är slut. Han hotar med indraget lördagsgodis. Han säger att han ska kasta alla fyraåringens älsklingsleksaker. Äntligen tystnar fyraåringen. Pappan sätter sig på stolen, tar fram telefonen, läser samma artiklar som han redan har läst. Ettåringen verkar somna in. Fyraåringen också. Pappan smyger tillbaka till sängen. Han ligger ner i tre minuter innan ettåringen börjar skrika. Fyraåringen vaknar. I gryningen är alla bleka och rödögda utom mamman som kommer ut ur duschen sminkad och frågar om inte hon ska lämna idag. Nej, det är lugnt säger pappan, jag fixar det. När mamman kommer hem från jobbet sover barnen och lägenheten badar i ett fantastiskt lugn. Har allt gått bra, säger hon. Absolut, säger han. Han berättar inte att ettåringen satt i badet när pappan skulle stänga av det kokande potatisvattnet i köket och att fyraåringen lyckades låsa in sig och lillebrorsan i badrummet. Pappan stod på utsidan. Han hörde vattnet rinna i badet. Han försökte få fyraåringen att låsa upp men hon bara skrattade och till slut fick han hämta en kökskniv och vrida om låset utifrån. Varför skulle han berätta en sån sak? Han är vuxen och han är inte lika sönder som han känner sig. Dessutom har han lagt båda sina barn och när han tittar till dem ligger de i precis samma pose, på rygg med lite öppna munnar och försiktigt ryckande ögonlock. Han älskar dem aldrig mer än de sover. (ca 7:51 in i ljudboken)

Trevlig söndag!