Veckans kulturfråga v 41


Det är snart dags för Nobelpriset i litteratur och veckans kulturfråga hos enligt O handlar om favoriter så här långt.

Vem är din favorit bland tidigare nobelpristagare i litteratur?

Det är nog Alice Munro och Patrick Modiano. De har jag läst flera böcker av och tyckt mycket om. En tredje blir Olga Tokarczuk, har visserligen ”bara” läst en bok av henne, så favorit är kanske att ta i, men tyckte om den och läser gärna fler.

Ur den djupaste glömska av Patrick Modiano

Patrick Modiano skriver ofta om minnet och glömska. Och människor som försvinner. Jag har läst flera böcker av honom och nu senast Ur den djupaste glömska. En roman som det har tagit över tjugo år innan den kommit på svenska vilket den gjort i år.

I Modianos bok ser berättaren, i sin roman, tillbaka på en period i ungdomen då han var runt tjugo år. Han bor i sina föräldrars lägenhet, går runt och försöker sälja böcker, vilket går lite sisådär. Under den här perioden inser han att han vill bli författare.

Han stöter på ett par, Jacqueline och Gerard van Bever, när de frågar efter närmsta postkontor. Han känner att vägbeskrivningen blir lite vag och följer dem till postkontoret och senare till ett hotell. Det är en slags gåtfullhet och hemligheter kring paret och deras olika aktiviteter. Berättaren fascineras över dem, särskilt Jacqueline. Gerhard reser iväg och Jacqueline stannar kvar. Vid ett senare tillfälle försvinner hon, men kommer den gången tillbaka.

Det är en speciell stämning i Modianos böcker som jag tilltalas av och det gäller även i den här romanen. Den är lagom lång. Språket är väldigt bra och jag tyckte mycket om den.

Omslaget är ett frågetecken och det är synd att man valt det. Kan förstå den som inte blir så sugen på att läsa. Men det är en välskriven och läsvärd bok!

Betyg 4/5

Läst juli 2020

Nätternas gräs av Patrick Modiano

En av böckerna som jag lyssnat på nu under juli är Nätternas gräs av Patrick Modiano.

I den promenerar berättaren Jean runt i Paris och söker efter Dannie, en kvinna som han älskade för fyrtio år sen. Hon försvann mystiskt utan spår. Och nu har Jean bara minnena kvar. En anteckningsbok med namn, adresser, telefonnummer, datum och notiser blir stöd i sökandet.

jag har tidigare lyssnat på Lilla smycket och Dora Bruder av författaren som jag tyckte mycket om. Och Nätternas gräs är inget undantag. Det är en lite vemodig och vacker berättelse. Jeans vandrande genom Paris, sökandet efter Dannie som han älskade. Minnena av henne. Dannie hade olika namn, var lite av en gåta. Vad hände med henne? Levde hon? Vill han veta hur det förhåller sig med den saken?

Det finns en del återkommande teman i Modianos böcker, i alla fall de jag lyssnat på. Kärlek. Försvinnande. Minnen. Sökande. Men berättelserna är olika. Jag tycker om den vemodiga tonen som finns i Modianos böcker, stämningen, och språket är fantastiskt. Det är Mats Eklund som läser den här och hans lite kärva röst passar väldigt bra tyckte jag. Det är en väl avvägd roman på alla sätt och vis. Jag började lyssna på Nätternas gräs när jag var på resande fot och det var en ren njutning. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på fler böcker av Patrick Modiano.

Betyg -4/5