Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. Joyce Carol Oates

En bok som jag läst och inte skrivit om är Oates senaste. Hon har stått ett tag på min lista över författare som det var länge sedan jag läste något av. Blev nyfiken på den här när den kom men omfånget…över 800 sidor avskräckte. Men när jag läste flera positiva omdömen om den på olika bloggar så tänkte jag why not testa ljudboken. Fysiska boken hade jag nog inte läst. Ljudboken är på över 30 timmar, tog mig an den under långledigheten och det behövdes för att det skulle mer lite tid för boken.

Inledningen i boken är väldigt dramatisk. Den fd borgmästaren Whitey McClaren är på väg hem och stannar bilen för att förhindra att poliser misshandlar en indisk man. Det är poliser som utövar det på en färgad man. När Whitey försöker gå emellan blir han utsatt för misshandel. Det leder till att han hamnar på sjukhus. Whitey lever sedan en kortare tid. Romanen handlar mycket om hur hans död påverkar hustrun Jessalyn och de fem barnen.

Vad tyckte jag då om boken? Den var intressant att läsa men är lite väl detaljerad och upprepande vilket inte är helt ovanligt när det är många sidor i en bok. Jag tror att Oates bok hade varit minst lika intressant om inte mer om den kortats ner. Men det är mitt tycke det, och finns nog andra omdömen om det precis så som det ska det vara.

Det är intressant att läsa om vad som händer familjen efter att Whitey har dött. Jessalyns liv, syskonen, deras relationer. Och det är starkt om rasism. Det är och blir lite många trådar. Ibland fick jag en känsla av att Oates velat lite mycket och slutet kändes på ett sätt oavslutat, med flera frågetecken. Jag har inget emot öppna slut om det är tanken men det kändes som det inte ”bara” var det.

Med detta sagt så tyckte jag ändå om boken, den är intressant, och jag är nöjd med att ha läst Oates igen. Kan tänka mig att läsa mer av Oates någon gång. Men tror det dröjer lite och då vill jag nog inte läsa en fullt så omfångsrik bok.

Betyget kunde ha blivit en fyra men då det blir en del minus för ovannämnda så sätter jag 3,5.

Där barnen är kungar av Delphine de Vigan

Jag har läst flera böcker av Delphine de Vigan och när jag såg att hon skulle komma med ny bok så ville jag läsa. Där barnen är kungar är en intressant, tankeväckande och spännande roman.

I den möter läsaren Melanie gift med Bruno, barnen Kimmy och Sammy. Deras liv, varje liten detalj, frontas i en youtube kanal. Produkter visas, ska säljas. Kanalen får miljontals följare och barnen är stjärnor vare sig de vill eller inte. Dottern Kimmy som är 6 år försvinner en dag och det vävs in i berättelsen på ett spännande sätt. Har hon blivit kidnappad, av vem och varför? Polisen Clara, som har ett helt annat förhållande till sociala medier, sätter sig in i saken. Kollar på youtube kanalen, hur barnen och familjen betet sig, reagerar osv.

Vigans bok känns lite obehaglig. Inte minst för att den tar upp barn i sociala medier, och hur de kan påverkas. Tråden med Kimmy som försvinner är spännande. Det är ingen deckare, långt därifrån, utan snarare en samhällsskildring, kanske också en kritik mot samtidens fenomen. Den är lättläst, med sting i. En tankeväckande roman som bland annat fått mig att fundera över bloggande, Facebook och andra sociala medier, hur de kan påverka, bekräftelse behov som skapas med mera.

Jag tycker om böcker får en att tänka till lite extra och det tycker jag att den här gör. Tidigare har jag bland annat läst Baserad på en sann historia som också är väldigt bra.

Betyg -4

London kills – säsong #1 och #2 – tv-serie

Jag skriver inte så ofta om tv-serier men tänkte försöka göra det lite mer, jag ser ju så många! En som jag sett ganska nyligen är London kills på C More. Brittiskt är en trigger för mig då jag är lite av en anglofil. Och London är jag väldigt förtjust i, har varit där otaliga gånger sedan mitt första besök för evigheter sedan, så den här serien lockade förstås.

En av de som är med i den här serien är Sharon Small. När jag såg det så var det bara att köra, men konstigt nog kom jag inte på vad jag sett henne i förut….visste bara att jag sett henne i flera saker och gillat. Och så var det med en del andra skådisar också. Jag lät bli att googla medan jag kollade, det viktigaste var ju hur de var i den här serien. Men sedan kollade jag iaf upp Sharon Small, eftersom kronan ännu inte trillat ner. Hon spelar bland annat Barbara Havers i serien som baseras på Elizabeth George bokserie. En serie, karaktär och rolltolkning som jag gillar. Var det kanske så att den stora skillnaden i kläder med mera gjorde att jag inte mindes? Hoppas det och bestämt mig för att så är det.

Andra skådisar som är med: Hugo Speer, Bailey Patrick, Tori Allen-Martin med flera. Tv-serien handlar om ett gäng polisers arbete med mordfall och så är det en tråd om DI David Bradfords (Hugo Speerj vars fru har försvunnit. Första säsongen börjar trevande men det tar sig och serien blir bättre och bättre, särskilt i upptakten till andra säsongen. Den andra säsongen är rejält pulshöjande och ännu bättre. Det var flera svängningar och jag tyckte mer och mer om den här serien..

Varje säsong består av 5 avsnitt och det är ganska lagom.

Jag har sett att det finns ytterligare säsonger, 3 och 4, men de har inte kommit på C More ännu, hoppas att de gör det eller på annat ställe, för jag vill se mer av den här serien.

Slow horses av Mick Herron

Det är något speciellt med att hitta ”nya” serier som en vill fortsätta med. En av de som jag nyligen börjat på är Slough house-serien. Den första boken heter Slow horses/Slöa hästar.

Ett gäng MI5 agenter har hamnat på ”huset”, dumpade från den höga underrättelsetjänsten. De har gjort bort sig på olika sätt och anses opålitliga. Jackson Lamb ”härskar” på ”huset”. En av agenterna är River Cartwright. När en pojke kidnappas och förövarna hotar med att döda honom live på nätet, ser Cartwright en möjlighet att återupprätta sitt rykte och visa vad han går för.

Det händer saker hela tiden i den här boken, och det är spännande. Jargongen är speciell – den går hem hos mig.

Boken kändes…..välbekant, inte så att jag läst den tidigare eller att jag fick gammal skåpmatskänsla. Nej jag fick snarare positiva bilder och känslan att jag sett filmatisering tidigare blev bestyrkt. Minns dock inte när och var, men böckerna har ju några år på nacken. Jag såg Gary Oldman och Kristin Scott Thomas framför mig, de som nu är med i tv-serien på Apple TV. Tv-serien har jag inte sett än, men kommer göra det efter att ha läst respektive bok. Så säsong 1 blir det kanske att se under julledigheten.

Det är ganska många karaktärer i boken, namn som passerar, och det drar ner betyget lite. Upplevde att det bästa var att inte försöka bena ut nya namn som dök upp, utan ”bara” fortsätta.

Jag valde att ta mig an ljudboken på engelska men det kunde lika gärna ha blivit den översatta. Magnus Roosmann läser översatta och Sean Barrett den som jag valde. Båda läser väldigt bra och är favorituppläsare. Men jag lockades lite mer av den på engelska. Sean Barrett läser väldigt väldigt bra. Jag har ju lyssnat på andra böcker som han läser och det känns som att jag skulle kunna lyssna hur länge som helst. Och att det spelar mindre roll vilken slags bok det är. Det gör det förstås inte men han sticker ut bland uppläsare.

En bloggare som skrivit om den här serien, och fick mig att bli sugen på att läsa är Tant Augusta.

Mitt betyg för boken blir -4/5 för och 5/5 för uppläsningen.

Lista på böckerna finns HÄR

Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson

Jonas Karlsson är en av mina favoritförfattare och det kan tyckas lite märkligt att det tog nästan ett år innan jag tog mig an novellsamlingen Nya människor i fel ordning som kom 2021. Men ibland suger jag lite på karameller så att de inte tar slut för fort och så gjorde jag i det här fallet. Det blev ljudboken då det är författaren som läser – inget annat val finns då!

Samlingen består av elva noveller som är olika långa, en kändes väldigt kort, hann knappt börja på den så var den slut. En novell är längre än de andra och indelad i olika kapitel. Flera karaktärer återkommer i berättelserna, ett grepp som jag vill minnas att författaren använt sig av tidigare, eller om jag tänker på Håkan Nesser….Nåväl hur det än förhåller sig med den saken så tänkte jag lite på det nesserska i min lyssnande läsning. Det finns beröringar mellan skrivsätten, bland annat så ligger namnen på ett par karaktärer nära varandra i samlingen vilket det ofta gör hos Nesser.

Novellerna kändes både lite spretiga och sammanlänkade. Det är ett gäng människor som en möter. Bland annat en kompis, flickvän, bröder med flera, olika perspektiv lyfts fram. Jonas Karlsson skriver om vardagen, livet, ibland blir det annorlunda och i en annan ordning. Jag tycker att Jonas Karlsson är bra på att skildra små saker, detaljer och skruva till det. Det går att känna igen en del om hur livet kan yttra sig. Flertalet fick mig att fundera vidare kring livet och hur det kan vara och bli. Det är skildrat med värme.

Jag fastnade mer för vissa noveller och en del känner jag inte så mycket för. I novellen Tystnaden bestämmer sig karaktären Jarmo för att inte prata. Den novellen tyckte jag var lite sådär, vilket kan ha berott på att den är kort och transportsträckan för att komma in i en berättelse tar lite längre tid. Men jag tycker om ordet, tystnad. Noveller som jag tyckte mest om var bland annat Tre meter Hornsgatan och Rum 2316.

Jag höll på länge med samlingen då jag oftast läser noveller mellan varven- sällan som jag läser fler än en i taget. Det är musik mellan berättelserna vilket är en sån sak som kan irritera mig på men här blev det på något sätt så rätt. Den ger en stämning åt novellerna, var ett fint avbräck mellan dem och passade bra in.

Jonas Karlssons uppläsning finns det bara ett att säga om, den är outstanding bra. Den gör novellerna ännu bättre, oavsett vad en tycker om respektive novell så förhöjer författarens uppläsning dem. Det är inga onödiga och töntiga dramatiseringar (ett bevis på att det inte behövs), och så väl avvägd uppläsning i varje ord, stavelse och jag älskar det. Fick jag bestämma skulle Jonas Karlsson läsa in många fler ljudböcker än han gjort/gör!

Betyg för samlingen blir -4 även om en del noveller tilltalade mig mindre så är det en sammantaget betyg för det novellerna gav mig, stämningen med mera. Uppläsningen får full pott, +5/5

Ondskans ekon av Arnaldur Indridason

Arnaldur Indridason är tillbaka i högform. Det konstaterade jag med glädje när jag läste Ondskans ekon som är den tredje delen i serien med den pensionerade kriminalinspektören Konrad. Indridason är en av mina favoritförfattare och när det kommer nya böcker så läser jag.

I Ondskans ekon hittas en kvinna mördad i sin lägenhet i Reykjavik. En lapp med Konrads telefonnummer hittas på hennes skrivbord. Det visar sig att kvinnan, Valborg, hade bett Konrad om hjälp med att hitta barnet som hon lämnat bort direkt efter att födseln för femtio år sedan. Hon visste inte om det var en flicka eller pojke, och höll inte i barnet för det skulle göra det svåra ännu värre. Hela tiden har hon tänkt på barnet, och undrat över hens liv och oroat sig. Konrad sa nej till att hjälpa till att hitta barnet, och när han får veta av en poliskollega att hon blivit mördad så ångrar han fruktansvärt mycket att han inte hjälpte henne. Och han börjar göra efterforskningar. Konrad undersöker också händelser kring sin pappa, vem var det som dödade honom.

I boken finns ingredienser som religiös sekt, spiritism, skuld och som så ofta i Indridasons böcker är det förflutna närvarande med hemligheter.

Den två första delarna var lite svagare samtidigt som serien i mitt tycke blivit bättre och bättre. Med Ondskans ekon är Indridason tillbaka i ”gammal” god form. Det är spännande och välskrivet. Miljöerna, karaktärerna, intrigen är stark och intressant. Det långsammare tempot som är synonymt med Indridasons böcker liksom att det inte är onödigt våld. Ja det här är i mitt tycke den bästa i serien så här långt och jag hoppas på fler.

Betyg +4/5

Lista över författarens böcker finns HäR

When she was good av Michael Robotham

Det duggar inte tätt med inlägg med omdömen om böcker jag läst men jag har några på lager som jag hoppas skriva om. För ett tag sedan tog jag mig an den andra delen i serien med den rättsmedicinska psykologen Cyrus Haven. When she was good. Ljudboken.

Den börjar en tid efter att första boken Good girl bad girl slutar. Den unga Evie Cormac hittades för cirka sju år sedan i en ”Murder scene” där hon gömde sig i ett hemligt rum. I andra delen är Evie tillbaka på Langford Hall ett s.k. Secure Unit Home för barn och en får veta mer om Evie, det hon utsatts för.

Cyrus Haven vill att Evie ska kunna gå vidare i livet och försöker få fram mer om henne och det som hänt. En pensionerad polis, som dött under omständigheter som det är frågetecken kring (begick han självmord?) arbetade med försvunna barn. Evie kallades för Angel face ett namn som dyker upp i ett sammanhanget. Det är spännande läsning med några små dippar, men det tror jag till stor del beror på inläsningen som i mitt tycke inte var något vidare.

Det är samma uppläsare som första delen, Joe Jameson. Och redan i den så var jag inte förtjust i varken rösten eller dramatiseringen. I den andra delen blir det tyvärr ännu mer påtagligt att det inte är någon lyckad uppläsning. Kan inte låta bli att undra varför man har valt Jamesons ljusa stämma till en spänningsroman som är otäck. Tänker man att rösten skulle passa att dramatisera en ung kvinnas? Det kan jag inte hålla med om i så fall. Såvitt jag vet låter få om någon så. Sedan är det inte enbart Evies perspektiv i boken, det är lika mycket Cyrus.

Boken är spännande och jag kan tänka mig att fortsätta med serien men det kommer inte att bli ljudboken om inte den läses in av annan uppläsare. Ibland händer det som med Elizabeth George senaste. Jag har lämnat tillbaka tredje delen i den här serien (den läses av nämnda uppläsare) och det känns synd men bra att kunna göra det. Som det känns nu så är det tveksamt om jag kommer läsa den fysiska boken (tycker Robothams böcker passar bäst som ljudböcker). Men jag kan ändra mig. Jag har ett par fristående böcker i ljudbokshyllan av författaren (andra uppläsare) så inte helt utan. Som tur är.

Betyg boken 3,8.

Lista på författarens böcker finns HÄR

Carambole av Håkan Nesser

Den sjunde delen i serien med Van Veeteren var en av böckerna som jag tog mig an under sommaren. Det blev ljudboken som är det format som passar bäst när det gäller Nessers böcker. Det är författaren som läser ljudboken.

Handling: En berusad bilist kör ihjäl en pojke och smiter från platsen. Han hamnar efter det i ett berg och bane tillstånd, allt vänds upp och ner. Hur ska han lösa det han gjort? Polisen i Maardam får ett minst sagt snårigt fall på sitt bord. Och Van Vleteren påverkas i allra högsta grad av det minst sagt mörka händelseförlopp som är bilistens ”lösning”.

Jag betar av böckerna av Nesser lite då och då och närmar mig ”slutet” på den här serien. Det är minst tre till och sen dyker ju Van Veeteren upp med Barbarotti i en eller möjligen två? böcker. Hur det nu än förhåller sig med den saken så närmar jag mig en slags avrundning. Nesser har en förmåga att komma med böcker där karaktärer återkommer, så att säga att en blivit klar med en serie vågar jag nästan inte. Men bring it on om det blir så. Det är ju lite hans signum och jag gillar det.

Carambole är lite annorlunda, mörk och spännande. Jag blev förvånad över hur det blev, och det var både hemskt och sorgligt. Mer än så kan jag inte skriva för då spoilar jag, kan ju vara någon som inte läst, och det tycker jag att en ska göra.

Men det är inte enbart mörkt och spännande utan också lite roligt och filosofiskt, som det brukar vara i Nessers böcker. Nesser återanvänder ju som sagt ofta karaktärer liksom platser och leker med ord, uttryck. Bland annat så sitter Van Veeteren med ”fötter kallare än öl”. Och beskrivningar som ”magrare än en laxerad vegan”. Dumt, irriterande, diskriminerande? Jag hajar ofta till när jag läser Nesser. Det han skriver kan få en att reagera på olika sätt. Det kan kännas dumt, men också ha poänger, vara små roligt och pinigt på en och samma gång, om ni förstår hur jag menar. Jag gillar oftast det Nesserska skrivsättet men det är en hårfin balansgång.

Det här är en av de bättre böckerna i serien. Författaren läser ljudboken och det ger extra pluspoäng.

Lista på författarens böcker finns HÄR

Betyg -4/5

Oh William av Elizabeth Strout

En av böckerna som jag har läst under sommaren är Oh William av Elizabeth Strout. Efter att tidigare ha läst böcker som Olive Kitteridge och fortsättningen Olive, igen har Strout blivit en av mina favoritförfattare. Så jag ville förstås läsa den här och det blev på engelska (den översatta har planerat utgivningsdatum 19 september).

En karaktär som finns med i flera av Strouts böcker är Lucy Barton. I Mitt namn är Lucy Barton som handlar om relationen mellan Lucy och modern som är komplex. Och så i Vad som helst är möjligt som består av kortare berättelser om olika människor, däribland Lucy som efter många år återvänder hem för att träffa syskon. Jag har läst dem förut och Lucy Barton läste jag om på engelska. Och det blev både en omläsning och nyläsning. Nya upptäckter, dimensioner tillkom och omläsningen gjorde att jag tyckte ännu mer om boken.

När Oh William inleds är Lucy 60+, framgångsrik författare, änka efter andra maken David som dog i sjukdom. Hennes första make William är ensam efter att tredje frun har lämnat honom. Lucy och William är vänner och hon följer, efter att ha fått frågan, med honom på en tripp för att undersöka en familjehemlighet. Den tråden är intressant men kärnan i boken är relationen till William, döttrarna, David och försöken att förstå sig på andra och sig själv. Jag tänker att det är väl lite som det är i verkliga livet.

Det är Lucys perspektiv i boken. På William, döttrarna, David, händelser, minnen, livet och inte minst på sig själv. Det finns ett personligt tilltal i texten som jag tyckte om. Det börjar direkt med orden att Lucy vill berätta några saker om sin första make. Det känns förtroligt, som att bli inbjuden till läsning, till ett samtal med de olika inputen.

Jag tyckte mycket om den här boken. Det är välskrivet, väldigt bra språk. Känns som att det kan vara en av årets bästa läsning. I samband med att jag skrivit det här har jag bläddrat i boken och funderat vidare. Och stannat upp vid vissa stycken, meningar. Det är en bok som växer och stannar kvar.

Betyg 5/5

Something to hide av Elizabeth George

I början av juni gjorde jag en lista med böcker som jag ville läsa under sommaren. Jag har läst några varav en är Something to hide av Elizabeth George. Började skriva på omdömet för länge sedan men av någon anledning var det svårt. Kanske är det ämnet som gjorde det, ett ämne som berörde mig starkt.

Handling: En kvinna hittas medvetslös i sin lägenhet. Hon förs till sjukhus där hon dör av slag mot huvudet. Då det visar sig att hon är polis och Scotland yard kopplas in. Thomas Lynley, Barbara Havers och Winston Nkata får fallet. De får snart veta att Teodora ”Teo” Bontempi, arbetat i en grupp med att undersöka olagliga ”medicinska” ingrepp/övergrepp. Vad som i boken kallas FGM (Female Genital Mutilation), kvinnlig könsstympning. Teo hade själv utsatts för det men knappt berättat om det för någon. Hon arbetade med att få kliniker och andra som utför det stängda. Pratade på skolor, informerade och utbildade och försökte på alla möjliga sätt förhindra fler från att drabbas.

Det är flera trådar och karaktärer som läsaren möter i boken. Och som sagt, så har George valt att skriva om ett mycket starkt ämne. Med ingredienser som rasism, sexism, klass, utpressning och kvinnlig könsstympning. Bitvis var det så stark att den lyssnande läsning blev korta stunder i taget. Det handlar också om polisernas privata liv som det ju gör i alla serier, och det är bra med mixen, annars hade det blivit för stark läsning.

Jag tyckte mycket om den här, men det började inte bra med ljudboken vilket jag skrivit om tidigare. Jag insåg snabbt att jag inte skulle orka lyssna på Vivienne Rochesters uppläsning. Den var/är minst sagt….konstig. Men det är min smak och den kan passa andra. Som tur var hittade jag en utgåva med annan uppläsare; Simon Vance. Och den passade mig mycket bättre. Ja så pass att jag kollat upp vad Vance läser för andra böcker.

Georges böcker tenderar att vara tjocka och det gäller även denna. Över 21h lyssnande läsning är lång tid. Men trots att den är tjock och kanske lite väl detaljerad ibland, så tänkte jag inte så mycket på det,. Men lite kunde den kanske ha kortats ner. Det är otroligt i sig att det är den 21 bok i serien och det är inte någon avdankad del som författaren kommit med. Jag menar det vore ju i så fall inte konstigt för få kan hålla hög kvalitet i så många böcker. MEN det här är en av författarens bästa böcker tycker jag.

Jag lyssnade på en intervju med George efter att jag var klar med boken och den var intressant. Ville veta lite mer om anledningen till ämnesvalet. Men den intervju jag lyssnade på lyfte inte fram så mycket. Kan inflika att lite nämns i slutet av boken.

Boken är planerad att komma på svenska i november, med titeln Något i det dolda. Läsning rekommenderas!

Lista med författarens böcker i serien finns HÄR

Betyget landar på 4,5/5