Coffin Road av Peter May

Jag läser en hel del (mer vissa dagar och andra mindre) men när det gäller att skriva om böckerna så har jag halkat efter. En bok som jag läst men inte skrivit om är Coffin Road.

Efter att ha läst och gillat Lewistrilogin och Entry Island så är Peter May en författare som jag håller ögonen på, och när Coffin Road kom så var det inget snack om saken, den ville jag förstås läsa.

I den spolas en man upp på en strand i Yttre Hebriderna. Vem är han? Var är han och vad har hänt? Frågorna är många, och hans enda ledtråd är en rutt som kallas Coffin Road som han inte känner till, men något säger åt honom att den kan bidra med  svar.

Ja det är lite om upptakten till Coffin Road. Som läsare drogs jag in från första raden och det här var en bok som jag knappt kunde sluta läsa. Peter May är en skicklig berättare och kan det där med att fånga in läsaren, fängsla från första stund och hålla kvar en. Det är spännande läsning, bra driv, och jag tyckte att det gav en extra dimension till läsningen att mannen som spolas i land är jaget. Det gjorde att jag sögs ännu mer in i berättelsen och blev delaktig.

En av de saker som jag gillat i Lewistrilogin och Entry Island är stämningen och miljöerna och det gäller även i Coffin Road. Det känns som att man är där, i Yttre Hebriderna.

Jag sträckläste Coffin Road som i mitt tycke är en välskriven bladvändare som överraskade och den får betyget 4+/5.

Andra lästa böcker av Peter May:

Lewistrilogin:

Svarthuset

Lewismannen

Lewispjäserna

Fristående:

Entry Island

 

Annonser

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang

Jag tyckte mycket om Sun-Mi Hwangs bok Hönan som drömde om att flyga och när jag såg att författaren kom med en ny bok så ville jag förstås läsa.

Den handlar om hunden Tufsen som nästan jämt känt sig utanför pga sitt lite speciella utseende. Precis som de flesta andra har Tufsen drömmar och saker som hon vill göra, men livet är ju lite som det är och hon får känna av att det kan vara tufft, orättvist. Men när Tufsen tar steget och vågar börja ta för sig så får hon erfara att det finns mycket fint i livet.

Det är tankeväckande och välskrivet med ingredienser som relationen mellan hund och människa, vänskap, åldrande, moderskap, liv och död. Hunden som vågade drömma är liksom Hönan som drömde om att flyga en jättefin berättelse. Har ni inte läst de här pärlorna så gör det!

Betyg 4/5

 

I stoft och aska av Anne Holt

Jag har läst de flesta av Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen och förra månaden läste jag den tionde delen i serien.

I stoft och aska har två parallella historier. Utredaren Henrik Holme får ett cold-case fall i sin hand – en treåring omkom i en tragisk bilolycka 2001 och flickans mamma dog senare under mystiska omständigheter, ett dåd som pappan dömdes för. Henrik Holme misstänker att pappan inte var skyldig och han vänder sig till Hanne Wilhelmsen som är upptagen med ett annat fall. En känd främlingsfientlig bloggare har tagit sitt liv. Hon blir intresserad av Holmes fall, som liksom Hannes, väcker många frågor och de tar sig an fallen tillsammans.

Anne Holts böcker tar ofta upp teman som i mångt och mycket känns oroväckande aktuella och det gäller även den tionde boken. Jag tyckte att den föregående boken Offline var väldigt spännande och hade ganska höga förväntningar på I stoft och aska. Den började väldigt lovande, sen tyckte jag att den tappade farten ett tag. Men den tog sig och blev sen mer spännande.

Jag gillar karaktären Henrik Holme och att han får mer plats i den här boken är ett grepp som ger en extra dimension till serien om Hanne Wilhelmsen.

I stoft och aska har en intressant intrig och teman som känns otäckt aktuella. Och den är välskriven.

Betyg 3,5/5

 

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5

 

 

 

 

 

 

Blybröllop av Sara Paborn

En av böckerna som jag läste förra månaden var Blybröllop av Sara Paborn. En bok som jag hört gott om och känt att den måste – vill – jag läsa. Och det var en läsupplevelse som blev lite speciell.

Den handlar om Irene som är bibliotekarie och har varit gift med Horst, kabeldragare, i nästan fyrtio år. Irene har nått en punkt i livet där hon börjat tröttna på maken. Horst är ganska bufflig och vräker då och då ur sig spydiga kommentarer om Irenes stora intressen litteratur och trädgård, och hon har fått nog. Så när hon mer eller mindre av en slump hittar blytyngder i källaren så kommer hon på en lösning.

Jag tycker att det är intressant hur böcker, läsning och karaktärer kan påverka en på olika sätt. När jag läste Blybröllop så blev jag till en början väldigt irriterad på Horst och hans spydiga kommentarer. Och jag fnissade åt Irenes planer att göra sig av med maken. Jag fann också Irenes agerande som bland annat amatörkemist lite roligt. Men det kom att förändras och det ganska rejält. Det roliga fastnade i halsgropen och jag kände nästan bara obehag för Irenes agerande.

Det var en läsupplevelse utöver det vanliga och jag tyckte mycket om Blybröllop som är en berättelse med tankeväckande innehåll. Om äktenskap, relationer, makt och frihet. Hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå frihet?

Det här var min första bekantskap med Sara Paborns böcker. Jag läser gärna fler framöver. Mitt betyg: 4,5/5

Spår i snön av Jonas Karlsson

Jag har läst en hel del av Jonas Karlsson, såväl noveller som romaner. Och när jag hittade novellen Spår i snön i e-ljudboksformat på bibblan som läses av författaren så blev jag glad, men lite osäker på om jag läst den. Men insåg vid en närmare koll att det hade jag inte. Så den åkte snabbt upp på lyssnarlistan och förra månaden lyssnade jag på fyra noveller inklusive denna.

I novellen flyttar Martin och Barbro till ett mindre samhälle och där blir de betraktade med misstänksamhet. Efter hand så verkar det som att den luckras upp något. Det blir i alla fall något lättare för Marin som träffar en annan och de får barn. För Barbro blir det inte så mycket lättare och hon vill hämnas.

Jonas Karlsson är väldigt bra på att skildra vardagshändelser och Spår i snön är en liten pärla om det lilla samhället, utanförskap och hämnd. Det finns också ljus och vad en skulle kunna kalla för nya spår, en ny början.

Många gånger önskar jag att noveller vore lite längre och det gjorde jag med Spår i snön. Det gick fort att lyssna på den, och det kändes nästan lite tomt när den var slut, trots att den har ett slut som jag tyckte mycket om. Jag gillade novellen mycket och Jonas Karlsson läser suveränt bra.

Betyg 4/5

Her Every Fear av Peter Swanson

Following a brutal attack, Kate Priddy makes the uncharacteristically bold decision of moving from London to Boston – in an apartment swap with her cousin, Corbin Dell.

But soon after her arrival Kate makes a shocking discovery: Corbin’s next-door neighbour, Audrey Marshall, may have been murdered.

Far from home and emotionally unstable, her imagination playing out her every fear, who can Kate trust? (Från förlaget)

Jag minns inte var jag hörde talas om Peter Swansons böcker för första gången, men det var nog på någon bokblogg. Jag blev nyfiken då det var en ny bekantskap för mig och det lät som böcker som kunde vara något för mig. Jag kollade upp böckerna och författaren lite närmare och så gick tiden, läste annat, och ja ni vet säkert hur det kan bli. Så hittade jag Her Every Fear på jobbet, och den läste jag förra månaden.

Jag tycker om att läsa nya författare. Det kan förstås gå åt olika håll när det gäller om en fastnar eller inte. Oavsett så är något visst med att läsa en författare för första gången. När det gäller Her Every Fear så var det en bok som passade mig. Den har ett bra driv rakt igenom och det är ruggigt spännande att läsa om Kate, lägenhetsbytet och det som sker.

Det händer mycket i Her Every Fear men det är ingen renodlad actiondeckare utan mer en psykologisk thriller där karaktärerna i mångt och mycket är i fokus. Kates oro, rädsla är väldigt påtaglig, när hon får veta att en granne kan ha blivit mördad. Hennes känslor kryper inpå en och det är nästan som en är där och  i samma situation. Her Every Fear är välskriven och det är en tät thriller, en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.

Peter Swansons  bok gav mersmak och jag kommer definitvt att läsa fler böcker av författaren.

Betyg 4/5