Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas (pseudonym för Frederique Audoin-Rouzeau, historiker och arkeolog) är en författare som jag länge varit nyfiken på och tänkt läsa. Men det finns ju så mycket böcker/författare så det har inte blivit av förrän nu under sommaren. Bättre sent än aldrig sägs det ju.

Cirkeltecknaren är den första delen i serien om/med kommissarie Adamsberg. Jag lyssnade på den när jag var på resande fot – då vill jag oftast ha lite lagom underhållande läsning och det var den här.

Jag tyckte om det filosofiska funderandet och det var skönt med en deckare som inte är så våldsam. Intrigen kändes lite annorlunda än i andra deckare. När en som jag har läst deckare i vad som känns som evigheter så uppskattas deckare som inte följer den vanliga trenden med en alkoholiserad kommissarie och onödigt våld. Jag tyckte att Cirkeltecknaren var intressant att lyssna på, underhållande och lagom sommarläsning. Det är en serie som jag kan tänka mig att fortsätta med.

Betyg 3,5/5

Annonser

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är en slags biografi om att driva en bokhandel med allt som det kan innebära. Den har en ton som jag gillar. Log och skrattade, mest inombords (skrattar inte så ofta högt när jag läser), åt många av episoderna som Bythell berättar om och åt kommentarerna från kunderna – en del konstigare än andra. De fick mig att tänka på min bransch där det också händer en hel del och en möts av diverse kommentarer. Folkbiblioteken nämns också i Bythells bok.

Personalen i The Bookshop i skotska Wigtown är lite speciell. Liksom Bythell själv som inte är rädd för att säga vad han tycker. Det märks att Bythell tycker väldigt mycket om böcker och människorna han möter. Och det är tydligt att böcker har en stor betydelse i människors liv och inte minst den sociala kontakten.

Det är också en berättelse om hur tufft det kan vara och är för bokhandlare och jag tror att det är en sak som många kan känna igen sig i. Boken har en lätt ton och är rolig men den är också en uppmaning om att stödja bokhandeln, istället för aktörer som Amazon.

Den tenderar att bli lite upprepande och jag läste lite i taget och varvade med annat när jag kände att det blev så. Men En bokhandlares dagbok är läsvärd med många roliga och träffande liners. Och tankeväckande.

Betyg 3,5/5

Det andra målet av Jonas Karlsson

Förra månaden lyssnade jag på novellsamlingen Det andra målet som är Jonas Karlssons litterära debut (2007). En bok som jag nästan höll på att missa men som tur var så fick jag ögonen på den.

Som med de flesta novellsamlingar som jag läst eller lyssnat på så brukar jag fastna mer för en del noveller och det gäller även i Det andra målet. Men när jag försökte plocka ut de noveller jag tyckte om mest så visade det sig lite klurigt. Mest på grund av att det är en samling i vilken det finns samröre mellan många noveller när det gäller karaktärer, platser och händelser. Och det är det som i mångt och mycket gör novellsamlingen extra intressant. Flera av karaktärerna som är en blandad kompott återkommer i olika noveller. En plats som återkommer är gondolen. Det är på ett sätt som att läsa en roman men ändå inte; det finns noveller som är mer fristående. Men ett tips är att läsa samlingen rakt av från början till slut, det ger störst behållning.

Novellsamlingen är underfundig och tillskruvad på det sättet som jag kommit att förknippa med Jonas Karlssons sätt att skriva. Det är klurigt och finurligt, ibland väldigt roligt – ett exempel på det är novellen Samtalet. En del noveller vilar det lite mystik över. Som i Mr Koshiros korgstol och Sex möten med Coletho. Brevet är en lite längre novell, mycket intressant. Skummisar tyckte jag också om, och Követt som är lite mer fristående.

Uppläsningen av Jonas Karlsson är väldigt bra. Jag hoppas att han läser in fler böcker och skriver fler.

Betyg 4+/5

Månadens bästa bok: juni.

 

Helikopterrånet av Jonas Bonnier

De flesta har kanske liksom jag en minnesbild av helikopterrånet som skedde den 23 september 2009. Då rånades en värdedepå i Västberga söder om Stockholm.

Förra året kom romanen Helikopterrånet av Jonas Bonnier. Jag ska erkänna att jag inte var på hugget att läsa när boken kom, men gjorde en mental notering om den för eventuell framtida läsning. Hittade den som ljudbok och förra månaden kändes som rätt tillfälle att lyssna.

Vad tyckte jag då om den? Jag tyckte att den var intressant och spännande. Boken är uppbyggd i korta kapitel men det är inte genomgående action utan snarare ganska lugnt till en början och sen drivs handlingen framåt i ett snabbare tempo. Jag har så här i efterhand ingen stor minnesbild av karaktärerna, och den tappade farten ibland. Det är inte en bok som stannar kvar men spännande och underhållande var den.

Boken sägs bland annat bygga på intervjuer. Och efter vad jag läst så nämns några av de personerna i efterordet i vanliga boken? Jag har inte kollat i vanliga boken och vet inte hur det förhåller sig med den saken – har inte heller något minne av att det lästes i ljudboken. Sanningshalten kan diskuteras om man väljer att läsa boken som en ”sann” historia. Det gjorde inte jag. Jag läste Helikopterrånet som en roman, fiktion, en spännande thriller som är inspirerad av en verklig händelse.

Jag kunde verkligen se att den här boken skulle kunna göra sig som film. Och det verkar vara på gång. Rättigheterna till filmversionen är köpta av Netflix och Jake Gyllenhaal.

Det var första gången som jag lyssnade på en uppläsning av Gerhard Hoberstorfer och den var bra tyckte jag.

Betyg 3,5/5

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Jag tyckte mycket om Olive Kitteridge som jag läste för ett par månader sen, och nu har jag läst Mitt namn är Lucy Barton.

I den belyser författaren relationen mellan mor och dotter. Lucy försöker återhämta sig efter en operation, då modern som hon inte har pratat med på flera år kommer på besök. Kan de hitta tillbaka till varandra? En väg som de försöker närma sig varandra på är att prata om människor bakåt i tiden.

Jag har läst en del böcker om mödrar, relationen mor-dotter (och även mor-son) senaste tiden. Alla lite olika skildringar, intressanta på sitt sätt. Elizabeth Strout är bra på att lyfta fram komplexiteten i relationer, nyanserna, spänningarna.

Jag hade höga förväntningar på Mitt namn är Lucy Barton vilket nog beror på att jag hört i stort sett bara gott om den och att jag gillade Olive Kitteridge väldigt mycket bidrog nog också. Mitt namn är Lucy Barton är välskriven och intressant men jag upplevde ett slags avstånd till berättelsen och karaktärerna. Kanske berodde det på min läsning; ibland behöver en läsa vissa böcker lite mer på djupet och läsupplevelser handlar också mycket om rätt tid, plats och så vidare.

Det låter kanske som att jag inte tyckte om Mitt namn är Lucy Barton, men det gjorde jag. Det finns episoder, ord, meningar i skildrandet av Lucy och moderns relation som jag stannade upp vid och funderade kring. Och det är välskrivet och intressant läsning. Elizabeth Strout skriver bra och det är en författare som jag håller ögonen på. Och jag ser fram mot att så småningom läsa Vad som helst är möjligt.

Betyg 3,5/5

Ensamhetens språk av Jan-Philipp Sendker

Förra månaden läste jag uppföljaren till Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker. En bok som jag sett fram mot då jag tyckte mycket om den första.

I serien (så här långt) möter läsaren journalisten Paul, tysk-amerikan, vars son har dött i en sjukdom. Paul vill vara ensam med sina minnen av sonen och isolerar sig på en ö utanför Hong Kong. Han möter Christine och livet får en ny riktning.

I Ensamhetens språk får Christine ett brev från en bror som hon inte trodde var i livet. Brodern behöver hennes hjälp och ber henne komma till en by utanför Shanghai. Christine blir omtumlad, och minnen från uppväxten dyker upp. Hon berättar för Paul om brevet och efter övervägande reser de till byn. Det visar sig att Christines svägerska lider av en mystisk sjukdom.

Det är inte deckare men spännande läsning, och jag gillar mixen spänningsroman och kärlekshistoria. Det är intressant att läsa om samhället. Och miljöerna; har inte läst så många böcker som utspelas i Shanghai och/eller Hong Kong såvitt jag kan minnas. I den andra delen får en veta mer om Christine, uppväxten, familjen. Relationen till brodern, språket. Det är många intressanta trådar i Ensamhetens språk som sammantaget gör den väldigt bra.

Paul börjar undersöka den mystiska sjukdomen och finner att det är fler än Christines svägerska som lider av den. Intressant och spännande läsning tyckte jag.

Det här är en välskriven serie helt i min smak. Den första boken är väldigt bra och Ensamhetens språk tyckte jag ännu mer om. Nu väntar jag på nästa del.

Betyg 5/5

Hur jag lärde mig förstå världen – Hans Rosling

Förra månaden lyssnade jag på Hans Roslings bok som han skrivit i samarbete med Fanny Härgestam. Det är inte så ofta som jag läser biografier men det händer. Hans Roslings bok ville jag läsa och efter att ha lyssnat och bläddrat i den vanliga boken, som innehållet en del bilder, så kan jag bara säga att jag tyckte mycket om den.

Jag har sett på flera tv-program genom åren där Rosling framträdde och förklarade olika saker. Det var inte ovanligt att han använde sig av statistik utan att det blev tråkigt. I Hur jag lärde mig förstå världen är det inte så mycket statistik utan snarare är det möten med olika människor som står i centrum.

I boken berättar Rosling hur hans längtan efter att förstå världen började, uppväxten, om föräldrarna, och att det var de som i mångt och mycket var hans skola mer än själva skolan.

Rosling beskriver svåra perioder både i det privata och i arbetet. Beslut som han var tvungen att fatta och konsekvenserna. Det har inte alltid varit enkelt.

Det känns som att Rosling var nyfiken och envis och det måste ha varit en tillgång. Han skriver i boken att en del kan ha tyckt att han var lite jobbig då han alltid bar på ett block för att skriva ner saker och ting. Han ville lära, veta mer. Han berättar också om människor som han lärt sig av och om misslyckanden. Det är en mänsklig bild som framträder. Och det är en av de saker som gör boken så läsvärd att det finns en öppenhet och personlig touch som inte blir för mycket utan lagom.

Det finns mycket värme i Roslings bok, humor och även starka avsnitt både när det gäller hans eget liv och i arbetet. Jag tyckte att det här var väldigt intressant läsning och spännande. Hur jag lärde mig först världen är entusiastisk, engagerad och visar på många sätt att ingenting är omöjligt. Så upplevde jag att Hans Rosling i mångt och mycket var.

Anders T Olsson läser ljudboken och det tycker jag att han gör bra.

Mitt betyg: 5/5