Fatal Remedies av Donna Leon

Årets första ljudbok blev Fatal Remedies (Dödlig dos) av Donna Leon. Det är del åtta i serien om/med Guido Brunetti. Jag har läst några böcker i  serien tidigare. Men inte i någon ordning och det var länge sen så när jag hittade den här i ljudbokstjänsten så slog jag till. Det kändes som en lagom bok – den är ganska kort.

Upptakten till boken är spännande: ett skyltfönster till en resebyrå krossas. En kvinna har setts på platsen som visar sig vara Brunettis fru Paola. Det leder till att det blir lite problematiskt mellan Brunetti och Paola. Brunetti har mycket att göra och det byggs på med ansvaret för utredningen av ett bankrån med kopplingar till maffian. Ledningen vill ha det hela avklarat asap.

Det är som sagt en kort bok och det gick snabbt att lyssna. Ja faktiskt nästan för snabbt. Det tog inte fullt 3 timmar. Miljön är en av de saker som jag brukar gilla i Leons böcker. Men tänkte av någon anledning inte så mycket på miljön i den här.

Uppläsare av ljudboken är John Nettles (Morden i Midsomer). Han läser som bäst när han läser neutralt. Mindre lyckat tyckte jag att det var det när han dramatiserade olika karaktärer. Ljudkvaliteten var tyvärr inte så bra på den här ljudboken. En behövde nästan ha maxljud på men det gjorde att det blev konstigt ljud och inte så mycket bättre.

En helt ok underhållande bok för stunden. Betyg 3/5.

 

Annonser

Kvinnors liv av Alice Munro

Jag började läsa Kvinnors liv av Alice Munro sista dagarna 2018 och läste ut den första dagen i år. Munro är en författare som en i mångt och mycket förknippar med noveller. Kvinnors liv sägs vara författarens första och enda roman. Den gavs utsprungligen ut 1971 och kom förra året på svenska. Boken beskrivs som en fiktiv berättelse med självbiografiska drag och det är inte helt omöjligt att det finns sådana tendenser.

I Kvinnors liv möter läsaren Del Jordan. Det är 40-tal. Del växer upp i den lilla staden Jubilee. Pappan bor på en gård utanför staden. Del bor med sin mamma i staden. Hon har en yngre bror, Owen.

Jag tyckte att Kvinnors liv var intressant att läsa men lite trög att komma in i och det tror jag mest beror på att jag till en början läste för lite i taget. Halvvägs in så läste jag mer och mer för varje tillfälle och då vann läsupplevelsen på.

På ett sätt var det lite som att läsa noveller men ändå en roman. Kanske för att det är noveller som Munro mest skrivit. När jag läste tänkte jag på Tiggarflickan som är en novellsamling men som känns lite som en roman, mycket för att samma karaktär återkommer i flera berättelser.

Jag är väldigt förtjust i Munros sätt att skriva om livet, blicken för det mänskliga, det inre och det vardagliga. Och språket, det är väldigt välskrivet. Det finns många episoder att ta del av i Kvinnors liv: Dels upptäckt av kroppen och sexualiteten. Förhållandet till mamman; Del skäms ibland över henne och sen skäms hon för att hon gör det. Den bästa kompisen Naomi som helt plötsligt bara intresserar sig för förlovning, giftermål. Ja det finns många livshändelser som Munro skildrar på ett sätt som känns äkta, vardagliga, som en kan relatera till på olika sätt.

Betyg 4/5

Det straff hon förtjänar av Elizabeth George

Förra årets sista ljudbok blev Det straff hon förtjänar av Elizabeth George. George är en av mina favoritförfattare och jag har läst de flesta böckerna i serien om/med Thomas Lynley och Barbara Havers. Det här är den tjugonde i serien och frågan är om det inte är den bästa, i alla fall så är det en av de bästa. Lista över böckerna finns här.

Boken utspelas till stor del i den engelska staden Ludlow. En i samhället känd diakon, Ian Druitt, anklagas för pedofili. Häktas. Och avlider senare på den lokala polisstationen. Är det självmord eller mord? Lynley och Havers skickas till Ludlow för att undersöka saken.

George är väldigt bra på miljöer och karaktärer och i den här är hon i sitt essä. Och det är väldigt spännande från första början och hela vägen.

Jag blev jättesugen på att besöka Ludlow när jag läste boken. Den utspelas också en del i London och det är alltid kul för en anglofil som jag.

George har liksom en del andra författare en tendens att skriva tjocka böcker. Jag föredrar kortare böcker på under 300 sidor, men är en bok bra så spelar omfånget ingen roll, och det här är en bok som jag inte kunde släppa taget om. Jag sträcklyssnade och sällan har det gått så fort att lyssna på nästan 26 timmar.

Tomas Norström läser ljudboken och han läser snabbt. Kan tänka mig att det kan upplevas som för snabb uppläsning; i början kände jag att det gick lite väl fort. Men jag vande mig och tyckte om drivet i uppläsningen. Den passade till boken som har ett bra driv rakt igenom.

Jag vacklade lite mellan 4,5 eller 5 i betyg. Är lite snål ibland och delar inte ut fullpott till så många böcker, har jag märkt. Men jag tyckte om den här så mycket så den får betyget 5.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

En av böckerna som jag lyssnat på under december är Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Och jag tyckte mycket om den.

Khemiri namnger nästan inte någon av karaktärerna i boken. De är bland annat ”pappan som är en son” en ”farfar som är en pappa” och en ”flickvän som är mamma”. Och så förekommer förstås barn i berättelsen och då i form av ”ettåringen” och ”fyraåringen”. En smakbit från boken finns här. Det är ett lyckat grepp av Khemiri att inte skriva ut namn på karaktärerna – det blir allmänmänskligt och ja en person kan ju vara både flickvän och mamma och så vidare….

Det är en roman som bland annat handlar om att vara förälder, småbarnstillvaron, att få vardagen och livet att gå ihop. Relationen mellan far och son. Jag log väldigt mycket när jag lyssnade, har inte barn själv, men det är ändå hög igenkänningsfaktor (men barn finns i min omgivning och jag möter dagligen barn). Khemiri riktar också som så ofta i sina texter ljuset mot samtiden.

Det är rappt berättat och tankeväckande. Och som så många andra gånger när jag läser eller lyssnar på en bok av Khemiri så fascineras jag av leken med språket, orden. Familjehemligheter, dinosaurier, gatstenar, kärlek med mera finns där i en underbar blandning.

Hamadi Khemiri läser ljudboken och det gör han mycket bra.

En av årets bästa böcker. Betyg 5/5.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

En av böckerna som jag läst i december är Jag ljuger ibland är Alice Feeney. Debutroman.

”Jag heter Amber Reynolds. Det finns tre saker ni bör veta om mig: 1.Jag ligger i koma. 2.Min man älskar mig inte. 3.Jag ljuger ibland.” Så inleds boken innan historien sätter fart.

Amber vet att det inte var en olycka som gjorde att hon hamnat i koma och ligger på sjukhus, men hon minns inte vad som hände och försöker få ihop trådarna.

Bara tanken på att ligga i koma är ruggig tycker jag. Vad har hänt? Vem kan Amber lita på? Är Amber att lita på? Hur ser sanningen ut? Frågorna är många och det dyker upp nya allteftersom en läser.

Författaren använder sig av greppet ”trepunkter” (min benämning) på några fler ställen. Det känns lite nytt och funkar men som med många grepp så tycker jag att det bör ske i lagom dos.

Jag ljuger ibland är en spännande thriller som jag sögs in i. Den var svår att släppa och jag läste den ganska snabbt. Storyn har flera twister in i det sista och jag blev överraskad även om det inte gällde hela vägen. Men det var saker som jag funderade över ända tills efter att jag läst ut boken och svar på alla mina frågor (en del är inte nedskrivna här) vet jag inte riktigt om jag fick. Men det ligger lite i genrens natur och är spännande i sig. Helt klart en bok värd att läsas! Det ska bli intressant att se vad Alice Feeney kommer med härnäst, jag läser gärna fler böcker.

Det är ett tag sen jag läste boken och lite har den fallit undan. Valet stod mellan 3,5 och -4 och den får betyget 3,5/5.

Människa utan hund av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Människa utan hund som är den första delen i Barbarottiserien av Håkan Nesser. Författaruppläsning.

Det är december i Kymlinge. Familjen Hermansson har samlats för att fira 105-årsdagen: Pappa Karl-Erik fyller 65 och äldsta dottern Ebba 40. Men det blir inte som de tänkt sig. Natten före det stora firandet går Robert, sonen i familjen, ut på en promenad och kommer inte tillbaka. Natten efter försvinner Ebbas son Henrik. Gunnar Barbarotti blir tillsatt att utreda.

Jag har kommit in i ett slags flow när det gäller böcker av Håkan Nesser, är väldigt förtjust i hans sätt att skriva och gillar att han skriver olika slags böcker. Första boken som jag läste (lyssnade) av Nesser var Elva dagar i Berlin och den skiljer sig ganska rejält från de som jag läst/lyssnat på efter. Det har bland annat varit boken om hunden Norton, Eugen Kallmans ögon och Barins triangel. Lista över Nessers böcker finns här.

Människa utan hund är som sagt den första delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag tycker om karaktären Barbarotti – han är på något sätt ganska vanlig och ”mänsklig”. Det är skönt att läsa om en polis som inte har alkoholproblem.

I början och en bit in tyckte jag att det flöt ihop lite vilka de olika karaktärerna i familjen Hermansson är, vem som var släkt med vem och hur. Det blev tydligare när jag lyssnat ett tag så att det blev så i början kan ha berott på att det blir annorlunda när en lyssnar och inte ser själva texten.

Människa utan hund är inte en renodlad deckare – den är mer som en roman med lite deckarstuk och det tyckte jag om. Den är spännande utan att vara massa action och det är en intressant intrig som också känns skrämmande. Storyn är lite åt det mörkare hållet men den är också filosofisk och så Nessers lite torra humor. Sen är det (förstås) Nessers uppläsning, den höjer boken ytterligare. I skrivande stund lyssnar jag på den andra delen i den här serien.

Betyg -4/5

Andarnas labyrint (Månadens bästa augusti)

Tiden går fort och det känns som längesedan jag läste Andarnas labyrint, jag höll nästan på att glömma att skriva om den bok som jag tyckte mest om i augusti.

Andarnas labyrint är den avslutande delen i serien De bortglömda böckernas gravkammare. Jag hade tänkt försöka läsa om de föregående delarna i serien innan jag läste den avslutande boken.  Dels för att jag ville det och dels för att friska upp minnet – var ett tag sen jag läste de andra delarna. Nu blev det inte så och det gjorde inte så mycket att jag inte mindes en del saker från de föregående böckerna. För när jag började läsa så vaknade minnet till liv och jag tycker att författaren tar upp och knyter ihop detaljer, karaktärer och trådar från föregående böcker på ett väldigt bra sätt.

Jag tyckte om Andarnas labyrint jättemycket. Det är en bok som har allt och lite till. Mystik, kärlek, äventyr, spänning med mera. Intrigen är kanske lite snårig men Carlos Ruiz Zafón skriver på ett sånt sätt att jag nästan inte tänkte på det när jag läste. Det är en välskriven och spännande avslutande del. En riktigt bra bladvändare.

En önskan har jag, som vore pricken över och grädden på moset, om Jonas Karlsson som läser första delen, Vindens skugga, läste in den som ljudbok. Ja egentligen hela serien, men andra delen är redan inläst av en annan.

Jag tänker inte orda om handlingen, säger bara läs! Andarnas labyrint var en bok helt i min smak, minst lika bra som Vindens skugga som jag äskade. Har du serien oläst så lyckost!

Jag funderar på vad Carlos Ruiz Zafón kommer att ge sig på härnäst. Längtar allaredan efter nya fantastiska äventyr och hoppas att det kommer fler. Som tur är har jag någon bok kvar att läsa av författaren.

Månadens bästa bok: augusti

Jag samläste boken med Tant Augusta.

Betyg 5/5

De föregående böckerna (lästa) i serien:

Vindens skugga

Ängelns lek

Himlens fånge