Vinterns bästa – topplistan

Dags för veckans topplista som Johannas Deckarhörna håller i. Temat: Vinterns bästa. Räknat december – februari. Det var inte helt lätt att välja bara fem då jag läst många bra, men här är några av dem.

Fartygets ögon av Roy Jacobsen. Det är den tredje boken om Ingrid på Barröy som börjar med De osynliga och Vitt hav. Tyckte mycket om alla tre men kanske lite mer om den här.

Det straff hon förtjänar av Elizabeth George. Tjugonde boken om Havers och Lynley. Och det är om inte den bästa så en av dem!

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Jag är väldigt förtjust i Khemiris sätt att skriva och leka med språket, ord. Den är både rolig och tankeväckande.

Där fåglarna slutat sjunga av Jenny Quintana. En mycket bra debutroman. En thriller som är lite vemodig och spännande. Och den har väldigt fint språk.

Kvinnors liv av Alice Munro. Den sägs vara Munros första och enda roman. Som alltid har Munro en mycket bra blick för det mänskliga, det inre och vardagen.

Annonser

Tematrio: från/i havet

Det var ett tag sen jag körde en tematrio inne hos Lyrans Noblesser och nu är det dags. Uppmaningen: Berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten)! 

  1. Vitt hav av Roy Jacobsen är en fristående fortsättning på De osynliga. Två mycket bra böcker.
  2. Sommar är många gånger synonymt med vatten, segling och lite så är det i Sommarleken av Ellen Mattson som är en suggestiv och mystisk berättelse.
  3. Entry Island av Peter May. Spännande och välskrivet. Läs om ni inte har gjort det!

 

En smakebit på søndag: Vitt hav

Söndag och andra advent, tiden rusar iväg känns det som. Idag ska jag ut på landet en sväng men först en smakbit och det blir från en bok som jag precis läst ut: Vitt hav av Roy Jacobsen som är en fristående fortsättning på De osynliga som jag läste förra året och tyckte mycket om. Mer information om Vitt hav finns här.

vitt-hav

Hon gick söderut på stränderna i öster och hittade inga sälar och inga kläder och fylldes av en stigande oro som befallde henne att tala högt, för förr eller senare måste människan höra en röst, om så bara sin eget, det vet varje öbo, så hon sa att hon äntligen måste skaffa den där katten och ryckte till av det främmandet ljudet, upprepade meningen tills den blev trivial och förtröstansfull, när ännu en oro slog ned i henne, känslan av att ha gått vilse på sin egen ö, eller av att befinna sig på en annan ö, eller det som var värre ändå: att hon inte var ensam på ön där hon befann sig. (s. 23-24)

 

ensmakebitpåsöndag

Fler smakbitar finns hos Mari och Flukten fra virkeligheten.

Trevlig söndag!