Kvinnoalfabetet – bokstaven P

Kvinnolafabetet bokstaven P

Det har blivit dags lite sent omsider för mig att besvara frågorna på bokstaven P i enligt O:s Kvinnoalfabete.

1.Vilken kulturell kvinna på P har följt dig länge?

En författare som jag läst ganska mycket av, även om det är ett tag sen nu, är Lynda la Plant. Jag har också sett TV-serier som I mördarens spår och Brottet och straffet som hon är manusförfattare till.

2.Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på P.

Anna-Karin Palm har kommit att bli en av mina favoritförfattare efter att ha läst böcker som Målarens döttrar och Faunen.

3.Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på P som är kulturell, men inte just författare?

En skådis som jag tycker har gjort väldigt många bra roller är Ann Petrén. Jag tänker på filmer som Om jag vänder mig om och Masjävlar för att nämna några.

4.Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på P har du ännu inte utforskat? 

Siri Pettersen är en författare som jag inte har utforskat ännu. Jag har Odinsbarn i hyllan. Började på den för ett tag sen men var inte riktigt på g för att läsa den och jag har tänkt att jag kanske ska ta och lyssna på den vid tillfälle, då den är lite tjock.

Annonser

En smakebit på søndag: Odinsbarn

Som vanligt så här på söndagen är det smakbitar inne hos Mari. Vill du vara med eller ta del av trevliga smakbitar besök då Flukten fra virkeligheten.

Idag blir det en sväng ut på landet men först bjuder jag på en smakbit ur den bok som jag tänkt börja på härnäst: Odinsbarn av Siri Pettersen. En bokvinst som legat i läshögen ett tag, velat läsa den men dragit lite på det då den är ganska omfångsrik och jag oftast läser i sängen… Få se om jag har tagit mig vatten över huvudet eftersom jag eventuellt tänkt läsa en tegelsten i sommarens Klassikerutmaning efter denna. Nog om mina funderingar. Dagens smakbit kommer från de första raderna i Odinsbarn. odinsbarn_bild4

Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig. Snön pressade på mot dörrkarmen fortare än vad han kunde sparka undan den. Han tryckte bytet mot bröstet och kastade sig mot dörren som en oxe. Då gick den äntligen igen och han kunde dra för regeln. Hemma. Trygg nu.

Han gick bort till fönstergluggen och tittade ut. Ingen kunde se något utifrån. Särskilt inte i sådant här väder. Och ändå … Han lade ifrån sig byltet på bordet och stängde fönsterluckorna. (s. 7)