Skymningslandet av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

skymningslandetI mitten av denna månad läste jag ut Skymningslandet som handlar om Martina som är i tjugoårsåldern, timanställd på ett hotell med allt vad det innebär av slit och otrygghet. Hon bor i andra hand och står snart utan hem då den som bor där vill ha tillbaka bostaden per omgående. Martinas föräldrar är välbärgade och dom har fasta jobb, reser till Paris och river hennes gamla rum i villan för att få större vardagsrum. Martinas valmöjligheter är ganska begränsade tills hon träffar sin gamla kompis Tessan och blir erbjuden att bo på en herrgård. Tessan jobbar som husa hos en äldre kvinna som lever som om det vore andra världskriget och bjuder män på inbillade middagar. Så småningom blir de fler personer på herrgården, personer som inte har hittat sin plats i tillvaron. De börjar prata om att bo kvar på herrgården och en plan om hur de ska kunna ärva gården växer fram. Så dyker det helt plötsligt upp en besökare som inte är välkommen och deras planer påverkas.

Skymningslandet är en intressant roman och som alltid när jag läser en bok av Marie Hermanson så blir jag imponerad av att hon skriver så olika slags böcker. Historierna skiljer sig alltid åt och den här gången handlar det i mångt och mycket om hur det kan vara att vara ung och utan jobb. Ja helt enkelt att leva lite vid sidan, i skymundan.

I de andra böckerna – jag har läst 8 romaner av de 11 böcker, varav en novellsamling, som Hermanson hittills skrivit – har det varit mer eller mindre övernaturliga och mystiska inslag och den vanliga historien har skruvats till några varv extra. Men Skymningslandet är lite mer ”vanlig” samtidigt som den ändå inte är det. Det är en lättläst, välskriven och lite annorlunda roman som jag varmt rekommenderar.

Betyget blir 4-/5.

Så har jag läst den sista boken i årets Tre på Tre  –  tre böcker av Marie Hermanson. De två andra Värddjuret och Ett oskrivet blad har jag skrivit om här på bloggen.

Skymningslandet finns bland annat på Adlibris och Bokus och på bibliotek

Annonser

En smakebit på søndag: Skymningslandet

Så är det söndag igen och tidsomställning har det varit. Det är också dags för smakbitar i regi av Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Idag bjuder jag på en smakbit ur den bok som jag tänker börja på kommande vecka: Skymningslandet (2014) av Marie Hermanson. Det är den tredje och sista boken i Tre på Tre utmaningen. På tal om utmaningen så kom jag på att jag inte har skrivit (förutom smakbiten då) om den andra boken Ett oskrivet blad. Den läste jag ut i mitten av oktober och det har varit så mycket att jag missat att skriva om den. Nåväl det är några dagar kvar av månaden så det ska jag väl hinna med. Men nu åter till söndagens smakbit som kommer från de första raderna ur Skymningslandet. Mer info om boken finns här.

skymningslandet

 

Huset förfaller. Murgrönans bladverk sträcker sig över fönstren så att Stora salongen ser ut som ett akvarium i det gröna ljuset. De små sugfötterna på stjälkarnas undersida söker sig mot glaset utan att få något fäste, likt famlande tusenfotingar.

Idag såg jag en vinbergssnäcka i hallen. Jag vet inte hur den tagit sig in, kanske hade ytterdörren stått öppen en stund. Den satt där på väggen, stor och ljusgul, med ett silvrigt, slingrande spår efter sig.

Jag blev oförklarligt rädd. Som om detta var det första tecknet på att djuren och växterna håller på att flytta in. Jag kan se framför mig hur vinbergssnäckorna, snokarna och de jättelika träddödarlarverna krälar över sammetsfåtöljerna. Trolldruvan spirar ur golvspringorna. Ekarnas grenar krossar fönsterrutorna och fäller sina ollon över de persiska mattorna.

Men det kommer naturligtvis aldrig att ske. Huset kommer att säljas och förvandlas till konferensanläggning eller romantiskt hotell och jag kommer att kastas ut. Jag måste finna något nytt innan dess.

”Det gäller att hoppa”, sa Tessan. ”Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan.”

Tessan hoppade.

Men för mig tror jag att det är för sent.

(s. 7)

Önskar er alla en fin söndag!