De ensamma av Håkan Nesser

Jag fortsätter lyssna på Håkan Nessers serie om/med Barbarotti. Förra månaden lyssnade jag på den fjärde delen De ensamma.

Den var obehagligast hittills i serien och av alla de böcker som jag läst så här långt av författaren. Det är sällan blodigt i Nessers böcker, i alla fall inte de jag läst, och det gäller även i De ensamma. Här är det snarare karaktärernas liv, personligheter, händelser som sätter tonen och gör det obehagligt. Det är en styrka i sig tycker jag.

Det är en intressant grundstory om ett gäng nyexade Uppsalastudenter, tre par, som på 70-talet när de är i tjugoårsåldern skaffar en buss och reser genom järnridån och in i Östeuropa. Det som de upplever under den resan påverkar dem och deras liv förändras. Hur visar sig i mångt och mycket trettiofem år senare då deras situation som jämna par inte längre ser likadan ut. Gunnar Barbarotti får en utredning som visar sig ha upprepats på ett väldigt obehagligt sätt.

De ensamma är lite väl lång. Pappersboken är på cirkus 500 sidor och ljudboken kändes lång. Ibland lite seg. Jag höll på med den ganska länge. Det kom andra böcker emellan som jag behövde fokusera på och den hamnade några gånger på vänt. Det är lite segt när det blir utdraget, föredrar att lyssna mer ihållande.

Jag tycker om karaktären Gunnar Barbarotti och att böckerna i serien känns mer som vanliga romaner än deckare/kriminallitteratur. Det här är inte en av de böcker som jag tyckt mest om av Nesser men jag tyckte om den. Den skiljer sig från de andra i serien och jag tycker att Nessers berättelser är ganska olika varann. Det uppskattas.

På omslaget till boken som jag lyssnade på, på Nextory, står det att Torsten Wahlund läser ljudboken, men det är Nesser som läser och som vanligt gör han det väldigt bra. Nessers uppläsningar är en anledning till att jag hellre lyssnar än läser.

Betyg 3,5/5

Annonser

Söndagens smakbit: De ensamma

Då är vi inne i mars och som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Det har varit/är en lugn helg efter en ganska intensiv vecka. Idag ska jag gå på teater med några vänner  – ska bli trevligt, även om snöovädret mest lockar till att krypa ihop med en bra bok och kolla på tv-serier. Men lite läsning kommer det nog också att bli. Jag fortsätter med temaläsning Håkan Nesser böcker och håller nu på med fjärde Barbarotti boken, De ensamma, som jag lyssnar på. Jag har lyssnat på nästan halva boken, men smakbiten kommer från kapitel två.

Gåsaklyftan. Han var inte säker på att den hette så egentligen, men den hade fått det namnet förra gången. Gåsaklinten och Gåsastupan var vedertagna begrepp, men Gåsaklyftan? Han visste inte. Förra gången. Hur många år sedan var det? 1975. Trettiofem år med andra ord. En mansålder som det hette. Men antagligen hade han ingen föraning. Om man skulle vara ärlig. Det var inte förrän han stod däruppe på klintkanten och stirrade ner på Luther och på kroppen som låg där, bägge två befann sig gott och väl tjugofem meter nedanför honom, som det där gamla dök upp. Men när det väl gjorde det svindlade tanken. Jag drömmer, tänkte Elis Bengtsson. Det är inte möjligt att samma sak händer en gång till.

Trevlig söndag!

Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på tredje Barbarotti boken av Håkan Nesser.

Den handlar om Ante Valdemar Roos som är ca 59 år. Han har lessnat på sitt andra äktenskap, jobbet och känner egentligen ingen större glädje för något. Så vinner han pengar, säger upp sig på jobbet, skaffar ett torp och börjar leva ett slags dubbelliv. Den 21-åriga Anna Gambowska rymmer från ett hem där hon varit intagen för drogmissbruk. Hon liftar med en som visar sig vara en läbbig typ, lyckas undkomma och gömmer sig på Roos torp. Han anar att det finns en annan person där och så småningom träffas de. Anna bor kvar. Deras vardag och liv förändras när Annas fd pojkvän plötsligt hittar det undangömda stället.

Jag tyckte jättemycket om den här. Det jag gillar mest är berättelsen om Ante Valdemar Roos. Han är lite knarrig, uttråkad och känns som en vanlig och ovanlig person. Roos berättar inte om vinsten och torpet för sin familj och det kan en tycka är konstigt och fel, men det finns orsaker till det. Och någonstans så kändes det inte fullt så fel.

Det dröjer innan Barbarotti kommer in i handlingen, ungefär halvvägs in. När jag lyssnade så funderade jag lite kring när Barbarotti skulle dyka upp. Att det dröjde var inget som jag störde mig på. Kanske för att den här, liksom föregående delar i serien, inte är en renodlad deckare utan mer som en vanliga roman. Berättelse om herr Roos är intressant, tankeväckande och jag gillar filosoferandet, humorn.

Jag gillar den här serien och det här är nog den bok som jag tyckt mest om hittills. Ljudboken läses av författaren och uppläsningen är som vanligt väldigt bra.

Betyg +4/5

 

En helt annan historia av Håkan Nesser

Jag har lyssnat på den andra delen i Nessers serie om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. I den så är det ett antal personer, relativt nyblivna vänner, som under en sommar i Finistere i Bretagne umgås; äter ihop, badar och åker på utflykter. Senare dödas en av dem och det efter att Gunnar Barbarotti har förvarnats om det i ett brev. Detta upprepas sedan gång efter annan.

Jag tyckte om den första delen i serien, Människa utan hund, och den andra boken likaså. Den är spännande och kändes lite mer som en kriminalroman än den första boken, men det är inte en renodlad deckare. Jag gillar Nessers kluriga sätt att skriva och att en inte enkelt kan placera hans böcker i ett fack.

Gunnar Barbarotti har mycket att tänka på med det här fallet, breven, morden, och likaså när det gäller utvecklingen med den nya kärleken och barnen. Jag gillar karaktären Barbarotti, filosoferandet och funderandet.

Det är flera karaktärer, namn, och det kan göra det lite snårigt när en lyssnar. Men i det stora hela funkade det bra att lyssna.

Det är Nesser som läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra. Det skulle nog inte bli riktigt detsamma om någon annan läste…. Jag ser fram mot att så småningom lyssna på den tredje boken i serien. Kanske i december?

Betyg -4/5

Lista med böcker av Håkan Nesser finns här.

En till historia av Nesser

Så här i hösttider fortsätter jag att lyssna på Barbarotti-serien av Håkan Nesser och nu håller jag på med del två: En helt annan historia. Jag tyckte om den första och den här känns också lovande. Gillar att de känns som vanliga romaner med lite deckarstuk. Resorna  till/från jobbet blir så mycket roligare liksom tråkiga sysslor med en bra ljudbok i öronen.

Lite mer Håkan Nesser

Jag har lyssnat på ett par ljudböcker av Håkan Nesser under sommaren och nu har jag börjat på Barbarotti-serien. Hade funderingar på att försöka lyssna på en bok i månaden, men med tanke på alla böcker som jag vill läsa/lyssna på så kan det bli snävt. Så jag satsar jag på en varannan månad. Känns som att det skulle kunna vara genomförbart.;)

Alois av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på den andra berättelsen i Barins triangel, Alois. Jag har tidigare lyssnat på den första, Rein. I skrivande stund har jag också lyssnat på den tredje, Marr, den återkommer jag till i annat inlägg.

I Alois får doktor Borgmann besök av Gisela Enn, en tystlåten kvinna i fyrtioårs åldern. Kvinnan berättar on en dröm som förföljer henne. I drömmen är hon nära att döda en man, men hon hinner inte utan vaknar alltid i tid. Doktor Borgmann blir alltmer fascinerad av den mystiska kvinnan och en dag besöker han henne i hennes bostad. Så småningom går den fasansfulla sanningen upp för doktor Borgmann (Håkan Nessers sida)

Jag tyckte om den första berättelsen Rein och Alois ännu mer. Alois är en gåtfull bok, mystisk och det är en bok som är i min smak. Jag gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Mixen av olika ingredienser som ofta finns i böckerna.

Alois är också en lite obehaglig berättelse. Obehaglig på ett krypande sätt och det ökar allteftersom en läser eller lyssnar. Intrigen överraskade och likaså upplösningen. Det finns tankeväckande aspekter i berättelsen, moraliska. Alois är liksom Rein inte så lång utan ganska lagom. Håkan Nesser läser och det är en njutning att lyssna på författarens uppläsningar tycker jag.

Betyg -4/5