Borkmanns punkt av Håkan Nesser

Jag fortsätter med Van Veeteren serien och under sommaren har jag lyssnat på den första och andra delen: Borkmanns punkt. Har skrivit om den första här.

Tre personer mördas brutalt i Kaalbringen. Kuststaden känner en stor oro för ”halshuggaren”. Är det en galning eller finns det något samband mellan offren? Van Veeteren tar sig an fallet och hjälper kollegerna på orten.

Jag tyckte lite mer om den här boken än första delen. Det berodde nog på intrigen och den oväntade upplösningen. Och flera intressanta karaktärer såväl bland utredarna som andra personer. En utredare försvinner plötsligt och det var spännande läsning.

Det är en ganska lagom ”tjock” deckare. Ljudboken är på under tio timmar och det gick relativt snabbt att lyssna. Håkan Nesser läser ljudboken och det gör han som vanligt väldigt bra.

Betyg 3+/5

Lista på Håkan Nessers böcker finns här.

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser

Under sommaren har jag lyssnat på den femte och ”sista” delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag gillar Barbarotti och det kändes lite tråkigt, kunde ha tänkt mig att läsa någon bok till. Men har förstått att Barbarotti (och Van Veeteren) dyker upp i boken De vänsterhäntas förening, så ett litet återseende blir det. På ett sätt är det en lagom lång serie med fem böcker. Och med Nesser vet en aldrig, namn, platser, karaktärer har en förmåga att dyka upp igen…

Fallet i Styckerskan från Lilla Burma är ett ”cold case”. Ellen Bjarnebo har suttit 11 år i fängelse för mord. Men var hon den skyldige? Om inte, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Barbarotti tar sig an fallet i en tung situation. Fallet leder honom runt om i Sverige, från Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjällpensionat som ligger någonstans, lite oklart var.

Det var ganska spännande att läsa om fallet, Barbarottis funderingar, utredningen, om det som sker 1989. Men det som stannat kvar är det som händer i Barbarottis liv. Liten spoilervarning. Det är tråkigt det som sker. Boken började väldigt drabbande, starkt. Det finns signaler om att det kunde inträffa i föregående bok, men det kom ändå oväntat. Men jag tyckte om hur det ”slutar” – om det skulle bli som det antyds och verkade så kändes det rätt. Mer än så vill jag inte skriva om det, för då spoilar jag för mycket för den som inte läst. Och läsa tycker jag att en ska göra eller varför inte lyssna. Det är en författaruppläsning och Håkan Nesser läser väldigt bra. Bara det gör det värt att lyssna.

En av de saker som jag tyckt mest om i den här serien är att det känns mer som vanliga romaner än deckare. Det är människorna, relationerna som står i centrum. Och så är det även i Styckerskan från Lilla Burma. Håkan Nesser har en egen stil, ton, underfundighet och böckerna låter sig inte enkelt placeras i ett fack. Jag gillar det.

Så småningom blir det att börja med nästa serie av Nesser, Van Veeteren, men det kan också bli någon annan bok av författaren innan, finns att välja mellan. Lista över böckerna finns här.

Styckerskan från Lilla Burma får betyget -4/5.

 

 

 

Temaläsning, kaos och engelska böcker

 

Sommar, semester och regn – det känns faktiskt inte så dumt. Även regn behövs ju. Snart har halva året gått och jag har kollat in hur jag ligger till med mina läsutmaningar.

Läsflytet håller i sig inte minst när det gäller engelska böcker. Läst tre den här månaden, och jag toppar mina mål om minst fem per år redan nu (läst sju och en halv)och det bara halvvägs in på året. Inte dumt! 😉

Kaosutmaningen går framåt utan att jag tänker på den. Inte prickat av tjugo än, men det kommer förhoppningsvis att bli så, är ju en bit kvar av året.

Det är också flyt i min temaläsning, där jag läser böcker av Håkan Nesser. Nu lyssnar jag på den femte och ”sista” om Barbarotti. Det rör på sig!

Tom av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Tom som är en relativt ny berättelse av Håkan Nesser.

Den handlar om Judith som får ett samtal mitt i natten av en person som säger att han är Tom, styvsonen som varit försvunnen lite över 22 år. Är han tillbaka? Judith känner tvivel och sakteligen får en som läsare veta varför, vad som hände för 22 år sen. Och hur Judith och maken Robert förhåller sig till personen som säger sig vara Tom.

Det här var en berättelse i min smak. Det är mycket stämningen i den, suggestiv och lite smått obehaglig. Det är spännande läsning från början till slut tyckte jag. Det är flera svängningar och jag hade en del funderingar när jag ”slagit ihop” boken om hur det egentligen förhöll sig med ”gåtan”. Det gjorde boken extra spännande.

Berättelsen finns också som text, ingår i samlingen Intrigo. Bara namnet på samlingen säger en del om Nessers sätt att skriva och han laborerar ju mycket med olika namn och språket, och det gäller även i Tom. Upptäckte när jag kollade upp samlingen att det finns några berättelser i den som jag inte läst, men kommer nog till dem så småningom. Har en pågående temaläsningen där jag sakta men säkert betar av böcker av Nesser.

Det är inte en författaruppläsning och när jag såg det tänkte jag ”vad synd” men Anna Maria Käll som läser den är också en av mina favoriter. Och under tiden som jag lyssnade så kändes det på många sätt rätt att det är Käll som läser.

Det här är en av de böcker som jag tyckt mest om av vårens läsning och den får betyget 4+/5.

Lista på böcker av Håkan Nesser finns här.

De ensamma av Håkan Nesser

Jag fortsätter lyssna på Håkan Nessers serie om/med Barbarotti. Förra månaden lyssnade jag på den fjärde delen De ensamma.

Den var obehagligast hittills i serien och av alla de böcker som jag läst så här långt av författaren. Det är sällan blodigt i Nessers böcker, i alla fall inte de jag läst, och det gäller även i De ensamma. Här är det snarare karaktärernas liv, personligheter, händelser som sätter tonen och gör det obehagligt. Det är en styrka i sig tycker jag.

Det är en intressant grundstory om ett gäng nyexade Uppsalastudenter, tre par, som på 70-talet när de är i tjugoårsåldern skaffar en buss och reser genom järnridån och in i Östeuropa. Det som de upplever under den resan påverkar dem och deras liv förändras. Hur visar sig i mångt och mycket trettiofem år senare då deras situation som jämna par inte längre ser likadan ut. Gunnar Barbarotti får en utredning som visar sig ha upprepats på ett väldigt obehagligt sätt.

De ensamma är lite väl lång. Pappersboken är på cirkus 500 sidor och ljudboken kändes lång. Ibland lite seg. Jag höll på med den ganska länge. Det kom andra böcker emellan som jag behövde fokusera på och den hamnade några gånger på vänt. Det är lite segt när det blir utdraget, föredrar att lyssna mer ihållande.

Jag tycker om karaktären Gunnar Barbarotti och att böckerna i serien känns mer som vanliga romaner än deckare/kriminallitteratur. Det här är inte en av de böcker som jag tyckt mest om av Nesser men jag tyckte om den. Den skiljer sig från de andra i serien och jag tycker att Nessers berättelser är ganska olika varann. Det uppskattas.

På omslaget till boken som jag lyssnade på, på Nextory, står det att Torsten Wahlund läser ljudboken, men det är Nesser som läser och som vanligt gör han det väldigt bra. Nessers uppläsningar är en anledning till att jag hellre lyssnar än läser.

Betyg 3,5/5

Söndagens smakbit: De ensamma

Då är vi inne i mars och som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Det är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Det har varit/är en lugn helg efter en ganska intensiv vecka. Idag ska jag gå på teater med några vänner  – ska bli trevligt, även om snöovädret mest lockar till att krypa ihop med en bra bok och kolla på tv-serier. Men lite läsning kommer det nog också att bli. Jag fortsätter med temaläsning Håkan Nesser böcker och håller nu på med fjärde Barbarotti boken, De ensamma, som jag lyssnar på. Jag har lyssnat på nästan halva boken, men smakbiten kommer från kapitel två.

Gåsaklyftan. Han var inte säker på att den hette så egentligen, men den hade fått det namnet förra gången. Gåsaklinten och Gåsastupan var vedertagna begrepp, men Gåsaklyftan? Han visste inte. Förra gången. Hur många år sedan var det? 1975. Trettiofem år med andra ord. En mansålder som det hette. Men antagligen hade han ingen föraning. Om man skulle vara ärlig. Det var inte förrän han stod däruppe på klintkanten och stirrade ner på Luther och på kroppen som låg där, bägge två befann sig gott och väl tjugofem meter nedanför honom, som det där gamla dök upp. Men när det väl gjorde det svindlade tanken. Jag drömmer, tänkte Elis Bengtsson. Det är inte möjligt att samma sak händer en gång till.

Trevlig söndag!

Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på tredje Barbarotti boken av Håkan Nesser.

Den handlar om Ante Valdemar Roos som är ca 59 år. Han har lessnat på sitt andra äktenskap, jobbet och känner egentligen ingen större glädje för något. Så vinner han pengar, säger upp sig på jobbet, skaffar ett torp och börjar leva ett slags dubbelliv. Den 21-åriga Anna Gambowska rymmer från ett hem där hon varit intagen för drogmissbruk. Hon liftar med en som visar sig vara en läbbig typ, lyckas undkomma och gömmer sig på Roos torp. Han anar att det finns en annan person där och så småningom träffas de. Anna bor kvar. Deras vardag och liv förändras när Annas fd pojkvän plötsligt hittar det undangömda stället.

Jag tyckte jättemycket om den här. Det jag gillar mest är berättelsen om Ante Valdemar Roos. Han är lite knarrig, uttråkad och känns som en vanlig och ovanlig person. Roos berättar inte om vinsten och torpet för sin familj och det kan en tycka är konstigt och fel, men det finns orsaker till det. Och någonstans så kändes det inte fullt så fel.

Det dröjer innan Barbarotti kommer in i handlingen, ungefär halvvägs in. När jag lyssnade så funderade jag lite kring när Barbarotti skulle dyka upp. Att det dröjde var inget som jag störde mig på. Kanske för att den här, liksom föregående delar i serien, inte är en renodlad deckare utan mer som en vanliga roman. Berättelse om herr Roos är intressant, tankeväckande och jag gillar filosoferandet, humorn.

Jag gillar den här serien och det här är nog den bok som jag tyckt mest om hittills. Ljudboken läses av författaren och uppläsningen är som vanligt väldigt bra.

Betyg +4/5